Möten i friluftsliv – en vandring genom skolans och lärarutbildningens landskap

Nina Westrin Modell
Institutionen för pedagogik, Linnéuniversitetet

En solig dag i fjällen, en spegelblank sjö eller en stilla promenad genom skogen – exemplen på naturens dragningskraft kan göras många. Samtidigt ser möten med naturen olika ut beroende på var i landet vi befinner oss, och inte minst inom undervisning i friluftsliv. Ibland riskerar vi att förbise det som finns alldeles nära. I sin avhandling Möten i friluftsliv lyfter Maria Howding fram just närmiljöns betydelse i undervisningen och visar hur friluftsliv kan göras mer tillgängligt och meningsfullt för fler elever.

Avhandlingen tar med läsaren på en vandring genom skolans och lärarutbildningens landskap. Den handlar inte enbart om friluftsliv i betydelsen att orientera i skogen eller laga mat på stormkök, utan också om människors möten – med naturen, med varandra och med sina egna sätt att undervisa. Därför blir avhandlingen mer än en studie om undervisning; den fungerar som en karta över hur lärande kan växa fram när människor stannar upp, reflekterar och tillsammans försöker läsa av terrängen.

Maria Howdings avhandling undersöker hur undervisning i friluftsliv inom lärarutbildningen kan utvecklas och fördjupas. Syftet är att skapa en ökad förståelse för vilka faktorer som möjliggör förändring och utveckling i undervisningen. Lärarutbildarna får här agera både vägvisare och vandrare i en två år lång process där även Howding själv deltar aktivt. Diskussionerna kretsar bland annat kring vad lärarstudenter ska lära sig genom undervisningen och vilka kunskaper inom friluftsliv som behövs för att kunna undervisa i ämnet idrott och hälsa i framtiden.

En av avhandlingens stora styrkor är dess fokus på det nära och vardagliga. Friluftsliv behöver inte innebära höga fjäll eller avancerade expeditioner; det kan lika gärna handla om skogsdungen bakom skolan eller den lokala stranden.

I bakgrundskapitlet tecknar författaren en komplex bild av lärarutbildningen inom idrott och hälsa. Utbildningen har länge präglats av fokus på aktiviteter och idrotter snarare än didaktiska frågor och rörelsekunnande. Samtidigt beskriver Howding hur både starka ämnestraditioner och en ökad akademisering påverkar utbildningen. Hon skriver att ”pedagogiken på lärarutbildningen beskrivs ha ett metaperspektiv som ofta är outtalat och sällan diskuteras kollegialt bland lärarutbildare” (s. 39). Mot denna bakgrund argumenterar hon för vikten av att rikta blicken mot den egna undervisningspraktiken och kritiskt granska den genom utforskande studier.

Författaren väljer aktionsforskning som metod, vilket framstår som ett relevant val eftersom studien syftar till att förstå och utveckla undervisning i nära relation till praktiken. Genom aktionsforskning får deltagarna möjlighet att undersöka och ompröva sin egen undervisning, ungefär som under en fjällvandring där man stannar upp, kontrollerar kompassen och funderar över om man verkligen är på rätt led. Den metaforen återkommer genom hela avhandlingen: utveckling sker inte genom snabba genvägar utan genom reflektion, samtal och ibland också genom att våga gå vilse en stund.

Studien tar sin utgångspunkt i lärarutbildarnas egna erfarenheter, där deltagarna både analyserar och förändrar sin undervisningspraktik. Genom att systematiskt granska den egna verksamheten synliggörs både hinder och möjligheter i undervisningen. Howding visar att förändring inte sker isolerat utan är beroende av sociala och organisatoriska villkor såsom tid, tillit och gemensamma samtal. Detta bidrar till en nyanserad förståelse av undervisning som något dynamiskt och relationellt snarare än statiskt.

En av avhandlingens stora styrkor är dess fokus på det nära och vardagliga. Friluftsliv behöver inte innebära höga fjäll eller avancerade expeditioner; det kan lika gärna handla om skogsdungen bakom skolan eller den lokala stranden. På så sätt öppnar Howding för ett mer inkluderande friluftsliv där fler elever kan känna att naturen är till för dem. Hon visar att undervisning fungerar bäst när den har rötter i den miljö eleverna själva befinner sig i. Det krävs inte långväga utflykter för att skapa starka naturupplevelser.

Avhandlingen betonar därför närmiljöns betydelse i undervisningen och argumenterar för att friluftsliv bör utgå från lokala förutsättningar snarare än traditionella och ibland resurskrävande former av friluftsliv. Detta gör undervisningen mer tillgänglig och bättre anpassad till skolans verksamhet. Howding beskriver undervisning som något levande och föränderligt, inte som ett färdigt tält som bara reses och lämnas. Hon visar hur lärande formas i möten mellan människor och miljöer och hur små förändringar i samtal och arbetssätt kan skapa stora ringar på vattnet.

En annan styrka i arbetet är dess praktiknära ansats. Genom aktionsforskningen blir resultaten direkt relevanta för undervisningspraktiken och avhandlingen bidrar inte bara med teoretiska insikter utan också med konkreta utvecklingsmöjligheter. Den visar hur reflekterande samtal kan fungera som drivkraft för förändring och hur undervisning kan utvecklas genom systematiskt arbete över tid.

Samtidigt är avhandlingen stundtals ganska tung att ta sig igenom. De teoretiska resonemangen kan ibland kännas som en tät granskog där läsaren riskerar att tappa stigen. Begrepp och modeller presenteras noggrant, men språket blir emellanåt akademiskt och svårtillgängligt. Samtidigt är detta delvis en följd av avhandlingens genre och akademiska struktur. För den vane forskaren är det kanske inget problem, men för en verksam lärare kan vissa delar upplevas som att bestiga ett berg utan tydliga ledmarkeringar.

Det är också intressant att studien genomförs vid författarens eget lärosäte, något som Howding själv problematiserar metodologiskt. Närheten till fältet kan innebära både styrkor och utmaningar. Å ena sidan skapas en djup förståelse för verksamheten och dess villkor, å andra sidan väcks frågor om forskarens roll och relation till deltagarna. Samtidigt bidrar det varierade datamaterialet – där även verksamma lärare och lärarutbildare från andra lärosäten deltagit vid vissa tillfällen – till att flera perspektiv och erfarenheter möts.

Avhandlingen väcker dessutom intressanta funderingar om relationen mellan friluftsliv och betygssättning. Hur bedöms egentligen elevers kunskaper i friluftsliv, och vilka aspekter av lärandet riskerar att hamna i skymundan när undervisningen ska värderas och betygsättas? Även om detta inte är avhandlingens huvudfokus öppnar den för vidare diskussioner kring bedömning och kunskapssyn inom ämnet idrott och hälsa.

Sammanfattningsvis är Möten i friluftsliv en väl genomförd och relevant avhandling som bidrar med viktiga perspektiv på undervisning och lärande inom friluftsliv. Den är särskilt värdefull för lärarutbildare och forskare, men innehåller också tankar som kan inspirera verksamma lärare. Avhandlingen påminner oss om att undervisning, precis som friluftsliv, handlar om att våga ge sig ut, läsa av vädret och hitta nya stigar tillsammans med andra. Det är inte alltid en enkel vandring – men det är en resa värd att göra.

Copyright © Nina Westrin Modell 2026