En svensk ”Sport Management-kanon”

Julius Z. Strömberg
Norges idrettshøgskole

Det tredelade bokverket Sport Management 1–3 (Bäckström, Book, Carlsson & Fahlström) ger en bred introduktion till vad som i vår samtid definieras som Sport Management. Den första delen, med underrubriken ”Idrottens organisationer i en svensk kontext”, recenserades av Søren Bennike här på idrottsforum.org i oktober 2019. Föreliggande recension gäller således delarna 2 och 3.

Sport Management är fortfarande ett mycket ungt fält, men har under de senaste åren vuxit markant – och mognat? – och blivit än mer aktuellt och relevant. Boken som vi tydde oss till då jag var student för några år sedan, ”Perspektiv på Sport Management” (2004) – som står i min bokhylla full av understrykningar och hundöron – har i och med denna nya bokserie fått sin rättmätiga arvtagare. Hela bokprojektet är genomtänkt och fångar upp hela spektrumet av angelägen och samtida forskning. Delarna 2 och 3 samlar tjugotalet kapitel om idrottens styrning, samhällsengagemang och nya marknads- och konsumtionskulturer. I det följande redogör jag kort för varje kapitel.

Sport Management, del 2: Styrning och samhällsengagemang inom svensk idrott

Kap. 1: Konsten att styra en idrottsrörelse (Eriksson, Mattsson & Norberg)

”Att styra eller inte styra?”, det är frågan som det första kapitlet ställer. Riksidrottsförbundets säregna position i svensk idrott och organisationens dubbla, och något motstridiga, roller diskuteras; å ena sidan som idrottsrörelsens samlande paraplyorganisation och å den andra som ”idrottspolitisk myndighet”. Dessa två logiker belyses, och frågan som diskuteras är hur makten bör fördelas i RF. Kapitlet bidrar med en viktig problemställning för förståelsen av hur RF fungerar och är ämnat att verka.

Kap. 2: Styrning av idrottsföreningar (Fahlén & Stenling)

Författarna fokuserar på de styrningsmekanismer som styr idrottsföreningar, både på en systemisk och en organisatorisk nivå. Det framhävs en brist på kunskap om den organisatoriska styrningen, som handlar om intern föreningsorganisering. Kapitlet illustrerar den organisatoriska komplexitet som präglar idrottsföreningar och hur de ska förhålla sig till olika styrningssystem. De krav och regleringar som påtivingas föreningar har nämligen inte alltid de konsekvenser som är avsedda eller önskvärda.

Kap. 3: Spelet om arenorna (Alm & Paulsson)

Kapitlet behandlar arenornas utveckling och diskuterar den i ljuset av kommersialiserings- och professionaliseringsbegreppen. Arenorna har de senaste åren blivit påtvingade en strikt standardisering – ofta finansierade av den egna kommunen som ett sätt att föra fram politiska egenintressen. Författarna diskuterar huruvida det är ett kommunalt uppdrag att uppföra och driva arenor för idrotten, eller om idrotten bör stå för notan själv.

Kap. 4: Idrottens antidopingarbete (Hoff & Qvarfordt)

Kapitlet beskriver det internationella samt svenska dopingarbetet. Författarna redogör för de grundläggande principerna utifrån vilka antidopingarbetet organiseras. Tidigare har svensk antidoping organiserats inom ramen för den svenska idrottsrörelsen, men är sedan 2021 en självständig aktör vid sidan om idrotten, något som diskuteras. Ett viktigt bidrag är avsnittet om den omvända bevisbördan som är gällande i idrotten där utövaren alltid måste motbevisa ett positivt dopingtest, till skillnad från vad som gäller i rättssamhället i övrigt.

Kap. 5: SHL – en kluven hybrid (Backman & Carlsson)

Svensk elitishockey har ”amerikaniserats” och därmed utvecklats till den mest kommersiella delen av idrottsrörelsen, samtidigt som den är djupt rotad i en folkhems- och föreningstradition. Kapitlet ger en beskrivning av hur den unika associationsformen Idrotts-AB kom till stånd i Sverige i slutet av 90-talet, och hur ishockeyklubbarna var de drivande aktörerna för att dela upp sin verksamhet i formen där ”förening möter bolag”. Hybridorganisationer är ett relativt nytt fenomen inom svensk idrott och författarna diskuterar de motsättningar som uppstår emellan det kommersiella och kulturella.

Kap. 6: Statsstöd ur ett idrottsjuridiskt perpsektiv (Wainikka)

Wainikka beskriver den tilltro som idrotten har fått ur ett intäktsgenererande perspektiv där kommuner och regioner investerar stora summor i arenor, arrangemang och föreningar med skattepengar, så kallat finansiering med offentliga medel. Detta är ett ingående kapitel med många exempel från idrottsjuridiken där både svenska och internationella domar beskrivs. För att fullt ut förstå detta kapitel behövs en grundläggande kunskap om juridik, då terminologin skiljer sig markant från de övriga kapitlen.

Kap. 7: CSR eller idrottens samhällsansvar (Persson)

Idrotten har på senare år tillskrivits uppgifter som skiljer sig från den ursprungliga idén om ”idrott för idrotten skull”, och där idrottens föreningar i dag också förväntas ägna sig åt allehanda aktiviteter som integration, inkludering, miljöarbete, jämställdhet och värderingsarbete – det vi kallar för idrottens samhällsansvar. Det debatteras fortfarande om idrotten ska eller bör ta detta ansvar, eller om det är något som faller utanför idrottens kärnverksamhet. Persson går genom CSR i teori och praktik och hur det appliceras på idrotten, och fokuserar på två fall inom svensk elitfotboll.

Kap. 8: Drivkrafter i jämställdhetsarbete inom ett idrottsförbund (Linghag)

Jämställdhet är ett prioriterat strategiskt område för idrottsrörelsen, och förbund har på senare år fått upp intresset för att starta inkluderingssprocesser i sina idrotter. Kapitlet fokuserar på en fallstudie av Golfförbundet. Diskussionen som förs fokuserar på både det teoretiska perspektivet om hur policyer kan implementeras, men också på det praktiska perspektivet där individer och grupper skapar en organisationskultur som lägger till rätta för inkludering och jämställdhet.

Kap. 9: Idrottens värderingar på export (Hafen)

Hafen diskuterar idrotten som instrument för samhällelig utveckling i utvecklingsländer. Detta har blivit ett allt vanligare fenomen, och både IOK och FN har varit drivande i arbetet. Diskussionen förs främst i relation till huruvida konsekvenserna av dessa hjälpinsatser är de önskvärda eller om det handlar mer om egennytta än altruistiska värderingar.

Kap. 10: Projektifiering – fokus idrott och integration (Book & Lagergren)

Projektformen är en av vår samtids mest använda arbetsformer inom idrottens samhällsarbete, men är det den mest användbara? Denna fråga undersöker författarna i bokens sista kapitel med fokus på hur samhälleliga integrationsproblem allt oftare appliceras på idrottens organisationer. I projektformens natur ligger den bestämda tidsomfattningen, som gör att projekt alltid har ett slutdatum, och frågan som är kapitlets övergripande är om det är i denna form som sådant här arbete ska bedrivas.

Sport Management, del 3: Idrottens marknader och konsumtionskultur

Kap. 1: Kan marknaden bli jämställd? Om elitidrott och finansiering (Hellborg & Jönsson)

Detta kaptitel tar sig an de ekonomiska skillnader som existerar mellan elitidrottande män och kvinnor – ur ett idrottsfilosofiskt perspektiv, och ställer fler frågor än ger svar (i klassisk filosofisk anda!). Diskussionen förs om det är marknaden själv som kan reglera detta, eller om det krävs insatser från politiskt håll för att stävja den skeva jämställdheten,

Kap. 2: Motionslopp som produkt och konsumtionskultur (Lindelöf & Woube)

Motionsloppen har kommit för att stanna, och utvecklingen har varit enorm de senaste åren både i antal och storlek vad gäller dessa evenemang. Kapitlet är ett bidrag till ett växande forskningsfält, som trots att det engagerar miljontals människor fortfarande är lite studerat. Författarna utgår från att deltagande i lopp är ett kulturellt fenomen, och denne recensent, som själv är en frekvent deltagare i dessa tävlingar, känner igen många av de liknelser som fångas och beskrivs. Terminologin som arrangörer använder i dag är mycket bekant, där lopp är produkter och deltagare är kunder, och här får vi en introduktion till förståelsen för denna utveckling.

Kap. 3: Entreprenörskap inom idrotten (Bjärsholm)

Bjärsholm ger en översikt över viktiga definitioner av entreprenörskap (såsom kommersiellt, socialt och institutionellt) och fokuserar specifikt på hur e-sporten har gjort inträde i den svenska idrottsmodellen genom en entreprenöriell metod. Den föränderliga omvärld som idrotten är en del av har utvecklat entreprenörskapet till att bli en essentiell del av dess ledarskap och organisering.

Kap. 4: Ur skuggan in i strålkastarljuset (Svensson)

Svensson förklarar (fotbolls)tränarrollens historiska utveckling, från en undanskymd figur till den som i vår tid får stå till svars för hela lagets agerande – både på och utanför planen. Den beskrivs i ljuset av de kommersialieringsprocesser som fotbollen som helhet varit med om sedan mitten av 1900-talet och detta är en god introduktion till vidare forskning och läsning på området.

Kap. 5: Sportens medialisering (Stub Nybelius)

I detta kapitlet beskrivs det viktiga samspelet mellan sport och media, som i sin tur har lett till den medialiseringsprocess idrotten präglas av – men också den sportifiering som skett av tv och media. Förståelsen av hur sport och media påverkar varandra, men också oss som tittare och konsumenter, är en vital kunskap för alla också utanför idrotten och akademin, även om det här kapitlet intar ett relativt teoretiskt förhållningssätt.

Kap. 6: Idrottshjältar i media (Hellström)

”Idrottshjältar” skapas och reproduceras med hjälp av media – för det är inte enbart idrottsprestationen som spelar roll, framställningen av den är minst lika viktig. Frågeställningen som tas upp är atleters tudelade roller – där idrottens ideal som excellens, ärlighet och hälsa blandas med konsumtionskulturens sponsringssamarbeten och produktmarknadsföring. Redan i dag är epitetet ”idrottshjälte” något utvattnat, då det räcker med en enstaka prestation på idrottsbanan för att sedan kunna leva vidare och tjäna sitt uppehälle genom delaktighet i tv:s lekprogram eller som expert i valfri idrottssändning.

Kap. 7: ”Som en canvas i blod” – MMA som skådespel och sport (Andreasson & Johansson)

MMA har under det senaste decenniet väckt intresset hos många, och framför allt har den hyperkommersialiserade serien UFC fångat publiken och medierna. I Sverige arbetar idrotten i motvind för att få den acceptans som andra kampsporter (t.ex. boxning) haft i många år. Författarna har valt ett intressant perspektiv, att se MMA-kulturen i skärningspunkten mellan skådespel och sport. Det som jag fastnar för är intervjupersonernas reflekterade utsagor, där det framhävs hur socialt rotad idrotten är bland medlemmarna – som vilken annan RF-anknuten idrott som helst – och att de som utövar den visuellt våldsamma sporten inte är våldssökande galningar á la Charles Bronson. Detta uttryck verkar snarare vara något UFC projicerar för att haussa upp matcher och framkalla säljande konflikter utövare emellan. Här framhävs de positiva och produktiva aspekterna som existerar i MMA-gemenskapen bortom UFC:s medialiserade gladiatorer och skådespel.

Kap. 8: STIHL Timbersports – från profession til sportifiering och eventifiering (Carlsson & Lidström)

Sportifieringen av samhället är total, och i dag tävlas och leks det i de flesta sfärer av livet; i matlagning, musik, vetenskap, och så klart i vedhuggning- och klyvning. Författarna gör en fin genomgång av vad samhällsförändring innebär och kopplar in erkända definitioner från namn som Durkheim, Huizinga och Guttmann. Kapitlet avhandlar det intressanta fenomenet timmersport, och då specifikt det som omtalas STIHL Timbersports. Det unika här är hur en motorsågsproducent skapat en hel idrott ur en profession, som man dessutom äger till fullo. Detta är ett viktigt bidrag för att förstå hur idrott kan komma att uppstå och formas framöver.

Kap. 9: Idrottens växande ekologiska fotavtryck (Svensson, Backman, Hedenborg & Sörlin)

Detta kapitel fortsätter på spåret om sportifieringsprocesser i samhället, men med fokus på miljömässig hållbarhet som ett tydligt dilemma för idrotten. Idrotten strävar ständigt efter förbättringar, något som uppnås via standardisering, specialisering och minskade marginaler – denna konstanta jakt efter det nya och det bästa innebär samtidigt ett förbrukande av resurser. Idrotten har ”gått in” efter en historiskt lång utomhusvistelse och nu genomförs allt från snösport och hästridning till surfing (!) innanför fyra väggar. Är denna utveckling rimlig ur ett miljöperspektiv? Författarna ställer en högst angelägen fråga: kan vi skriva in hållbar utveckling i idrottens grundläggande idé?

Kap. 10: Med naturen som upplevelseprodukt (Mikaels & Bäckström)

Som en kontrast mot föregående kapitel tar detta kapitel sig för naturens betydelse och påverkan på idrottslig aktivitet. Friluftslivet har blivit mer påtagligt de senaste åren mot bakgrund av pandemin och nedstängd idrott, framställning av naturen som en frizon genom sociala medier samt den livsstilsbejakande identitet som många söker genom ”friluftslivets estetik”. Tidigare har inte friluftslivet framhållits så tydligt inom Sport Management-fältet, men har i och med den kommersialisering som författarna diskuterar blivit en naturlig del i forskningsfältet.

Kap. 11: Urbant varumärkesbyggande genom idrott (Book & Svanborg Edén)

Alla städer vill sätta sig själva på kartan brukar det heta på ”kommunalsvenska”, och fenomenet att bygga sitt varumärke med hjälp av idrott och evenemang är ett vida undersökt tema. Författarna fokuserar på Malmös utveckling från arbetarstad till en utpräglad ungdomlig och urban stad som omfamnar skejtande. Kapitlet är praktiskt uppbyggt med betoning på de insatser som kommunen lagt ned på alla skateboardinitiativ, något som också problematiseras av författarna till sist i diskussionsfrågorna.

*          *          *

Jag har med stor glädje läst båda böckerna från första till sista sidan – ett sätt som kan vara att föredra om man vill få en översiktlig bild av vad Sport Management innebär i vår nutid. Bokens målgrupp, som jag vill påstå främst är studenter, kan i stället använda böckerna som uppslagsverk för att orientera sig i den idrottsvetenskapliga djungeln. Omfattningen (och omfånget) är den stora skillnaden från den första boken (2004) till denna serie. Den första boken har jag läst om och om igen under mina år som student, och jag vill tro att den här bokserien kan innebära något liknande för 20-talets Sport Management-studenter. Omfattningen är också dess nackdel, då det ibland blir två sidor av samma mynt, när samma processer och begrepp förklaras utifrån olika metodiska infallsvinklar i kapitel som liknar varandra. Men böckerna är också en ögonöppnare för teman som jag tidigare inte tagit notis om eller känt till. Jag har i och med detta breddat mina perspektiv på Sport Management – likt en parafrasering på föregångaren från 2004 – vilket är ytterst glädjande.

Jag hade gärna sett att serien haft ett bredare anslag än enbart svenska förhållanden. De skandinaviska idrottsmodellerna är i stora drag jämförbara, och studenter i de olika länderna utbildas i samma teorier och efter liknande principer. Därför hade ett bredare skandinaviskt/nordiskt perspektiv i boken varit ett plus. Det får ligga till grund för nästkommande antologi, helt enkelt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om denna ”Sport Management-kanon” som en flott ingång till fältet, och som jag själv kommer använda i min undervisning vid NIH. Detta är böcker som helt enkelt är relevanta för hela det inter-skandinaviska utbytet av idrottsvetenskap.

Copyright © Julius Z. Strömberg 2022