🇬🇧 The article “Physical Activity Interventions in School and Their Impact on Scholastic Performance” by Dr. Ingegerd Ericsson, Dept. of Sport Sciences, Malmö University, was published in Research and Investigations in Sports Medicine (RISM, ISSN 2577-1914), Vol. 6, nr 4, s. 543-550. Below is the original abstract for this publication, and further down a popular Swedish summary. The article is available in its entirety here.
🇸🇪 Artikeln “Physical Activity Interventions in School and Their Impact on Scholastic Performance” av docent Ingegerd Ericsson, Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet, publicerades i Research and Investigations in Sports Medicine (RISM, ISSN 2577-1914), Vol. 6, nr 4, s. 543-550. Nedan återges artikelns ursprungliga abstract, och därunder en populariserad svensk sammanfattning. Artikeln finns tillgänglig i fulltext här.
Abstract
The school is the only arena where the vast majority of children and youth can be reached, and school programs have had better results for improving inhibitory control than any other approach. The aim was to present and discuss intervention effects of Physical Activity (PA) carried out in the classroom compared to motor skills and Physical Education (PE) interventions.
Results from PA interventions in school are inconsistent, but PE interventions which include motor skills exercise seem to be the most promising. The main findings show that motor skills are a stronger predictor of scholastic performance than aerobic fitness. Aerobic exercise with a high level of physical exertion does not improve any cognitive function in children. Cognitive engagement in PA at a moderate level seems to be the most promising type of exercise. PA lessons do not seem to improve any executive function and classroom-based PA do not have a positive impact on scholastic performance. Although there is some evidence that a single session of moderate PA may improve cognitive performance among children, too intense levels of PA may blunt any beneficial effect. There is a lack of a theoretical basis as to why PA lessons may facilitate scholastic performance. What students are supposed to learn from physical activities in the classroom needs to be clarified.
An increase of the school subject PE and motor skills exercise can be a feasible to improve motor skills and scholastic performance in children and youth, especially when interventions are developed by trained PE teachers. Daily PE in combination with adapted motor skills support can improve not only motor skills but also scholastic performance and proportions of students who reach qualification for higher education. In addition the intervention would produce health-economic gains for society (reduced morbidity costs and productivity gains). Well educated PE teachers are essential for translating research findings into practice since they can properly design motor skill observations, PE programs, and motor skill programs in order to optimize their effect on children´s cognition and scholastic performance.
Conclusion: There is limited and inconclusive evidence regarding effects of different PA interventions in school on cognitive functioning and scholastic performance. Moderate levels of PA with cognitive challenges are more effective than aerobic exercise. There is a strong association between motor competence and scholastic performance. PE interventions which include motor skills exercise seem to be more promising than PA in the classroom. Motor skills assessment early in school is associated with later school achievement and can be used as an indicator of children´s future scholastic performance. Daily PE and adapted motor skills training can positively influence motor skills, higher grades and higher proportions of pupils who reach qualification for higher education.
Keywords: Fundamental motor skills; MUGI observation checklist; Physical education; The Bunkeflo project; Executive functions; Brain breaks; Teacher education
Fysisk aktivitet i skolan och dess inverkan på skolprestationer
Skolan är en arena där de allra flesta barn och ungdomar kan nås, och ökad fysisk aktivitet (FA) i skolan har visat sig kunna förbättra elevers koncentration och självkontroll mer än någon annan metod. Syftet med denna artikel var att presentera och diskutera interventionseffekter av FA som genomförs i klassrum jämfört med motorisk träning och idrottsundervisning.
Resultaten från studier med extrainsatt FA i skolan är inte entydiga, men idrottsundervisning som inkluderar motorisk träning verkar vara mest lovande. Flera forskningsstudier visar att motoriska färdigheter bättre än aerob kondition/syreupptagningsförmåga kan förutsäga skolprestationer. Aerob träning med hög fysisk ansträngning har inte visat sig vara en framgångsrik metod för att förbättra kognitiv funktion hos barn, medan kognitivt engagemang i FA på måttlig nivå verkar vara den mest lovande typen av träning. Pulsträning i klassrum verkar inte förbättra någon exekutiv funktion och klassrumsbaserad FA har inte haft särskilt positiv inverkan på skolprestationer. Även om det finns visst belägg för att ett enda pass med måttlig FA kan förbättra kognitiv prestanda bland barn, kan alltför intensiva nivåer av FA förta eventuell positiv effekt. I många studier saknas en teoretisk grund som förklarar varför pulspass i klassrum skulle kunna förbättra skolprestationer. Vad eleverna förväntas lära sig av FA i klassrummet behöver klargöras och förtydligas.
En utökning av skolämnet idrott & hälsa och motorikträning kan vara en möjlig väg för att förbättra såväl motorik som skolprestationer hos barn och ungdomar, särskilt när undervisningen planeras och genomförs av utbildade idrottslärare. Daglig idrottsundervisning i kombination med anpassat motorikstöd kan förbättra inte bara motorik utan även skolprestationer samt andelen elever som når behörighet att söka till gymnasieskolan. Dessutom skulle interventionen kunna ge ekonomiska vinster för samhället i form av minskade sjukvårdskostnader och produktivitetsvinster visar hälsoekonomiska analyser. Välutbildade idrottslärare behövs som kan omsätta forskningsresultat i praktiken, dvs utforma och genomföra motorikobservationer, ge relevant motorikstöd samt planera idrottsundervisning för att optimera effekter på elevers motorik, kognition och skolprestationer.
Slutsats: Det finns begränsade och ofullständiga belägg för effekterna av olika FA-program i skolan på kognitiv funktion och skolprestationer. Måttliga nivåer av FA med kognitiva utmaningar är effektivare än aerob träning. Det finns ett starkt samband mellan motorisk kompetens och skolprestationer. Idrottsundervisning som inkluderar motorisk träning verkar vara mer lovande än FA i klassrummet. Resultat från strukturerad motorikobservation vid skolstarten är förknippad med senare skolprestationer och kan användas som en indikator på barns framtida skolprestanda. Daglig idrottsundervisning och anpassad motorikträning kan positivt påverka motorik, betyg samt andel elever som når behörighet för högre utbildning.
Nyckelord: Grundläggande motoriska färdigheter; Checklista för MUGI-observation; Idrott och hälsa; Bunkeflo-projektet; Exekutiva funktioner; Kognition; Lärarutbildning
