Totalfotbollens makt och den centraleuropeiska fotbollens bestående inflytande

Bill Sund
Professor Emeritus, Stockholms universitet

Minnena från VM 2014 i Brasilien är flera, och det främsta är Mario Götzes nedtagning på bröstet och sedan en stenhård vänstervolley i Argentinas nätmaskor, som betydde att världsmästerskapet bärgades för fjärde gången av Tyskland. Passningen av André Schürrle var också mästerlig. Ett annat helt givet minne är Tysklands formidabla utspelning av Brasilien; 7-1 säger egentligen allt, och till och med lite till. Tyskarna var verkligen värdiga mästare. Hollands, läs Arjen Robben och Robin van Persies, uppvisning mot Spanien i gruppspelsmatchen var också en minnesvärd upplevelse. Ytterligare ett tydligt minne är målvakternas fenomenala insatser och inte minst deras goda spel med fötterna. Numera måste målvakterna även kunna delta i det defensiva passningsspelet. Det är en viktig läxa för nordiska målvakter. Många mål gjordes ändå, historiskt sett näst flest i ett VM. Spelsystemen som användes var de förväntade, förutom tendenser till fembackslinjer, med synnerligen hård press på bollhållaren och blixtsnabba spelvändningar när tillfälle gavs. Sådan är den moderna fotbollen. Spelsystemen genereras på klubbnivå, men utvecklas sedan vidare i de stora internationella mästerskapen.

Den styrande strategiska regeln i turneringen var: antingen flyttade man upp hela laget och tryckte på med stort bollinnehav eller så gjorde man det motsatta och backade hem och valde kontringar. Båda metoderna är mycket krävande såväl fysiskt som mentalt. Tyskland och Holland spelade helst offensivt med stort bollinnehav medan Argentina gärna backade hem och spelade ett hårt närkampsspel, vilket även de andra sydamerikanska lagen gjorde. De fränt spelande sydamerikanska lagen var framgångsrika helt enligt regeln om att de är bra när mästerskapet avgörs i Sydamerika. Dock vann inte Argentina, vilket hade varit enligt traditionen, utan Tyskland, som liksom de centraleuropeiska, kontinentala lagen, alltså de ifrån Holland, Belgien och Frankrike, gjorde mycket bra ifrån sig. De visade att de hade lärt sig den historiska, kontinentala läxan med totalfotboll á la Rinus Michels, alltså att kombinera Pep Guardiola med José Mourinho. En läxa som inte Spanien längre visade sig kunna. Även Schweiz visade att de lärt in den moderna fotbollen. Det gällde således inte de utslagna lagen Spanien, Italien, England och Portugal, vilka fick vända hem efter gruppspelet. Till denna sammanfattande minnesbild skall givetvis också läggas publikens frejdliga och positiva hejande på sina respektive lag, vilket inramade mästerskapet på ett utmärkt, sportsligt och trevligt sätt.

I mer utvärderande termer behöver frågor ställas som för det första: Vad hände fotbollsmässigt i mästerskapet och vad implicerar detta för den kommande världsfotbollen? Vilka spelsystem användes? Varför dominerade lag från Centraleuropa och Sydamerika? Vilka krav ställdes och kommer att ställas på spelare, tränare och fotbollsorganisationerna för att få kunna spela och delta på denna den högsta nivån? Hur ser läroprocessen ut? Vilka förebilder synes de mest framstående tränarna och spelarna ha? Eller: överhuvudtaget vilken betydelse har kunskaperna om fotboll och hur den skall tänkas, tränas och spelas? Samt då för det andra: Hur och på vilket sätt skall den svenska och hela den nordiska fotbollen kunna anta utmaningarna från världsfotbollen som den kom att spelas i detta mästerskap? Vad bör göras, för att begagna en politisk frågeställning?

Strategier, spelare och spelsystem 2014

Efter varje stort mästerskap gör FIFA traditionsenligt en utvärdering av turneringen och så även denna gång, och den har fått titeln 2014 FIFA World Cup Brazil: Technical Report and Statistics. Dess expertgrupp, med representanter från hela den globala organisationen, är mycket nöjda med den fotboll som spelades, De menar att turneringen

was marked by top quality and attacking football, excellent players and a positive general football philosophy. The teams’ objectives were to score and win matches instead of trying not to lose or concede. This led to a glut of goals. 171 in total at an impressive average of 2, 67 goals per match, which matched the record set in France 1998. Praise has to be given to the coaches and players who contributed first and foremost to this outstanding competition.

Intressant nog anser Paul Gardner i World Soccer, som har hjärtat hos den engelska fotbollen, att FIFA:s utvärderande analys är alltför positiv och inte tillräckligt teknisk – vilket knappast är sant.

På den högsta internationella, globala nivån, alltså i Brasilien sommaren 2014, så handlade det om att spela disciplinerat och att organisera spelet såväl offensivt som defensivt: det var det som det tyska laget behärskade. Tysk fotboll har också en sådan historik och tyska landslag brukar liknas vid maskiner. Men det fanns också fulländad teknisk kompetens i det tyska mästarlaget. I FIFA-rapporten noteras och analyseras givetvis det tyska spelet i ett jämförande perspektiv. I kvartsfinalen mot Frankrike visade tyskarna dessutom att de också kunde backa hem när så behövdes. Vidare noterar rapporten:

• att spelarna var mycket vältränade och hade en hög fysisk förmåga;
• att de ledande lagen spelade flexibelt, där spelarna bytte positioner och tog varandras platser när så behövdes;
• att de var väl organiserade och oftast spelade med fyrbackslinje, men även system med tre mittbackar, alltså med en fembackslinje, kom till användning som hos Chile och Holland;
• att de bästa lagen spelade med en mittfältare framför backlinjen och inte med två som i Sydafrika 2010.
• att ytterbackarna deltog i offensiven och använde sig av krosspassningar;
• att de flesta lagen spelade med två, om inte tre, toppforwards;
• att spelet byggdes upp bakifrån genom mittfältet och med fler än en speluppläggare och det kunde ske genom många korta passningar eller med att någon enskild, strategisk spelare drev upp bollen, eller genom en lång boll upp efter att bollen vunnits;
• att ”teamwork” var helt grundläggande och nyckelspelare som Neymar, Messi, Robben och Kroos alltid arbetade hårt för laget.

Mer sammantaget så pressades alltid bollhållaren hårt och intensivt. Lagdelarna hölls ihop och då särskilt i defensiven där man, menar rapporten, kan tala om kompakta block. En av toppforwardarna droppade också ner när anfallet ebbat ut. Fasta situationer var viktiga, som Drillo underströk på sin tid, och har fått ökad betydelse enligt expertgruppen. Målvakternas insatser och nya moderna spel understryks också liksom betydelsen av att ha en tränare som kan göra de viktiga och korrekta bytena i matchens slutskede. En sådan förmåga visade sig också flera av tränarna ha.

Expertgruppen fokuserar också på nya trender, och finner att det alltmer handlar om flexibel fotboll, där huvudfaktorerna är styrka, takt och tempo, bollskicklighet och ett lugnt och samlat uppträdande. Ett viktigt, närmast magiskt moment i spelet är dess övergångar från antingen defensiv till offensiv eller det motsatta, vilket i sin tur kräver flexibla tolkningar av det tillämpade spelsystemet. Det innebär, påpekar FIFA-rapporten, att risker ibland måste tas för att matcher skall kunna vinnas.

Men vad var det då som gjorde skillnad? Enligt gruppen handlade det främst om nio faktorer:

1. Förberedelser – tekniskt/taktiskt och fysiskt.
2. Tränarens kvalité.
3. Lagets kvalité – vilket även innebar tillgång till förstklassiga ersättare.
4. Fysisk form och då särskilt sista halvtimmen.
5. Ett effektivt spelsystem.
6. En vinnande mentalitet.
7. Få misstag.
8. Skickliga och inflytelserika spelare som anfallsspelarna Messi, Robben, Müller, Rodriquez, Neymar och Sanchez, och mittfälts- och försvararspelare som Mascherano, Hummels och Sneijder samt målvakter som Neuer, Bravo, Romero och Navas.
9. Avgörande soloprestationer.

I det historiska perspektivet på kort och lång sikt, vilket inte återfinns i FIFA-rapporten, visar detta mästerskap att dagens herrfotboll på högsta nivå – som denna analys gäller – är klart förankrad i Rinus Michels totalfotboll från 1970-talet. Det gäller flexibiliteteten, betydelsen av bollinnehav, pressen på bollhållaren och kraven på fysisk förmåga hos spelarna eftersom det totala, flexibla spelsystemet kräver såväl hög syreupptagningsförmåga som mental förmåga hos spelarna. Löpningarna, platsväxlingarna och bollduellerna är många och dessutom kräver bollinnehavet stor koncentration och uthållighet förutom givetvis skicklighet med bollen. Denna typ av fotboll praktiserades framgångsrikt av Barcelona under Pep Guardiola tills José Mourinho, då i Inter, kom på motdraget som var en extrem defensiv, där ”spelarbussen” ställdes upp framför straffområdet i form av i princip samtliga spelare utom en toppforward.

Detta hände 2010 och sedan dess har fotbollen präglats av dessa två taktiker inom ramen för totalfotbollen: alltså antingen gå till attack med stort bollinnehav eller backa hem och invänta en omställningssituation – och dessa strategier präglade även VM 2014 i Brasilien, vilket även framgår av expertgruppens utvärderande analys och där också dominansen för de centraleuropeiska och sydamerikanska lagen tydliggörs. Huvudorsaken till deras framgångar var just att de behärskar den nya typen av flexibel teknisk fotboll med dess mix av fysisk styrka, teknik, takt och tempo med och utan boll samt en lugn och samlad inställning. Den sista punkten var ofta helt utslagsgivande och bäddade för Tysklands framgångar. Argentina och Brasilien var inte lika starka därvidlag. Kraven som nu ställs och läroprocessen handlar givetvis om dessa punkter. Förebilderna är helt enkelt de som lyckats under senare år – alltså främst tränare för och spelare i spanska och tyska klubblag. Den moderna fotbollen har utvecklats ytterligare och en spelare måste nu behärska denna mix, vilket kräver en anpassad träning av kvalificerade tränare med breda och djupa kunskaper om fotboll, psykologi, ledarskap och teambuilding – och intressant nog har klassiska tränare och goda förebilder som Herbert Chapman och Rinus Michels fått en renässans när det gäller läran om den optimala fotbollen. Att fotbollstränarna i allt större utsträckning behöver en grundläggande högskoleutbildning är snarast ett understatement. Det var ett krav inom den ungerska fotbollen redan på 1930-talet. Härvidlag har nordisk fotboll mycket att lära av upplägg och erfarenheter från andra länder. Sådana studier bör nu ha hög prioritet.

Svensk och nordisk fotboll

Vilka konsekvenser får då denna moderna mixade fotboll för svensk och nordisk fotboll? Vilka är utmaningarna och vad bör som sagt göras?

För det första måste de unga begåvningarna behållas i respektive hemland och inte exporteras iväg, vilket ofta inte alls ger något resultat för någon av parterna. Det kräver vissa regeländringar och samtycke inom fotbollsfamiljen.

För det andra måste även äldre kvalificerade spelare kunna vara kvar och till viss del bör även en viss import av spelare ske. Detta kräver finansiella och marknadsmässiga resurser i klubbarna som nu måste upparbetas – kanske kan inte våra högsta ligor innehålla så många lag eftersom ligorna bör elitiseras.

För det tredje måste tränarutbildningen fördjupas och utvecklas genom avancerade studier i ledarskap, psykologi och organisationslära och delvis förläggas till högskolorna. Troligen behöver klubbarna också fortlöpande anlita utländsk expertis när det gäller träning och matchning av laget.

För det fjärde måste kraven öka på spelarna vad gäller teknisk färdighet, snabbhet på korta och längre sträckor, alltså löpförmåga, fysisk styrka och strategisk och taktisk spelförståelse samt praktisk kunskap om teambuilding. I denna övergångsprocess när den moderna fotbollens mix utmanas och lärs in kommer också framgångarna att komma, då kan också tränaren och spelarna vara trygga i det valda spelsystemet, såväl offensivt som defensivt.

Denna process bör sättas igång omgående med studier och utvärderingar av den framgångsrika centraleuropeiska fotbollen. Gärna med ett inledande fokus på tränarutbildning och elitiseringsprocessen i respektive land. Annars är risken stor att nordisk fotboll förblir i marginalen med några undantag då och då som bekräftar regeln.

Copyright © Bill Sund 2014

Referenser

• Allt om fotbolls-VM, Sport/Sportbladet, juni 2014,
• Complete Guide to the World Cup, Four Four Two 2014.
• Sportbladet, juni-juli 2014.
• Sund, B. (2014). Fotbollens strateger. Spelsystem och ledarskap i ett internationellt och svenskt historiskt perspektiv. Malmö Studies in Sport Sciences. Vol. 16. Malmö: idrottsforum.org.
• Svenska Dagbladet, juni-juli 2014.
• 2014 FIFA World Cup Brazil. Technical Report and Statistics, FIFA 2014.
• World Soccer, September 2014.
• 2014 World Cup Preview, The International Centre for Sport Studies, www.Football- Observatory.com.
• www.Four Four Two, com, June 2014.