Framgångsrika hälsointerventioner med högt ställda mål

Torsten Buhre
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola


Peter Krustrup & Jens Bangsbo
Boldspil for livet: Spil sammen om sundhed og velvære
150 sidor, inb., ill.
København: Frydenlund 2017
ISBN 978-87-7118-975-9

Den här boken är en populärvetenskaplig sammanställning av flera forskningsprojekt sprungna från Centrum for Holdspil och Sundhed. Centret etablerades 2012 med hjälp av ekonomiskt stöd från Nordea-fonden, och tar sin utgångspunkt i visionen ”Bevaeg dig for livet”. Tillsammans har danska idrottsförbundet och danska gymnastik och idrottsföreningen satt upp målet att 2025 ska 50% av den danska befolkningen vara aktiva i idrottsföreningar och 75 % ska vara fysiskt aktiva, utifrån WHOs rekommendationer.

Tanken och idén om att använda sig av olika bollspelsformer för att både stimulera till mera fysisk aktivitet och samtidigt också se vilken påverkan dessa olika former har på hälsoparametrar ligger mer än helt rätt i tiden. Tolkningen av vad som egentligen kan räknas som fysisk aktivitet har länge utgått från gymträning och självständig konditionsträning, alternativt gympapass på närmaste ”fitness center”. Detta snäva perspektiv har sin utgångspunkt i kommersialiseringen av fysisk aktivitet som började i USA i början på 1970-talet och förstärktes genom gymkulturens fokus på att utveckla mera avancerad eller effektiv utrustning för att uppnå träningseffekter.

Krusterup och Bangsbos idé om att använda bollspel antar jag kommer från deras akademiska skolning i fältet arbetsfysiologi. Kroppens svar på aktivitet utgår inte från vilken typ av aktivitet som jag utför. Det är inte så att sättet som min kropp arbetar med att skapa energi för muskelarbete skiljer sig utifrån typ av aktivitet, utan det är snarare så att kroppen arbetar och fungerar utifrån den aktivitetsgrad som jag bibehåller, eller varierar mig mellan, under tiden som jag håller på med aktiviteten. De generella fysiologiska effekterna av att röra sig är beroende av hur länge och hur intensivt jag rör mig, och detta ger en effekt på de hälsoparameterar som är relevanta ur ett livsstilsperspektiv.

Boken tar sitt avstamp i ursprungsprojektet där man jämförde fotbollsspel, styrketräning, kontinuerlig och intervall-löpning under samma tidsram (60 min) och med samma frekvens, 2-3 ggr i veckan, under tolv veckors tid på målgruppen män (n=57, mellan 20 och 43 års ålder). Det intressanta här var, i mina ögon, två saker. För det första visade sig att fotbollsspel fick både effekterna av löpträning i form av förbättrad uthållighet, eller som vi säger i vardagsmun ”kondition”, men också effekterna av styrketräning i form ökad skelettdensitet och ökad muskelmassa. För det andra, och det är kanske än mer betydelsefull i sammanhanget var att den upplevda ansträngningen var lägst i fotboll. Det vill säga att den formen av aktivitet som var sammantaget bäst utifrån hälsoparametrarna var den som upplevdes som minst ansträngande.

Suggs, McIntyre och Crowery (2010) rapporterade en föreställning kring fysisk aktivitet bland inaktiva amerikaner (n=17): ”It is hard work. It takes time away from other things that you may enjoy more. Like eating and watching TV”. Föreställningen att träning behöver vara ansträngande för att ge effekt och tar tid från annat roligt förekommer troligtvis också bland inaktiva vuxna (och ungdomar) i Skandinavien.

Fortsättningen av boken beskriver på ett populärvetenskapligt sätt de följdstudier som har gjorts vid Centrum for Holdspil och Sundhed. Sammantaget har ytterligare fem olika studier genomförts på ganska små urvalsgrupper. Storleken på urvalsgruppen är ett dilemma som kan man ifrågasätta ur ett vetenskapligt perspektiv. Dock är det så att detta med att genomföra studier under relativt lång tid, från 12 veckor upp till 1 år, kräver mycket av både av forskarna och deltagarna i de olika projekten. Dessutom ska det nämnas att målgrupperna är varierade. De olika projekten riktade sig till fotboll för både män och kvinnor, innebandy för kvinnor i övergångsåldern, lagspel för friska pensionärer och för pensionärer på äldreboenden samt lagspel för patienter med livsstilssjukdomar. Samtidigt ska det nämnas att deltagandet sker på frivillig basis, dvs det kan finnas en föreställning om de positiva effekterna att röra sig i respektive målgrupp.

De olika bollspelen som har använts i interventionerna har anpassats utifrån en bred variation i den specifika målgruppens förutsättningar, så att en minimigrad av intensitet uppfylls.

Detta sammantaget vill jag dock hylla både angreppssättet och deltagarnas egna utsagor av upplevelser av att delta. Detta säger kanske mer om min övertygelse att kroppen är byggd för rörelse och mår bra av detta snarare än att det är fullständigt vetenskapligt bevisat att det ger dessa effekter.

Resultaten av studierna visar på effekter på de olika hälsoparametrarna som man har testat i de olika studierna. Redovisningen av dessa resultat hade varit intressanta att få ur ett större perspektiv med eventuella referensvärden för respektive målgrupps population. Dock är väl arbetet med att presentera resultaten på ett sådant någonting som ligger i framtiden. Samtidigt tycker jag att deltagarnas utsagor om deras upplevelser av att delta i de olika studierna är mer än tillräckligt. Att på individnivå skapa motivationen till ett mera aktivt liv i ett socialt sammanhang är kanske det mest icke-dömande och framkomliga sättet för att uppnå målsättningen att 75% av den danska befolkningen ska vara fysisk aktiva utifrån WHOs rekommendationer 2025.

Att ge utrymme till deltagarnas upplevelse av de olika studierna är både genialt och inspirerande. När en deltagare uttrycker: ”pludselig fandt jeg jo ud af, hvor meget man egentlig rørte sig når man rendte efter den der forbandede bold”, en annan säger ”Vi har et godt sammenhold. Vi er gode kammerater og så trækker det også, at jeg kan se en udvikling i mig selv… Jag har fået en større overskud i min hverdag, og det har helt sikkert noget med en bedre kondition at gøre” och slutligen en som jämför med andra träningsformer: ”I fitnesscentret er det som at stå på bussen. Du træner med dem, der tilfældigt sidder ved siden af dig. Vi har ingen social interaktion- der er ikke tid. Du kommer ind, sidder på cyklen og forlader den igen – uden at tale med nogen”. Även om detta bara är ett par exempel på utsagor så ger det oss en djupare förståelse av oss själva som sociala varelser och väsentligheten av det totala sammanhanget inte bara för vår upplevelse utan även för vår motivation att ständigt söka oss tillbaka för att få uppleva denna gemenskap, gång på gång på gång.

Projektledarna har verkligen tänkt, funderat och modifierat de olika interventionerna. De olika bollspelen som har använts i interventionerna har anpassats utifrån en bred variation i den specifika målgruppens förutsättningar, så att en minimigrad av intensitet uppfylls. Den träningsfysiologiska förståelsen och kompetensen att tillämpa densamma kommer till uttryck både i de kvantitativt mätbara resultaten av interventionerna men också i deltagarnas subjektiva upplevelser av sin medverkan.

Sannolikt är det så att Krustrup och Bangsbo har ett stort förtroendekapital som forskare och genomförare av praktiska tillämpningar som leder till konkreta resultat. Att Nordeas gör denna satsning på forskningscentret Holdspil och Sundhed samtidigt som Danmarks idrottsförbund tillsammans med Danmarks gymnastik har modet att skapa visionen ”Bevæg for livet” och sätta målet att 75% av befolkningen ska vara fysiskt aktiva 2025, visar på de goda krafterna i samhället och tron på att forskning kan bidra till att förbättra hälsa för alla.

Att anpassa spelet utifrån en gedigen förståelse om målgruppens förutsättningar och att utvecklingen av den egna upplevda kroppsliga kompetensen i ett socialt sammanhang är grunden för den motivation som leder till ett livslångt engagemang i att röra sig tillräckligt mycket för hälsan och därigenom undvika livsstilssjukdomar, är mer väsentligt idag än någonsin, speciellt för vår yngre population.

Idag avtar deltagandet i organiserad idrott i exempelvis Sverige redan vid 10 års ålder, generellt sett, endast 55% av dessa är aktiva vid 15 års ålder. Idrotten har ett dilemma med den exkludering och elitifiering i de yngre åldrarna som förekommer på klubbnivå. Spelet kring bollen oavsett storlek och form behöver inte likna det spelet som vi sätter oss ner i soffan för att njuta av.

Jag rekommenderar med det varmaste denna populärvetenskapliga bok som visar vad forskning kan bidra med inom ramen för fysisk aktivitet åt alla. Boken kan inspirera dem som arbetar med förebyggande hälsoarbete oavsett målgrupp, men även bollspelsidrottsförbunden som sysslar med barn och ungdomsidrott i Skandinavien.

Copyright © Torsten Buhre 2018

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.