Om barn och idrott – ett fysiologiskt perspektiv

Thomas W. Rowland är läkare inom pediatrik och kardiologi vid Baystate Medical Center i Springfield, Massachusetts. Sjukhuset har pediatrik som ett av sina profilområden. Rowlands nya bok, Children’s Exercise Physiology, riktar sig framför allt till läkare, forskare men kan även användas som litteratur för seminariekurser på en avancerad nivå inom det idrottsvetenskapliga fältet.

Det krävs goda förkunskaper i både fysiologi, arbetsfysiologi och matematik för att läsaren ska kunna få god behållning av boken. Av central betydelse är diskussionen om allometri, och hur man genom allometri omvandlar olika fysiologiska variabler och deras förhållande till kroppsstorlek, för att skapa en bättre förståelse för hur barn anpassar sig till träning under olika tillväxtperioder.

Författaren inleder boken med att skapa fyra grundbultar som ligger till grund för genomgången och diskussionen i de följande kapitlen. Det är av allra största vikt att läsaren redan här är med i diskussionerna för att resonemangen i de följande kapitlen ska kunna uppskattas till fullo.

Begreppet som boken bygger på är symmorfos. I grunden bygger denna idé på att delar av ett biologiskt system inte utvecklas mer än vad den totala funktionella kapaciteten av vad hela systemet klarar av. Detta betyder exempelvis att barns uthållighetsförmåga, dvs lungornas och hjärtats storlek och funktion inte utvecklas mer än vad barnets som biologisk organism har möjlighet att hantera med utgångspunkt från kroppens storlek

Om idrottsträning inte gör något annat än att påskynda barnets utveckling till en genetiskt förutbestämd nivå, borde också idrottsträningen fokuseras mer på grundläggande färdigheter, strategier, taktik och glädje, snarare än att försöka utveckla en fysiologisk förmåga förbi den gräns som organismen uppenbarligen är i fas att utveckla för tillfället.

Två andra begrepp som är centrala för bokens diskussioner är ontogenetiskt och fylogenetiskt synsätt. Ontogenetiskt synsätt handlar om det enskilda barnets utveckling från tidig barndom till det fullvuxna stadiet. Skillnaderna hos ett barn mellan 5 och 12 års ålder påverkas av ontogenetiska faktorer. Dessa är både genetiska och miljömässiga i sin karaktär. Skillnaden mellan två individer i samma art beskrivs som en fylogenetisk skillnad. Denna skillnad har sin utgångspunkt endast i den av genetiken förutbestämda utvecklingen som varje enskild individ har potential för.

Skillnaden mellan att jämföra olika fysiologiska faktorer i förhållande till ålder respektive kroppsstorlek ger läsaren en tydlig bild av olika tolkningsresultat. Tolkningen är enkom en effekt av vilken utgångspunkt som tolkaren föreskriver. Detta gör också att en hel del vedertagna föreställningar, så som att musklernas förmåga att utveckla kraft uppvisar ett linjärt samband mellan ålder och förmåga, inte längre är giltiga. Detta i sin tur leder till att diskussionen om när kraftutveckling bör ske kan diskuteras i ett nytt ljus och på så sätt kanske harmoniseras än bättre med varje individs ontogenetik.

Allometrin är i grund och botten en logaritmisk omvandling för att beskriva till vilken grad en variabel är relaterad till någon enhet av kroppsstorlek, vanligtvis kroppsmassa, efterhand som storleken ökar. Andra kroppsstorleksenheter som också används är längd, kroppsarea och fettfrikroppsvikt. När jämförelsen sker med utgångspunkt från någon av de olika kroppsstorleksenheterna blir bilderna annorlunda. Vilket i sin tur ökar förståelsen för orsaken till varför olika förändringar sker.

Med utgångspunkt från allometrisk tillämpning förändras förståelsen för olika centrala föreställningar inom fysiologin som vi har skapat förståelse för genom att undersöka vuxna. Ett exempel på detta är hur löpning i uppförsbacke påverkas av kroppsmassan. I detta exempel visar författaren att kostnaden av att förflytta massan i det vertikala planet är lika stor oavsett massan. Detta gör att massan spelar en större roll i energikostnaden då man springer i uppförsbacke än den absoluta maximala syreupptagningsförmågan. Slutsatsen är att detta skulle leda till skillnader i energikostnaden mellan barn och vuxna i framförallt aktiviteter där syftet är att förflytta kroppen i det vertikala planet, typ klättring, vissa gymnastiska moment etc.

Boken behandlar i olika avsnitt tillväxt och träning, pubertetens påverkan, metabolismens maskineri, aerob uthållighet, den kardiovaskulära responsen på träning, ventilationens respons, energi krav i viktbelastande aktiviteter, explosiv och anaerob uthållighet, muskelstyrka, värmereglering, samt det centrala nervsystemet och fysiologisk färdighet.

Som utgångspunkt i jämförelserna används ett antal olika djurstudier för att få en än tydligare bild av kroppsstorlekens inverkan på olika fysiologiska variabler. Det kan ses som en brist hos författaren att inte relatera till studier på människor, men också som ett tillkortakommande inom forskningen att det saknas ett biologiskt perspektiv, en djupare utforskning av vad som sker med den fysiologiska utvecklingen hos barn och ungdomar i relation till fysisk träning.

Boken kommer egentligen inte med några nya kunskaper, utan är snarare en diskursskapare för en fortsatt forskning om skillnaden mellan barn och vuxnas fysiologiska svar på fysisk träning. I ljuset av de inledande utgångspunkterna blir skillnaden mellan barn och vuxna mer uppenbar i all sin komplexitet än vi med blotta ögat kanske tidigare har trott oss se, nämligen att ett barn är som en vuxen fast mindre.

Jag tror att boken skulle vara en utmärkt referensbok för all forskning inom barn- och ungdomsidrott, både inom det naturvetenskapliga och det samhällsvetenskapliga området för att skapa en tydligare bild av det komplexa flervetenskapliga ämnesområdet idrottsvetenskap.