On Friday, October 20, at 13:00, Jonas Mikaels will present and defend his dissertation “Becoming-place: (Re)conceptualising friluftsliv in the Swedish physical education and health curriculum” at the Swedish School of Sport and Health Sciences (GIH), Lidingövägen 1, Stockholm.
The external reviewer is Dr. Chris Loynes, University of Cumbria, United Kingdom, and the examining committee is made up of Professor Ulla Lind, University College of Arts, Crafts and Design; Professor Jonas Almqvist, Uppsala University; and Erik Hemmingsson, Associate Professor, Swedish School of Sport and Health Sciences.
Jonas Mikaels’s supervisors have been Suzanne Lundvall, Associate Professor, Swedish School of Sport and Health Sciences, and Erik Backman, Senior Lecturer, Dalarna University.
The introductory chapter of this compilation thesis is available here in full text, open access.
English abstract (see below for Swedish summary)
This thesis aims to critically examine taken for granted assumptions underpinning friluftsliv and outdoor education as a learning area in the curriculum, and to explore the educational potential of a place-responsive pedagogy. A growing body of critical research in outdoor studies suggest that there has been a discursive shift away from an activity-based personal and social development discourse, in favour of more critical awareness in outdoor education research. This discursive shift includes a focus on place and educating for an environmentally sustainable future as the primary goal for outdoor education. The Swedish curriculum emphasizes that historical, environmental, ethical, and international perspectives should be addressed in all subjects, including physical education and health (PEH), in which friluftsliv is imbedded. However, the implementation of these overarching perspectives into pedagogical practice has been proven to be rather limited.
The thesis comprises four independent but connected articles. Empirically, this thesis draws on interviews with PE teachers in New Zealand, reflective journals from a month-long journey in the Canadian Rockies, and curriculum documents, interviews and workshop reflections from a yearlong case study with a group of PEH teachers in Sweden. Inspired by the work of Michel Foucault, Gilles Deleuze and Félix Guattari, relational materialism and posthuman perspectives have been employed in the analysis.
Findings suggest that different ontological perspectives affect what is regarded as “normal” or “true” learning objectives in outdoor education and school-based friluftsliv. The overall findings from the thesis show that there is educational potential in place-responsive pedagogy. The case study demonstrates that place-responsiveness challenges the taken for granted people-centred practice focusing on personal and social development outcomes, which traditionally has dominated outdoor education and Swedish school-based friluftsliv. The decentring of humans, in favour of mutual and relational engagements with matter and the more-than-human, opens up new possibilities for embodied relations to place(s).
In conclusion, this thesis suggests the notion of engaging in a place-responsive pedagogy, in order to enable teachers to work within school-based friluftsliv in new and innovative ways. Place-responsiveness offer possibilities for working with the overarching perspectives and sustainability in pedagogical practice as well as for engaging in cross-curricular teaching and learning initiatives more locally.
Svensk sammanfattning
Bakgrund
Olika former har friluftsliv har varit en del av svensk utbildning i mer än hundra år. I den reviderade svenska läroplanen från 2011, förstärktes friluftslivets roll i skolan, då det skrevs fram som ett av tre kunskapsområden i ämnet idrott och hälsa. Trots att friluftsliv har en lång tradition som del av svensk utbildning, har det som kunskapsområde spelat en tämligen marginaliserad roll i den pedagogiska praktiken. Internationell forskning visar att det under de senaste 25 åren skett en diskursiv förändring bort från en aktivitetsbaserad diskurs med fokus på personlig- och social utveckling. Den diskursiva förändring som åsyftas, är en ökad kritisk medvetenhet inom internationell friluftsforskning.
Denna diskursiva förändring innefattar exempelvis ett växande intresse för platspedagogik och att utbilda för en miljömässigt hållbar framtid som det primära målet för friluftsliv i skolan. Pedagogiskt handlar det om en praktik som tar utgångspunkt i platsers kulturella, ekologiska och historiska förutsättningar. Här finns det likheter med intentionerna i den svenska läroplanen, inom vilken det betonas att historiska, miljömässiga, internationella och etiska perspektiv ska behandlas inom alla ämnen, däribland även idrott och hälsa, där friluftsliv är inbäddat.
Trots en betoning på att dessa fyra övergripande perspektiv ska genomsyra alla ämnen i den svenska läroplanen verkar det pedagogiska arbetet med att omsätta dessa till faktisk undervisning inom ramen för ämnet idrott och hälsa i allmänhet, och friluftsliv som kunskapsområde i synnerhet, vara underutvecklat.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna avhandling är att kritiskt undersöka vad som tas förgivet, respektive osynliggörs, genom de sätt som friluftsliv som kunskapsområde inom ämnet idrott och hälsa beskrivs i läroplanstext samt i idrottslärares sätt att tala om friluftsliv som pedagogisk praktik. Vidare så utforskas i avhandlingen en platsresponsiv pedagogik och den pedagogiska potential detta erbjuder för undervisning och lärande i friluftsliv i skolan.
Följande forskningsfrågor har guidat forskningsprocessen i var och en av de fyra artiklarna i avhandlingen: 1. Hur talas det om outdoor education av Nya Zeeländska lärare och vilka är de diskursiva effekterna av detta tal? 2. Vilka sätt att relatera till plats framträder genom en decentrering av människan med fokus på jämbördiga och relationella möten mellan människa och det materiella och mer-än-mänskliga? 3. Hur påverkar det som tas för givet beträffande friluftsliv som kulturellt samhällsfenomen synen på friluftsliv som kunskapsområde inom idrott och hälsa i den svenska läroplanen? 4. Vilka sätt att se på friluftsliv som kunskapsområde inom idrott och hälsa i den svenska läroplanen framträder genom att omvärdera förståelsen av friluftsliv utifrån platspedagogiska perspektiv i en årskurs 7-9 kontext?
Metodologi
Avhandlingen består av fyra självständiga men samtidigt sammanflätade artiklar. Empiriskt baseras avhandlingen på intervjuer med idrottslärare i Nya Zeeland, studenters reflektionsböcker från en månadslång tur i Klippiga bergen i Kanada samt läroplansdokument, intervjuer och workshopreflektioner från en ettårig fallstudie med en grupp idrottslärare i Sverige. Inspirerad av Michel Foucault och i synnerhet av Gilles Deleuzes och Félix Guattaris filosofi, har relationell materialism och posthumanistiska perspektiv tillämpats i analysen.
Syftet med avhandlingens första delstudie var att utforska och problematisera de diskursiva effekterna av lärares sätt att tala om outdoor education i Nya Zeeland. Fokus låg på vad som kan sägas, hur det sägs och de effekter sådana sätt att tala får för den pedagogiska praktiken. I denna studie används en Foucault-inspirerad diskursanalys för att analysera intervjuer med åtta gymnasielärare i Nya Zeeland. Analysen var uppdelad i fyra steg (Bolander och Fejes, 2009). I det första steget analyserades hur outdoor education talas om i intervjuerna. I det andra steget analyserades vilka lärandemål som anses “normala” eller “sanna.” I det tredje steget analyserades vilka slags lärandemål som utesluts. Slutligen analyserades vilken typ av subjektivitet som skapas genom det här sätten att tala.
I den andra delstudien var syftet att utforska relationer mellan människa och natur samt olika sätt att relatera till plats. Empiriskt består denna studie av material i form av reflektionsböcker från en grupp universitetsstudenter under en månadslång kanotpaddling och vandringstur i de Kanadensiska klippiga bergen. För att analysera det empiriska materialet tillämpades ett relationell materialistiskt perspektiv (Hultman & Lenz Taguchi, 2010). Ontologiskt utmanar detta perspektiv den människocentrerade antropocentriska synen där människan ses som överordnad allt annat. Genom att även ta det icke mänskliga i beaktande, ges djur, natur och det materiella samma agentiska kraft och möjlighet till påverkan i ett relationellt samspel.
I avhandlingens tredje delstudie var syftet att kritiskt undersöka vad som tas förgivet, respektive osynliggörs, genom de sätt som friluftsliv som kunskapsområde inom ämnet idrott och hälsa beskrivs i svensk läroplanstext. Platsbegreppet, tillsammans med Deleuze och Guattari(1987) och deras koncept becoming (tillblivelse), användes för att skapa becoming-place som analytiskt verktyg genom vilka läroplanstexterna analyserades. Enligt Deleuze och Guattari ska fokus läggas på vad en text gör istället för vad en är. Med andra ord, fokus för analysen var på vad som möjliggörs, respektive utesluts, genom det sätt som friluftsliv som kunskapsområde beskrivs i läroplanstexterna.
Den fjärde delstudien i avhandlingen undersöker den pedagogiska potentialen som en platsresponsiv pedagogik erbjuder för undervisning och lärande i friluftsliv inom idrott och hälsa. Den fjärde artikeln bygger på kvalitativa empiriska material från ett ettårigt forskningsprojekt tillsammans med en grupp idrottslärare som undervisar på högstadiet (åk 7-9). Studiens empiriska material baseras i huvudsak på intervjuer före och efter projektet samt deltagarnas reflektioner från de tre workshops som genomfördes under våren 2015. Becoming-place (Deleuze och Guattari, 1987) användes som analytiskt verktyg för att utforska nya tankesätt och sätt att undervisa i friluftsliv i skolan.
Resultat
Resultaten från avhandlingen visar att olika ontologiska utgångspunkter påverkar vad som anses “normalt” eller “sant” beträffande lärande i outdoor education och friluftsliv i skolan. I intervjuerna med lärarna i Nya Zeeland i delstudie ett och de svenska idrottslärarna i delstudie fyra, finns det vissa likheter men också skillnader i hur de talar om sin pedagogiska praktik. I både Nya Zeeland och Sverige, har outdoor education och friluftsliv varit en del av skolidrottsämnet sedan 1980.
En av likheterna ligger i att lärarna i Nya Zeeland, såväl som i Sverige, talar om en praktik med fokus på att lära eleverna olika friluftsaktiviteter som mål och innehåll i ämnet. Många gånger beskrivs detta som ett instrumentellt och dekontextualiserat lärande. Instrumentellt i den meningen att lärandet handlar om att lära för aktiviteten i sig som det enda syftet med undervisningen. Dekontextualiserat är det i den meningen att var vi befinner oss, dvs. på vilken plats, eller i vilket sammanhang lärandet sker är av underordnad betydelse.
Samtidigt visar också resultaten av lärarnas sätt att tala att outdoor education i Nya Zeeland även antagit formen av en praktik som bygger på en platsresponsiv pedagogik. Pedagogiskt handlar det om en praktik som ser lärande om plats utifrån hållbarhetsperspektiv som mål och innehåll för outdoor education i den Nya Zeeländska gymnasieskolan. Till skillnad från lärarna i Nya Zeeland talar inte de svenska lärarna om någon alternativ lärandediskurs till den annars dominerande aktivitetsdiskursen.
Resultaten från avhandlingen visar att det finns pedagogisk potential i en platsresponsiv pedagogik. Platsresponsiv pedagogik utmanar den förgivet tagna människocentrerade praktik med fokus personlig- och social utveckling som mål och innehåll. En praktik som traditionellt dominerat outdoor education och skolbaserat friluftsliv. Pedagogiskt handlar det om en praktik som tar utgångspunkt i platsers kulturella, ekologiska och historiska förutsättningar. Resultaten från den ettåriga fallstudien med de svenska idrottslärarna visar att en platsresponsiv pedagogik som utgångspunkt för friluftsliv i skolan skapar möjligheter för att arbeta med läroplanens övergripande historiska, miljömässiga, internationella och etiska perspektiv. En platsresponsiv pedagogik gjorde det möjligt för lärarna, att tillsammans med eleverna, arbeta med de övergripande perspektiven i läroplanen. Genom en platsresponsiv pedagogik skapades även möjligheter för att engagera eleverna i ämnesövergripande arbete med skolans närområde i fokus för lärande i friluftsliv i skolan.
Slutsatser
Sammanfattningsvis visar resultaten från avhandlingen att en decentrering av människan öppnar upp för jämbördiga och relationella engagemang i möten med det materiella och mer än mänskliga. I kombination med en platsresponsiv pedagogik samt friluftsfärdighet som innefattar förmåga att läsa landskapet genom att engagera sig i dess miljömässiga, kulturella och ekologiska förutsättningar, öppnas nya möjligheter för relationer mellan människa och natur. Denna decentrering av människan, till förmån för jämbördiga relationer och möten med det materiella och mer-än-mänskliga, öppnar även upp för nya möjligheter för lärande i friluftsliv i skolan. Som platsresponsiva pedagoger är det vårt gemensamma ansvar gentemot elever, studenter, samhällen och ekosystem att bättre möta vår tids förändrade behov och de etiska relationer som är mer värdiga komplexiteten i vår föränderliga värld.
