Klas Sandell
Institutionen för geografi, medier och kommunikation
Karlstad universitet
Finns det en nordisk friluftstradition? Som med så många andra frågor är det rimligt att svara ”både ja och nej” på den frågan. Det finns vissa karaktärsdrag som enkelhet, bredd och allemansrätt som inte självklart återfinns i andra regioner och det finns t.ex. kopplingar till djupekologi och alternativ samhällsutveckling som inspirerar internationellt. Men samtidigt finns dessa drag också i olika utsträckning på andra håll, den internationella inspirationen har varit mycket omfattande till de nordiska länderna och här finns också många olika friluftstraditioner knutna till t.ex. kön, socio-ekonomi, stad-land osv. Ändå flyter frågan om en ”nordisk friluftstradition” snabbt upp när jag börjar läsa Serious Leisure and Nature: Sustainable Consumption in the Outdoors av Lee Davidson och Robert A. Stebbins. Det är nämligen författarnas själva utgångspunkt och referensram – deras natur- och landskapsperspektiv – som blir och förblir mitt huvudproblem med den här boken. De utgår ifrån ett friluftslandskap helt utan kultur, utan människor. Besökaren är verkligen bara en tillfällig besökare i en ”pristine” vildmark. Man känner tydligt de historiska vingslagen från ”the frontier” som med ”civilisation” och ”kultur” i ryggen och med ”de vilda” människorna, djuren och landskapen framför sig färdades från öster mot väster med järnväg och hästdiligens över den Nordamerikanska kontinenten för mer än ett sekel sedan. Det här blev ju också som bekant återkommande perspektiv när naturturism, naturreservat och friluftsliv växte fram internationellt – Lee Davidson är verksam i Wellington, Nya Zeeland, och Robert A. Stebbins i Calgary, Canada. Men detta ”vildmarksperspektiv” anser jag alltså skaver en del när det gäller t.ex. Norden, där friluftsliv och naturturism i stor utsträckning utspelar sig i landskap som de flesta upplever som också inkluderande människan och mänsklig verksamhet – förutom stora naturupplevelser.
Särskilt tydligt blir detta med naturen som något ”orört” som ligger ”där borta” när författarna diskuterar hållbarhets- och miljöperspektiv och där ”consumption and environmental sustainability” i allmänhet bara uttyds i termer av markförslitning, nedskräpning och eventuell störning av djurlivet. Men författarna berör knappast transporter, resursförbrukning eller att störa människor – förutom de andra som är på tillfälligt besök i ”naturen”. Följaktligen utnämns de luftrelaterade aktiviteterna (inkl. t.ex. fallskärmshoppning och olika typer av privatflygplan) när det gäller ”sustainability” som ”as a group, the least damaging”. Bokens miljöperspektiv kan också illustreras med hur den slår fast att alla mänskliga (fritids)arrangemang i landskapet som t.ex. skidanläggningar och betesmarker är ”environmentally unfriendly and, hence, unsustainable”.
Med detta sagt om bokens grundläggande natur- och landskapsperspektiv – som alltså för denne recensent känns både obekvämt och otidsenligt – så vad är då bokens syfte och innehåll? Jo, man vill etablera ett ”theoretic anchor” för ett ”serious leisure perspective” genom att med en grounded theory-ansats analysera ”nature challenge activities”. Det här innebär att man dels ägnar en del kraft åt begreppsresonemang och kategoriseringar och dels gör summariska översikter över en stor mängd konkreta aktiviteter. Ambitionen är inte mindre än att ”lay the groundwork for further systematic explorations of this new field of study”. Bland begreppen som diskuteras kan vi då notera ”nature”, där man ändå klokt pekar på att det uppfattas på olika sätt av olika personer. och utifrån vildmarksidealet som jag berörde ovan beskriver det som ”any natural setting perceived by users as at most only minimally modified by human beings” (emfas i original). ”Nature Challenge Activity” (NCA) är annars det centrala begreppet, vilket uttyds som ”a leisure pursuit whose core activity or activities centre on meeting a natural test posed by one or more of the six elements [air, water, land, animals, plants and ice/snow]”.
Eller hur kanotisten berättar: ”At night we gazed up at that narrow swath in a pitch black sky with stars close enough to touch – and the rest of the world seemed very far away”.Ett huvudsyfte med boken är som sagt att förstärka den teoretiska inramningen av det ”serious leisure perspective” som Robert A. Stebbins har fört fram i flera tidigare texter. De här begreppsresonemangen görs i bokens inledande kapitel om ”Nature Challenge Activities” och i ett avslutande ”Conclusion”. Översikterna över olika aktiviteter görs däremellan utifrån en kapitelindelning i ”Air”, ”Water”, ”Land”, ”Flora and Fauna”, ”Ice and Snow” och avslutningsvis ”Mixed Activities”. Om vi tar kapitlet om vattenbaserade aktiviteter som exempel så återfinns där aktiviteterna: open water swiming, snorkelling and freediving, scuba diving, surfing, windsurfing, kiteboarding/surfing, sailing, canoeing and kayaking, whitewater rafting, rowing and sculling, power boating, samt water skiing and wakeboarding. Dessa gås var och en igenom på några sidor med historia, teknik, underavdelningar, citat från utövares upplevelser, utövandefrekvenser (popularitet, statistik), organisationer och deltagarnas kostnader som återkommande teman.
Ett av bokens större värden för denne recensent är här de återkommande beskrivningarna av de närmast existentiella och tydligt ”flow”-relaterade upplevelser som återges för de flesta typer av aktiviteter. Ett centralt begrepp här är ”awe” och ”awesome” som återkommande kvalitet i dessa naturupplevelser. För att fortsätta med de vattenbaserade aktiviteterna finner vi här beskrivningar av hur simmarna (open water, or wild [!] swimming) ”recover a sense of how the natural world smells, tastes and sounds”, hur vågsurfarna känner ”a fully embodied feeling of satisfaction, pride and joy”, och vindsurfarna ”a sense of union with the forces of nature”. Eller hur kanotisten berättar: ”At night we gazed up at that narrow swath in a pitch black sky with stars close enough to touch – and the rest of the world seemed very far away”.
Sammantaget ser jag bokens styrka som en taxonomisk ingång för den som är intresserad av en viss grupp av aktiviteter (typ: ”Air”) eller viss aktivitet (typ: ”Balooning”). Här finner t.ex. uppsatsstudenten i koncentrat introducerande historia, centrala begrepp, viktiga referenser och internetsidor, internationella organisationer m.m. För den som ser ”serious leisure” som ett viktigt forskningsbegrepp så ger också boken både ett principiellt resonemang (om än i recensentens ögon rätt kortfattat och snårigt) liksom en konkret översikt över hur författarna ser på perspektivets avgränsningar och tillämpningar. Dessa bokens styrkor blir också dess svaghet på så sätt att om man inte riktigt ser styrkan i det teoretiska begreppet ”serious leisure perspective” så har jag svårt att se bokens användning utöver dess roll som introducerande katalogisering och uppslagsbok för en mängd ”nature challenge activities”.
Copyright © Klas Sandell 2013