Idrottslärare, gräsrotsbyråkrat som är problemlösare, trygghetsskapare och organisatör. En spännande läsning om att vara idrottslärare baserad på lärares egna berättelser

Lena Larsson
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

Mycket av den forskning och även de rapporter om idrottslärare och undervisningen i skolämnet idrott och hälsa som publicerats är kritisk och visar att lärarna ofta gör ”fel” i relation till vad styrdokumenten stipulerar. Sofia Sebelius vill med sin licentiatuppsats, Att vara idrottslärare, ge en bredare syn på idrottslärarrollen genom att undersöka den från ett ”annat perspektiv” (s. 23). Ett annat perspektiv innebär i det här fallet att istället för att fokusera idrottslärares handlande i relation till styrdokumenten är det lärares egna berättelser om sitt yrkesutövande och handlande som är i fokus. Studien motiveras av författarens egna erfarenheter av både idrottsläraryrket och av att ha fått besök av Skolinspektionen och därmed vara föremål för kritiken som riktats mot undervisningen i idrott och hälsa.

Författarens ambition med studien är att skapa förståelse för idrottslärarnas yrkesroll, visa på aspekter av rollen som inte tidigare har undersökts och förstå hur idrottsläraryrket som profession och skolan som arbetsplats påverkar läraren. I uppsatsen ges ingen definition av begreppet yrkesroll, men författaren visar i forskningsgenomgången att det finns många olika sätt att undersöka lärarrollen på.

Som teoretisk referensram används Lipskys teorier om gräsrotsbyråkrater och Hasenfelds teorier om human service-organisationer. En utgångspunkt för analysen är att idrottslärare är gräsrotsbyråkrater och att skolan som arbetsplats är en organisation. En gräsrotsbyråkrat som arbetar inom en organisation definieras genom att de arbetar med människor, har stor handlingsfrihet, styrs av otydliga mål och har för få resurser till sitt förfogande medan eleverna beskrivs som klienter vilka uppsöker organisationen. Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater har en framträdande roll för studiens upplägg och utfall. Den har använts för att strukturera forskningsöversikten, skapa en intervjumall, som verktyg för analysen och som struktur för en del av resultatredovisningen. Förutom att teorin har fungerat som ett ramverk för studien menar författaren att teorierna har varit en ingång till lärarnas berättelser och avgörande för att ta sig an analysen med ett perspektiv som tidigare studier inte har haft.

Studien är praxisnära och har en kvalitativ ansats. Förhoppningen med det praxisnära angreppssättet är att minska klyftan mellan forskning och praktik och på så sätt bidra med kunskap både om lärare och för lärare- Det ska uppnås genom att utgå från praktikernas erfarenheter istället för att fokusera det som inte fungerar.Empirin består av semistrukturerade djupintervjuer med åtta lärare i idrott och hälsa som är verksamma på grundskolans högstadium. Att intervjuguiden byggde på de teoretiska utgångspunkterna är både en styrka och en svaghet med studien. Att använda teorierna som en grund för både studiens upplägg och analys är ett sätt för forskaren att distansera sig från den insamlade empirin och sin egen förförståelse. Samtidigt måste frågan ställas om vilken betydelse det får för utfallet när teorin används både för att ställa frågor, analysera frågor och för att visa på något.

Redovisningen av resultat och analys är uppdelad i två separata delar där den första tar utgångspunkt i teorins fyra kännetecken för en gräsrotsbyråkrat, det vill säga att arbeta med människor, ha stor handlingsfrihet, ha otydliga mål att arbeta gentemot och för få resurser till sitt förfogande. Resultatet visar att möten med eleverna är en av de främsta anledningarna till yrkesvalet. Lärarna trivs med utmaningen att yrket ställer stora krav på flexibilitet och anpassningsförmåga – kanske till och med i högre grad än om de undervisat i ett annat ämne. Lärarna är nöjda med handlingsutrymmet som ger stor frihet i utformningen av undervisningen, men menar att utrymmet har ett pris i form av att de sällan eller aldrig får besök av skolledningen. Den upplevda otydligheten i styrdokumenten är på gott och ont, menar lärarna. Å ena sidan ger det utrymme till egna tolkningar och möjlighet att utforma alternativa mål som inte helt överensstämmer med de som anges i styrdokumenten. Å andra sidan innebär möjligheten till alternativa mål en likvärdighetsproblematik vid bedömning och betygsättning. Att lärarna upplever en brist på resurser är kanske inte så förvånande, men samtidigt visar resultatet att lärarna oftast löser bristen på olika sätt och på så sätt skapar en undervisning de är nöjda med. Denna del av resultatredovisningen ger förvisso en bild av lärarens yrkesroll i relation till vad som kännetecknar en gräsrotsbyråkrat, men sättet att använda teorin är snarare deskriptivt än analytiskt och blir mer en utvecklad bakgrundsbeskrivning än ett tillskott till studiens slutresultat.

Mer intressant är den andra delen av resultatredovisningen där författaren gör en fördjupad analys av vilka roller idrottslärare tar och hur dessa roller inverkar på hur de handlar. De roller som utkristalliseras genom analysen är problemlösaren, trygghetsskaparen och organisatören. Rollen som problemlösare innebär både att hantera och lösa problem som sker i stunden och att hantera mer långsiktiga problem. Rollen som trygghetsskapare är tätt förknippad med ämnets och undervisningens karaktär som innebär att elevernas prestationer blir synliga för både lärare och klasskamrater. För att skapa trygghet arbetar idrottslärarna bland annat med att försöka se varje elev, att anpassa aktiviteterna efter den specifika gruppen, och med elevinflytande. För att kunna lösa problem och skapa trygghet, ofta med små resurser, krävs en genomtänkt planering och god organisation. En förutsättning för att kunna anta rollen som organisatör, liksom de två andra rollerna, är gräsrotsbyråkratens handlingsfrihet.

Syftet med studien var att skapa en förståelse för idrottslärarens yrkesroll. I diskussionen lyfter författaren att bilden av idrottsläraren som problemlösare, trygghetsskapare och organisatör inte stämmer med den ensidiga kritiska bild som forskningen visar. Denna mer positiva bild av yrkesrollen som presenteras är något som författaren självkritiskt menar kan vara påverkad av att hon själv är verksam idrottslärare. Hon känner igen sig i informanternas berättelser, men har försökt att hantera denna problematik genom användning av teorierna. Samtidigt konstaterar hon att om idrottslärarrollen ser ut så här måste kanske kraven och förväntningarna på ämnet idrott och hälsa och på dess lärare förändras i grunden.

Författaren har lyckats med sin ambition att visa på aspekter av rollen som inte tidigare har undersökts, men den normativa ansatsen är problematisk. Författaren skriver själv att utgångspunkten för studien var att försvara och rentvå idrottslärarna från det mer negativa bild av yrkesrollen som annan forskning visat. Författaren redogör på ett förtjänstfullt sätt för hur hon hanterat detta, men implicit genomsyrar utgångspunkten arbetet vilket gör att det vore önskvärt med ett mer kritiskt förhållningssätt i uppsatsen. Konstruktionen av studieobjektet är i detta sammanhang viktig. Författaren har valt att använda benämningen idrottslärare istället för benämningen lärare i idrott och hälsa, men då detta är en benämning som inte stämmer överens med styrdokumenten innebär det att även författaren gör ”fel” i relation till vad som stipuleras och får svårt att göra upp med sina egna förutfattade meningar.

Sofia Sebelius licentiatuppsats är emellertid ett viktigt kunskapsbidrag. Hon visar att den negativa bild av yrket som forskningen redovisat är betydligt mer komplex och behöver nyanseras. Genom användandet av Lipskys teori om gräsrotbyråkrater visar författaren att rollen som idrottslärare innehåller fler dimensioner än att ”följa” styrdokumenten, vilket borde vara en viktig insikt för forskare, verksamma lärare och inte minst rektorer. Studien är intressant också så till vida att den belyser både de fördelar det innebär att förstå ”språket” och praktiken, men också de forskningsetiska svårigheter som uppstår när studieobjektet är något som forskaren är en del av.

Copyright © Lena Larsson 2019