On Friday, December 3, 2021, at 13:15, Sepandarmaz Mashreghi will present and defend her dissertation Decolonial re-existence and sports: Stories of Afghan youth in Sweden at the Department of Sport Sciences, Malmö University, in Room D138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, Malmö. The defence will be live streeamed as well, link TBA.
The faculty examiner is Associate Professor Aarti Ratna, Solent University, and the examining committee is made up of Professor Kristin Walseth, OlsoMet; Assistant professor Gwenda van der Vaart, University of Groningen; and Professor Ravi Kohli, University of Bedfordshire.
Associate Professor Kutte Jönsson and Professor Susanna Hedenborg, Malmö University, have been Sepandarmaz Mashreghi’s supervisors.
This compilation thesis is available here in full text, open access.
English abstract (Swedish summary below)
In the context of sports and migration, research within policy-driven themes (i.e., integration) have consistently flattened out the migrants’ experiences, meanings and understandings of sports and physical activity to make sense for and from Euro-centric perspectives and framings. Thus, muting other relevant, alternative and already existing ways of living sports and physical activity. Critical sports studies, on the other hand, have demonstrated that sports (and physical activity) remain a contested domain where various human experiences are negotiated and remade along the intersecting lines of class, gender, sexuality, race, ethnicity, legal status and (dis)ability. The aim in this study has been to work within a decolonial framework to demonstrate how migrant youth in Sweden navigate, experience, challenge and generate knowledge in relation to physical activity and sports.
Doing decolonial research in sports studies means delinking from Eurocentric thought and epistemology in order to uncover alternative forms of physical culture and practice that generate different meanings to that of the (Western) hegemonic discourse. To do this, we, the youth and I, have worked and researched together within the framework of participatory art-based action research and our shared Khorasani epistemology. This means that the coresearchers have been active participants in generating research material, analysing the material and disseminating the generated knowledge.
Grounded in Indigenous, borderland, Chicana and Black feminist knowledges as well decolonial thought, this thesis contributes both theoretically and methodologically to the field of sport and exercise in relation to young asylum seekers and migration research. The participatory analysis demonstrates that for the Afghan youth in this study, sport and physical activity was not a distinct entity, rather it was intertwined with various aspects of their lives, such as their experiences of child labour, pleasures, hopes for the future, leisure, social and mental aspects, and migration experiences. Furthermore, the youth revealed that despite various forms of oppression, trauma and hardship, they constantly returned, or rather, reclaimed life and future in their acts of self-reflection, friendship, love and hope within the context of sport and life. They, thus, moved beyond the mere resistance of the precarities in their lives to bring about a re-existence.
The findings of this thesis also highlight the affordances and limitations of participatory methods, art-based research and decolonising work. Although the participatory methods grounded in the epistemology of the youth (and myself), allowed us to reclaim and tell our stories in our ways, they fell short in making lasting systemic transformations. These limitations also give rise to new questions and possibilities for future research in relation to how change and transformation are defined and researched; and whether these definitions are somewhat limiting and influenced by the colonial rhetoric of salvation underlining participatory action research basic principles of empowerment and critical consciousness.
Swedish summary
I relation till idrott och migration har studier inom mer policy-relaterade fält (exempelvis integration) konsekvent urvattnat migranters egna upplevelser av och förståelse för idrott och fysisk aktivitet. Sådan forskning har ofta utgått från eurocentriska perspektiv och förståelseramar vilket har inneburit att alternativa upplevelser har tystats ned och bortsetts från. Kritiska idrottsstudier visar emellertid att sport och idrott är en omtvistad domän inom vilken mänskliga erfarenheter kontinuerligt förhandlas och omförhandlas utifrån intersektionella faktorer såsom klass, kön, genus, sexualitet, ras, etnicitet, juridisk status och funktionsvariation. Med utgångspunkt i en dekolonial tanketradition har syftet med denna studie varit att utforska och demonstrera hur ungdomar som har migrerat till Sverige navigerar, upplever och utmanar den allmängiltiga definitionen av vad fysisk aktivitet och sport är och vilken funktion de fyller. Vidare har syftet varit att generera en ny icke-eurocentrisk kunskap om vad fysisk aktivitet kan innebära för människor som flyr från ett land till ett annat.
Att ta avstamp från ett dekolonialt perspektiv innebär ett aktivt val att ta avstånd från en eurocentrisk tanketradition och epistemologi för att istället ge plats för alternativa geografiska, biografiska, politiska och historiska arrangemang. Målet har varit att upptäcka förhållningssätt och praktiker relaterade till idrottskultur som inte ryms inom en västerländsk hegemonisk diskurs.
Den Khorasanianska tanketraditionen delar jag med de tio afghanska ungdomar vars erfarenheter av idrott och fysisk aktivitet utgör studiens empiriska kärna. Inom ramen för deltagande- och konstbaserad aktionsforskning har ungdomarna och jag arbetat och forskat tillsammans vilket innebär att vi har samarbetat med att samla in och skapa forskningsmaterial, analysera materialet samt sprida den genererade kunskapen.
Med utgångspunkt i tanketraditioner som på olika sätt berör områden centrala för dekolonial teoribildning (exempelvis ursprungsbefolkningar, gränser och gränsskapande, ’Chicana’ och ’svart’ feminism), bidrar denna avhandling teoretiskt och metodologiskt till idrottsvetenskapliga studier som har kopplingar till migrationsforskning. Analysen visar att för de afghanska ungdomarna som deltog i studien utgjorde inte idrott och fysisk aktivitet en avgränsad enhet. Snarare var deras upplevelser av idrott och fysisk aktivitet sammanflätade med andra erfarenheter av exempelvis barnarbete, nöjen, framtidshopp, fritidsaktiviteter och migration. Genom ungdomarnas reflekterande analyser och berättelser framgick det att de, trots olika former av förtryck, trauman och andra svårigheter, kontinuerligt fann sätt att återta kontrollen över sina liv samt att de kunde bevara förmågan att reflektera över olika relationer, sin situation och sin framtid. Fysisk aktivitet fick, genom deras berättelser, en annan mening och betydelse än vad den traditionellt västerländska definitionen om vad som konstituerar meningsfull fysisk aktivitet tillåter. Deras berättelser om och deras syn på fysisk aktivitet kan därför tolkas som mer än bara ett motstånd mot en prekär livssituation utan bör istället betraktas som livsbejakande ögonblick av reflektion som har bidragit till en form av återfödelse eller omdefiniering av livet och dess begränsningar och möjligheter. Styrkan i att kontinuerligt behöva skapa och återskapa sin värld och sin framtid, alla svårigheter till trots, utgör ett exempel på hur avkolonialisering tar form och gör framsteg.
Artikel 1 är en kritisk översikt och samtidigt en uppmaning till att med verktyg hämtade från den dekoloniala tanketraditionen, utmana idrottspsykologins kunskapsproduktion. Detta görs genom att bemöta De Andra som aktiva aktörer i kunskapsprocessen.
Artikel 2 är berättelsen om tio afganska ungdomar boendes i en mindre stad i Sverige. De tillhörde gruppen ensamkommande barn som anlände till Sverige mellan åren 2014 och 2016. Inom ramen för dekolonialism har forskaren och ungdomarna samförfattat och analyserat ungdomarnas livshistorier i relation till fysisk aktivitet och idrott. Med stöd i deltagande- och konstbaserade metoder så som teckning, poesi och skapandet av posters, utforskades, analyserades och porträtterades ungdomarnas mångfacetterade liv. Det blev även ett sätt att visa upp deras engagemang i fysisk aktivitet och idrott på kreativa vis.
Artikel 3. Det finns ett växande antal studier om (ofrivillig) migration, idrott och internationellt utvecklingsarbete, idrott och fredsarbete, samt föreningsidrottens arbete med integration som förespråkar användning av deltagande samt innovativa metoder. Trots det saknas forskning som tydliggör komplexiteten och utmaningarna med att genomföra den typen av studier i relation till idrott och (ofrivillig) migration. Med utgångspunkt i forskarnas personliga erfarenheter som aktionsforskare på två olika geografiska platser, syftar denna studie till att avslöja utmaningar och möjligheter att arbeta inom ett deltagande paradigm. Resultaten från denna studie kan ge praktiska verktyg för (idrotts-)forskare och utredare samt andra som använder sig av deltagande metoder.
Artikel 4. Med denna artikel vill jag sprida den kunskap som genererades under en deltagande konstbaserad aktionsforskningsstudie som jag gjorde tillsammans med en grupp unga afghanska asylsökande i Sverige. Fokus för studien var ungdomarnas erfarenheter av idrott och fysisk aktivitet. Jag har valt att förmedla detta genom en berättande dikt som jag skapade med hjälp av ’vox participare’ (deltagarnas röster) (Norton & Sliep, 2019. På detta sätt har jag baserat spridningen av studien i våra folks gemensamma epistemologi, Khorasani-folken i Central/Västra Asien. Genom att anta personan شا عر [poeten] (Olszewska, 2015) och genom att skriva på ett reflekterande sätt som gömmer att jag själv är priviligierad, arbetar jag för att dekolonialisera forsknigsprocessen och kunskapsgenerering när det gäller idrottsområdet. Jag försöker visa hur de afghanska ungdomarna återskapar idrott (och fysisk aktivitet) på ett sätt som skapar värdighet för dem själva och deras vardag. På detta sätt syftar jag till att problematisera de dominerande föreställningarna om vad idrott är, vad den ska göra och hur den kan användas av dem som lever med sociala orättvisor.
