Två antologier om dopning och anti-dopningsarbete – från tidskriftsnummer till böcker

Björn Sandahl
Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), Stockholm

Få frågor kan betraktas som lika tidlösa som frågan om dopning inom idrotten. Frågan om regler, rättvisa, den ”rena” idrotten och fusk har varit aktuell så länge som organiserad idrott existerat. Följaktligen är det heller inte märkligt att den ägnats viss uppmärksamhet från vetenskapligt håll. Märkligare är kanske att den inte givits större uppmärksamhet än den faktiskt har. Två nya publikationer försöker dock råda bot på denna situation. Det rör sig om A Global History of Doping in Sport: Drugs, Policy and Politics samt Anti-doping: Policy and Governance.

I den första – A Global History of Doping – söks svaret på frågan om hur idrotten svarat på dopningens framväxt och dopningsbruket inom idrotten. I totalt tio delstudier får vi här följa olika fall och händelser vilka på olika vis aktualiserat frågan. Anslaget är minst sagt brett. Här görs nedslag i Coubertins idrottsanda visavi dopning och myter om bruket av steroider i Nazi-Tyskland, såväl som i dopning inom professionell cykling.

Det andra verket – Anti-doping: Policy and Governance – är mer avgränsat till sin karaktär. Här presenteras ett antal texter från en serie seminarier tematiserade mot just anti-dopnings arbete. Den smalare utgångspunkten till trots präglas även detta verk av en stor bredd. Även här består framställningen av tio delstudier vilka redogör för allt ifrån WADA:s regelverk för övervakning av idrottare till organisationen ”UK anti-doping” och dess arbete i Storbritannien.

Som läsaren vid det här laget redan listat ut handlar det om två antologier som innehåller ett antal olika artiklar på olika teman av ett antal olika forskare. Och jag vill redan nu förvarna om att detta faktum kommer bli det huvudsakliga temat i den text som följer.

Att recensera den här typen av antologier är alltid en utmaning. Oaktat de rådande vindarna i den forskningspolitiska verkligheten, där monografiernas tidigare hegemoni i allt väsentligt svepts bort, föreligger högst naturliga skillnader mellan dessa och antologierna av ett antal olika skäl. Utan att här lägga ut texten i onödan kan man med detta konstatera att den förväntanshorisont en presumtiv läsare kan tänkas ha avseende graden av sammanhang, analys och konsekvens av naturliga skäl är lägre vad gäller antologin givet formen för dess framställning. Därför höjer man också på ögonbrynet när en antologi bär namnet A Global History of Doping. En bok med denna titel har rimligen klara ambitioner. Kan man då som läsare förvänta sig att få en global dopningshistoria genom att ta sig an den. Svaret är nej.

Precis som antytts ovan består innehållet av totalt tio texter med ganska få gemensamma nämnare. Vidare, vilket också antytts, är texterna av mycket olika karaktär. Det finns här ingen naturlig röd tråd genom framställningen, och ambitioner till kapitelövergripande jämförelser och analyser saknas helt. Det finns exempelvis inget sammanfattande kapitel. Varför verket har namngivits som gjorts framstår därför som lite av en gåta för läsaren. Därmed inte sagt att innehållet inte är intresseväckande. Här finns flera fallstudier av välkända forskare, exempelvis Paul Dimeo, för övrigt författare till ett verk som bättre lever upp till namnet, som här presenterar en text om dopning i den professionella cyklingen. Men den som hoppas på en ramhistoria om dopningsfrågan i ett historiskt perspektiv kommer däremot förmodligen att bli besviken.

Anti-doping: Policy and Governance lider av samma problem, även om det mer avgränsade ämnet inte gör denna problematik lika tydlig. Fallstudiernas orientering mot en sakfråga eller ett geografiskt område, som i fallet med ”UK anti-doping” ovan, medför dock ett fragmenterat intryck. Djupgående presentationer av, i detta fall, situationen för en organisation i Storbritannien är förvisso intressanta, men sätts inte i relation till situationen i andra länder. Konsekvensen är att en tämligen hög grad av förförståelse i sakfrågan är nödvändig för att forskningens resultat ska bli tydliga för mottagaren. Antologin är med andra ord inte att betrakta som en introduktion i ämnet för den nyfikne. Snarare är den ett ganska spretigt inlägg i ett antal olika forskningsfrågor. Även i detta fall saknas ambitioner till sammanfattande analyser eller övergripande komparationer mellan de olika artiklarna.

Det finns några gemensamma nämnare hos dessa båda antologier. De är båda relativt tunna historier om cirka 160 sidor. Av det följer att de inte innehåller några djuplodande framställningar. I genomsnitt är varje artikel cirka 15 sidor lång, några är längre och andra är kortare. Samtliga innehåller en sammanfattning – i det ena fallet även en på kinesiska – och en referensförteckning, vilket gör att läsaren har att förvänta sig dryga tio sidor om respektive ämne. Den känsla av artikelsamling som verken ger får också sin förklaring vid en närmre studie av ingressen. Båda är nämligen återutgivningar. I det ena fallet har samtliga artiklar sedan tidigare publicerats i ett specialnummer av The International Journal of the History of Sport. I det andra fallet på samma vis i The International Journal of Sport Policy and Politics. Detta märks, om inte annat, av att båda skrifterna innehåller ett eget kapitel med namnet ”Citation information” där läsaren upplyses om att man, i händelse av att man önskar citera något ur respektive verk, hänvisas till att använda referensen till den ursprungliga tidskriftsartikeln istället. Denna finns också angiven.

Många av de iakttagelser som hittills gjort förklaras av detta faktum. Självfallet kan inte samma krav på enhetlighet och systematik ställas på en artikelsamling som på ett sammanhängande vetenskapligt verk, men iakttagelsen medför också vissa följdfrågor. En sådan är: varför publiceras detta ånyo? Frågan aktualiseras särskilt av den iakttagelse om ”citation information” som gjorts ovan.

Den andra frågan följer av det dispositiva upplägg som kommer av beslutet att ge ut texterna i antologiform. Till vem riktas egentligen den information som här förmedlas? Värdet av den kunskap som den enskilda artikeln förmedlar förnekas här ingalunda, men sammantaget blir böckerna mycket spretiga historier som i praktiken riktas till alla och ingen. I sin ursprungliga publiceringsform hade jag inte reagerat på detta, men i den här formen blir båda verken tydliga exempel på den problematik som många antologier tyvärr lider av. Intrycket blir spretigt och fragmenterat. Den som söker efter kunskap inom ett speciellt forskningsområde har goda möjligheter att hitta vad den söker i dessa böcker, men då endast i form av ett kort brottstycke med en geografisk avgränsning som är av sådant slag att ytterligare datainhämtning från andra källor med all sannolikhet blir nödvändig.

Jag hade under läsningen av böckerna god behållning av flera artiklar. Men sett som en helhet, den helhet som är föremålet för denna recension, så blir slutintrycket splittrat. Känslan av att läsa en vetenskaplig tidskrift är tydlig.  Avsaknaden av sammanfattande och övergripande analytiska ambitioner är påtaglig. En enkel sökning med lämplig sökmotor visar också att båda dessa tidskrifter finns tillgängliga i digital form för den intresserade. Och kvar lämnas jag med frågan: varför ges det här ut igen och i denna form? Möjligen avslöjas här min egen okunskap, men ingen av dessa båda antologier lyckades i vilket fall under läsningen besvara frågan…

Copyright © Björn Sandahl 2016