Rik och lärorik bok i ett viktigt och komplext ämne

Anders Östnäs
Lunds universitet

Inledning

Sport development eller idrottsutveckling har många olika dimensioner. Det sträcker sig från barn- och ungdomsidrott via vuxenidrott till äldreidrott – från spontanidrott och idrott som lek till tävlingsidrott. Denna i sin tur har olika nivåer – från korptävlingar via annan idrott på lägre nivåer till ren elitsatsning. I det sistnämnda fallet är de olympiska och paralympiska spelen samt VM-tävlingar de ultimata utmaningarna. Nästan all idrott måste på olika sätt administreras och denna administration blir alltmer komplex och professionaliserad.

Idrott och idrottsrörelsen har under de senaste 150 åren undergått enorma förändringar – från amatöridrott till professionell idrott. Dagens elitidrott är eventdriven och kan jämföras med stora musikfestivaler och andra kulturella tilldragelser. De olympiska spelen är t.ex. världens största event!

Den här boken utgår ifrån två grenar av idrottsutveckling – utveckling av idrott (Development of Sport; SD) och idrott för utveckling (Sport for Development; SFD). SD innebär att man utvecklas inom en specifik idrott, där den fysiska komponenten är central. SFD utgår från ett vidare perspektiv, där sociala, kulturella, psykologiska, pedagogiska, hälsorelaterade och ekonomiska faktorer mer kommer i centrum, eller med andra ord, idrotten i den samhälleliga kontexten. De bägge inriktningarna går naturligtvis delvis ihop, men ska man särskilja dessa är en relevant fråga följande: Är idrottsutvecklingen hos den enskilde med mål att bli så bra som möjligt (SD) viktigare än mer samhälleliga frågor (SFD)? Eller handlar det om olika tidsperioder? Jag kommer här att tänka på den förre franske fotbollsstjärnan LilianThuram, som efter sin framgångsrika karriär – bl.a. VM-guld och EM-guld – nu sedan flera år ägnar sig åt att arbeta mot rasism och främslingsfientlighet som Unicef-ambassadör. Han kommer också att utnämnas till hedersdoktor vid Stockholms universitet. Jag hörde honom på Bokmässan i Göteborg för några år sedan och blev imponerad av hans lidelse och engagemang för dessa viktiga frågor. Således en växling från SD till SFD.

Idrottens utveckling eller om man så vill, industrialiseringen av idrotten har bl.a. medfört nya arbetsuppgifter som professionella tränare, managers, sportchefer, massörer, sjukgymnaster, kostexperter, materialförvaltare, hälsocoacher, personliga tränare mm, vilket också är relaterat till utvecklingen av utbildningen. Man kan t.ex. se framväxten av idrottsvetenskapliga utbildningar nationellt och internationellt som en konsekvens av denna utveckling.

Disposition och författare

Boken är upplagd som en lärobok för högre idrottsutbildningar, där stor vikt har lagts vid det pedagogiska upplägget. Den är uppdelad i sex sektioner: introduktion och teori; policy och internationella skillnader; utförande och samhälle; stödjande nätverk inom idrottsutvecklingen; idrott och social förändring; och utvärdering av idrottsutvecklingen. Varje sektion är i sin tur uppdelad i två eller tre kapitel. Kapitlen är försedda med olika case studies, diskussionsfrågor, summering och utförlig litteraturlista, plus i slutet en ordlista och index. Figurer, tabeller samt förkortningar finns inledningsvis i boken. Kort sagt: man har lyckats utmärkt med att föra läsaren/studenten framåt i den pedagogiska läsprocessen.

Boken är ett internationellt projekt med inte mindre än dryga 20-talet författare inblandade från olika delar av världen. Redaktörerna är från Australien – Emma Sherry (Senior Lecturer vid La Trobe Centre for Sport and Social Impact i Melbourne), Nico Schulenkorf (Senior Lecturer i Sport Management vid University of Technology Sydney), samt Pamm Philiphs (Associate Professor i Sport Management vid Deakin University i Melbourne). De har lyckats väl med att hålla samman de olika perspektiven och få fram en mycket läsvärd bok.

Två exempel

Jag ska här ta fram två exempel ur innehållet, som jag tycker är speciellt intressanta. Kapitel tre i sektion två handlar om den internationella idrottsutvecklingen skriven av duon Misener & Wassner. De är bägge verksamma vid Western University, London, Ontario. Som case studies tas upp den Internationella Paralympiska Kommittén (IPC) och den Internationella Olympiska Kommittén (IOC). Det handlar här om SFD, dvs organisationernas förhållande till omvärlden (se ovan). Det är inte så välbekant att de bägge topporganisationerna även vänder sig i olika avseenden till omvärlden. IPC grundades så sent som 1989, Det har bl.a. bildats inom organisationens hägn The Agitos Foundation (bildat 2012 och beläget i Tyskland). Dess huvudsakliga syften är att promota fysisk aktivitet bland funktionshindrade, men även att skapa förutsättningar för ett mer inkluderande samhälle. En grundläggande tanke är också att projekt ska skapas på nationell, regional och lokal nivå. Det visar att IPC även vänder sig utåt – mot samhället (SFD).

Även IOC har projekt i liknande riktning, som Olympic Aid (skapad 1992), som finansiellt och organisatoriskt ska stödja krigsdrabbade länder och få in dessa i den olympiska gemenskapen. Olympic Aid bytte 2002 namn till Right to Play med speciell fokus på ungdomar och sedermera – mer självständigt – på de s.k. utvecklingsländerna. Detta visar att det finns andra agendor för de bägge överstatliga idrottsorganisationerna än det rent tävlingsmässiga. Samtidigt anför författarna viss kritik att dessa ansatser kan bli alltför styrande och inte minst byråkratiska på nationell, regional och lokal nivå. Man kan i viss mån jämföra det med projekt som initieras av EU. Jag har liksom många andra personlig erfarenhet av en del av dessa projekt ofta omgärdas av en snårig och hart när ogenomtränglig byråkrati.

Ett andra kapitel, som jag vill lyfta fram är ”Sport for conflict resolutions and peace building” skriven av Nico Schulenkorf, John Sugden & Jack Sugden. De två case studies som tas upp är dels ”Fiji – trouble in paradise”, dels ”Football 4 Peace (F4P) – the role of international volunteers”. Fiji har en befolkning på 850 000 innevånare utspridda på 332 öar, varav 110 är bebodda. Landet blev självständigt från det brittiska imperiet 1974 och har under åren genomgått ett antal politiska. etniska och sociala konflikter. Brittiska ättlingar tillhör en minoritet och har föga politisk makt. Däremot behärskar de den affärsmässiga sektorn. De två stora sporterna är rugby och fotboll. Rugbyn – den mest populära idrotten – domineras av ursprungsbefolkningen, dvs infödda fijianer, medan fotbollen spelas av både ursprungsbefolkningen och Indian-Fijis, dvs ättlingarna till de indier som kom till öarna som plantagearbetare under den tidiga kolonialtiden. Det kan tyckas märkligt att rugby – denna urbrittiska idrott – så domineras av infödda fijianer, men så är det! Det kan nämnas att Fiji tillhör världseliten i rugby och att intresset kan jämställas med religion i landet. Det har under lång tid rått en konfliktsituation kring de bägge sporterna, konflikter som spritt sig ut i samhället, där rugby under lång tid har favoriserats av den politiska och idrottspolitiska eliten. De bägge idrottsorganisationerna arbetar nu för att reducera konfliktytorna.

Det andra “caset” är F4P, som syftar till att skapa bättre förutsättningar för fotboll i framför allt krigsdrabbade och olika krisområden. Ett exempel är Israel/Palestinaområdet där försök görs att med hjälp av fotbollen skapa möjligheter till ett fredligt utbyte och i förlängningen ett mer fredligt samhällsklimat. Tränarna är ofta internationella och välkända frivilliga. I viss mån stöter F4P på patrull i form av stora språksvårigheter. Enligt författarna får tolkarna själva deltaga i fotbollsträningen och de olika tränarna får i mesta möjliga mån använda sig av kroppsspråket. Grundtanken är Nelson Mandelas välkända citat att “sport has the power to save the world”. Om det vore så väl!

Avslutning

Som jag har antytt ovan är detta en rik bok inte bara för idrottsstuderande utan även för andra med intresse för idrottsutveckling på olika plan. Möjligen saknar man skandinavisk anknytning, men man kan inte få allt. Boken kan i alla händelser rekommenderas för en stor målgrupp.

Copyright © Anders Östnäs 2017