Måndagen den 28 maj kl 13:00–15:00, i sal D337, Malmö universitet Orkanen, försvarar Sofia Sebelius sin licentiatuppsats i idrottsvetenskap. Uppsatsens titel är “Att vara idrottslärare – om de själva får berätta”.
- Opponent: Docent Peter Korp, Göteborgs universitet
- Huvudhandledare: Docent Lars Lagergren, Malmö universitet. Bihandledare: Dr. Mikael Londos, Malmö universitet
- Ledamöter: Dr. Katarina Schenker, Linnéuniversitetet; Docent Krister Hertting, Högskolan i Halmstad; Professor Susanna Hedenborg, Malmö universitet.
Sammanfattning
En stor del av den forskning som görs på idrottslärare utgår ifrån styrdokumenten (t ex Ekberg, 2009; Londos, 2010; Svennberg m fl, 2017). Idrottslärarnas utsagor och praktik sätts i jämförelse med de tolkningar som forskarna gör av styrdokumenten och visar ofta att idrottslärarna gör ”fel”. Forskarnas tolkningar av styrdokumenten kan ses som ett facit och eventuella avsteg från dem anses vara problematiskt. I denna uppsats undersöks idrottslärarnas yrkesutövande från ett annat perspektiv än det som till stor del finns i tidigare forskning. Syftet med denna studie är därmed att skapa en förståelse för idrottslärarens yrkesroll byggd på deras egna berättelser om sin vardag och hur de hanterar den.
Empiriinsamling har skett genom djupintervjuer med idrottslärare, där intervjuguiden skapats med hjälp av Michael Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater och Yeheskel Hasenfelds (2010) teori om service-organisationer. Idrottslärarnas utsagor har sedan analyserats utifrån dessa teorier.
Resultatet visar att idrottslärarna tar sig tre olika roller; problemlösaren, trygghetsskaparen samt organisatören. I rollen som problemlösare arbetar idrottslärarna dels med problem som uppstår här och nu, t ex oväntade situationer som uppstår i mötet med elever och som måste lösas, och dels med mer långsiktiga problem. Rollen som trygghetsskapare behövs då idrottsämnets synlighet enligt idrottslärarna kräver trygghet hos eleverna för att de ska kunna prestera inför varandra. För att skapa trygghet arbetar idrottslärarna bland annat med att försöka se varje elev, anpassa aktiviteter så att det passar den specifika gruppen och skapa rörelseglädje. För att klara av att anpassa undervisningen i enlighet med rollerna som problemlösare och trygghetsskapare krävs att idrottslärarna är organisatörer. Detta då de måste planera lektionerna för att nå alternativa mål (t ex trygghet, ha roligt och att hitta en aktivitet att utöva på fritiden) och organisera undervisningen med utgångspunkt i för få resurser, men också för att se varje elev.
Bilden av idrottsläraren som problemlösare, trygghetsskapare och organisatör stämmer troligtvis inte med bilden av hur en idrottslärare bör vara. Men om idrottslärarrollen ser ut så här, hur ska den framtida idrottsundervisningen i Sverige se ut? Kanske måste kraven och förväntningarna på ämnet idrott och hälsa och på dess lärare förändras i grunden för att på så sätt mötas halvvägs med denna studies tre rollbeskrivningar av idrottsläraren.
