Arve Hjelseth
Institutt for sosiologi og statsvitenskap, NTNU, Trondheim
Det norska herrlandslaget i fotboll har inte direkt utmärkt sig för långa perioder med stabilt, framgångsrikt spel. Från och till har det gått bra mot de nordiska grannarna Sverige och Danmark, och man kan peka på andra enstaka lysande matchinsatser, men därutöver har utbytet varit magert. Norge VM-debuterade 1938, då turneringen gick av stapeln i Frankrike, men föll redan i första omgången mot regerande mästarna Italien – som för övrigt gick och vann också det året. Två år dessförinnan, vid olympiska sommarspelen i Berlin 1936, hade Norge sin hittills största internationella fotbollsframgång, då landet kom trea efter Italien och Österrike och bärgade bronsmedaljen. Under efterkrigstiden lyckades landet inte kvala in något VM eller EM, trots enstaka toppinsatser i kvalen. Någon gång var man med i OS, men utan större framgång. Men så kom 1990-talet och med det Egil Roger Olsen, mera känd som Drillo för sina dribblingskonster som aktiv spelare, och han tog över som förbundskapten och tränare för det norska herrlandslaget.
Egentligen började han med att träna OS-landslaget, som på grund av då gällande åldersgräns i realiteten var ett U23-lag, inför Barcelona 1992, och hade stora framgångar; periodvis ledde Norge sin kvalgrupp. Drillo fick lämna OS-laget för A-laget, och därmed inleddes en storhetstid i norsk fotboll som skulle hålla i sig hela decenniet. Norge kvalificerade sig till såväl 1994 som 1998 års fotbolls-VM (vid båda tillfällena åkte man ur turneringen efter förlust mot Italien, liksom 1938). Laget kvalade in till EM-slutspelet 2000, men gjorde bara ett mål i hela turneringen, vilket räckte till en fin seger över Spanien men inte till fortsatt avancemang. Drillo avgick som förbundskapten 1998 efter förlusten mot Italien. – Vad var det då som gjorde Drillo så framgångsrik som tränare? Arve Hjelseth ger svar på denna fråga i sin insiktsfulla och sociologiskt intressanta artikel. Drillo införde en vetenskapligt baserad spelstil, som byggde på kvantitativa analyser av spelet, och han såg skeendena på plan som uttryck för kollektiva handlingar. Han förändrade dessutom hur man förstod och talade om fotboll i Norge under sin tid som landslagscoach. Under hans efterträdare Nils Johan Semb (1998–2003) och därefter Åge Hareide (2004–2008) har Norge fallit tillbaka till den nivå man befann sig på före Drillo. Men nu, efter Hareides avgång, så har man på nytt anställt Egil Drillo Olsen som norsk förbundskapten. Vi följer utvecklingen med spänning.
Hämta ned fulltextversionen av artikeln här!
ARVE HJELSETH er førsteamanuensis i idrettssosiologi ved NTNU. Han avla doktorgraden i sosiologi i 2006 på en avhandling om kommersialisering av norsk fotball. Hans forskningsinteresser omfatter blant annet idrettstilskuere og sportfans, såvel som ulike aspekter ved sportifiseringsprosesser i idretten og den økonomiske logikkens innflytelse på idretten.
Läs mer på idrottsforum.orgs temasidor om
