Ett kritiskt genusperspektiv på dans i grundskolan

Tone Pernille Østern
Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU), Trondheim


Märtha Pastorek Gripson
Positioner i dans: Om genus, handlingsutrymme och dansrörelser i grundskolans praktik
258 sidor, hft., ill.
Göteborg: Göteborgs universitet 2016
ISBN 978-91-982422-6-3

Syftet med Märtha Pastorek Gripsons avhandlingsprojekt var att undersöka hur dansundervisning och barns deltagande i dans i svensk grundskola bidrar till att forma genussubjektivitet. Ett ytterligare syfte var att från genusperspektiv studera vad som utmanas, underordnas och framhävs i dans som skapande praktik av och med grundskoleelever.  Fokus i arbetet är alltså på en fram-och-tillbaka-rörelse mellan danspraktik i grundskolan, och formandet av genus hos eleverna som deltar.

Avhandlingen känns lätt för mig att relatera till och den får mig att reflektera över upplevelser som har med pojkars och flickors möjlighetsrum att göra. ”Pojke” och ”flicka” förstås i avhandlingen som genus, socialt kön, och inte biologiskt kön. Avhandlingen är i sin definition klar över att upplevelsen av kön är flytande och komplex, och den känns aktuell och relevant.

Avhandlingens utgångspunkter och teoretiska placering

Forskningsintresset hos Pastorek Gripson, som själv har högskoleutbildning som danspedagog och lång erfarenhet i yrket, börjar med att dans har en marginaliserad position i svensk grundskola. Det dansas lite. Pastorek Gripson är intresserad av vad och hur det dansas, från genusperspektiv, när man först dansar. I dans prövas kroppen i förhållande till kultur(er), normer, former och tekniker. Val av dansgenrer, didaktiska infallsvinklar, rörelser, dynamik och användande av rum är centralt när genusidentitet formas. I avhandlingen flyttar Pastorek Gripson fokus från att det dansas i grundskolan, till hur och varfördet dansas, sett i ljus av hur lärare och elever resonerar och gör val i förhållande till de diskurser som de omges av/är del av.

Hela avhandlingen har en diskurskritisk, performativ och poststrukturalistisk infallsvinkel.

Judith Butlers förståelse av att kroppen inte bara är fysiologisk, men också en symbolkropp, vägleder det analytiska arbetet. Också en poststrukturalistisk syn på subjektet som inte konstant, utan i ständig utveckling under påverkan av omgivande diskurser, är framträdande.  Frågan i avhandlingen är mera hur grundskoleeleverna gör genus, hur de är kön.

Metoddesign

Avhandlingens centrala delar är två empiriska delstudier. I delstudie 1 har Pastorek Gripson genom att videofilma studerat dansundervisning i två skolor. Forskningsfrågor i denna delstudie är hur de deltagande grundskolornas dansverksamhet framstår med tanke på undervisningens innehåll, metoder och retorik, samt vilka implikationer detta får för eleverna ur ett genusperspektiv. I delstudie 2 fungerar Pastorek Gripson själv i rollen som danspedagog. Med så lite pedagogisk styrning och påverkan som möjligt, ger hon elever i två grundskolor i uppgift att komponera dans till ett potpurri av musik som hon ger dem. Hon låter eleverna själva dela in sig i grupper, och själva komponera sin dans. Det hon så studerar är hur eleverna väljer grupper och hur de väljer att iscensätta sig själva i dans, när de får minimalt med pedagogisk styrning. Forskningsfrågorna här är hur genus framträder i elevernas danskompositioner, och vilka preferenser, normer och positioneringar som gestaltas i rörelse, användande av rum, handlingar och uttryck. Videomaterialet från delstudie 2 är omfattande, och största delen av avhandlingen består av en kritisk, diskursorienterad rörelseanalys av detta material. Analysen är innovativ och spännande.

Kunskapsbidraget

Avhandlingen kunde ha dragit ihop trådarna tydligare, skärpt argumentationen och tydligare vänt tillbaka till forskningsfrågor och syfte både genomgående och på slutet. Den kunde ha anknutit tydligare till danspedagogik som internationellt forsknings- och kunskapsfält. Med det sagt är avhandlingen spännande, relevant och har viktiga kunskapsbidrag både till danspedagogiken, till dans i grundskolan och till danspedagogutbildningar. Analysen visar att barn både återskapar och delvis bryter heteronormativ genuspositionering genom att delta i dansundervisning i grundskolan. Den visar och problematiserar hur danspedagoger bidrar till, men också har möjlighet att bryta ned och ändra heteronormativ genuspositionering hos barn.

Avhandlingen diskuterar också kritiskt olika dansgenrers handlingsrum för att bryta med och ändra heteronormativ genuspositionering, samt sätter fokus på betydelsen av muntlig och kritisk reflektion för att bryta med konventionell genuspositionering i en traditionellt ”tyst” konstform. Pastorek Gripson argumenterar för att införa diskurskritisk kunskap om genusteori för danspedagogstudenter vid högskolor och universitet, och på det sättet stimulera till undervisning av dans på sätt som öppnar nya handlingsrum för hur barn har möjlighet att göra genus.

Copyright © Tone Pernille Østern 2020

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.