Angelägen bok om idrottsgeografi missar ett gyllene tillfälle

Karin Book
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

Det var med stort intresse jag tog mig an antologin Critical Geographies of Sport. Jag började med att skumma igenom hela boken och noterade mina tankar innan jag läste introduktionskapitlet. Jag kunde då konstatera att flera av mina reflektioner kring bokens värde överensstämde med vad som stod i detta kapitel – även om jag inte tycker att boken fullt ut når upp till målsättningarna.

Geografiska studier av idrott är inget nytt (för en genomgång se John Bales och Trudo Dejonghes Editorial ”Sports Geography: an overview” i Belgeo nr 2, 2008). Jag menar dock att geografiska perspektiv fått allt mer utrymme och gehör i olika idrottsvetenskapliga sammanhang det senaste decenniet. Detta märks inte minst på idrottsinriktade konferenser såsom sport management- och idrottssociologikonferenser. Även i kulturgeografiska sammanhang händer det att idrott belyses på olika sätt. På den stora årliga geografikonferensen som organiseras av Royal Geographical Society fanns för två år sedan ett helt spår på temat Geographies of sport. På årets upplaga av konferensen är följande spår det närmaste vi kommer detta: Geographies of active living. Att de geografiska perspektiven kopplas ihop med fysisk aktivitet, motion och ”active living” ligger helt klart i tiden.

Vi är en växande skara forskare som, åtminstone ibland, identifierar oss som idrottsgeografer men kanske inte alltid använder just den termen. Jag funderar på hur jag benämner min egen inriktning. Kanske undviker jag benämningen ”idrottsgeograf” och talar kring den: ”jag arbetar med rumsliga perspektiv kopplat till idrott och fysisk aktivitet”. Varför gör jag det? Dels har det att göra med det svenska idrottsbegreppet som kan verka reducerande (vilket inte riktigt är fallet med engelskans sports geography), dels med att jag inte befinner mig inom en geografisk kontext rent organisatoriskt, men kanske också med att idrottsgeografi (sports geography) blivit synonymt med John Bales perspektiv att göra. Även om amerikanen John Rooney av Bale benämns som den moderna idrottsgeografins fader så är det just Bales verk Sports Geography (ursprungligen 1989 men därefter uppdaterad) som betraktats som det enda riktiga idrottsgeografiska standardverket. Detta är naturligtvis utmärkt men behöver kompletteras. Här pekar redaktören (Nathalie Koch) på att antologin Critical Geographies of Sport fyller en viktig funktion. Boken inleds just med en diskussion om att idrottsgeografi som fält inom geografin haft svårt att få fotfäste såväl disciplinärt som finansiellt. Bland annat antas detta bero på idrottens (sportens) lite oseriösa framtoning. Detta är något som inte bara drabbat idrottsgeograferna utan också andra discipliner som studerar idrottsfenomen. Dock vill jag hävda att t ex sociologi och medicin ligger före geografi när det gäller acceptans för att studera idrottsrelaterade frågor. Därmed blir denna antologi något att samlas kring i den fortsatta etableringen och tillväxten av idrottsgeografin – även om den bara behandlar vissa perspektiv. Notera att ”geografi” och ”geografisk” främst handlar om kulturgeografi, inte naturgeografi, i föreliggande bok.

Syftet med boken uttrycks så här:

By holding power relations at the center of our analyses, the aim of this volume is to take up sport as a lens for considering how scale, space, and identity come to life in a grounded fashion in diverse settings around the world (s. 1).

I boken betonas maktperspektivet samt kritisk teori. Dessa teoretiska ingångar är numera mycket vanliga inom geografin, och i boken pekar Koch på att oavsett vilken del av geografin (läs kulturgeografin) en forskare främst arbetar inom (såsom stadsgeografi, ekonomisk geografi, idrottsgeografi etc) samlas de allra flesta under paraplybegreppet ”kritisk geografi” (critical geography). Åter med en referens till John Bale, menar redaktören att även om ”critical sports geography” har förekommit som begrepp och inriktning ett bra tag så är föreliggande antologi en strävan att samla och vidareutveckla de kritiska perspektiven utifrån makt och en rumslig kontext kopplat till idrott. Därav bokens titel: Critical Geographies of Sport – Space, power and sport in global perspective.

Boken har två delar med vardera sju kapitel, vilket skapar en bra balans som känns genomtänkt.

Del 1 handlar om geopolitik och idrott. De olika kapitlen hanterar såväl den globala nivån som den statliga och regionala. Förvisso är nästan all politik geopolitik i någon form, men jag hade önskat en tydligare artikulering av vari det rumsliga/geografiska består i denna del. Kanske beror det på att jag, kulturgeograf till trots, känner mig mindre hemma i de frågor som behandlas i denna del av antologin än del 2 (se vidare nedan). Del 1 hämtar exempel från olika idrotter och idrottsfenomen, t ex ridsport, (dam)fotboll, kampsport, amatöridrottsförbund och arenabyggande, och olika geografiska kontexter, såsom Irland, Turkmenistan, Finland, Ryssland, Israel-Palestina och Nord- och Sydamerika.  Låt mig ge två exempel på kapitel i denna del:

I kapitel 4 används 2017 Asian Indoor and Martial Arts Games i Ashgabat, Turkmenistan som ett case för att belysa hur mega-events kan användas för att underbygga lokal stabilitet och en internationell image i en auktoritär regim, samt effekter av detta. Detta ämne är ytterst relevant, men det brukar vara OS och världsmästerskap som får uppmärksamhet inom detta ämne. I kapitel 5 belyses hur en idrottshändelse kan skapa förståelse för mer omfattande strukturer och relationer och kampen om rummet kopplat till dessa. Detta görs med hjälp av en fotbollsmatch mellan två lag från olika byar i Galileen som kringgärdades av våld och stökigheter.

I bokens andra del går fokus ner på en lokal nivå, med främst ett urbant fokus, fortfarande utifrån ett maktperspektiv. En viktig maktaspekt rörande idrott i stadsmiljö handlar om tillgången till det offentliga rummet – inkludering och exkludering. Detta belyses bland annat i kapitel 9 som handlar om hur latinamerikanska invandrare/gästarbetare i USA försöker hitta en plats att spela fotboll på, samt i kapitel 11 som handlar om mötet, och friktionen, mellan fotgängare och löpare i det offentliga rummet. Två kapitel (10 och 12) fokuserar på omvandlingen av städer, dess ekonomiska struktur och image, med hjälp av stora arenasatsningar. Andra teman i del 2 är social integration och identitet samt lokala berättelser och uppfattningar om mega-events. Denna del av boken domineras av amerikanska och europeiska exempel, men det finns exempel också från Sydkorea, Haiti och Dominikanske Republiken.

Bokens främsta förtjänst är den idrottsliga och geografiska diversiteten. Boken domineras inte av OS, herrfotboll, USA och Europa likt många andra monografier och antologier med idrottsfokus. Dock hade jag önskat en jämnare könsbalans bland medverkande författare (endast fyra av tretton är kvinnor).

Vad är det specifika och unika för idrottsgeografi jämfört med när idrotten används som lins och studieobjekt inom t ex statsvetenskap och sociologi? Svaret bör vara att det rumsliga perspektivet och geografiska förhållanden är centrala. Dock tror jag att dessa perspektiv måste artikuleras tydligare, generellt men också i antologin ifråga. Jag hade önskat att det geografiska på ett tydligare sätt hade satts i centrum, särskilt i del 1. Om jag inte läst bokens titel hade jag inte varit säker på att det var just geografi det handlade om – även om geografins fördel (och nackdel) är att allt kan sägas vara geografi om det har minsta koppling till en rumslig kontext. Och det har ju det mesta. Jag hade önskat att en bok med ambitionen att sätta idrottsgeografin på kartan (!) hade betonat just det geografiskt specifika! Dock ska påtalas att i bokens sista kapitel gör redaktören Nathalie Koch och den svenske forskaren (docenten) i kulturgeografi David Jansson en bra sammanfattning och inte minst skapar en geografisk systematik utifrån bokens innehåll. Detta är värdefullt. Här betonas åter bokens syfte att lyfta det idrottsgeografiska fältet, men också att idrottsgeografin har tydliga kopplingar till andra samhällsvetenskapliga områden som problematiserar idrott. Bokens syftar inte till att bygga upp murar och gränser gentemot dessa.

Copyright © Karin Book 2017