Angelägen antologi om idrott i delar av Afrika

Anders Östnäs
Lunds universitet

Bakgrund

Den här boken ingår i serien ”Sport in the Global Society – Comtemporary Perspectives”. I denna serie ingår nära femtio titlar om idrott från hela världen, till exempel Indigenous People, Race Relations and Australian Sport, Soccer in Brazil, Sport, Music, Identities, och The Social Impact of Sport. Flrfattarna är välkända idrottsforskare ”world-wide” och från varierande akademisk bakgrund – genusforskare, sociologer, socialantropologer, historiker, kulturgeografer, medieforskare, statsvetare etc. Denna bok utgör nr 48 i serien. Det ska också sägas att samtliga kapitel tidigare har publicerats som artiklar i Routledge-tidskriften Sport and Society, volym 17 (maj 2014).

Introduktion

De nio kapitlen har mycket olika teman. Nedan följer – i min förkortade översättning – titlarna på dem:

• Kvinnors idrottande söder om Sahara utifrån ett genusperspektiv
• Kvinnors roll i Sydafrikas nationalsport – rugby
• Kvinnor och idrott i Tanzania
• Förståelse av netball i Malawi
• Kvinnors löpning ur ett frihetsperspektiv
• Vägen ut – afrikanska kvinnliga fotbollsspelares ”emigration” till Skandinavien
• Kvinnliga fotbollsspelare som anomalier i Afrika
• Namibias tappra gladiatorer
• Afrikanska kvinnor och idrott

Redaktörer är Michelle Sikes, DPhil Candidate in Economic and Social History vid Oxford University, och John Bale, professor emeritus vid Department of Education, Keele University, UK. ”Till sin hjälp har de haft tio forskare från olika discipliner.

 Några nedslag och reflektioner

Under det senaste decenniet har intresset för kvinnor och idrott i Afrika ökat. Förr talades det mer om det afrikanska undret rörande framför allt friidrott – manliga lång- och medeldistanslöpare från Kenya, Etiopien, Marocko, etc. ”Jag minns själv när ”barfotalöparen” Bikila från Etiopien vann maratonloppet i Rom 1960 och Keino från Kenya var ”kung” på medeldistans i slutet av 1960-talet. Under de senaste tjugo åren har kvinnorna klivit fram med löpare som Defar, Tulu, Robo m.fl.

Kapitlen handlar inte om kvinnliga toppidrottare utan – som framgår ovan – om kvinnors roller i det afrikanska idrottssamhället, något som också säger en del om kvinnors tillvaro i samhället i stort.

I inledningskapitlet betonar författaren att sport är en social institution där genusperspektivet är ständigt närvarande. Samtidigt är genus ett begrepp som ständigt är omdiskuterat och befinner sig i dynamisk förändring. Att kvinnor har utsatts för diskriminering i såväl samhället som i idrotten är inget nytt. Det har inträffat i alla samhällen även om ökad jämställdhet har kommit längre i vissa samhällen jämfört med andra. I Afrika återstår mycket att göra när det gäller att minska diskrimineringen. Men – utvecklingen går i positiv riktning.

Det intressanta kapitlet om kvinnors roll i nationalsporten rugby ger ett historiskt perspektiv på denna manliga och vita sport. Britterna kom till Sydafrika i slutet av 1700-talet – ett Sydafrika som dominerades av holländarna/boerna. Boerkriget 1899-1902, där för övrigt Winston Churchill verkade som krigskorrespondent, vanns av britterna. Det innebar bl.a. att rugby, som utvecklades av britterna på 1800-talet, infördes i Sydafrika som en förstärkning av den brittiska dominansen. Ideologiskt skulle rugby skapa en identitet för nationen – men naturligtvis med ”vita” förtecken. Helt enkelt en vit maskulinitet. Rugbyn har också fram till Mandelas återkomst i början av 1990-talet varit en vit sport. Idag har en viss utjämning skett. (Här kan man dra en parallell till tennisen, ”den vita sporten”, som länge var vit både till klädsel och hudfärg.) Kvinnorna i Sydafrika befann sig förvisso i periferin, men spelade inte desto mindre en viktig roll som supporters och stöttare av den manliga dominansen.

I Tanzania-kapitlet vidgas begreppet sport till att bli en del av vardagen. Ordet sport på swahili – michezo – betyder helt enkelt rörelse. I många afrikanska länder bl.a. i Tanzania är det kvinnorna som utför det mesta vardagliga arbetet, vilket innebär långa gångsträckor för att hämta vatten, handla etc. Men samhällen förändras, så ock det tanzaniska. Det kvinnliga kroppsidealet utgår inte från vår västerländska kultur – att vara vältränad, stark och inte överviktig. Det handlar idag mer om ”walking”, dvs hur man går och det behöver inte vara ”fastwalking”. Det handlar mer om att gå med stil!

I kapitlet om Malawi tar författaren upp den kvinnliga idrotten netball utifrån ett samhällsperspektiv. Netball, som är nästan okänt på våra breddgrader, kan ses som en ”lättare” variant av basketboll och utövas företrädesvis av kvinnor. Den kan i det perspektivet jämföras med den allt populärare idrotten ”Roller Derby”, som också nästan uteslutande utövas av kvinnor. Netball, som är populärt i Malawi, har stundtals motarbetats av bakåtsträvande religiösa krafter. En i sig hårdragen parallell är motarbetandet av kvinnliga Vasaloppslöpare långt in på 1970-talet. Här handlade det givetvis inte om religiösa bakåtsträvare (arrangören och skidlegendaren ”Mora-Nisse” var knappast speciellt religiös) utan om ett horribelt underskattande av kvinnlig fysisk aktivitet. Jag var själv med när en kvinnlig åkare förklädd till man genomförde loppet under denna era. Idag är detta historia! Tillbaka till Malawi: författaren visar på betydelsen av att sätta in netball i ett socialt, ekonomiskt och historiskt perspektiv. Netball sätter också kvinnor mer i fokus och skapar ökad självkänsla.

I ”Women’s running as freedom: development and choice” visar författarna hur elitidrottare inom löpningen inte bara utökar frihetsgraderna utan även påverkar den sociala omgivningen. Kvinnor i löparmeckat ”Rift Valley”, dit många långlöpare från hela världen samlas för träning, påverkas och får vidgade personliga vyer även om dessa inte alls sysslar med elitidrott. Det handlar mer om devisen ”kvinnor kan”, vilket kan inspirera alla kvinnor i närsamhället.

Många kvinnliga fotbollsspelare – främst från Nigeria – söker sig till den skandinaviska fotbollsmarknaden. Kapitlet ” The way out? African players’ migration to Scandinavian women’s football” baseras på intervjuer med spelare som sökt sig till de skandinaviska ligorna. Idag (19/1 2016) kan man läsa att två nigerianska VM-spelare – Okobi (känd för sin dominerande roll i VM-matchen mot Sverige förra året) och Chukwunonye – är klara för lilla Vittsjö inför årets allsvenska. Man kan tänka sig vilken omställning denna flytt innebär. Vad är motiven? Inte oväntat spelar pengarna och möjligheter till social mobilitet stora roller. Samt möjligheten att lära känna andra kulturer och att utvecklas som spelare. Man kan säga att damfotbollen följer herrfotbollen i spåren. Fler och fler spelare från Afrika söker sig till de bästa europeiska ligorna. Inom damfotbollen ligger Skandinavien mycket väl framme tillsammans med England, Tyskland och Frankrike. Detsamma gäller knappast för herrfotbollen.

Kvinnliga fotbollsspelare som anomalier utgår från AWC, The African Women’s Championship. Den följde tidsmässigt kort efter det att Sydafrikas största evenemang någonsin – VM i fotboll 2010 – hade genomförts. Mediabevakningen från AWC var minimal, där i stället diskussioner kring kvinnlig fotboll jämfört med manlig fotboll och kvinnornas sexuella läggning förekom. I den manliga fotbollssfären talas det sällan om homosexualitet. Ett undantag var för några år sedan när fotbollsspelaren Anton Hysén ”kom ut ur garderoben”. Hos många sågs damfotbollen i stort liksom spelarna i AWC som sociala avvikare, som anomalier.

”Namibia’s Brave Gladiators” handlar om den inhemska damfotbollen och den kraft som börjar skönjas som motvikt mot männens dominerande värld – inte minst inom fotbollen. Damfotbollsspelarna ses idag som viktiga modeller för unga tjejer som vill ha större frihet, kunna ta plats och stärka självkänslan. Författarna är försiktigt optimistiska inför framtiden.

I ”African women and sport” kan man säga att säcken i boken knyts ihop. Afrika är sedan drygt 50 år satt på den globala idrottskartan. Det har framför allt handlat om elitidrottare inom friidrott och fotboll, men även simning, tennis, golf, rugby har haft framträdande idrottare. I de senare idrotterna har Sydafrika dominerat, medan friidrott och fotboll baseras i första hand på Afrikas nordliga länder. Samtidigt är det viktigt att sätta in idrotten i de olika regionerna i ett samhälleligt och historiskt perspektiv. Vilka idrotter väljer kvinnor att ta till sig? Vilka var deras fritidsaktiviteter – om sådana fanns ? Hur var och är förhållandet mellan mäns och kvinnors idrottsutövande? Hur integreras afrikansk idrott med den globala idrotten? Vilken roll spelar politiken i utvecklingen av kvinnors idrottande i Afrika? Här återstår mycket forskning att genomföra. Ett samtida exempel från Italien är ett idrottspolitiskt förslag att alla större fotbollsföreningar ska ha damfotboll på sin agenda. Ett positivt tecken, som kan påskynda utvecklingen av damfotbollen i Italien – ett land där herrfotbollen är helt dominerande.

Avslutning

En mycket intressant antologi utifrån olika idrottsforskningsperspektiv. Den visar också att forskningen kring damidrotten i Afrika är på frammarsch. Det jag möjligen saknar är damidrottens utveckling i norra Afrika i länder som Etiopien, Eritrea, Sudan, Marocko, Egypten. Men det kanske kommer i en kommande bok?

Copyright © Anders Östnäs 2016