Meningslöst om meningen med golf

Jens Ljunggren
Historiska institutionen, Stockholms universitet


W. Thomas Schmid
Golf as Meaningful Play: A Philosophical Guide
216 pages, hardcover, ill.
Lanham, MD: Lexington Books 2017 (Studies in Philosopy of Sport)
ISBN 978-1-4985-5008-6

Thomas Schmid är professor i filosofi vid University of North Carolina, Wilmington i USA. Hans tre olika expertområden är antikens filosofi, särskilt Platon, dramafilosofi samt idrottsfilosofi. Nyligen har han gett ut boken Golf as meaningful play: A philosophical guide, i vilken han undersöker meningen med golf. Att få bollen i hålet med hjälp av så få slag som möjligt, sänka sitt handikapp, umgås med andra människor i vackra naturlandskap, samt att förvärva ett visst socialt kapital, trodde jag var meningen med golf. Det visade sig vara betydligt mer komplicerat än så. Efter att ha tagit mig igenom bokens 216-sidiga på en på en gång pratiga och teoretiskt abstrakta prosa har jag fortfarande inte begripit vad som är meningen med golf.

Schmid skiljer på internalistiska och externalistiska sportteorier. Den förstnämnda fokuserar på sportens betydelse för individen utan avseende på yttre nyttoaspekter. Idrott är, enligt denna teori, en fråga om rekreation och vänskaplig samvaro mellan människor. Sport är också ett sätt för individen att testa och utveckla sin förmåga genom att tävla och mäta sig med andra människor. Att förbättra fysiska eller andra förmågor har i detta avseende ett egenvärde. Prestationen är sitt eget mål och syftar inte till att göra människan till en bättre samhällsvarelse. Sport gör det möjligt för människor att söka sig själva och utveckla sin personlighet. Professionell sport är, enligt denna teori, ett yrke för att tjäna brödfödan.

Enligt externalistisk teori är sporten till för att kompensera för arbetslivets slit och påfrestningar. I sporten ges människor rekreation så att de kan återgå till sina arbeten och fylla sina sociala funktioner. Vidare gör sporten det möjlig för människor att lätta på sina aggressioner under kontrollerade former. Sport är också ett sätt för samhället att fostra unga människor till goda samhällsmedborgare. Likaså utgör sporten en ritual för att skapa sammanhang och samhörighet i samhället. Professionell idrott är, enligt externalistisk teori, en profitdriven affärsverksamhet.

Golfens meningsskapande förstås bäst med hjälp av den internalistiska teorin, menar Schmid. Med hjälp av bland andra Aristoteles argumenterar han att människor kan förverkliga sig själva genom att spela golf. Schmid kopplar denna form av självförverkligande både till moraliska tillstånd och till begreppet eudaimonia, enligt vilket det ”goda livet” förstås som en stabil och hållbar form av mänsklig lycka. Om jag förstått Schmids argumentation korrekt blir man en god människa av att spela golf. Eller rättare sagt: man blir en god man av att spela golf. För nästan genomgående i boken benämns golfaren med manligt pronomen. ”Den som lär sig att utöva golf introduceras inte bara till att utveckla sin excellens, till att träna och förbättra sina prestationer, utan också till en normativ uppfattning av sig själv som golfare samt till att odla dygder som en del av denna självuppfattning”, hävdar Schmid. Golfaren utövar sin sport på ett sätt som motsvarar personens självuppfattning och syn på välbefinnande. Golf erbjuder sina utövare något betydligt mer än bara en tillfällig form av avkoppling från arbetslivet genom att göra det möjligt för dem att fritt gestalta sin personlighet. Genom att spela golf blir de både dygdiga och utvecklar sig själva. I kapitel fem listar Schmid golfens dygder. Till dem hör mod, hängivenhet, frihet, ära och gemenskap. Måtta, moderation, rättvisa och skönhet är också typiska golfdygder, hävdar Schmid.

Det är ett intressant analytiskt perspektiv att granska moderna sporter utifrån ett kombinerat utövar- och dygdeperspektiv och förmodligen skulle denna ansats kunna utvecklas vidare. Golf as meaningful play efterlämnar dock en del frågetecken. Ett sådant gäller hur Schmid har kommit fram till sina resultat. De tycks inte bygga på utförliga undersökningar av golfares faktiska upplevelser och erfarenheter. Vems erfarenheter är det då vi talar om? Är det amatörer, professionella, män, kvinnor och i vilka världsdelar och under vilken tidsperiod? Vidare kan invändas mot boken att den alltför mycket skönmålar golfen. All idrottsforskning måste inte alltid utmynna i ett kritiskt eller avståndstagande förhållningssätt till dess studieobjekt, men det framstår som en brist att Schmid inte på något sätt förhåller sig till något av de kritiska analysperspektiv som ändå finns till hands. Man frågar sig också om golfen är så speciell som Schmid vill få den att framstå. Mycket av det han säger om golfspelets dygder och möjligheter tycks man kunna applicera på många andra sporter. Varför exempelvis mod skulle vara en särskild golfdygd har han något svårt att förklara.

Copyright © Jens Ljunggren 2018

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.