Imponerande om oskrivna kvinno(frilufts)liv

Jonas Mikaels
Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm


Tonia Gray & Denise Mitten (red)
The Palgrave International Handbook of Women and Outdoor Learning
924 pages, hardcover, ill.
London: Palgrave Macmillan 2018 (Palgrave Studies in Gender and Education)
ISBN 978-3-319-53549-4

Den här boken är verkligen en tegelsten, ett riktigt imponerande verk. Med sina drygt 900 sidor fördelade över 62 kapitel, knyter boken samman kunskap och erfarenheter från kvinnor inom outdoor learning environments (OLEs). Boken är den första i sitt slag. Syftet är att samla kvinnors berättelser och forskning för att med ett kritiskt perspektiv belysa kvinnors roll och bidrag inom OLEs. Som läsare får vi ta del av unika berättelser från kvinnor verksamma som utbildare, ledare och forskare från skilda delar av världen som Australien, Nya Zeeland, Nord- och Syd Amerika, Indien, Japan, Norge, Danmark och Storbritannien.

Boken är uppdelad i sex delar. Varje del utforskar olika teman relaterade till (1) en historisk analys av kvinnor inom OLEs, (2) ojämlikhet mellan könen, (3) moderskap och OLEs, (4) förändringar genom ett arbetsliv och karriär, (5) fallstudier med fokus på hållbarhet, plats, miljö och med en särskild tonvikt på lärande för yngre barn, och (6) framtidstankar för en närande och inkluderande framtid för kvinnor inom OLEs.

Det är dessvärre inte något nytt fenomen att då vi ser tillbaka i historien, oberoende om det gäller beskrivningen av betydande händelser eller framsteg för förståelsen av vår omvärld, verkar berättelser om kvinnors inflytande över historien lysa med sin frånvaro. Och friluftspedagogikområdet (läs outdoor learning environments) är inget undantag. Faktum är att när en lyfter på locket, som de samlade texterna i den här boken gör, blir det än mer synligt hur många kvinnor och deras berättelser och perspektiv som inte får sitt rätta erkännande.

Jag som skriver den här recensionen är en vit, heterosexuell man med en relativt priviligierad bakgrund och som har jobbat inom friluftsområdet i 25 år, både som lärare, guide och forskare. Även om jag ser mig själv som en relativt modern man, bär jag med all säkerhet omedvetet på ett antal förutfattade meningar som påverkar min förståelse och hur jag ser på friluftspedagogik (outdoor learning) och genus. Trots att det gjorts framsteg mot mer jämställdhet i en i övrigt mansdominerad profession, inser jag när jag läser den här boken att det inom friluftspedagogikområdet fortfarande råder patriarkala strukturer där män privilegieras. Den här boken påminner oss alla, kvinnor som män, om att det krävs ett fortsatt engagemang för dessa frågor.

Som läsare kan det även vara viktigt att ha en allmän förståelse för vad outdoor learning är och har varit. Historiskt sett har många outdoor learning utbildningar karaktäriserats av expeditioner eller längre turer, äventyrsaktiviteter och miljöpedagogik. Detta lyfts ofta fram som exempel när de i den engelsktalande delen av världen själva beskriver vad som tidigare var utmärkande för outdoor learning. Idag har däremot outdoor learning kommit att bli en betydligt bredare sektor som innefattar så skilda områden som stadsodling, eko-terapi och skogsbad samt olika former av lärande som sker utanför klassrummet i mer autentiska miljöer.

Jag måste erkänna att jag har svårt att hitta ett begrepp som adekvat fungerar vid en översättning till svenska. Med risk för att gå vilse i semantik. Men hur ska vi egentligen översätta outdoor learning? De begrepp jag först kommer att tänka på är redan upptagna och därmed också laddade. När jag säger laddade, menar jag att de för tankarna i en viss riktning som i sin tur ger oss en viss referensram. Utomhuslärande, vilket är någon sorts rak översättning, känns alldeles för tunt. Utomhuspedagogik likaså. Engelskans outdoor innefattar ju så mycket mer än enbart en hänvisning till lärande som sker utomhus, i motsats till lärande inomhus. Tänk bara på engelskans ”the great outdoors”. Detta syftar mer på the natural world eller the more-than-human world, två begrepp som i engelskan ofta används istället för det mer laddade och inom internationell forskning så ofta ifrågasatta begreppet natur (nature).

Och häri ligger den bärande idén för denna bok, nämligen att åskådliggöra de ojämlika förhållanden som råder mellan könen och att det fortfarande råder patriarkala strukturer som fortsätter att privilegiera män.

Att redaktörerna Gray och Mitten väljer outdoor learning framför outdoor education, är ju i sig ett ställningstagande och medvetet val för att undgå det som annars riskeras att tas förgivet. Kanske är det ändå friluftspedagogik som funkar bäst som översättning för outdoor learning. Jag väljer ”frilufts” ihop med pedagogik, väl medveten om friluftsliv som begrepp är allomfattande (och därmed också svårt att definiera) och främst vilar på rekreativa antaganden. Men det är en annan diskussion.

I likhet med många andra handböcker av den här omfattningen, lämpar sig kapitlen att läsas i den ordning läsaren själv finner bäst. Det går med andra ord bra att gå in i och ur bokens olika delar och läsa kapitlen utifrån eget intresse. Men jag rekommenderar ändå att börja med att läsa förordet, skrivet av professor Barbara Humberstone. Därefter skulle jag också rekommendera att läsa Acknowledgements, följt av de tre inledande kapitlen skrivna av redaktörerna Tonia Gray och Denise Mitten. Dessa texter ramar in området och på ett fint sätt sätter in det i ett historiskt sammanhang. De fungerar därmed som en bra ingång till fortsatt utforskande av bokens olika kapitel.

En av de berättelser som verkligen sätter fingret på varför denna bok behövde tryckas, skriver Gray och Mitten om redan i bokens första kapitel. Berättelsen handlar om Kurt Hahn, allmänt erkänd som grundaren till Outward Bound rörelsen. Det visade sig nämligen också att Hahn hade en medgrundare vid namn Marina Ewald. Enligt Hahns privata dokument var hon med och startade den första Outward Bound skolan, Schule Schloss Salem i Tyskland år 1920. Ändå verkar hennes bidrag raderats bort av vår professions genus-skygglappar. Men detta talas eller skrivs det väldigt sällan om och förblir därmed okänt för de allra flesta av oss. Än mer anmärkningsvärt är att Marina Ewalds gärning inom det friluftspedagogiska fältet har bemötts med skepsis och missnöje. Detta får Gray och Mitten att ställa sig frågan: Var dessa blinda fläckar socialt påtvingade, eller var de kulturella konstruktioner? Har vi upplevt omedveten bias och blivit immuna mot dess kroniska effekt?

Magnituden av denna dubbelbottnade situation förstärks ytterligare då jag som läsare uppmärksammas på att Kurt Hahn själv aldrig genomförde någon större expedition. Anledningen till detta var att han led av sviterna från solsting han ådrog sig vid 18 års ålder, vilket gjorde att han fick genomgå ett flertal operationer för att dränera vätska från sitt huvud. Detta ledde till att Hahn blev oförmögen att vistas ute under längre perioder och tvingade honom att noga reglera tiden som spenderades utomhus och under vilka förhållanden. Lek med tanken att Hahn varit kvinna, en kvinna som ”teoretiserar” om friluftsrörelsen utan själv aldrig på riktigt upplevt en längre friluftstur. Skulle den kvinnan bli lika fast inskriven i historieböckerna som Hahn blivit? Skulle inte tro det. Och häri ligger den bärande idén för denna bok, nämligen att åskådliggöra de ojämlika förhållanden som råder mellan könen och att det fortfarande råder patriarkala strukturer som fortsätter att privilegiera män.

De kapitel jag personligen uppskattade mest var de som förankrade sin kritik rörande policy och praktik i tidigare forskning. Utöver de tre inledande kapitlen jag nämnde tidigare, lärde jag mig mycket av att läsa om kvinnor och ledarskap (kapitel 7 av Mitten), den historiska beskrivningen av friluftsliv och kvinnlig rösträtt i Norge (kapitel 8 av Pedersen Gurholt), den tydliga metodologiska beskrivningen av analys och tematisering av fyra berättelser om närande och tärande terräng i Aotearoa Nya Zeeland (kapitel 12 av Bell, Cosgriff, Lynch & Zink) och om värdet av praxisgemenskap (kapitel 20 av Lugg).

Samtidigt som det är en styrkedemonstration i sig att boken är så tjock och omfattande, finns det en risk att dess tillgänglighet begränsas på grund av ett den är så pass dyr att köpa. Detta går i så fall stick i stäv med bokens inkluderande intention. Men detta till trots så är jag övertygad om att denna bok utgör ett betydande bidrag för att öka förståelsen för att mänskliga sammankopplingar och relationer med det mer-än-mänskliga, går hand i hand med idén om social och miljöbetingad rättvisa.

Det är höst och studenterna har börjat återvända och med dom blir det åter igen liv och rörelse på campusområdet. En kvinnlig student bär en t-shirt med budskapet ”the future is female”. Det känns hoppingivande.

Copyright © Jonas Mikaels 2019

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.