Valuable overview of Brazilian women’s football – history and current situation

Jonny Hjelm
Umeå University

Brazilian footballers have been praised for decades for their dazzling technique and cool elegance. Personally, I remember particularly well the Brazilian men’s national team’s success at the Mexico World Cup in 1970, perhaps also because of their bright yellow shirts, which now with the breakthrough of color TV (late 1960s) shone extra brightly in Swedish homes; especially compared to the pale yellow jerseys of the Swedish national team players (and soon to be eliminated from this World Cup). Why couldn’t Swedish players, and Europeans in general, play football in a similar way to the Brazilian players (and to some extent also players from other South American teams)? This was discussed by my football-interested friends in the years around 1970.

Almost 35 years later, I was one of the thousands of spectators in Umeå who at our home stadium Gammlia experienced Brazilian Marta da Silva’s dazzling technique, speed and intuitive sense in passing, dribbling and scoring. Marta had been recruited to Umeå IK, one of Europe’s absolute best women’s football teams at the time. Even the “women’s football haters” in Umeå and elsewhere – and there were many of them – were impressed by her play. In short, there was something special about Marta da Silva. And in the years that followed, more Brazilian women football players, and also many of those with distinctively good technique, came to play in the Swedish top league (Allsvenskan) and in other top leagues in Europe.

During the 1980s and 1990s, Brazilian research on women and football was almost non-existent, which also applied to some extent to research on men’s football – at least before the 1990s – when football as a cultural activity did not interest social science and humanities scholars in Brazil.

The breakthrough of modern women’s football in terms of the creation of national league play (with a league pyramid), crowning of national winners, etc., is usually dated to the 1970s, but it was not until the 1980s and 1990s that the international championships for women’s national football teams got underway. The Brazilian women’s national football team belonged to the international top tier relatively early on, which is a remarkable achievement as women’s football in Brazil was banned from 1941 to 1979 and had very weak support in the rest of football-crazy Brazil during the 1980s and 1990s. There were widespread sexism and macho attitudes that made it difficult for players, managers and women’s football supporters. This was also the disappointing main message of the Brazilian contribution in the anthology that was published in 2004 where the development of women’s football in different continents/countries was discussed. Many of the book’s contributions described the women’s football pioneers’ struggle for greater equality in football, but nowhere did the struggle seem more difficult than in Brazil (Soccer, Women, Sexual Liberation: Kicking off a New Era, Fan Hong & J. A. Mangan, 2004). Sebastiao Votre’s and Ludmila Mourao’s anthology contribution on the state of Brazilian women’s football in the early 2000s concluded with the words: “The state of women’s football today suggest that Brazil has little to be proud of and much to be ashamed of.”

But paradoxically, it was around this time, the first years of the 2000s, that the Brazilian women’s national team’s international success began to come in earnest and the years Brazilians began to become key players in many top teams around the world. How is this accomplished? What was behind these successes and advancements?

It was against this background of excitement and interest that I began to read the recently published anthology The Beautiful Game Reimagined. Women’s Soccer in Brazil, edited by Lívia Gonçalves Magalhães, Tiago Fernandes Maranhão and Bernardo Buarque de Hollanda. On just over 280 pages, divided into 12 contributions/chapters written by 23 authors (one man, the other women), the history (part 1) and current situation (part 2) of Brazilian women’s football is dealt with. Part 1 comprises about 2/3 of the pages of the book.

The anthology clearly shows that it is not only Brazilian women’s football that has progressed since Votres and Mouraos wrote their text in the early 2000s, but this also applies to Brazilian research on football and women. Two articles deal with the fairly extensive research that has been done over the past 25 years on women and football, with the main focus on master’s theses and doctoral theses; a total of 77 theses, of which 18 were doctoral theses (the first was published in 1997). During the 1980s and 1990s, Brazilian research on women and football was almost non-existent, which also applied to some extent to research on men’s football – at least before the 1990s – when football as a cultural activity did not interest social science and humanities scholars in Brazil. The same applied to feminist research in Brazil in the 1980s; women’s football/football/sports was not an interesting or important field of battle. But this has changed, and some of the results are presented in The Beautiful Game Reimagined.

The articles in the historical section deal in detail with Brazil’s sporting life and women’s difficulties in being accepted as athletes, and partly also as spectators, if they did not happily accept the task of giving sporting events a little extra radiance through beauty and grace, especially in the spectators’ seats. In general, many sports in Brazil, including football after it arrived in Brazil as an English culture import, had an aristocratic upper-class character. Purposeful sports were something that those with free time and money could do, partly to distance themselves from the manual working classes.

In the historical first part of the anthology, the class and “ethno-racial” dimensions of Brazilian sport, including football, are dealt with in a commendable way, not least in the early 1900s. Football was then perceived by the Brazilian upper class as a refined European charged cultural expression, and much of what was perceived to be European appealed to the upper echelons of the middle class as well as the upper class. Brazil was in many respects a multicultural and geographically wide-ranging nation, and football thus functioned, especially in the metropolises of the time, as a social differentiation tool.

Several of the contributions in part one depict the invisibility of the Brazilian women’s football players who nevertheless existed, not least before the ban in 1941, where it seems that the growing popularity of women’s football in the late 1930s and early 1940s strongly contributed to Brazilian politicians banning women from playing football (and other physically demanding contact sports). There are parallels to the English Football Association banning women’s football in 1921, and then also after a period of increased popularity of the English women’s football teams.

The Brazilian social and sports culture during the 20th century, and women’s subordinate place there – to be beautiful, to please men and later to take responsibility for home and childcare – is a recurring theme in several of the contributions, and broadly corresponding to the exclusion of women from football that has taken place elsewhere in the world, such as the European countries. In this respect, football has indeed been a universally similar patriarchal activity.

If the early 20th century women’s football, as well as the difficulties after the 1941 ban, are treated in detail, the same, unfortunately, does not apply in the decades before and after the repeal of the women’s football ban in 1979. There are indications in the book’s various contributions that women have played football in Brazil on a fairly regular basis since at least the 1950s, but more extensively in the 1970s. It is said to have been a mix of sexist-influenced cheerleading matches and/or matches played in charity contexts, but also local, informal competitive activities of not entirely insignificant activity (the latter mainly refers to the 1970s). The increased interest in women’s football was probably due to reports in the media that women’s football was on the rise in many European countries. But unfortunately, as mentioned, Brazilian women’s football during the 1970s and 1980s is not given a systematic description and analysis, which would have been important as a knowledge basis for a deeper understanding of Brazilian women’s football’s relatively rapid development decades later (and successes from the 1990s onwards, the theme that began this review). The same applies to indoor football, futsal, and whether girls/women were allowed to participate to a greater extent in this type of football compared to outdoor football on a full-size field.

The media’s in many respects sexist coverage of Brazilian women’s football is described and analyzed thoroughly and exemplary in several chapters. In one of the anthology’s most readable contributions, written by David Wood, it is shown how the football magazine Plazar, the most important in Brazil, long ignored serious women’s football and instead – when they wrote anything at all about women’s football, domestic or international – often did so in an explicit, unabashedly sexist way. However, in the 2010s, this changed, partly in light of commercial considerations; the journal was expected to attract more readers if they abandoned sexism.

In two anthology contributions, which are also among the best, I as a reader get close to players and early women’s football activists. These are “Forbidden Years: Veto, Resilience, and Gender Resistance among Practioners of Football Acts (1941–1979)”, and “Soccer as Work in Brazil: an Analysis of the Making of a Women’s Soccer Player from Childhood to Professionalism (1983–2023)”. In both of these chapters, written by Caroline Almedia & Carmen Rial and Fernanda Haag respectively, focus is on football as a sporting practice as well as on female players and enthusiasts, and what has driven them to play football and otherwise work for increased equality in football.

The editorship could have been used more effectively early on in this anthology project to give the book a clearer common thread, but also later the editors should have worked more actively.

Three chapters deal with football supporter culture and (mainly younger) women’s difficulties in being fully respected as full members. As far as I understand, these are supporters of the major elite men’s football clubs in Brazil (it is not explained explicitly, but from the context and time period it is clear that it is about the men’s elite football’s stadiums/matches). The fact that three chapters are devoted to this topic says something about the strength of the supporter culture in Brazil. Strangely, however, none of the authors of these articles discuss the fan culture that surrounds Brazilian women’s elite football, even though it does not take the same forms as the one that exists around domestic men’s football.

All in all, the strength of this book lies in the breadth of the subject, which at the same time unfortunately gives it a rather scattered impression. It is also somewhat uneven in terms of quality. The editorship could have been used more effectively early on in this anthology project to give the book a clearer common thread, but also later the editors should have worked more actively (for example, one chapter almost completely lacks subheadings and 30 pages that just keep going are likely to eat away at the readers’ patience). I’m also not entirely clear about who the book is aimed at; an international readership (it is written in English) or mainly a domestic readership? Some of the chapters, such as the two that deal with research on football and women, seem to me to be primarily aimed at Brazilian/Portuguese linguists (in one of these chapters, publications with their Portuguese titles are listed in table form). Other chapters, on the other hand, seem to have been written for an international readership, since the authors have taken the trouble to give a brief account of important events and developments in Brazil’s history. Furthermore, as mentioned, the Brazilian macho sexism is highlighted in many contributions – and completely justified, of course – but as a reader, I do get to know relatively little about how the Brazilian Football Federation acted or about how this great nation managed to get organized league games, cups and so on started, what in many countries belongs to the semi-boring but oh so important everyday football day. The same applies to the question of women’s and men’s equality in general in Brazilian society, in the recent past but also historically. Football in various forms – everything from spontaneous football to organized elite football games – is of course related to other social activities. How, for example, has the relatively strong position of religion in Brazil affected the development and position of women’s football today?

The Beautiful Game Reimagined. Women’s Soccer in Brazil provides interesting and valuable knowledge about the history and current situation of women’s football in one of the world’s largest and most important football nations. The strength of the book lies in the breadth of the subject matter and the fact that football is not only treated from a gender perspective, but also from class and ethnicity/race. There are some flaws, as has been stated, and further research is needed, but for those who want to get an overview of the major features of Brazilian women’s football history, as well as be updated on Brazilian research on women and women’s football, the book offers valuable reading. Which is good enough.

Copyright © Jonny Hjelm 2025

Värdefull översikt över brasiliansk damfotboll – dess historia och situation idag

Jonny Hjelm
Umeå universitet

Brasilianska fotbollsspelare har i årtionden hyllats för sin bländande teknik och coola elegans. Själv minns jag särskilt väl det brasilianska herrlandslagets framgångar vid Mexiko-VM 1970, kanske också på grund av deras klargula tröjor som nu med färg-TV:ns genombrott (sent 1960-tal) lyste extra mycket i de svenska hemmen; särskilt jämfört med de svenska landslagsspelarnas blekgula tröjor (och snara uttåg ur detta VM). Varför kunde inte svenska spelare, och européer över lag, spela fotboll på liknande sätt som de brasilianska (och i viss mån även spelare från andra sydamerikanska lag)? Detta diskuterade jag och mina fotbollsintresserade kamrater åren omkring 1970.

Nästan 35 år senare var jag en av de tusentals åskådare i Umeå som på hemmaarenan Gammlia fick uppleva brasilianskan Marta da Silvas bländande teknik, snabbhet och intuitiva känsla i passningar, dribblingar och målgörande. Marta hade värvats till Umeå IK, en av Europas då absolut bästa damfotbollslag. Även ”damfotbollshatarna” i Umeå och annorstädes – och dom fanns det många av – imponerades av hennes spel. Det var kort sagt något extra med Marta da Silva. Och under åren som följde kom fler brasilianska damfotbollsspelare, och även många av dom med utmärkande god teknik, att spela i den svenska högsta ligan (allsvenskan) och i andra toppligor i Europa.

Den moderna damfotbollens genombrott vad gäller tillkomsten av nationellt seriespel (med seriepyramid), korande av nationella segrare etc., brukar dateras till 1970-talet men det dröjde till 1980- och 1990-talen innan de internationella mästerskapen för damfotbollslandslag kom igång. Det brasilianska damlandslaget i fotboll tillhörde relativt tidigt det internationella toppskiktet, vilket är en märkvärdig prestation då damfotbollen i Brasilien dels varit förbjuden 1941–1979, dels hade ett mycket svagt stöd i det övriga fotbollstokiga Brasilien under 1980- och 1990-talen. Här fanns en utbredd sexism och machoattityd som gjorde det svårt för spelare, ledare och damfotbollssupportrar. Det här var också det nedslående huvudbudskapet i det brasilianska bidraget i den antologi som utkom 2004 där damfotbollens utveckling i olika världsdelar/länder behandlades. I många av bokens bidrag beskrevs damfotbollspionjärernas kamp för ökad jämlikhet inom fotbollen, men ingenstans verkade kampen svårare än i Brasilien (Soccer, Women, Sexual Liberation: Kicking off a New Era, Fan Hong & J. A. Mangan, 2004). Sebastiao Votres och Ludmila Mouraos antologibidrag om den brasilianska damfotbollens läge i början av 2000-talen avslutades med orden: ”The state of women`s football today suggest that Brazil has little to be proud of and much to be ashamed of.”

Under 1980- och 1990-talen var brasiliansk forskning om kvinnor och fotboll närmast obefintlig, vilket också i viss mån gällde forskningen om herrfotboll – åtminstone före 1990-talet – då fotboll som kulturell aktivitet inte intresserade social- och humanvetenskapliga forskare i Brasilien.

Men paradoxalt nog var det vid ungefär denna tidpunkt, 2000-talets första år, som det brasilianska damlandslagets internationella framgångar började komma på allvar och de år brasilianskor började bli nyckelspelare i många topplag världen över. Hur åstadkoms detta? Vad låg bakom dessa framgångar och framsteg?

Det var mot denna bakgrund jag med spänning och intresse började läsa den nyligen publicerade antologin The Beautiful Game Reimagined: Women´s Soccer in Brazil, redigerad av Lívia Gonçalves Magalhães, Tiago Fernandes Maranhão och Bernardo Buarque de Hollanda. På drygt 280 sidor, fördelat på 12 bidrag/kapitel skrivna av 23 författare (en man, övriga kvinnor), behandlas den brasilianska damfotbollens historia (del 1) och nuläge (del 2). Del 1 omfattar omkring två tredjedelar av bokens sidor.

Antologin visar tydligt att det inte bara är den brasilianska damfotbollen som gått framåt sedan Votres och Mouraos författade sin text i början av 2000-talet utan detta gäller även i hög grad den brasilianska forskningen om fotboll och kvinnor. I två artiklar behandlas den tämligen omfattande forskning som de senaste 25 åren gjorts om kvinnor och fotboll, med huvudsakligt fokus på masteruppsatser samt doktorsavhandlingar; totalt 77 stycken varav 18 var doktorsavhandlingar (den första publicerades 1997). Under 1980- och 1990-talen var brasiliansk forskning om kvinnor och fotboll närmast obefintlig, vilket också i viss mån gällde forskningen om herrfotboll – åtminstone före 1990-talet – då fotboll som kulturell aktivitet inte intresserade social- och humanvetenskapliga forskare i Brasilien. Detsamma gällde 1980-talets feministiska forskning i Brasilien; damfotboll/fotboll/idrott var inget intressant eller viktigt kampfält. Men detta har som sagt ändrats, och en del av resultaten presenteras i The Beautiful Game Reimagined.

I den historiska delens kapitel behandlas ingående Brasiliens idrottsliv och kvinnors svårigheter att bli accepterade som utövare, och delvis även som åskådare, om de inte förnöjt accepterade uppgiften att genom skönhet och grace, särskilt på åskådarplats, skänka idrottsliga tillställningar lite extra strålglans. Överlag hade många idrotter i Brasilien, även fotbollen när den via i engelska kulturbärare kom till Brasilien, en aristokratisk överklassprägel; målmedvetet idrottande var något som de med fritid och pengar kunde syssla med, delvis för att distansera sig från de kroppsarbetande klasserna.

I antologins historiska första del behandlas på ett förtjänstfullt sätt den brasilianska idrottens, inklusive fotbollens, klassmässiga och etnisk-rasmässiga dimensioner, inte minst i början av 1900-talet. Fotboll uppfattades då av den brasilianska överklassen som en förfinad europeiskt laddad kulturyttring, och mycket av det som uppfattades vara europeiskt tilltalade medelklassens övre skikt samt överklassen. Brasilien var en i många avseende mångkulturell och en geografiskt vittomfattande nation och fotboll fungerade alltså, särskilt i dåtidens storstadsmetropoler, som ett socialt distinktionsverktyg.

I flera av bidragen i första delen skildras osynliggörandet av de brasilianska damfotbollsspelare som trots allt funnits, inte minst före förbudet 1941, där det verkar som att damfotbollens växande popularitet i slutet av 1930-talet samt början av 1940-talet starkt bidrog till att brasilianska politiker förbjöd kvinnor att spela fotboll (och andra fysiskt krävande kontaktidrotter). Det finns paralleller till hur det gick till när det engelska fotbollsförbundet 1921 förbjöd damfotbollen, vilket även där och då följde på en period av ökad popularitet för de engelska damfotbollslagen.

Den brasilianska samhälls- och idrottskulturen under 1900-talet, och kvinnors underordnade plats där – att som unga vara vackra, behaga män och senare ta ansvar för hem och barntillsyn – är ett återkommande tema i flera av antolologins bidrag och i stora drag igenkänns den fotbollsmässiga exkludering av kvinnor som ägt rum på andra håll i världen, exempelvis de europeiska länderna. Fotbollen har i detta avseende verkligen varit en universellt likartad patriarkalt präglad verksamhet.

Om det tidiga 1900-talets damfotboll, samt svårigheterna efter 1941 års förbud, behandlas utförligt så gäller tyvärr inte detsamma årtiondena före och efter damfotbollsförbudets upphävande 1979. Det finns i bokens olika bidrag indikationer på att kvinnor sedan åtminstone 1950-talet, men mer omfattande under 1970-talet, spelat fotboll i Brasilien på någorlunda regelbunden basis. Det ska ha rört sig om en mix av sexistiskt präglade muntrationsmatcher och/eller matcher spelade i välgörenhetssammanhang men också om lokala, informella tävlingsverksamheter av inte helt obetydlig verksamhet (med det sistnämnda avses främst 1970-talet). Till det ökade damfotbollsintresset bidrog sannolikt uppgifter i medierna om att damfotboll var på frammarsch i många europeiska länder. Men tyvärr ges som sagt inte den brasilianska damfotbollen under 1970- och 1980-talen en systematisk beskrivning och analys, vilket hade varit viktigt som kunskapsmässig grund för en djupare förståelse av den brasilianska damfotbollens relativt snabba utveckling decennier därefter (och framgångar från och med 1990-talet, den tematik som inledde denna recension). Detsamma gäller inomhusfotbollen futsal, och huruvida flickor/kvinnor i högre grad tilläts delta i denna typ av fotboll jämfört med utomhusfotboll på fullstor plan.

Mediernas i många avseenden sexistiskt präglade bevakning av den brasilianska damfotbollen beskrivs och analyseras grundligt och föredömligt i flera artiklar. I en av antologins mest läsvärda bidrag, författad av David Wood, visas hur fotbollsmagasinet Plazar, den viktigaste i Brasilien, länge ignorerade den seriösa damfotbollen och i stället – när de över huvud taget skrev något om damfotbollen, den inhemska eller den internationella – ofta gjorde det på ett uttalat, oblygt sexistiskt sätt. Men under 2010-talet ändrades detta, delvis mot bakgrund av kommersiella överväganden; tidskriften antogs locka fler läsare om de övergav sexismen.

Redaktörskapet kunde ha använts mer verksamt tidigt i detta antologiprojekt för att ge boken en tydligare röd tråd, men också senare borde redaktörerna ha jobbat mer aktivt.

I två antologibidrag, som också de tillhör de bästa, får jag som läsare komma spelare och tidiga damfotbollsaktivister nära. Det rör sig dels om ”Forbidden Years: Veto, Resilience, and Gender Resistance among Practioners of Football Acts (1941–1979)”, dels om ”Soccer as Work in Brazil: an Analysis of the Making of a Women’s Soccer Player from Childhood to Professionalism (1983–2023)”. I båda dessa artiklar, skrivna av Caroline Almedia & Carmen Rial respektive Fernanda Haag, fokuseras fotbollen som idrottslig praktik, liksom spelare/damfotbollseldsjälar, och det som drivit dem att spela fotboll och i övrigt verka för ökad jämlikhet inom fotbollen.

I tre kapitel behandlas fotbollens supporterkultur och (i huvudsak yngre) kvinnors svårigheter att respekteras fullt ut som fullvärdiga medlemmar. Så vitt jag förstår rör det sig om supportrar till de stora elitherrfotbollsklubbarna i Brasilien (det förklaras inte explicit men av sammanhang och tidsperiod framgår att det handlar om herrelitfotbollens arenor/matcher). Att hela tre kapitel ägnas detta ämne säger väl något om supporterkulturens styrka i Brasilien. Märkligt dock att ingen av författarna till dessa artiklar diskuterar den supporterkultur som omger den brasilianska damelitfotbollen, även om den inte tar sig samma former som den som finns runt den inhemska herrfotbollen.

Sammantaget ligger den recenserade bokens styrka i den ämnesmässiga bredden, vilket dock samtidigt tyvärr ger den ett väl spretigt intryck. Den är också något ojämn kvalitetsmässigt. Redaktörskapet kunde ha använts mer verksamt tidigt i detta antologiprojekt för att ge boken en tydligare röd tråd, men också senare borde redaktörerna ha jobbat mer aktivt (exempelvis saknar ett kapitel nästan helt underrubriker och 30 sidor som bara matar på torde tära på läsarnas tålamod). Jag är inte heller helt klar över vilka boken riktar sig till; en internationell läsekrets (den är skriven på engelska) eller i huvudsak en inhemsk läsekrets? En del av kapitlen, exempelvis de två som behandlar forskning om fotboll och kvinnor, verkar i mina ögon främst rikta sig till portugisiskspråkiga forskare (i en av dessa kapitel listas i tablåform publikationer med sina portugisiska titlar). Andra kapitel förefaller å andra sidan vara skrivna för en internationell läsekrets eftersom författarna bemödat sig om att kort redogöra för viktiga händelser och utvecklingsskeenden i Brasiliens historia. Vidare uppmärksammas som framgått den brasilianska, machopräglade sexismen i många bidrag – och helt motiverat så klart – men jag får som läsare däremot veta relativt lite om hur det Brasilianska fotbollförbundet agerat och inte heller om hur man i denna stora nation lyckades få igång organiserat seriespel, cuper och så vidare, det som i många länder tillhör den halv-tråkiga men ack så viktiga fotbollsvardagen. Detsamma gäller frågan om kvinnor och mäns jämlikhet i övrigt i det brasilianska samhället, i närtid men också historiskt. Fotboll i olika former – allt från spontanfotboll till organiserat elitfotbollsspel – är givetvis relaterat till övriga samhälleliga verksamheter. Hur har exempelvis religionens relativt starka ställning i Brasilien påverkat damfotbollens utveckling och ställning idag?

The Beautiful Game Reimagined: Women’s Soccer in Brazil ger intressant och värdefull kunskap om damfotbollens historia och nuläge i ett av världens största och viktigaste fotbollsnation. Bokens styrka ligger i den ämnesmässiga bredden och att fotbollen inte bara behandlas utifrån ett genusperspektiv utan även utifrån klass och etnicitet/ras. Skönhetsfläckar finns som framgått, och mycket vill ha mer, men för den som vill få en överblick över de stora dragen i den brasilianska damfotbollshistorien, samt bli uppdaterad vad gäller den brasilianska forskningen om kvinnor och damfotboll, erbjuder boken värdefull läsning. Vackert så.

Copyright © Jonny Hjelm 2025