Goda texter såväl som goda tankar, dock utan röd tråd

Anders Östnäs
Lunds universitet

Det finns cirka 650 miljoner människor med funktionsnedsättningar ”world wide” och omkring 70 procent av dessa finns i den så kallade tredje världen. Hur ska dessa kunna bli delaktiga i ett ”normalt” liv? Hur ska samhället kunna bidra till ett bättre liv för de funktionsnedsatta? I den här boken förs idrotten fram som en viktig faktor för delaktighet och eget empowerment.

I den här viktiga boken under redaktörskap av David Hassan (verksam som Chair of Sport Policy and Management vid University of Ulster), Sandra Dowling (socialantropolog vid Queens University Belfast, och Roy McConkey (också verksam vid University of Ulster) ställs – som vi säger i Sverige – utvecklingsstördas (intellektuellt funktionshindrades) idrott i fokus.

En av förgrundspersonerna i Sverige för de utvecklingsstördas idrottande var Bengt Nirje. Han bildade tillsammans med några likasinnade Sveriges Handikappidrottsförbund (SHIF), som kort därefter blev invalt som självständigt förbund i RF 1968 – landets femtionde förbund! Idag har förbundet bytt namn till Sveriges Paralympiska Förbund – SPF. Anledningen var att begreppet handikapp sedan tidigt 1980-tal har ifrågasatts och idag ses som antikverat. Nirjes resonemang byggde på hans berömda Normaliseringsprincip från 1968, där inriktningen var att utvecklingsstörda skulle leva ett liv som andra i samhället. Detta inkluderade aktiviteter som idrott och fritid.

Boken består av fyra sektioner: Foundations, Developments, Examples, och Conclusions. Varje sektion består av cirka 5 undertitlar. Det inledande kapitlet – ”Understanding sport and inlellectual disability: an introduction” är skrivet av de tre redaktörerna. Dessa har samlat aderton av framför allt Europas mest framträdande forskare på området. Här finns välrenommerade forskare från bland annat Turkiet, Israel, Polen, Rumänien, Serbien, Grekland, Belgien och Tjeckien. Att hålla samman dessa något disparata forskare är naturligtvis inte lätt. Det innebär också att det kvalitativa innehållet har blivit något spretigt, vilket i sin tur gör att det blir något svårt att sammanfatta grundtankarna. Här finns helt enkelt ingen klar röd tråd. Å andra sidan kan man finna goda texter såväl som goda tankar i många av artiklarna.

En gren av idrott för utvecklingsstörda är Special Olympics. Denna form instiftades av Kennedyfamiljen, specifikt John F Kennedys syster Eunice, i USA i slutet av 1960-talet. Bakgrunden var dels att ännu en syster, Rosemary, var svårt utvecklingsstörd, dels att familjen var mycket idrottsintresserad. Special Olympics (SO) utgör i Sverige en avdelning av SHIF/SPF och inriktningen avser att förena utövare, anhöriga och andra närstående i idrottsutövande, som bygger på gemenskap där alla som deltar år vinnare. SO har sedan starten utvecklats till ett av idrottsvärldens största evenemang. I år – 2015 – äger evenemanget rum i Los Angeles, där man räknar med att mer än 7 000 tävlande kommer att medverka – det största evenemanget i idrottsväg i staden sedan OS 1984. Special Olympics är idag en global folkrörelse som innefattar mer än 4.4 miljoner utövare, som tillsammans medverkar i mer än 80 000 events varje år.

Det är som jag har antytt svårt att sammanfatta en antologi med så många forskare från så många olika länder och kulturer. Jag kommer nedan endast att göra en sammanfattning av innehållets ”röda trådar”. Det handlar framför allt om vikten av idrott för utvecklingsstörda:

• i likhet med Nirjes resonemang ska utvecklingsstörda precis som andra i samhället kunna utöva idrott:
• idrott kan motivera ett ökat deltagande i samhällslivet:
• utvärderingar visar på Special Olympics positiva bidrag till ökad gemenskap och självkänsla inte bara i samband med de stora evenemangen utan kanske framför allt i den mer vardagsnära träningen på hemmaplan;
• idrott kan medverka till ökat deltagande i samhällslivet;
• positiva exempel kan medverka till ökat självkänsla hos de utvecklingsstörda;
• boken genomsyras av vikten av aktiva ledare och coacher och inte minst anhöriga samtidigt som det är de utvecklingsstörda själva som utgör kärnpunkten i den idrottsliga verksamheten.

Man kan sammanfatta boken bidrag med några få ord: Idrott spelar roll – en mycket viktig roll för utvecklingsstörda och andra.

Copyright © Anders Östnäs 2015