On Friday, February 7, 2020, at 9:00, Amanda Ek will present and defend her dissertation “Physical activity among patients with cardiovascular disease: a predictor of hospital care utilisation and mortality in clinical work” at the Swedish School of Sport and Health Sciences, in Aulan.
The external reviewer is Professor Joep Perk, Linnaeus University, Växjö, and the examining committee is made up of Dr. Patrik Wennberg, Umeå University; Professor Claes Held, Uppsala University; and Dr. Erika Franzen, Karolinska Institutet.
Amanda Ek’s principal supervisor has been Dr. Örjan Ekblom, Swedish School of Sport and Health Sciences, and Professor Mats Börjesson, University of Gothenburg and Dr. Lena Kallings, The Swedish School of Sport and Health Sciences, have been assistant supervisors.
The introductory chapter of this compilation thesis is available here in full text, open access.
English abstract (see below for Swedish summary)
Guidelines highlight the importance of physical activity (PA) in secondary prevention of cardiovascular disease (CVD) within the healthcare sector. Previous studies have mainly focused on the effects of PA at moderate-vigorous intensity performed within exercise-based cardiac rehabilitation (CR). However, only a minority of patients with CVD participate in exercise-based CR, and it is not known to what extent the guidelines for PA are implemented in clinical work. This leads to a knowledge gap in PA levels among patients with CVD, and the potential association of PA with hospital care utilisation and all-cause mortality. The overall aim of this thesis was to investigate PA and its importance for patients with CVD, and to what extent it is promoted during clinical work. The associations between self-rated PA level, changes in self-rated PA level, and sedentary time (SED) with hospital care utilisation and all-cause mortality were explored in three cohort studies (Studies I-III). Data were collected via questionnaires, medical records and national registers. Study I explored everyday PA, physical exercise and SED among patients with CVD (n=1148) prior to admittance to a cardiac ward at two of the hospitals in Stockholm. Studies II and III explored PA (of at least moderate intensity) post hospitalisation, and included 30 644 and 22 227 patients with myocardial infarction (MI), respectively, from the national SWEDHEART registry. Finally, in Study IV, healthcare professionals’ (n=251) stated importance and clinical work to promote healthy lifestyle habits (alcohol consumption, eating habits, physical activity, and smoking) were explored in a cross-sectional study. All healthcare professionals working on cardiac departments in two hospitals in Stockholm were included.
The main findings were:
-
-
- A level (everyday PA, physical exercise, total PA level) and SED pre and post hospitalisation for cardiac events were found to be significant predictors of hospital care duration, readmission and mortality. The effects of high PA level and low SED did not differ between CVD diagnosis, sex, age, or comorbid states such as individuals with and without diabetes mellitus type II, kidney dysfunction, hypertension or dyslipidaemia.
- There were no differences between individuals reporting a moderate or high level of PA or a medium or low level of SED, illustrating that “a little activity is better than nothing” and that the greatest health benefits would be achieved by increasing PA among the most inactive patients with CVD.
- Changes in PA level during the first year post MI are important. Increased PA lowered the risk of mortality, and decreased PA increased the risk of mortality in patients post MI.
- Healthcare professionals considered it important to promote lifestyle habits among patients within the healthcare sector in general, as well as in their own clinical work. However, there was a difference between stated importance and clinical practice as only a minority of healthcare professionals asked or provided counselling on healthy lifestyle habits. Our results indicated a relationship between promoting patients’ lifestyle habits in clinical work, and if they perceived clear organisational routines and objectives.
-
In conclusion, the results of this thesis have a clinical impact. Firstly, asking patients on a cardiac department about their PA level and SED may identify individuals in need of behavioural changes. By identifying and supporting individuals who need to increase their PA level, clinicians may potentially decrease the utilisation of inpatient care and also lower the risk of all-cause mortality among individuals with a CVD diagnosis. Secondly, this information is of great predictive value, and PA can be seen as an additional marker of disease severity.
Svensk sammanfattning
Betydelsen av fysisk aktivitet hos personer med hjärtsjukdom
Både internationella och nationella riktlinjer betonar att hälso- och sjukvården ska använda sig av fysisk aktivitet i sekundärpreventivt syfte för patienter med kardiovaskulär sjukdom. Tidigare studier som fokuserat på fysisk aktivitet för patienter som deltar i fysisk träning inom hjärtrehabilitering, har konstaterat att deltagande i fysiskt träningsprogram minskar risken för återinläggningar och kardiovaskulär död. Trots detta så är det endast en minoritet av patienterna med kardiovaskulär sjukdom som deltar i denna organiserade träning. Detta bidrar till att det saknas kunskap om såväl den totala fysiska aktivitetsnivån bland patienter med kardiovaskulärsjukdom, som dess eventuella samband med vårdtid, återinläggning och total dödlighet. Det saknas även kunskap om hälsooch sjukvårdspersonalens kliniska arbete med att främja fysisk aktivitet i linje med de sekundärpreventiva riktlinjerna.
Det övergripande syftet med den här avhandlingen var att undersöka om fysisk aktivitet används som en del av behandlingen för patienter med hjärtkärlsjukdom. Hur är fysisk aktivitetsnivån bland patienter med kardiovaskulärsjukdom samt dess eventuella samband med vårdtid och återinläggningar och total dödlighet? I tre kohortstudier (studie IIII) undersöktes sambandet mellan självskattad fysisk aktivitetsnivå, förändringar i fysisk aktivitetsnivå respektive stillasittande tid med vårdtid, återinläggningar respektive total dödlighet. Data samlades in via frågeformulär, journalsystem och nationella register. Studie I, undersökte vardagsmotion, fysisk träning och stillasittande tid före inläggning på hjärtvårdsavdelning bland patienter (n=1148) med kardiovaskulärsjukdom på två olika sjukhus i Stockholm. Studie II och III undersökte fysisk aktivitetsnivå det första året efter insjuknande i hjärtinfarkt och är baserade på det svenska kvalitetsregistret SWEDEHEART och inkluderar 30 644 respektive 22 227 individer. Via en tvärsnittsstudie (studie IV) undersöktes inställning till samt det kliniska arbetet med att främja patienters levnadsvanor (t.ex. fysisk aktivitet) bland hälsooch sjukvårdspersonal (n: 251) på en hjärtklinik från två olika sjukhus i Stockholm.
De huvudsakliga fynden var:
-
-
- Fysisk aktivitetsnivå (vardagsmotion, fysisk träning, total fysisk aktivitet) och stillasittande tid före och efter sjukhusvistelse för en hjärthändelse kan predicera vårdtid, återinläggningar och total dödlighet.
- Den positiva effekten av regelbunden fysisk aktivitet och låg grad av stillasittande tid för patienter skiljde sig inte åt mellan olika kardiovaskulära diagnoser, kön, ålder eller komorbiditetstillstånd, såsom individer med och utan diabetes mellitus typ II, njurdysfunktion, hypertoni och blodfettsrubbningar.
- Det fanns inga skillnader i risk för återinläggningar eller mortalitet mellan individer som rapporterade måttlig eller hög grad av fysisk aktivitet respektive låg eller måttlig grad av stillasittande tid. Detta tyder på att ”lite aktivitet är bättre än ingen” och de största hälsoeffekterna nås genom att öka aktivitetsnivån bland patienterna med lägst grad av fysisk aktivitet.
- Förändringar i fysisk aktivitetsnivå det första året efter insjuknande i hjärtinfarkt är viktigt. Risken för mortalitet sänks bland individer som ökar sin fysiska aktivitet och ökar bland dem som minskar sin fysiska aktivitetsnivå.
- Hälsooch sjukvårdspersonal är positiva till och anser att det är viktigt att främja levnadsvanor bland patienter inom hälsooch sjukvården både generellt och inom deras eget arbete. Trots detta är det stora skillnader mellan hur viktigt detta arbete anses vara och i vilken grad de är en del av det kliniska arbetet, då endast en minoritet frågar och erbjuder rådgivning i hög grad till sina patienter. Våra resultat indikerar att det är ett samband mellan i vilken utsträckning personalen frågar patienter om deras levnadsvanor och/eller ger råd, med i vilken utsträckning de upplever att kliniken har tydliga rutiner och mål.
-
Sammanfattningsvis är resultaten av denna avhandling av klinisk betydelse. Genom att fråga patienter på hjärtvårdsavdelning eller hjärtmottagning om deras fysiska aktivitet och stillasittande tid går det att identifiera individer med ett behov av att göra en beteendeförändring. Hälsooch sjukvårdspersonal kan potentiellt minska användandet av slutenvårdinsatser och även sänka risken för total dödlighet bland patienter med kardiovaskulärsjukdom, genom att identifiera och ge stöd till individer med ett behov av att öka sin fysiska aktivitetsnivå.
