Ny bok om fotbollens globalisering gapar efter mycket, men…

Torbjörn Andersson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

Den internationella fotbollsforskningen startade, naturligt nog, med olika brittiska studier under 1970-talet. Fotbollen var en engelsk uppfinning, vars folkliga historia analyserades socialhistoriskt. Sociologer var också tidigt inblandade eftersom den stilbildande brittiska huliganismen gjort att sporten inte bara utgjorde en källa till stolthet utan även till skam. Framemot 90-talet breddades perspektivet och snart fanns akademiska fotbollsstudier inom snart sagt alla tänkbara områden. Efterhand kom också studier igång i många andra, företrädesvis europeiska, länder. En milstolpe på vägen var Soccer & Society, en akademisk fotbollstidskrift vilken startade år 2000, och som fylldes med specialiserade artiklar om världens största globala sport. Nu har tiden blivit kommen för skrivandet av synteser, olika böcker som försöker fånga hela fotbollens globala utvecklingsförlopp. En nyligen utkommen sådan är den Loughboroughbaserade Jamie Clelands komprimerade alster på runt 150 sidor med den storslagna titeln A Sociology of Football in a Global Context.

Till att börja med måste konstateras att det är en välgärning att någon ger sig på att läsa in sig på den breda och disparata fotbollsforskning som finns och därefter försöker ge ett helhetsperspektiv över fältet. Jag tycker dock att Cleland kunde inlett med att motivera sin studie. Nu framgår inte varför han skrivit boken; en programförklaring saknas. Hur man som läsare sedan uppfattar hans summeringar och analyser har mycket att göra med hur påläst man är på olika delar. Som historiker är jag redan väl förtrogen med fotbollens äldre historia, varför dessa avsnitt för mig mer tjänade som en repetition, medan de delar som behandlar de senare årens utveckling var mer okända och spännande för mig. Hit hör exempelvis ett avsnitt om den psykiska press det innebär att vara en manlig elitspelare, vilket lett till att många fått depressioner och rentav begått självmord. Man får också en gedigen sammanfattning av den dramatiska kommersialisering som fotbollen genomgått under nyliberalismens tid. Överhuvudtaget ges 2000-talet stor plats i studien, vilket är naturligt med tanke på att en global fotbollsforskning är en sentida produkt. Nackdelen med detta är att det är svårt att analysera den allra senaste utvecklingen.

Intressant är också att notera vad Cleland anser platsar i denna sociologiska och historiska fotbollsodyssé. Tyvärr har han inte berättat hur urvalet gjorts. Varför exempelvis damfotbollen ägnas färre än tio sidor framgår således inte. För svensk del är vårt bidrag i princip endast ett. Det är Anton Hysén som utgör stommen – en hel sida – i avsnittet ”Football, Masculinity and the Media”. Bakgrunden till detta är att Hysén år 2011 kom ut som homosexuell fotbollsspelare i tidningen Offside. Jag trodde nog att Hysén inte var fullt så ensam i sitt modiga beslut att komma ut. Hyséns rangplats i boken tjänar som en välbehövlig påminnelse om att svensk fotboll – utifrån en annan horisont än den gängse – är långt mer än Zlatan Ibrahimovic.

I den mån någon riktig systematik finns i studien så utgörs den av en fasindelning som tidigt presenteras. Den består av:

• Äldre tiders folkfotboll fram till tidigt 1800-tal
• Den moderna brittiska fotbollens skapelse och utveckling under 1800-talet
• Spelets internationella spridning från 1870-tal till 1920-tal
• Kampen om hegemonin inom olika förbund från 1920-talets mitt till sent 1960-tal
• Osäkerhetsfasen från sent 1960-tal till tidigt 2000-tal.

Den senare är ett resultat av olika samhällsförändringar, såsom en förändrad arbetsmarknad och teknisk utveckling. I denna sista fas förlitar sig Cleland främst på Manuel Castells tankar om nätverkssamhällets framväxt, men i övrigt finns ingen sammanhållande teori. Någon sorts lätt kritisk hållning till fotbollens kommersiella nutidsutveckling finns, men något dräpande knockoutslag på en urspårad fotbollsvärld utdelas aldrig. Överhuvudtaget kan man undra över varför författaren valt just denna fasindelning. Den bygger ju på till synes olika aspekter. Och är inte den sista perioden alltför lång? Borde inte 1990-talet tjäna som en vattendelare med Premier Leagues start och Bosmandomens införande. Det är först nu fotbollen blir hyperkommersiell och chockglobaliserad.

Någon sida borde Cleland ha kunnat kosta på sig för att djupare förankra studien och därmed underlätta för läsaren. Man får intrycket av att han inte riktigt vill positionera sig i en brittisk forskarvärld som tenderat att vara ungefär lika rivalitetsfylld som fotbollen. Att elegant summera tidigare forskning är sannerligen inte lätt; berättelsen kan gärna bli lite hoppig, alltför summarisk och rentav en smula trist. En tydligare författarröst kan ge framställningen mera liv. Fler teser och tydliga slutsatser hade tveklöst stimulerat läsningen. Nu har Cleland ingalunda misslyckats i sitt värv, men hans bok blir mer en slags sammanfattande uppslagsbok över den forskning som gjorts än en driven och ideologiskt hållen analys. Fast det är gott nog så. Det blir upp till läsaren att dra sina egna slutsatser.

Copyright © Torbjörn Andersson 2016