Idrottsforskning 2018 – för en hållbar barn- och elitidrott: Rapport från Centrum för idrottsforsknings jubileumskonferens, 15-16 oktober 2018, Stockholm

Maria Howding, Camilla Strömberg & Emelie Wiklund
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet


Centrum för idrottsforskning (CIF), vars uppgift är att initiera, samordna, stödja och informera om forskning inom idrottens område, fyller 30 år i år. Det firades med en jubileumskonferens på Clarion Skanstull i Stockholm. Under två dagar möttes ledare, tränare, fysioterapeuter, läkare, idrottslärare, förbundsrepresentanter och forskare inom idrottsvetenskap för att diskutera barn-och ungdomsidrott samt elitidrott. På plats fanns även övertecknade – tre nyblivna doktorander i idrottsvetenskap från Malmö universitet. I den här rapporten ger vi en sammanfattning av två fullspäckade och intressanta konferensdagar. Men innan vi sätter igång vill vi först rikta ett stort tack till samtliga arrangörer, föreläsare och deltagare som var med och bidrog till kunskapsutveckling för oss alla – tack!

Susanna Hedenborg

Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet och ny ordförande för Centrum för idrottsforskning inledde konferensen. Hon hälsade välkommen och som den historiker hon är tog hon oss tillbaka 30 år i tiden, till det första styrelsemötet för Centrum för idrottsforskning. Vidare gavs en kort presentation av organisationen och den stundande konferensens innehåll. Hedenborg lyfte även varför det är viktigt med ny forskning och vikten av att forskare även når ut med sin forskning till samhället. På tavlan bakom gick det att läsa att 270 personer deltog på konferensen där majoriteten, 43 procent, kom från idrottsförbund, 26 procent från universitet och högskolor, 14 procent från föreningar, 7 procent från kommuner och övriga 10 procent privatpersoner.

Statistik.

Efter att Susanna Hedenborg presenterat konferensen lämnades ordet över till konferensen förste huvudtalare, den kanadensiske idrottsforskaren Jean Côté (Queens’ University). Likt temat på konferensen tog han avstamp i barn och ungdomsforskningen när han presenterade sin forskning med titeln: ”The contribution of sampling, transformational coaching, and quality contexts to sustain youth participation in sport”. Côté uppmärksammade utvecklings- och psykosociala faktorer som påverkar deltagande i idrott och fysisk aktivitet. Även den komplexa interaktionen mellan barn, föräldrar och tränare diskuterades. Konklusionen var att det finns risker med tidig idrottsspecialisering för barn och ungdomar. Barn ska syssla med många idrotter och olika fysiska aktiviteter, som inte alltid behöver vara organiserade.

Jenny Svender

Efter konferensens förste huvudtalare följde tre parallella seminarier: ”Resurser, representation och ”riktig” idrott – om jämställdhet inom idrotten”; ”Prestationsfysiologi – återhämtning”; samt ”Vad är ett hållbart ledarskap?”. Seminariet med fokus på jämställdhet grundade sig på rapporten Resurser, representation och ”riktig” idrott, som kom ut 2018. Idrottsforskarna Johan R Norberg (Malmö universitet), Håkan Larsson (GIH) och Jenny Svender (GIH) presenterade olika delar. Svender, som är forskare och ansvarig för jämställdhetsfrågor på RF, pratade om genusordning. Hon poängterade att mycket forskning om jämställdhet har handlat om tjejer, där tjejers idrottande har definierats som ett problem, vilket har resulterat i en underordnande position.  Det har skapat en genusordning där killar och maskulinetsnormen ses som en stark norm och får en överordnad roll. Svender poängterade vikten av att ”bråka” med systemet och inta ett normkritiskt perspektiv. Hon lyfte fram exempel på projekt och styrregler som gjorts för att lyfta problemet, däribland Locker room talk Sverige som är en ideell organisation som arbetar med jämställdhet och schyssta attityder mot snacket i omklädningsrummet i ett förebyggande syfte. Även specialidrottsförbundens regelstyrning som innebär könskvoterings i styrelserna lyftes fram.

Efter lunch tog Nordens första kvinnliga professor i idrottsvetenskap, Kari Fasting över ordet. Sammantaget har hennes forskning resulterat i över 300 publikationer och under de senaste 20 åren har hon varit inriktad mot sexuella trakasserier och missbruk i idrott. Resultaten av Fastings empiriska forskning har tillämpats inom flertalet stora internationella organisationer så som internationella olympiska kommittén, UNICEF och EU. På konferensen förläste hon under titeln ”Sexual harassment and abuse in sports”. Ett viktigt budskap från Fasting till den breda publiken som representerade alltifrån forskare till idrottstränare var hur man tar till sig och tolkar forskningsresultat. Fasting belyste svårigheten med begreppsdefinition, och vikten av samstämmighet. Olika begreppsdefinitioner gör att det kan vara svårt att jämföra studier inom samma område. Begreppet ”Non-accidental violence” används för att definiera vad som är tillåtet och inte tillåtet inom sport. Vidare lyfte Fasting fram sina egna forskningsresultat från studier på norska elitidrottare som visade långvariga effekter på de som utsatts för ”light version of sexual harassment”. Fastings långa forskarkarriär avspeglades sig i föreläsningen som var innehållsrik och behandlade många aspekter utifrån titeln för dagen.

På eftermiddagen testades ett nytt koncept i form av rundabordsamtal. Varje rundabordsamtal varade i cirka 20 minuter där det först gavs en kort presentation av olika föreläsare följt av en frågestund. Här blev det tydligt vilken bredd som ryms under CIF:s paraply. Åhörarna kunde välja mellan ämnen som psykisk ohälsa inom elitidrotten, hur det egentligen är att vara föräldratränare och tränarbarn, eller NSAID[1] inom idrotten: effekter på prestation och träningssvar. På eftermiddagens kaffepaus bjöds det på posterutställning där Camilla Strömberg, Emelie Wiklund och Lovisa Broms från Malmö universitet samt Julia Flamborg Göteborgs universitet ställde ut postrar med följande titlar:

  • Camilla Strömberg – Ny syn på träning och tävling – Utmaningar för den svenska modellen.
  • Emelie Wiklund – Tjejers kroppsföreställningar i skolidrottsmiljön – en fysioterapeutisk kroppsintervention i en mångkulturell kontext.
  • Lovisa Broms – Stable Cultures in Cyberspace.
  • Julia Flamborg – 43 faktorer som gör att ungdomar stannar kvar i idrotten.
Posters från Malmö.

Första dagen avslutades med parallella seminarier där flera föreläsare talade på följande teman: ”Från skada tillbaka till idrott – en krokig väg med osäkert slut“; ”Hållbar talangutveckling”; ”Barn och ungdomar med funktionsnedsättning inom idrott och fysisk aktivitet”; ”Barn- och ungdomsidrott – en historisk betraktelse”; och ”Prestationspsykologi i individuella idrotter och lagidrotter”.

Konferensen andra dag inledes av  professor Carl Johan Sundberg (KI), som pratade om de positiva effekterna med fysisk aktivitet kopplat till hälsa och välbefinnande. Efter Sundbergs framträdande var det många i publiken som gjorde ett fysiskt aktivt val genom att fortsätta dagen ståendes istället för sittandes på en stol.

Dagens förste huvudtalare var Henrik Zetterberg (ej att förväxla med hans namne ishockeyproffset), professor i neurokemi vid Göteborgs universitet. Zetterberg är en av världens ledande hjärnforskare och har åtskilliga studier om hjärnskakningar inom idrotten bakom sig. Tillsammans med kollegorna vid Sahlgrenska akademin har han utvecklat en metod som redan en timme efter skadan berättar hur svår hjärnskakningen är och om det finns en risk för långvariga symtom. Syftet med arbetet har varit att finna säkrare metoder för att diagnostisera sportrelaterade hjärnskador men även att få ett bättre beslutsunderlag för när ungefär idrottaren kan vara tillbaka efter skadan. I studien fick drabbade idrottare lämna blodprov, både direkt i samband med hjärnskakningen och under de efterföljande dagarna. Resultaten jämfördes med prover tagna innan tävlingssäsongen och på så vis kunde förhöjda nivåer i blodet av ett speciellt nervcellsprotein (tau) påvisas vara en markör för hjärnskada. Metoden är intressant med tanke på att hjärnskakningar inom idrotten ofta är uppe till diskussion. Zetterberg lyckades väcka ett stort intresse bland åhörarna i publiken. Från flera håll under dagen gick att höra att föreläsningen varit den mest intressanta under hela konferensen. Bra betyg till hjärnforskaren Zetterberg med andra ord!

Henrik Zetterberg

För den som ville fördjupa sig ytterligare i hjärnskador efter Zetterbergs föreläsning gavs chansen redan efter kafferasten, då det anordnades två parallella seminarier där det ena spåret hade tema huvudskador. Det andra spåret handlade om hur vi får en hållbar ungdomsidrott. Seminariet var välbesökt och förste talare var den relativt nydisputerade fysioterapeuten Philip von Rosen. Han berättade om sin avhandling där han studerat skadeprevalens hos unga elitidrottande ungdomar. Näste talare  var Riksidrottsförbundets dietist Emma Lindblom som pratade om idrottens mat(o)vanor. Hon berättade om sitt arbete där hon coachar unga elitidrottare till att äta rätt kopplat till idrottprestation. Christian Thue Bjørndal, idrottsforskare från Norge berättade sedan om sin forskning kring spelutveckling i Norge. Han slutsatser var att det viktigaste för att bli bra på en idrott var att hålla sig frisk och ha gøy (roligt). Liselott Ohlson, avdelningschef för elitidrottsstöd på Riksidrottsförbundet avslutade seminariet genom att haka på diskussionen kring spelutveckling hos ungdomar. Hon poängterade att det inte är farligt för ungdomar att träna mycket, men att det är viktigt att träna varierat och lustfyllt.

Förmiddagen fortsatte med två parallella seminarier, där ett tema var ”Så många som möjligt – så bra som möjligt – så länge som möjligt”. Karin Redelius, professor i pedagogik med inriktning mot idrottens påverkans- och lärprocesser inledde med att föreläsa om selektion och tidiga satsningar – från barnens perspektiv. Därefter följde representanter från AIK:s ungdomsfotboll som pratade om ickelinjär utveckling – från teori till praktik. Sist ut var Natalie Barker, som förelsäste under titeln ”Women´s artistic gymnastics coming of age: factors that allow gymnasts to prolong their careers”. Det andra parallella seminariet tog upp ett aktuellt och viktigt ämnesområde, nämligen kroppsuppfattning, energibrist, ätstörningar och perfektionism hos idrottare. Föreläsare var Klara Edlund och för dagen inhoppande Sanna Nordin Bates som ersatte Carolina Lunde som fått förhinder. Konklusionen av deras forskning var vikten av tidig upptäckt och åtgärd kopplat till ätstörningar, samt att skilja på person och prestation. Du blir inte bättre av att vara bättre på din idrott. Mål bör handla om specifik, individuell prestationsutveckling och baseras på meningsfullhet och glädje, det vill säga inre motivation (self determination theory).

Efter lunch fortsatte konferensen med tre parallella seminarier med titlarna ”Goda utvecklingsmiljöer”, ”Fotbollsskador – prevention och psykologi” samt ”Barn är inte små vuxna!”. På temat ”Barn är inte små vuxna!” inledde forskaren vid Karolinska institutet Daniel Berglind. Han var tydlig i sitt budskap att forskning kring hur barn rör sig, hur mycket de rör sig och när de rör sig måste utgå från objektiva data för att dra rätt slutsatser. Berglind menade att många forskningsstudier grundar sig på självrapporterade data som ofta inte stämmer. Berglinds forskning bygger istället på objektiva data där accelerometrar används för att mäta rörelsemönster hos barn.

Konferensens sista huvudtalare var Amanda Visek från George Washington University. Att vara siste talare ut efter två fullspäckade dagar kan kanske på förhand tolkas som en svår uppgift. Men där hade Visek helt andra planer och bjöd in till en rolig föreläsning, men betoning på rolig. Visek hade med hjälp av ”The fun integration theory” tagit reda på vad roligt eller ”kul” är utifrån ett idrottande barns perspektiv. Detta med utgångspunkten att vi vet att barn håller på med idrott för att det är ”kul” och att de slutar för att det ”inte är kul”. Vi vet också att kontexten, miljön, ramarna och det sociala klimat som sätts i laget av de vuxna är viktigt.

Barnen rankar “trying hard” som viktigast. (Denne redaktör påminns om Calvin Coolidges ord: ”Nothing in the world can take the place of persistence. Talent will not, nothing is more common than unsuccessful men with talent. Genius will not, unrewarded genius is almost a proverb.  Education will not, the world is full of educated derelicts. Persistence and determination alone are omnipotent.”)

Så vad är då ”kul” när barnen själva får tala? Viseks frågor och nyfikenhet på detta mynnade ut i ett projekt kring ”funmaps”, ett slags kartläggning av vad barnen sade om vad som är ”kul” med idrott. Visek fick in 81 olika svar av barnen på vad ”kul” är, sedan fick barnen sortera och klustra dessa svar utifrån eget tycke och smak om vad som de ansåg var viktigast för dem. I barnens svar och det insamlade materialet kunde Viseks forskarlag inte se några skillnader i svaren när det gällde kön eller ålder. Det som är kul är kul! Materialet indikerade också att vuxnas stereotypa bild av vad barn tycker är kul (kortfattat att pojkar vill tävla och prestera och flickor vill hänga med sina kompisar) inte stämmer. ”Fun is a very similar experience when it comes to sports”, säger Visek.

Skillnader fanns däremot hur föräldrar och tränare ser på ”kul” jämfört med det som kommer fram när barnen får tala. Och vi var nog många som efter Amanda Viseks presentation var glada bara av att prata om ”kul”, men också åker hem från CIF-konferensen med en övertygelse om att det är viktigt att lyssna in barn och försöka förstå, och kanske förändra sin egen verksamhet, utifrån barnens perspektiv. När barn själv får tala så innehåller ”kul” att kämpa, positiv laganda, positiv coachning, lära och utvecklas, leka och spela, öva, lagkamratskap, mentala vinster, spelstöd, lagrutiner och swag!

Lagom till klockan tre-kaffet klev CIF:s ordförande Susanna Hedenborg upp på scenen igen. För att knyta tillbaka till inledningstalet där Hedenborg poängterade vikten av idrottsforskning och att forskningen når ut till berörda samhällsaktörer kan vi konstatera att konferensen i allra högsta grad bidrog med detta. Konferensen var fullbokad sedan länge och många idrottsforskare tog chansen att presentera sin forskning inför den breda publiken. Avslutningsvis sammanfattade Hedenborg konferensens två dagar som mycket lyckade och avslutade med att tacka alla arrangörer och åhörare. Vi doktorander från Malmö Universitet, tillika skribenter av denna konferensrapport kan bara instämma. Vi hoppas CIF bjuder in till en repris inom en snar framtid, där vi återigen får ta del av bred och tvärvetenskaplig idrottsforskning. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till arrangörerna –och på återseende!

Copyright © Maria Howding, Camilla Strömberg & Emelie Wiklund 2018


[1] Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (NSAID från engelskans Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs) är en grupp läkemedel med inflammationsdämpande, smärtlindrande och febernedsättande verkan. (Red:s anm.)
Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.