Hans Bonde biograferar en bortglömd bestsellerförfattare och världsberömd hälsoapostel


Pia Lundquist Wanneberg
Gymnastik- och idrottshögskolan GIH, Stockholm


Hans Bonde
Sundhedsapostlen J.P. Müller: Bind 1: Det kropsligt moderne gennembrud 1864–1904
524 sidor, inb., ill.
Odense: Syddansk Universitetsforlag 2020
ISBN 978-87-408-3204-4

För den danske historikern Hans Bonde har 2020 varit ett mycket produktivt år. Förutom jubileumsboken om Ollerups gymnastikhögskola har han i år även utkommit med en massiv biografi om den idag rätt bortglömde, men vid sekelskifte 1900 internationellt berömde, danske gymnasten, teologen och sexologen J P Müller (1866-1938). Boken är en tegelsten på drygt femhundra sidor och den är bara det första bandet. Vi har alltså mer att vänta vilket är glädjande då Müller är en ny men fängslande och spektakulär bekantskap för mig.

Vem var då J P Müller? För att använda en kanske lite sliten fras så var han en man med riktigt många strängar på sin lyra. Bland annat studerade han såväl filosofi och teologi som tekniska ämnen och tog en ingenjörsexamen 1888. Därtill var han under några år i början av 1900-talet inspektör för ett sanatorium och förestod på 1920-talet ett gymnastikinstitut i London. Idrott i allmänhet och gymnastik i synnerhet, särskilt nakengymnastik, var nog ändå det som låg honom varmast om hjärtat.

1904 gav han ut boken Mit System vilken kom ut i ofantliga 1,5 miljoner exemplar och översattes till 26 språk. Boken innehåller ett holistiskt hemmagymnastiksprogram med det storslagna syftet att skapa en ny hälsosam människa utifrån tankefiguren att människan själv väljer om hon ska vara frisk eller sjuk. Konkret innehöll programmet bland annat nakengymnastik framför öppet fönster följt av ett bad, helst i kallt vatten, med påföljande frotteringar av hela kroppen med först en handduk och sedan med händerna. Allt i syfte att rena och härda kroppen. Programmet påminner till viss del om den svenska radiogymnastik som under framförallt 1930-talet leddes av Bertil Uggla. Uggla torde ha haft Müller som en bland andra förebilder för sin form av gymnastik, dock behöll Uggla pyjamasen på. Men kroppens fostran var centralt hos båda: gymnastik och idrott var ett medel för att härda människor i allmänhet och måhända ungdomen i synnerhet.

Men det var inte bara hans gymnastikprogram som fick ett stort genomslag utan minst lika stor uppmärksamhet fick den bok som av Bonde betecknas Müllers ”sexologiska manifest” Kønsmoral og Livslykke från 1908 – en oförskräckt uppgörelse med samtidens moraluppfattning i allmänhet och med kyrkans normerande negativa syn på sexualiteten i synnerhet. I boken, som enligt Bonde bidrog till att göra Müller till Danmarks mest älskade och hatade man, lyfte han inte bara mäns sexualitet utan var också talesperson för en aktiv kvinnlig dito, vilket framstod som häpnadsväckande mitt under viktorianismens pryda era. Boken igenom drev han tesen att äktenskap enbart ska bygga på kärlek och att sexualitet för båda könen är en högst naturlig del av kärleken. Intressant är den motsägelse när det gäller synen på kroppen som finns om man jämför Müllers sexualitetskoncept med hans gymnastik. Mot den sexuella frigörelse han så strakt förespråkade och själv levde ut med sin fru Marie, stod gymnastikens stränghet som ett medel för att stålsätta kroppen på ett mycket extremt sätt.

Idrott i allmänhet och gymnastik i synnerhet, särskilt nakengymnastik, var nog ändå det som låg honom varmast om hjärtat.

Bondes bok följer Müller från barndomen fram till dess han fyller 40. För att kontextualisera hans liv använder Bonde fem teser eller trådar som han också benämner dem. Den första tesen är det moderna genombrottet vars frontfigur i Danmark, litteraturkritikern Georg Brandes, ville ruska liv i danskarna och få dem att frigöra sig från auktoriteter genom att sätta alla samhällsproblem under debatt. Men medan Brandes betonade människans andliga frigörelse för att skaka av sig auktoriteter och framstå som myndig och röstberättigad, lade Müller för samma ändamål till frigörelse av kroppen. Som Bonde konstaterar ”for magten sidder også i kroppen”.

Den andra tesen handlar om sexualiteten där Müller var en föregångare till den sexuella revolution som i Danmark startade under mellankrigstiden, och den tredje om religion.  Müller hade vuxit upp i en djupt troende familj och efter faderns önskemål, som var präst, studerat teologi. Men runt sekelskiftet 1900 bytte han fokus till hälsofrågor vilka byggde på den framväxande läkarvetenskapen, utan att för den skull tappa sin tro. Han tar med andra ord med sig den kristna tron in i moderniteten.

Den fjärde tesen ställer kroppen i centrum. Enligt Bonde går det inte att genomföra större samhällsförändringar utan att kroppen är med; det går att tala om typiska tidskroppar som åskådliggör rådande ideal. När det gäller Müller fokuserar Bonde på kroppen under den tid då det moderna samhället växte fram. Den kropp Müller var en del av att skapa var förbunden med samtidens krav på självdisciplin, framåtskridande och målmedvetenhet. Men i skapandet av denna nya kropp tog han som nämnts med religionen. I sin livshållning kombinerar han på ett anmärkningsvärt sätt kristen tro med systematisk träning och monogam erotik.

Den sista och femte tesen handlar om kön. Även om Müller som nämnts var en talesperson för kvinnors frigörelse på ett flertal områden såväl kroppsligt som politiskt, var han inte feminist utan förespråkade ett särartstänkande mellan könen där mannens uppgift var att vara en gentleman som stöttade kvinnor. Ett könskomplementärt tänkande som ju var typiskt för tiden. Exempelvis var det att uttalat argument i den svenska kvinnliga rösträttsrörelsen, dvs. att kvinnor skulle ges rösträtt eftersom de hade särskilda egenskaper som män sakande och som behövdes i politiken. Män och kvinnor var väsensskilda, men, som Bonde slår fast, utvecklingen mot ett mer jämställt samhälle pågick, och pågår, inte bara i samhället i stort utan också i de mer intima rummen, vilket Müller var ett exempel på.

De fem teserna ovan håller ihop studien, bildar en röda tråd, såtillvida att de ska verifieras. Huruvida detta görs fullt ut går inte att se i dagsläget, även om den första delen avslutas med en konklusion i den riktningen. Men i det andra bandet, som ju inte är utgivet än, borde allt falla på plats. Bonde krattar i den första delen i alla fall manegen för detta.

Avslutningsvis tycker jag att Bonde, genom att använda Müller som prisma, speglar en omvälvande tid då Danmark, liksom stora delar av västvärlden, tar steget in i moderniteten. Müller var ju ingen typisk person, men genom att han var så före sin tid i mångt och mycket får man syn på samhällsförändringar i vardande snudd på innan de är satta under debatt.

Copyright © Pia Lundquist Wanneberg 2021

Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.