Livestreamad disputation | Sport in youth detention: A ’pedagogical’ practice? | Daniel Roe, GIH, fredagen den 18 juni 2021


På fredag den 18 juni 2021 kl 13:00 lägger Daniel Roe fram sin avhandling i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan GIH, Sport in youth detention: A ’pedagogical’ practice?. Se disputationen live (sändningen startar några minuter innan).

Avhandlingsarbetet har bedrivits med stöd av huvudhandledaren professor Håkan Larsson, Gymnastik- och idrottshögskolan, och bihandledaren docent Martin Hugo, Högskolan i Jönköping.

Professor Rosie Meek, University of London, är fakultetsopponent, och betygsnämnden utgörs av docent Krister Hertting, Högskolan i Halmstad; docent David Wästerfors, Lunds universitet; och docent Sanna Nordin-Bates, Gymnastik- och idrottshögskolan.

Avhandlingen är baserad på nedanstående artiklar:

  1. Roe, Daniel, Martin Hugo, and Håkan Larsson. 2019. “Rings on the water”: Exam- ining the pedagogical approach at a football program for detained youth in Sweden. Sport in Society 22, no. 6: 919-934.
  2. Roe, Daniel. 2021. Pedagogies of sport in youth detention: Withholding, develop- ing, or just “busying the youth”? Journal of Contemporary Ethnography 50, no. 2: 261–88.
  3. Roe, Daniel and Håkan Larsson. Sport and masculinities in youth detention: In the gym and at a football program with detained youth. Submitted manuscript.

Avhandlingens kappa kan hämtas ned här.


Abstract

Sport can be an important part of life inside youth detention, often believed to contribute to the rehabilitation of youth. However, there has been little ethnographic research examining this phenomenon. How is sport arranged, delivered, and experienced in these closed settings? This thesis examines pedagogies of sport in youth detention, based on ethnography at Capeview and Summerholm – two all-male youth detention homes in Sweden. By framing youth detention as pedagogical practice, and through a life-world methodology, the thesis provides close descriptions of sport in which the lived experiences of youth are situated in the particular functions and practices of these institutions.

The findings of the thesis are compiled into three independent but interrelated articles. The first article explores a pedagogical approach at Capeview – one of the sites –that a select group of students experienced as initiating and guiding a developmental process. The findings elaborate four aspects of the program – building a pedagogical platform, “seeing” and meeting students, creating a supportive environment, and thinking beyond the institution – that characterized this “rings on the water” (i.e., “ripple effect”) approach. The second article examines the dominant pedagogies of sport at both institutions: withholding sport, busying with sport, and sport as developmental community. Findings illustrate how competing functions of youth justice – punishment, containment, and development – are accomplished, and experienced, through sport pedagogical practice. The third article examines sport in these male-dominated institutions from a masculinities perspective. It shows how pedagogical endeavors must address the impact of divergent notions of masculinity in order to integrate, and avoid further marginalizing, these young men through sport.

The principal contribution of the thesis is to show how different sport pedagogies function in order to educate or support and, conversely, contain or punish placed youth– illustrating how desirable benefits of sport in youth detention are contingent upon pedagogical practice. Bringing pedagogical and gender-critical perspectives to bear, it identifies challenges and shortcomings as well as opportunities and promising practices. Endeavors for doing sport for the benefit of detained youth and a safe, just society must consider issues of pedagogy, gender, and philosophical dilemmas such as conflicting missions of education and corrections. Ultimately, efforts to improve outcomes for detained youth through sport calls for tactful pedagogical action, sensitive to the needs, interests, and life-worlds of youth.

Svensk sammanfattning

Särskilda ungdomshem är statliga institutioner som tar emot barn och ungdomar med psykosociala problem, missbruk och kriminalitet. Barnen och ungdomarna är tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU) eller är dömda till sluten ungdomsvård (LSU). På särskilda ungdomshem kan idrott vara en viktig del av ungdomarnas vistelse och den kan också bidra till upplevelser av meningsfullhet i behandlingen och utbildningen för placerade ungdomar. Det har dock funnits få etnografiska studier som undersöker idrott på ungdomshem. Hur arrangeras, genomföras och upplevs idrott på särskilda ungdomshem? Vilka roller spelar idrott i dessa stängda miljöer? På vilka sätt kan idrott bidra till förbättrade livssituationer för placerade unga? Denna avhandling undersöker idrottspedagogik på särskilda ungdomshem, baserad på etnografi på två ungdomshem för pojkar i Sverige. En teoretisk utgångspunkt är att ungdomshem kan betraktas som pedagogiska praktiker, där i första hand utbildning och lärande sker. Uppdraget för ungdomshem kan även ses som ett etiskt ansvar i att vara “pedagogiska,” att kunna bemöta och guida placerade ungdomar med deras bästa i åtanke. Studiens metodologiska ansats är livsvärldsetnografi, där forskaren deltar i och observerar idrott på ungdomshem och på så sätt kan närma sig hur idrott upplevs, och dess betydelse i elevens samt personalens livsvärld. Avhandlingen beskriver och analyserar ungdomarnas levda erfarenheter av idrott och hur de kan relateras till olika syften och praktiker som framträder i idrottsaktiviteter på särskilda ungdomshem.

Avhandlingen består av tre artiklar. Den första artikeln utforskar en pedagogisk praktik på ett ungdomshem som har ett fotbollsprogram. Resultatet visar på fyra aspekter som i artikeln beskrivs som ”ringar på vattnet,” och som initierade och vägledde ett utvecklingsprojekt för en utvald elevgrupp. Den andra artikeln undersöker idrottens dominerande pedagogik vid två särskilda ungdomshem. Resultatet visar tre olika idrottspedagogiker: att hålla tillbaka idrott, att sysselsätta genom idrott och idrott som utvecklingsarena. Resultatet speglar och illustrerar hur olika funktioner i institutionsvård konkurrerar straff, förvaring och utbildning – samt hur de utförs och upplevs genom idrottspedagogiska praktiker. Den tredje artikeln undersöker hur maskuliniteter påverkar idrotten på dessa mansdominerade institutioner. Studien visar hur ett genuskritiskt perspektiv ger en viktig lins för idrottspedagogik på särskilda ungdomshem, en lins kan användas för att diskutera implikationer vid arbetet med tvångsomhändertagna och marginaliserade unga män genom idrott.

Avhandlingens huvudsakliga bidrag är att visa hur olika sätt att genomföra idrott fungerar för att utbilda och vägleda placerade ungdomar, men att idrott också kan användas i syfte att kontrollera, straffa och begränsa ungdomar. Avhandlingen illustrerar hur önskvärda fördelar med idrott på ungdomshem är beroende av en pedagogisk praktik. Genom pedagogiska och normkritiska perspektiv, identifierar avhandlingen utmaningar och brister samt pedagogiska möjligheter med idrott på ungdomshem. En strävan efter att genomföra idrott på ungdomshem ska syfta till ungdomarnas bästa samt kunna bidra till ett säkert och rättvist samhälle. Men det kräver navigering kring frågor om pedagogik, genus och filosofiska dilemman, samt motstridiga uppdrag som samtidigt handlar om utbildning och straff. För att förbättra resultaten för dessa ungdomar genom idrott, krävs taktfulla pedagogiska åtgärder som är följsamma angående ungdomars behov, intressen och livsvärldar.

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.