Björn Anders Larsson
Ekonomicentrum vid Lunds universitet och IdrottsEkonomiskt Centrum, Lund
Svensk idrott har ca 3,3 miljoner medlemmar och dess storlek kan mätas som en andel av bruttonationalprodukten (BNP) på mellan 100 och 130 miljarder SEK dvs 2–3% av BNP. Osäkerheten beror på vad vi inkluderar. Gränserna är otydliga gentemot den ännu större fritids- och hobbysektorn. Idrotten i Sverige stöds av staten (riksdagen) varje år med ca 0,05% av Sveriges BNP (2022 var beloppet 2,5 mdr av BNP 4600 mdr SEK). Andra utvecklade ekonomier i EU ger motsvarande stora statliga stöd. Men det som är unikt i Sverige är de 290 kommunernas mycket stora struktur av anläggningar och driftkostnaderna för dessa. Kostnaderna för drift per år är ca 8000 mkr (avgränsningar är svåra att göra, vissa hallar och andra anläggningar ingår i skolor och andra fastigheter). Jag har beräknat antalet kommunala anläggningar till ca 70 000 (från basketbanor på grus och motionsslingor till stora arenor). Sektorn idrott och sport, med 72 förbund, ca 19 000 föreningar, 290 kommuner, ca 20 000 sportföretag och 130 000 årsarbeten, skapar således en stor sportekonomi som betalar ca 50 mdr SEK i skatt varav 19 mdr till staten (moms, löneavgifter), 5 mdr till regionerna (till främst sjukvård, trafik) och 10 mdr till kommunerna. Insatserna från stat, regioner och kommuner per år är således ca 10 mdr kr samtidigt som sektorn skickat tillbaka fem gånger mer i form av skatter till samhället. Plus mjuka värden som social inkludering, demokratisk fostran, bättre folkhälsa, bättre skol- och arbetsresultat och till exempel positiv attraktion till event, orter, regioner och nationen Sverige. En bra affär för vårt land.
Rapporten som Centrum för idrottsforskning (CIF) gjorde 2022 avseende pandemiåren 2020–2021 visade en nedgång med 10% i idrottandet under 2021 i åldern 7-20 år. Samtidigt låg utomhusidrott och motion högt. Covidpandemin kunde överbryggas till viss del med bl a statliga bidrag.
Sedan fem år arbetar stiftelsen Goodsport med elitklubbar i fotboll med konkreta träningar och gemenskaper som nattfotboll, ronjafotboll och skolkontakter
Nu hösten 2023 är idrottandet i föreningar åter högre (IEC) i volym men ekonomin i verksamheterna är försämrad. Inkomsterna i många föreningar och förbund är lägre än 2020 och kostnaderna högre genom den höga inflationen på senare tid.
Rapporten om 2022 består av tre delar. Den första, ”Idrott och segregation – sammanfattning och övergripande slutsatser” är på 17 sidor och i den görs i år en fördjupad analys och presenteras reflektioner om idrottens potential att minska segregationen i samhället. Detta perspektiv är under hösten 2023 mycket aktuellt i samhällsdebatten.
Texten består av fem exempel på integrerande åtgärder som beskrivs av forskare och experter.
Fritidsbanken som metod för utlåning av idrottsredskap analyseras av Johan Högman, Stefan Wagnsson och Sebastian Bellander från Karlstad Universitet.
Idrottens förmåga att minska bristande jämställdhet i idrottsutövande och diskussion av nyttotänkandet diskuteras kritiskt av David Ekholm och Magnus Dahlstedt.
Jonas Arnoldsson och Olof Wolf-Watz diskuterar de komplexa sociala, bostadsmässiga och ekonomiska förhållanden som inte överbryggar många familjers och ungas deltagande. Exempel på lokala satsningar i Malmö, i Stockholm och Street Games i Göteborg framhålls. Avsnittet summerar diskussion med att idrotten inte ensam kan lösa segregationens problem.
Ett antal ytterligare projekt för socialisation och inkludering av unga pågår runt om i landet. Sedan fem år arbetar stiftelsen Goodsport med elitklubbar i fotboll med konkreta träningar och gemenskaper som nattfotboll, ronjafotboll och skolkontakter. Jag vill här nämna elitligorna i handboll SEH och SHE som mer än två år har haft olika inkluderingsövningar och ofta olika aktiviteter vid matcher. Företag i olika branscher samverkar på många orter med aktivitetsskapande åtgärder. Ett sådant exempel är Skandia i samverkan med kommuner och föreningar och stiftelsen Sparks Generation.
Inspirerade av den breda sociala mobiliseringen för inkludering som 2023 efterlyses i kommuner och på riksnivå finns nu nya skol-och socialinriktade projekt. Här kan nämnas satsningar i Helsingborg som drivs av OV Handboll och i Lund av EOS Care.[1]
I den andra delen, ”Statens stöd till idrotten 2022” redovisar på 3 sidor utgångspunkterna för statens idrottspolitik, dess organisatoriska ramar och stödets utformning och omfattning, En sådan årlig uppföljning över hela idrotten har genomförts sedan flera år.
Rapporten är välgjord, grundlig och relevant i sin analys och diskussion. Avsnittet redovisar rikligt med statistik som alltid när vi diskuterar svensk idrott.
I den tredje delen gör rapporten på 60 sidor för fem viktiga målområden en systematisk genomgång av måluppfyllelse. Det sker med data från olika källor som mäts med 22 indikatorer. Fakta lyfts fram med de olika indikatorerna för de fem målområdena är:
-
- Utvärderar idrotten som folkrörelse
Idrotten är verkligen stor och dominerande i Sverige liksom i övriga Norden, men når ändå bara en tredjedel av folket och i stor utsträckning de redan aktiva. - Idrottens betydelse för folkhälsan
Se en mer problematiserande diskussion nedan. - Flickors och pojkars, kvinnor och mäns lika förutsättningar till deltagande
Har utvecklats steg för steg mot målen 50–50, men nya ojämlikhetsproblem blir synliga. - Skolning i demokrati, ansvar i deltagande och etik
Denna analys behöver fördjupas i den alltmer komplexa samhällsbilden. Nya identiteter mobiliseras. - Den svenska idrottens internationella konkurrenskraft
Landet framhålls ofta som en ledande konkurrenskraftig sportnation. Mer behöver mätas och utvecklas.
- Utvärderar idrotten som folkrörelse
Denna struktur och de belysta sambanden i målområdena är en bra grund för fortsatt uppföljning kommande år. Rapporten är välgjord, grundlig och relevant i sin analys och diskussion. Avsnittet redovisar rikligt med statistik som alltid när vi diskuterar svensk idrott.
Diskussion om rapporten
Vi är många som liksom författarna som ser en komplexitet i samhällsystemet där idrotten är inbäddad i många samhällsdimensioner.
Idrotten kan ses med olika perspektiv. Den rapport vi analyserar har perspektivet ”statens stöd till idrotten” men kunde gärna också belysts med perspektivet ”idrottssamhället, dvs alla delar av samhällets interaktion med allt det som individer, familjer, idrottsföreningar, kommuner, regioner och andra organisationer utför i idrottslig samverkan, i motion och lek”.
Folkhälsan är ett exempel där alla delar av samhället skapar hälsa eller ohälsa. Den specifika effekten av statens idrottsstöd inom den stora folkhälsan är marginell dvs några procent av utfallet jämfört med set stora systemet som beskrivs i Agenda 2030 med dess många parametrar och dess effektvariabler.
Ett annat exempel är egenskapen internationell konkurrenskraft. Är effekten antal medaljer ett mått som bör mätas med andra utfall? Effekter på internationell kunskap, attityder och värderingar som finns gentemot Sverige. Attraktion och besök i Sverige, med mera, byggs av många processer, sponsorinsatser, massmedias budskap, reklam, turism, framgångsrika event i Sverige. I mina analyser av stora event, som Göteborgsvarvet, O-ringen, Vasaloppet, Falsterbo Horse Show, är de positiva effekterna för Sverige större än många deltaganden internationellt från Sverige mätt monetärt, som image och bestående legacy
Några tankar om fördjupningar och förbättringar i utvärderingar kommande år
Rapportens avsnitt med mätning av måluppfyllelse för fem målområden och inom dessa ett stort antal indikatorer är en imponerande insats av de olika författarna. Detta ligger helt i linje med nationens statistiktradition hos SCB och många myndigheter. Recensenten anser att den svenska Idrottens mätande av sig själv här har hög kvalitet men den bör förenas med mätningar av närbesläktade sektorer som strukturer och kvantiteter av anläggningar och ekonometriska data.
Mina egna åt klubbar och förbund tidigare genomförda utvärderingar har belyst flera variabler (se IEC)). inklusive de som rapporten redovisar.
När det gäller problemområdet idrott och segregation görs i år en fördjupad analys och reflektioner om idrottens potential att minska segregationen i samhället. Detta perspektiv är under hösten 2023 aktuellt i samhällsdebatten.
I rapporten görs en bred genomgång av indikatorer som visar att idrottens 19 000 föreningar och 70 förbund gör betydande insatser för deltagande från fllckor och pojkar med utländsk bakgrund. Särskilt stora volymer av unga skapas av fotbollens klubbar samt i handbollen, i basket och i innebandy.
För fem viktiga målområden inom statens stöd till idrotten gör rapporten på 60 sidor en systematisk genomgång av måluppfyllelse.
Som utvärderare av sammansatta sektorer i samhället och där varje variabel ger en bit av fakta och så känns min samlade bild inom de fem målområdena som utmaningar. Konstruktionen i bygget med data kan ske också på andra sätt.
Idrotten är stor och berör en stor del av befolkningen. Men den är kanske inte en folkrörelse, inte en utan flera folkrörelser och kanske olika och inte gemensamma folkrörelser. Det är olika statistiska mängder av invånare (sport, motion i skog och mark, sjöfolk i den blå sektorn etc).
Datauppbyggnaden med alla processer bakom folkhälsobegreppet är inte särskilt gedigen. Det är ofta andra sociala, kulturella och ekonomiska processer som ger mer förklaring till den struktur vi har i folkhälsan. Den stora idrottande populationen förklaras kanske mer av samma processer som att social och ekonomisk framgång ger samma folkhälsa.
Målområdet avseende jämställdhet är komplicerat på liknande sätt. De idrotter som engagerar flickor och kvinnor i mindre utsträckning beror inte alltid på de faktorer och förklaringar samhällsdebatten pekar ut.
När det gäller idrotten som demokratiskola är det så att vissa idrotter innehåller mer av demokratiska värderingar, etik, ansvarstaganden som gör att den goda demokratiska skolningen uppstår. Det är dessa immanenta egenskaper som ger positiv effekt i social cohesion. Och tvärtom i andra, inte demokrati- och etikskapande, idrotter.
Strukturutvecklingen i svensk idrott går mot allt större event, stora rättighetsinnehavare, medier, globala förbund och färre klubbar som skapar stora intäkter per år och lämnar allt mindre resurser för små sporter och deras små klubbar. Det pågår både i Sverige och globalt en koncentration till stora sporter (fotboll) och deras stora event och därmed till mycket höga inkomster hos några tusen toppstjärnor. Denna utveckling bör belysas med att svensk idrott är en liten del i denna globala marknad.
Svensk idrott uppvisar goda resultat med de mätningar som redovisas i rapporten men vi vet inte vilka stöd, fördelningar av stöd, styrsystem och värderingar som ger de resultat som vi ser och mäter. Rapportens metoder och definitioner har god reliabilitet i att vi mäter rätt i det vi väljer att mäta. Men osäkerheten om validiteten finns i om vi faktiskt mäter och beskriver de viktiga problemen.
Samhället Sverige dvs övriga offentliga Sverige, företagen, frivilliga organisationer, familjer och individer gör utöver staten mycket större insatser. Vi försöker här inledningsvis belysa denna stora samhällsprocess där vi ser statens stöd och styrning som en inbäddad och viktig del. Att den stora idrottssektorn i vid mening vuxit fram sedan mitten av 1800-talter till dagens stora samhällsroll måste ses och alltmer mätas som en komplex mångdimensionell och interaktiv långvarig samhällsutveckling. Många institutioner och processer utöver RF och idrottsföreningar bidrar till denna utveckling
Stora delar av kommunernas verksamheter utöver fritidsförvaltningen ger stöd för att idrott och motion skall nå medborgarna. Det gäller socialförvaltning, äldreomsorg, övrig omsorg, skolor, parker, natur. Via stora insatser inom vård och omsorg kan äldre och olika målgrupper av omsorgsbehövande stimuleras till bättre fysisk och psykisk förmåga, liksom unga pojkar med problem socialt och i skolan. Samhällseffekten i termer av SROI, Social Return Of Investment är större i dessa grupper jämfört med de som har god social, fysisk och mental hälsa. Ännu högre effekt får samhället genom att ännu fler krafter samverkar enligt modellen VSROI, Voluntary Social Return Of Investment, dvs det frivilliga och det sociala arbetets effekter (Lipsky), runt individen och idrotten inklusive andra frivilliga organisationer, vård, omsorg, skola, polis, fastighetsbolag och företag i allmänhet och lokalt i stadsdelen.
Copyright © Björn Anders Larsson 2023