Fängslande men spekulativt om basebollens förhistoria

Isak Lidström
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet

Hur skriver man på korrekt svenska namnet på USA:s nationalsport? Jag värjer mig inför de båda alternativ som står till buds. Det svengelska uttrycket baseboll är väl ändå att föredra framför det engelska, för det ser ju bedrövligt ut i bestämd form – baseballen. Viktor Balcks försvenskade stavning i Illustrerad idrottsbok (1886) – basboll – hade varit att föredra, men denna variant fick aldrig något genomslag.

Nåväl, basebollens förhistoria är, hur som haver, mycket fängslande. Trots att den med fog kan uppfattas som en något obskyr inriktning av idrottshistorisk forskning i allmänhet och basebollhistorisk forskning i synnerhet, så har den redan hunnit genomgå några paradigmskiften. Det första skedde när bibliotekarien Robert W Henderson i slutet av 1930-talet kunde ta död på myten om att basebollen uppfanns i USA på 1830-talet. Det visade sig att den vid det laget spelats under lång tid i Storbritannien. Hendersons teori gick ut på att baseboll istället är en vidareutveckling av det engelska bollspelet rounders (en nära släkting till vår svenska brännboll).[1] Nästa paradigmskifte, om vi nu kan kalla det så, skedde 2005, då David Block publicerade sitt storverk Baseball before we knew it.[2] I denna bok avfärdades Hendersons teori om att baseboll i grund och botten är rounders – i själva verket var det tvärtom; rounders var en vidareutveckling av baseboll!

Detta är, som ni förstår, i allra högsta grad en forskningsinriktning som ibland uppgår i rent nörderi. Men jag kan själv intyga att det på ett såväl teoretiskt som historiskt plan finns något förföriskt och frestande i spel med boll och slagträ – även för den (jag syftar på mig själv) som alltid varit dålig på att fånga lyror och slagit med det platta träet i brännboll. För inte så länge sedan ägnade jag otalet sena kvällar åt att ta reda på hur en tidig version av rounders introducerades på den ensligt belägna estlandssvenska ön Runö i Rigabukten, efter att ett engelskt handelsfartyg 1845 gick på grund och totalförstördes söder om ön. Besättningen evakuerades och togs omhand av den gammalsvenska befolkningen, men den kunde inte komma därifrån förrän flera månader senare. Vid det laget hade sjömännen lärt runöborna att spela rounders, men även dess enklare variant som kallades feeder. Dessa spel konserverades och spelades på ön ända tills befolkningen evakuerades till Sverige vid andra världskriget slut. Runöborna spelade således feeder långt efter att spelet dött ut i England![3]

När det nu kommit ut en bok med titeln The Prehistories of Baseball, kan man därför vara förvissad om att den har en given läsekrets. Seelochan Beharrys bok skiljer sig markant från den som David Block kom ut med för 13 år sedan. Istället för att med specifika empiriska fynd och konkreta bevis försöka utmejsla basebollens förhistoria, har Beharry tagit sig för att belysa de mytologiska, folkloristiska och religiösa inslag som försvunnit i dagens baseboll, men som ännu kan spåras i spelets praktik. Författaren inleder med att redogöra för hur stenkastning någon gång för hundratusentals år sedan utgjorde startskottet för det som är dagens baseboll. Så småningom började människan att använda sig av pinnar i sin primitiva krigsföring, och vips så var slagträet uppfunnet!

Beharrys tes är att basebollen återspeglar mänsklighetens mest grundläggande betingelser: ”The game of baseball reflects human struggle for survival, and the struggles of humanity are reflected in baseball” (s. 50). Jag blir därför inte förvånad när jag kommer till kapitel sju, som har titeln ”Grounded in Religion”. Att bollspelen har sitt ursprung i förkristen kult är inte en ny teori. Den lanserades i Robert W Hendersons bok Ball, Bat and Bishop redan 1947.[4] Kampen mellan ett ”innelag” och ett ”utelag”, liksom att påsken alltid varit en högtid för bollspel, skulle därmed återspegla kampen mellan vinter och vår – och att bollspel därmed utgjorde grundstommen i en fruktbarhetskult! Beharry, vars framställning inte bygger så mycket på primärforskning som på befintlig litteratur, invänder inte mot Hendersons resonemang. Tvärt om fördjupar han åtskilligt denna tes. Baserna, de som brukar motsvaras av enkla koner när man spelar brännboll, har också haft sin religiösa betydelse, anser författaren: ”These stone markers or tuts were likely relics of former communal worshipping” (s. 113). Beharry stannar dock inte där, utan påtalar hur forna tiders soldyrkan ännu i dessa dagar låter sig återspeglas på basebollplanen:

Several early British and continental European symbols for the sun, sun-worshipping ceremonies and places can still be expressed in baseball: the dot in the center of a circle, represented by a central area with or without a mound in the infield; the solar cross or solar wheel, represented by the four bases in the infield circle when opposite bases are joined diagonally; and the curved swastika, derived from the solar cross, the solar wheel of the sun god’s chariot in motion, represented by the circular movements around the bases (s. 121).

Det går verkligen inte att påstå att Beharry på något sätt slarvat i sin framställning. Det är ett gediget arbete som utförts, vilket också bevisas av att man inte kommit så mycket längre än halvvägs in i boken när själva brödtexten är slut – resten utgörs av appendix, notapparat, register och en omfattande referenslista. Vad som tar ned helhetsintrycket markant är de till synes tvärsäkra, men samtidigt ytterst spekulativa påståenden som bland annat framträder i citatet ovan. Empiriska belägg för att bollspel med slagträ förekommit åtskilligt i förkristen kult lyser med sin frånvaro, något som har fått språkforskaren och idrottshistorikern Heiner Gillmeister att fullständigt avfärda denna typ av teorier.[5] Samtidigt ska det framhållas att det är en uppslagsrik, fängslande och väl genomarbetad bok som Beharry skrivit. Det är berömvärt att forskare tar sig an den tidsödande uppgiften att skriva synteser av detta slag.

Copyright © Isak Lidström 2018

[1] Robert W Henderson, Baseball and rounders New-York: The New-York public library, 1939.

[2] David Block, Baseball before we knew it. A search for the roots of the game Lincoln: University of Nebraska Press 2005.

[3] Isak Lidström, “Batting ‘runders’ on the island of Runö. The incorporation of English bat-and-ball games into a traditional Easter celebration (or how the shoal of ‘Donkom’ got its name)”, ARV. Nordic yearbook of folklore 2017.

[4] Robert W Henderson, Ball, bat, and bishop. The origin of ball games (1947) Urbana: University of Illinois Press 2001.

[5] Heiner Gillmeister, Tennis. A cultural history (1998), Sheffield, S Yorkshire: Equinox 2017, s. 4–5.