Intressanta och kloka reflektioner från sportens värld

Anders Östnäs
Lunds universitet

Den här boken handlar om människor som är besjälade av att testa gränser – fysiskt såväl som mentalt. Författarna undersöker idrottens roll som skapare av motivation och dess socialiserande potential. Antologin emanerar från sektionen för idrott vid Aarhus Universitet, och är disponerad i tre övergripande avdelningar: Personlige fortællinger, Analyser af identitetsarenaer och Dannelsesperspektiver.

Första avdelningen: Personliga berättelser

Här handlar det främst om personliga upplevelser i samband med idrottsutövandet som innefattar både passion och ett visst mått av lidande. Det sistnämnda manifesteras i Lise Joerns kapitel ”No pain, no gain”, som handlar om boxning. Boxning är en paradoxal idrott, där två personer möts på ett begränsat område för att – utan fiendskap – tillfoga varandra smärta, där knock-out är det ultimata slutet. Här skiljer sig amatörboxningen från den professionella boxningen. Filosofen Le Breton har uttrycket det ungefär på följande sätt: ”boxaren företager en mer eller mindre kontrollerad symbolisk resa in i dödens domäner, ser döden i vitögat utan att tveka och vänder tillbaka med en trofé i form av erfarenhet och möjlighet att leva ett fulländat liv”.

Møllers kapitel ”Mens bolden svaever” handlar om handboll och när samspelet går upp på ett högre plan och tiden verkar stå stilla. Møller tar avstamp i den tjeckisk-amerikanske filosofen Csikszentmihalyis tes om flow, flytet. Många idrottare har säkert upplevt detta någon gång i sitt liv. Jag kan inflika en personlig iakttagelse, när jag för många år sedan i en stor tennisturnering lyckades slå en mycket högt rankad spelare med ett spel som klart översteg min normala förmåga – jag lyckades med allt. Jag hade verkligen flow. Detta kan gälla individuell idrott likaväl som lagidrott, som i Møllers fall.

Även här har gemenskapen med likasinnade stor betydelse, där alla sitter i samma båt. Man lär sig ”räta upp kroppen”, spelregler, disciplin och som nämnts gemenskap.

Gasbjergs kapitel utgår, som titeln ”Jeg er adventureracer” anger, från äventyrsracing på cykel. Gärna under vidriga, eländiga förhållanden, vilket sporrar Gasbjerg. Sentensen i kapitlet är att ju djävligare yttre förhållanden desto bättre, eller som han säger: ”jag vill ha kallt regn i huvudet” (min översättning). Han tränar också för världsmästerskapet i adventureracer som ett ultimat bevis på träningens mål. Även Gasbjerg talar om flow, det vill säga när man lyckats övervinna de allra svåraste förhållanden.

Gitte Karlshøjs bidrag handlar om värdet att löpa långt och länge i livet. Karlshøjs veckodos liggr på cirka 90 km. Hon tävlar regelbundet i maraton runt om i världen. År 2003 valde hon mellan maraton i Trinidad och Hong Kong – och valde bägge. I en ålder av 43 år vann hon överraskande Hong Kong Marathon. Hon har också tävlat på exempelvis 3000 meter, med stor framgång, och har samlat på sig ett stort antal världsrekord för seniorer över 50 år. Maraton har också den egenheten att få deltagaren att känna sig ensam bland kanske 20 000 löpare. Med ett ord kan kapitlet avslutas med: löpning är livet!

Andra avdelningen: Analyser af identitetsarenaer

Det här avsnittet presenterar analyser av olika identitetsarenor, och innehåller fem kapitel.

Den första är skriven av Kristian Raun Thomsen och handlar om livskraft eller medelålderskris. Det handlar här om det så kallade Mamilsegmentet (middle-aged man in Lycra), dvs åldersspannet 35–55 år eller med ett mer svenskt begrepp medelåldern. Thomsen uppehåller sig främst vid motionscykling. Detta är ju speciellt för danskarna, då Danmark har en mycket stark cykelkultur, där exempelvis man på senare år genom Jonas Vingegaard vunnit Tour de France 2022 och 2023. Detta har naturligtvis smittat av sig i breda folklager. Motionscykling är enligt Thomsen ett försvar mot slapphet och kroppslig degeneration. Det skapar avkoppling från karriären samtidigt som det är en njutning att på hjul glida genom landskapet. Det kan också ge upphov till gemenskap med likasinnade.

Ask Vest Christiansen tar upp muskler och styrka i förening i bidraget ”Stærk og fredelig”.  Muskler och styrka ger inga poäng i den sociala hierarkin, men har betydelse i ”utseendehierarkin” och inom fritidssegmentet. Här finns dock fällor i form av exempelvis droger som anabola steroider, som förutom ökad muskelmassa kan ge upphov till personlighetsförändringar och ökad aggressivitet. Christiansen tar i kapitlet upp ett antal exempel på män som dels brukar anabola steroider, dels avhåller sig från dessa droger.

Sine Agergaard, Knud Ryom och Nikoli Toft tar upp idrott som social integration utifrån ett exempel på socialisering i en etnisk minoritetsförening. Det exempel som tas upp är Vatanspor, som unikt nog är en elitsatsande förening just nu i Danmarksserien grupp 4. Detta motsvarar ungefär division 3 i Sverige. Flertalet spelare har annan härkomst än dansk. Klubben har särpräglat starka sociala relationer. Man kan säga att det i klubben bildas ett brobyggande socialt kapital, som skapar en grogrund för social integration.  Författarnas studie visar att inte enbart det interna sociala nätverket stärks utan även sociala nätverk gentemot det danska majoritetssamhället.

Lise Munksgaard tar upp idrottens betydelse för före detta missbrukare. Det heter ju att tre förhållanden kan få missbrukare på rätt köl: kärleken, religionen och idrotten. Här är det idrotten som ställs i fokus i form av föreningen ”Den Fri”, som samlar missbrukare till idrottsaktiviteter. Även här har gemenskapen med likasinnade stor betydelse, där alla sitter i samma båt. Man lär sig ”räta upp kroppen”, spelregler, disciplin och som nämnts gemenskap. Man får kanske för första gången på åratal ”riktiga” vänner – inte bara ”supbröder”. Med Antonovskys ord: upplevelser av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Anders Bak Primdal behandlar kopplingen mellan fotboll och cirkus utifrån exemplet freestyle-fotboll. Freestylefotboll är enkelt uttryckt tricksande med fotbollen med så många avancerade ”tricks” som möjligt. Det handlar alltså inte bara att hålla bollen i luften utan att göra en massa tricks. Här finns en manual av tricks, som jag inte skall gå in på här. Precis som i freestyle är friheten att utöva dessa tricks stor. Studien visar att idrottsutövning tenderar att vidga perspektiven. Nya idrotter växer fram, gamla traditionella idrotter ifrågasätts. Ett exempel är brottning med anor från de gamla grekerna, som kanske inom en snar framtid kommer att strykas från det olympiska programmet. Och kanske ersättas av just freestylefotboll. Som de flesta vet har ju det olympiska programmet skiftat karaktär under de senaste decennierna.

Tredje avdelningen: Dannelsesperspektiver

Den sista avdelningen innehåller två kapitel, båda skrivna av bokens redaktörer, Rasmus Bystedt Møller och Jan Kahr Sørensen. I första kapitlet är de inne på idrottens fostrande/danande potential i gymnasieundervisningen – ”att lära att gripa och begripa”. Ämnets fokus är fysisk aktivitet, vilket skiljer det från andra ämnen i gymnasiet. Ämnet har under tidigare år setts över axeln som mindre viktigt. Idrottslärarnas status har också varit lägre än andra ämnesföreträdares och de har också varit mera ensamma i sin yrkesutövning. Men tiderna förändras och ämnet har med åren kompletterats med mer teoretiska aspekter – mer reflektion. Gymnastikdirektörerna blev i Sverige i början av 1980-talet idrottslärare för att sedan ”mynna” ut i lärare i idrott och hälsa på 1990-talet.

Møllers och Sørensens andra kapitel ”Krop, disciplin og frihed” behandlar idrottens roll i formandet av den moderna människan. En historisk grund är den svenska gymnastiken eller Ling-gymnastiken efter Pehr Henrik Ling. Dess inriktning är vikten av balans i och mellan kropp och själ, men även mellan kroppens högra och vänstra sida. Allt för att skapa en harmoniskt utvecklad människa. Förankringen skulle vara medicinsk-fysiologisk och skapa möjligheter för fysiologisk fostran. Ling-gymnastiken var emot tävlingar och innebar en motvikt mot den framväxande idrotten. Gymnastikläraren Carl Norlander uttryckte Ling-gymnastiken på följande sätt: ”til lydighet, opmærksamhet, lystring, orden och nøjaktighet, alt egenskaper, der har værdi for hele livet på alle områder”. Den traditionella gymnastiken inlemmades vartefter i den moderna idrotten, där tidiga uppvisningar ersattes av tävlingsgymnastiken. I linje med detta bytte gymnastiklärarna beteckning från ”gymnastikdirektörer” till ”idrottslärare” och själva ämnet moderniserades i början av 1990-talet till lärare i idrott och hälsa. Även om Ling var emot tävlingar i form av den moderna idrotten så levde inriktningen på den högra och vänstra sidan kvar i den tidiga spjutkastningen. Man tävlade i kast med både höger och vänster hand och sammanlagt, något som försvann på 1920-talet.  Svensken Erik Lemming var den tidens dominant.

Avslutning

Sammanfattningsvis är det en rik bok fylld av intressanta och kloka reflektioner från olika individuella erfarenheter från sportens värld. Det visar också på idrottens eller sportens förmåga att skapa identitet och gemenskap hos utövaren oavsett sport. Det är som bokens rubrik antyder att sporten kan ingjuta lidelse och ökad livskvalitet. Idrott eller sport kan i bästa fall öka den sociala motivationen, upplevelser av ”flow” och glädje att känna att man gradvis blir bättre. Temat för boken kan ses som devisen ”en sund själ i en sund kropp”, där de icke-fysiska aspekterna i viss mån underordnas de mer ”mjuka” aspekterna i boken. En bok att ta till sig och reflektera kring!

Copyright © Anders Östnäs 2023