Att stå upp när normens vindar blåser

Marie Larneby
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

Sofia B. Karlssons debutbok Stå upp när det blåser handlar om pojk- och herrlagidrott, om normer, maskulinitet och makt. Karlsson gör klart att hon talar om förväntningar på män och hur resultatet kan bli när förväntningarna omsätts i faktiska destruktiva handlingar. Ett exempel är förväntan om att män ska vara heterosexuella och att andra sexualiteter då marginaliseras. Att det finns så få öppet homosexuella män i idrotten är ett resultat av detta, enligt Karlsson och även annan forskning.  Det är därmed förväntningarna på män som problematiseras i den här boken, inte män i sig.

Makt, normer och maktutövning

Det genomgående temat i boken är makt, normer och maktutövning relaterade till maskulinitet och idrottens prestationslogik. Alla normer och all maktutövning inom denna idrottskontext är inte destruktiva, men en betydande del är det. Karlsson och bokens gästskribenter delar emellertid även med sig av goda erfarenheter inom idrotten, men i boken är det just destruktiva normer som fokuseras, framför allt att de kan brytas vilket är angeläget för en välmående och även i praktiken inkluderande idrottsmiljö. Att idrotten är ”öppen för alla” uttalas ofta som en självklarhet, men i verkligheten är det inte så enkelt. Karlssons arbete har genom åren resulterat i många möten med unga såväl som vuxna,  som berättar att de lär sig att det är en viss typ av pojke/man med en viss typ av sexualitet och jargong som förväntas och är den gångbara. Samtidigt motsäger de denna idealbild, då de inte vill vara en sådan person egentligen.

För att läsaren ska förstå hur och varför idrotten, och framför allt den idrottande mannen, har nått en kulturellt vördad position i samhället och vilka konsekvenser det har fått – på gott och ont – hade Karlsson, menar jag, behövt förklara detta något mer ingående. Den idrottshistoriska bakgrunden, tillsammans med synen på män och kvinnor inom idrotten, kanske inte alla har kunskap om.

Boken är en ögonöppnare för den omedvetne (eller den som inte vill se), ett verktyg med konkreta exempel för den som vill förändra attityder i sin idrottsförening, och ett ställningstagande. Är detta en form av maskulin normerande socialisation som idrotten vill stärka ytterligare? Idrotten kan bättre än så här.

Fakta och handledning

Efter ett läsvärt personligt förord följer tre kapitel som på olika sätt hanterar idrottsledarens betydelse inom idrott och hur idrottsledarens förhållningssätt till normer (upprätthållande eller utmanande) får konsekvenser för idrottsgruppen. Sammantaget väver Karlsson fint ihop fakta, erfarenheter och handledning. Avsnitten är korta, rubrikerna är stora och fängslande. Boken är lättläst i den mening att Karlsson håller sig nära verkligheten och tilltalar en målgrupp som befinner sig i idrottens dagliga verksamhet – idrottsledare, vuxna och föräldrar inom idrotten.

Om Karlsson skrivit på en vetenskaplig nivå hade läsarantalet troligen reducerats kraftigt. Syftet med boken är inte att vara teoridrypande, men teorier om män, maskulinitet och makt är omformulerade på ett lättillgängligt sätt. Jag hade ändå gärna sett att Karlsson något mer koncentrerat skrivit om makt i ett separat avsnitt, hur makt kan vara både positiv och negativ, för att stärka de konkretiseringar hon sedan gör. Läsaren som inte är tillräckligt uppmärksam eller engagerad, eller känner sig besvärad av innehållet, kan missa det Karlsson vill ha sagt – att makt kan verka åt båda håll. Min förhoppning är att boken även når ansvariga inom specialidrottsförbund, på distriktsidrottsförbundsnivå och för idrottsprofilerade utbildningar på högstadie- och gymnasieskolor.

Locker room talk

Grabbjargong, rå attityd, heterosexism, misogyni och homofobi och avsaknad av att visa känslor, svaghet, smärta eller på andra sätt avvika från den förväntade normen, ses ofta som en (förväntad) del av pojk- och herrlagidrott. Mer specifikt konkretiseras och verklighetförankras normerna – uttalandet, utövandet och konsekvenserna av dem – av gästskribenter som Karlsson bjudit in att medverka i boken. Tolv män delar med sig av sina erfarenheter, dels av miljöer de har vistats i och ibland bidragit till att upprätthålla destruktiva normer inom, dels av hur de har utmanat dessa normer och idag arbetar med inkluderingsarbete. Dessa och Karlssons egna mångfacetterade erfarenheter menar jag är bokens styrka och kärna. Därtill korrelerar de starkt med tidigare forskning. Stå upp när det blåser speglar därmed ett aktuellt klimat inom pojk- och herrlagidrott, även om det håller på att förändras.

Vem har då makten?

Karlsson beskriver bokens målgrupp som ledare, styrelsemedlemmar, vuxna och föräldrar inom idrott. Framförallt vuxna bär ett särskilt ansvar i egenskap av att både upprätthålla och utmana normer, att ha och ta ansvar för vad barn och unga lär sig. Fokus riktas mot individer som är priviligierade och (ibland omedvetet) nyttjar sin position som normbärare. Karlsson avser inte att skuldbelägga utan att medvetandegöra, synliggöra och att kliva ur sin priviligierade position. Det medges av Karlsson och gästskribenterna att detta inte är ett enkelt förändringsarbete, men att det just därför är så viktigt. Dessutom kan det vara obekvämt och besvärande för involverade eftersom de inte sällan inser att de själva är aktiva aktörer i att upprätthålla en norm som är destruktiv.

Mot homofobi och våld… och en allmänt begränsande maskulinitet

En betydande andel av de pojkar och män som idrottar deltar från låg ålder i just lagidrotter. Om en specifik norm har en hegemonisk position på denna socialisationsarena kommer den att sippra utanför och in i andra sfärer som skola, fritid, arbetsplatser och hemmet. Det som är tillåtet inom idrotten – grabbjargong, homofobi, våld – följer inte sällan med utanför planen. Hur lagidrotten kan verka för inkludering mot homofobi och våld är bokens undertitel, och Karlsson visar hur homofoba och våldsamma handlingar blir ett utfall av den maskulinitetsnorm som finns i pojk- och herrlagidrott. Homofoba kommentarer blir en strategi för att försvara sin position inom normen, i den homosociala (förväntat) heterosexuella gruppen. De destruktiva normerna är begränsande och snäva, men som vi läser i boken är inte alla pojkar och män som försöker passa in i den begränsade idealbilden av en man homofober eller våldsamma. Flera stannar kvar i gruppen, biter ihop och tar antingen an sig den attityd de tror gäller eller försöker undvika obekväma situationer. Att inte säga emot eller tyst lyssna på homofoba, misogyna kommentarer kan ses som ett slags medhåll och upprätthållande av normen, men också som en strategi för att få idrotta. Entrébiljetten tycks dock vara en snäv och begränsande maskulinitet, en roll, en mask, ett sätt att vara för att få lov att vara med. Samtidigt vittnar berättelser i boken om att det som ”alla” tror förväntas av en faktiskt inte stämmer i verkligheten. Det ger läsaren en känsla av hopp och tro om att när vi tillsammans dekonstruerar förväntningarna kan de verkliga och genuina individerna ta plats framför de konstruerade, som ingen ändå verkar riktigt trivas med att vara.

Flickor och kvinnor, då?

Alldeles för sällan tar studier och media upp hur destruktiva normer i pojk- och herrlagsidrott verkar och påverkar pojkar och män. I det avseendet är Stå upp när det blåser ett mycket viktigt bidrag till medvetandegörande om normerna som omfattar och når så många pojkar och män, på och utanför planerna. Ändå saknar jag Karlssons egen röst om hur normen används av och påverkar flickor och kvinnor, för att påminna att normerna inte stannar i pojk- och mansgruppen. Jag hade gärna sett att ett avsnitt ägnats åt hur just flickor och kvinnor påverkas samt hur de upprätthåller eller utmanar normerna – för det är det inte enbart pojkar och män som gör. Karlsson nämner att föräldrar inte sällan är en konservativ aktör som upprätthåller normer och jag utgår från att både män och kvinnor avses här. Ett förändringsarbete inom pojk- och herrlagsidrott kommer även (till det bättre, menar jag med andra) att påverka hur vi ser på, talar om och värderar flick- och damlagsidrott.

En enda liten svaghet

Den svaghet jag finner ligger utanför det innehållsliga, och jag riktar kritiken snarare mot redaktör och förlag än författaren. Det gäller referenshanteringen. Forskning, dokument och rapporter utgör en stadig bakgrund, och även om jag tycker det är bra att det inte tynger boken, bör dessa refereras korrekt i text såväl som i referenslistan. I flera fall anges forskare och studier i texten som dessvärre inte finns i referenslistan och flera titlar har fallit bort. Då blir det svårt att söka dessa för den som vill fördjupa sig ytterligare.

Stå upp när det blåser!

Det här är en viktig bok. Sofia B. Karlsson är en oerhört viktig frontfigur i förändrings- och inkluderingsarbetet, med många andra. Karlssons roll i projektet Fotboll för alla i AIK Ungdomsfotboll mötte förutom ett stort välkomnande inom idrottsvärlden även ett mycket hårt motstånd som blossade upp till ett drev mot henne. Bland annat supportrar inom AIK drev ett hatiskt motstånd. Karlsson fick utstå mordhot och fruktansvärda kommentarer på sociala medier. Det är tragiskt, men det visar samtidigt på den signifikans som inkluderingsfrågan och utmanandet av normerna bär med sig, och pekar samtidigt på hur viktiga dessa konservativa normer är för vissa – så viktiga att de kan hota en människa till livet. För den läsare som inte känner till varken projektet eller reaktionerna på det – och den utsatthet Karlsson mötte – kan läsa om det i boken.

Karlsson står upp när det blåser, när andra kanske inte kan, inte vill, inte vågar eller rentav inte orkar. Jag hoppas att den här boken får fler att stå upp med henne och alla andra som vill verka aktivt för en inkluderande idrott. För alla – och inte bara på pappret.

Copyright © Marie Larneby 2017