Vällovliga intentioner störs av ytlighet och snuttifiering

Lars-Erik Alkvist
Högskolan Dalarna

Idrottssociologi är ett växande bindesträcksämne inom det flytande och svårfångade ämnet sociologi. Introduktionsböcker publiceras i parti och minut, framför allt inom det anglosaxiska språkområdet. Och det är ett tydligt tecken på att idrottssociologi har tillskansat sig en plats inom akademierna.

Peter Craig och Paul Beedie har samlat några kollegor och skapat en i huvudsak lärobok i idrottssociologi. Denna bok ingår i en serie betitlad: Active learning in sport. Jag har lite svårt med läroböcker inom universitetsvärlden. Sådana böcker, som Craig och Beedies är ett exempel på, tenderar att med sina Learning actvities, som ligger efter varje kapitel, styra hur och på vilket sätt man skall tänka. Och man har likt svenska kursplaner lärandemål: Learning objectives, vilka späs på med reflekterande avsnitt som ständigt dyker upp. Jag menar att detta svär mot det fria lärandet inom universitetsvärlden. Det andra problemet, om jag nu är inne på problemen, är att denna bok är strikt inriktad mot studenter i Storbritannien. Det vill säga, perspektivet är snävt. Men snävt perspektiv behöver inte alltid vara en nackdel, utan det kan vara en styrka. Skribenterna utgår från det närliggande och med det följer ett kunskapsdjup som kan saknas i övergripande studier som ibland har en tendens att bli ytliga och svepande. Som läsare av Craig och Beedies snäva perspektiv kan jag överföra detta på svenskt förhållande och påvisa skillnader och olikheter. Och detta kan ge ny och viktig kunskap.

Nog om detta, låt oss nu ta upp innehållet. Syftet med boken är fyrfaldigt: att studera de komplexa relationerna som råder mellan idrott och samhälle, att visa genom sociologisk analys att idrott är något mer än spel, att ge en kritisk introduktion till olika idrottssociologiska områden. Och som en god introduktionsbok i ämnet är de teman som behandlas både vettiga och kloka; introduktion till idrottssociologi, idrott och modernitet, sociologiska teorier, hur idrott styrs och organiseras, fysisk utbildning och socialisering, klass, kön och etnicitet inom idrottens värld, idrott och media, globalisering, kroppen, äventyret, och idrott och samhälle. Det jag spontant saknar är ett avsnitt om dopningsproblemet, vilket ju är centralt inom idrotten. Som synes har man flera stora syften, som jag menar att man dessvärre inte uppfyller i de olika kapitlen. Den är för rörig, osammanhängande och sönderbruten i alltför korta avsnitt. Jag skall ge några exempel på detta.

Peter Craig skriver i ett introducerande kapitel om vad idrottssociologi är. Ämnets syften är minst sagt omfattande; att påvisa varför idrotten som sociologiskt fenomen är så betydelsefult studieområde, att utveckla sociologisk fantasi, introducera idrottssociologiska begrepp och processer som påverkar det engelska samhället. Och till detta kommer lärandemål som att förstå idrottens sociala reproduktion, modernitet, byråkrati etc. Men ack så ytligt det blir. Jag får inget grepp om detta kapitel.

Det som sticker ut till en början är en fallstudie som är skriven av Gordon T Mellor. Han behandlar tre olympiska spel som har gått av stapeln i London, nämligen 1908, 1948 och 2012. Syftet med detta kapitel är bland annat att undersöka idrottspolitikens betydelse för framväxten av de moderna olympiska spelen. Han har ytterligare ett, och lite mer svårfångat, syfte och det är att undersöka det symbiotiska förhållandet som råder mellan idrott och samhälle. Dessa syften blir av naturliga skäl inte särskilt djupgående behandlat då avsnittet omfattar endast 18 sidor. Mellor försöker fastslå att de moderna olympiska spelen växer fram genom en komplex syntes av historiska omständigheter, idealism, som instrument för ekonomiska investeringar, kulturell utbildning och social utveckling. Han påvisar att den politiska dimensionen framträdde tydligt redan i OS 1908, vilket genom åren har förstärkts ytterligare. OS 1908, de fjärde olympiska spelen, tillät inte längre individuellt deltagande, utan nu skulle det vara en internationell kamp mellan nationer. Och man råkade ut för en mindre skandal; USAs och Sveriges flaggor fanns inte med bland de övriga flaggorna runt stadium. En administrativ blunder fick politiska konsekvenser. Ytterligare en händelse spädde på den politiska dimensionen. Ralph Rose, som bar den amerikanska flaggan, hade irländska rötter. Han reagerade mot att den engelska regeringen inte hade medgivit Irland självständighet och han vägrade sänka flaggan för Edward VII och drottning Alexandra som seden påbjöd. Det var en kraftfull politisk markering. När man läser detta kapitel så slås man av ytligheten i exemplen. Det vill säga Mellor kommer inte ens i närheten att besvara sina egna syften. Det blir bara lite skrap på ytan. Och fokuseringen utifrån syftena hamnar ur blickfånget. Jag som läsare blir förvirrad.

Mellor och Craigs kapitel är typiska exempel på bokens övriga kapitel. De teman som behandlas blir tyvärr ytligt och summariskt avhandlade. Man har vällovliga syften men man uppfyller inte sin egen ambitionsnivå. Man har för många stora syften, för många teman, vilket gör att boken lämpar sig föga som introduktionsbok i idrottssociologi. Och ständigt bryts textens flyt av reflektionsavsnitt, lärandeaktiviteter och lärandemål. Det är irriterande och det blir minst sagt plottrigt och osammanhängande.

Copyright @ Lars-Erik Alkvist 2014