Klara Boije af Gennäs & Sara Karlén
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö universitet
Äntligen! Efter att ha skjutits upp flera gånger på grund av pandemin kunde den årliga konferensen för Svensk Förening för Beteende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning (SVEBI) till slut genomföras den 14–15 juni 2022. Då samlades forskare och idrottsorganisationer från hela Sverige på Malmö universitet för att delta på konferensen. Vi doktorander, Sara Karlén och Klara Boije af Gennäs, kommer i denna text att sammanfatta de intresseväckande och givande konferensdagarna. Då konferensen bjöd på många föredrag och seminarier kan vi tyvärr inte beskriva alla. Innan vi berättar om konferensen vill vi inleda med att rikta ett stort tack till alla som fick konferensen att bli väl genomförd, trevlig och lärorik!
Konferensens övergripande tema var ”Sport in a changing world” med följande teman som ledmotiv för konferensens innehåll:
-
- Idrott och pandemin
- Idrott och hållbarhet
- Idrott, genus och integration
- Skolämnet idrott och hälsa
- Elitidrott, dubbla karriärer
- Idrott och good governance
- Idrott, digitalisering och teknologi
Inbjudna som keynote-talare var:
-
- Professor Natalia Stambulova, Högskolan i Halmstad
- Professor Peter Donnelly, University of Toronto
- Professor Susanna Hedenborg, Malmö universitet
Måndagen den 13 juni
Konferensen tjuvstartade på måndagen med möten, tidig registrering och trevliga festligheter. Det anordnades bland annat en doktorandträff, ett forskningsseminarium om friluftsliv, en projektledarträff för Riksidrottsuniversitet (RIU) samt en nätverksträff med aktörer inom Malmö stad och lokala idrottsföreningar. Dagen avslutades med mingel och science slam.
Doktorandträff
Träffen anordnades av oss, Sara och Klara. Temat för doktorandträffen var inspiration, hållbart doktorerande och kreativt skrivande. Dessa teman valdes för att ringa in några av de områden som kan upplevas som extra utmanande under tiden som doktorand. På temat inspiration besöktes vi av en av konferensens inbjudna talare, professor Peter Donnelly. Donnelly har en lång och framgångsrik karriär inom både idrotts- och samhällsvetenskap, som han givmilt delade med sig av. Bortsett från att inspireras av hans arbete diskuterades doktorandtjänsten som en yrkesroll och vilka färdigheter doktorander får med sig genom sin utbildning.
Träffens nästa tema, hållbart doktorerande, handlade om att ge doktorander kunskap och verktyg för att kunna arbeta på ett hållbart sätt. Anna Funke, adjunkt och idrottspsykolog vid Malmö universitet, har länge arbetat med självkänsla och prestation både inom idrotten och hos företag. Det var ett tema och område som var tacksamt att få diskutera och få verktyg till att hantera. Det tredje och sista temat behandlade kreativt skrivande, hur kommer man som doktorand i gång med sitt skrivande och sin kreativa process? Hur blir man av med skrivkramp? Frågorna diskuterades och erfarenheter utbyttes mellan deltagarna. Vår förhoppning med träffen var att alla doktorander fick med sig ny energi, konkreta tips och verktyg för att fortsätta kunna ta sig an sin forskarutbildningd.
Forskningsseminarium om friluftsliv
Hur ser friluftslivsutbildningen ut på olika lärosäten i Sverige, och hur kan den förbättras? Det var frågor seminariet arbetade med. Deltagarna utgjordes av adjunkter som arbetar inom lärarprogrammet på Malmö universitet, Karlstad universitet, Linnéuniversitet och Gymnastik- och idrottshögskolan. Tillsammans gick deltagarna igenom vilka likheter och skillnader som finns på de olika lärosätena. För att kunna förbättra utbildningen lyftes positiva exempel fram om arbetssätt och innehåll samt diskuterades utvecklingsområden att arbeta vidare med. Deltagarna på seminariet upplevde SVEBI-konferensen som en bra mötesplats för att diskutera dessa typer av frågor, och högst troligt leder detta till en ännu bättre friluftslivsutbildning.
Riksidrottsuniversitet (RIU)
Att vara ett riksidrottsuniversitet betyder att lärosätet hjälper och stöttar elitidrottare till att kunna utbilda sig samtidigt som de har en idrottskarriär. Ett av RIU-universiteten i Sverige är det som Malmö universitet tillsammans med Högskolan i Halmstad har. Genom RIU kan elitidrottare ha dubbla karriärer och därefter någonting att arbeta med när idrottskarriären tagit slut. Under träffen identifierade deltagarna två utvecklingsområden som de vill arbeta med. De två områdena är tydligare nationella riktlinjer för elitidrottarnas villkor, samt mer samarbete mellan de olika RIU-universiteten och andra idrottsaktörer.
Nätverksträff för samverkan
Idrottsvetenskapen på Malmö universitet har länge haft en god samverkan med civilsamhället och arbetar aktivt för att förstärka detta. Ett sätt att göra det på var att bjuda in till en samverkansträff. På träffen deltog representanter från akademin, politiken och idrottslivet. Under träffen diskuterades vilka forsknings- och utvecklingsprojekt som skulle vara möjliga att arbeta tillsammans med. Ett exempel på en typ av samverkan är Matilda Mätteläs forskning. Mättelä är industridoktorand och arbetar med att utveckla hållbart ledarskap hos ungdomar.
Science slam
Dagen avslutades med ett nytt och roligt sätt att presentera forskning på, nämligen science slam! Science slam är att berätta om sin forskning på kort tid inför en publik som inte är inom akademin eller insatta i ämnet. Under kvällen presenterade sju deltagare sin forskning och varje presentation fick vara max fyra minuter lång. Konceptet var uppskattat av publiken, och utmanande för presentatörerna. Någonting som var extra roligt var att alla på scen var generösa med att bjuda på sig själva och att bjuda in publiken till engagemang. Med rekvisita, rörelser och avslutningsvis ett konfettiregn blev konferensen inofficiellt invigd. Vår förhoppning är att framtida konferenser fortsätter att arrangera science slam.
Tisdagen den 14 juni
På tisdag morgon invigdes konferensen i stora salen. Arrangörerna hälsade alla varmt välkomna till Malmö universitet och Malmö som stad.
Först ut på konferensen var professor Natalia Stambulova som presenterade sin keynote-föreläsning ”In Pursuit of Dual Career Excellence: Challenges, Coping, and Support”. Stambulova gav på ett ytterst utförligt och väl sammanfattat sätt en helomfattande översikt av forskningsområdet kring idrottares dubbla karriärer . Hon lyfte resultat och frågor kring vilka utmaningar som idrottare, tränare och berörda möter vid dubbla karriärer, vilket stöd de bör få och vilka strategier som bör utvecklas för en hållbar framtid inom för idrottare med dubbla karriärer. Föreläsningen var spännande inte bara utifrån forskningsfältet, utan även i diskussionen om vad som är en del av det berömda livspusslet.
Förmiddagen fortsatte med flera parallella sessioner och workshops. I idrottshallen utfördes workshopen: Bollspel + dans = sant? Här fick konferensdeltagarna lyssna på hur Dan Wiorek och Anders Frisk arbetat med att öka inkluderingen och motivationen hos elever att delta på lektionerna i skolämnet idrott och hälsa. Deras projekt genomfördes som ett Ulf-projekt tillsammans med en skola där elevernas deltagande i ämnet minskat. Lärarna på skolan erbjöds nya verktyg för att lära ut nya aktiviteter under idrottslektionerna. Under projektets gång började fler elever att delta på lektionerna, och lärarna fick ett större självförtroende i att lära ut på ett nytt sätt. Efter att Wiorek och Frisk berättat om deras arbete fick konferensdeltagare utöva några av de övningar som gjordes i projektet. De olika övningar gav både motion och mersmak för att våga tänka nytt.
På sessionen med temat ”Idrott i samhället” redovisade Anna Maria Hellborg en av sina delstudier ur ett forskningsprojekt om elitidrottande föräldrar. Frågorna hon ställer sig är: Vilken hjälp behöver idrottande föräldrar? Vad ska förbunden göra/inte göra? Om det är ett problem, är det individens problem eller är det ett strukturellt problem inom idrotten? Resultaten indikerar att olika idrottare behöver olika stöd, och att idrottarna själva inte har tillräckligt med information om vilket stöd som de kan få och inte få. Här menar Hellborg att idrottsförbunden bör kunna utveckla sitt arbete i form av både stöd och information. Kopplat till Stambulovas keynote ska det bli spännande att se vad resultaten visar i en svensk kontext.
Nästa presentation gjordes av Claes Annerstedt och Berner Lindström, om deras case-study där de har följt herrlaget i ishockeyklubben Frölunda HC. De har följt hur klubben arbetar organisatoriskt i deras vardag för att kunna identifiera vad det är som gör att laget når stora framgångar. De berättade att klubben har en god och respektfull relation mellan spelare, tränare och teamet som arbetar med herrlaget. Genom språk, material, en tro på vad de gör och ritualer har klubben skapat ett starkt team. Klubben använder sig också av videoinspelningar för att ständigt utveckla sitt spel och spelarnas färdigheter. Hockeysäsongen är intensiv och det är få dagar mellan matcherna. Det gedigna arbete som teamet gör runt herrlaget fascinerade Annerstedt och Lidström. Kopplat till Hellborgs projekt väcker det en nyfikenhet om hur både teamet och spelarna som är föräldrar hanterar detta hårda och intensiva arbete.
Efter lunchen var det dags för konferensens andra huvudtalare, professor Peter Donnelly, som höll sin föreläsning ”The Distortion of Childhood”. Donnelly gav en uppgiven bild av hur långsamt och bakåtsträvande arbetet för barns rättigheter inom idrotten har varit under hans långa karriär. Föreläsningen var medryckande och Donnellys engagemang är stort. Han kritiserade att idrottsverksamheter styrs av rekommendationer snarare än regleringar kring hur barnarbetet ska minska. Enligt honom borde idrottens arbete med att minska barnarbetet få en högre prioritering. Föreläsningens tema och kritik mot idrotten kommer att vara ytterst intressant att följa i en svensk kontext då barnkonventionen infördes som lag i Sverige år 2020.
Eftermiddagen fortsatt med parallella sessioner. Under den ena presenterades ett par pågående forskningsprojekt om selektering bland barn och ungdomar. Charlotte Downing berättade om initiala resultat från sin studie där gymnaster som är kvinnor har fått reflektera om tidig specialisering. Hon har intervjuat gymnaster i åldrarna 15–24 om deras motivation till gymnastiken efter tidig selektering. Downings forskning vågar utmana normaliseringen av tidig specialisering inom estetiska idrotter som gymnastiken. Därefter kom Filip Andersson som presenterade sin studie om hur processen ser ut hos de lärare som väljer ut vilka elever/idrottare som ska bli antagna till idrottsprofilerade utbildningar på gymnasiet. Andersson har gjort fokusintervjuer med de som gör selekteringen, och de lärarna rekryterar till individuella sporter. Vi ser fram emot att få ta del av resultaten framöver.
Samtidigt genomfördes en session på temat barndom och idrott. Först ur var Susanne Johansson som har undersökt hur olika specialidrottsförbund arbetar med att motverka sexuella övergrepp. Studiens resultat indikerar på att för lite arbete har gjorts. Vidare pekar resultaten på att en tystnadskultur kring ämnet finns. Studiens allvarliga resultat är ett tydligt exempel på hur viktigt det är med studier inom idrottsvetenskap, och hur forskning praktiskt kan användas till förbättringar inom olika arbetsområden inom idrotten.
Därefter presenterade Therese Waerner sin forskning kring hur unga ryttare upplever att de kan, eller inte kan, påverka sitt deltagande inom den förening som de är aktiva i. Det som studien visar är att ungdomarna vill vara mer delaktiga i sin idrott. Deltagandet som ungdomarna vill bli en del av kan gälla både den fysiska träningen och organisationen såsom styrelsearbete. Avslutningsvis presenterade Camilla Strömberg sitt avhandlingsprojekt som berör hur fotbollstränare arbetar och kan utveckla sin roll som tränare i relation till implementeringen av barnkonventionen.
Poster presentationer
Under konferensen fanns det flera posters som visades upp i den stora entrén. Dessa bjöd på visuella uttryck med färg, modeller och sammanfattande text för att på ett tydligt sätt uttrycka och beskriva de olika forskningsprojekten. Under en särskild session presenterades alla posters. De som presenterade posters var Leah Monsees, Klara Boije af Gennäs, Marianne Friis Andersen, Matilda Mättälä, Sara Karlén, Britta Thedin Jakobsson & Anna Tidén, samt Laura Emilie Milsø, Westphal Stephensen & Lars Breum Christiansen. Tiden för varje presentation var två minuter, och trots den korta tiden hann publiken få en inblick i de olika projekten.
Middag på rådhuset
Under kvällen bjöds på middag på Rådhuset i Malmö. Med god mat, trevligt sällskap och quiz blev det en lyckad tillställning. Vi vill tacka volontärerna, Malmö stad, kulturskolan, rådhuset och alla gäster för en trevlig kväll! Ett extra tack till konferenciererna Sanna Krugly och Emelie Nilsson för ett lärorikt och klurigt idrottsvetenskapligt quiz.
Onsdagen den 15 juni
Konferensdag nummer två inleddes med klackarna i taket! I idrottshallen genomfördes en workshop om den kommande antologin Hur kan vi förstå rörelse? Labans ramverk, sociologi och rörelsedidaktik. Boken är skriven av Christoffer Engdahl, Anders Frisk, Torun Mattsson, Satu Heikken och Markus Arvidsson. Författarna kombinerar material från idrottslärarutbildningen med teorier från socialpsykologin. Under workshopen fick deltagarna testa olika rörelser och dans. Ett lekfullt sätt att lära sig ny kunskap på.
Samtidigt med workshopen i idrottshallen pågick en session med temat inkluderande idrott. Först ut att berätta om sin forskning var Karin Redelius och Inger Eliasson. De har gjort en studie om ungdomars inflytande inom föreningsidrotten. Resultatet visade att de ungdomar som ansågs vara bra och framgångsrika inom idrotten hade mer inflytande än de andra idrottarna. Det framkom även att ungdomarna har väldigt lite inflytande över sin träning och dess upplägg, någonting som Redelius och Eliasson menar behöver förändras för ungdomar ska stanna kvar inom föreningen.
Näst på tur var Marie Larneby som presenterade huvudresultaten från sin avhandling. Larneby har studerat en idrottsprofilerad högstadieskola med perspektiv på tävlingslogiker och genus. Hon ställer betydelsefulla frågor om hur både idrottens selektering och skolan demokratiska system ska samverka utifrån deras olika logiker. Vidare lägger Larneby på ett genusperspektiv, vilket skapar ännu en paradox utifrån vilka det är som förväntas kunna satsa på sin idrott – eller inte. Frågan är hur dessa idrottsprofilerade skolor kan bli mer demokratiska.
Konferensens tredje och sista keynote framfördes av professor Susanna Hedenborg med rubriken ”Green sports? Sport organizations work and challenges for an environmentally sustainable future”. Hedenborg beskriver historiskt hur frågor om miljön är och alltid har varit en stor fråga i Sverige, både inom idrotten och politiken. Trotts detta vidtas få konkreta åtgärder – varför är det så? Hon ställer sig kritisk till varför kunskapen inte används då den finns, och varför aktörer inom och runt om idrotten inte agerar utifrån den. Om fler aktörer inom idrotten skulle ställa om till att bli mer miljövänliga hade det skett en stor minskning av idrottens klimatavtryck. Enlig Hedenborg borde det sättas mer press på politiker, förbund och föreningar att arbeta med dessa frågor. Föreläsningen framförs med inlevelse och engagemang, där vi i publiken fick mycket kunskap med oss.
Eftermiddagen fortsatte med nya lärorika sessioner, varav en på temat digitalisering. Jesper Karlsson redovisade en studie om hur barn framställs på hemsidor inom idrotten. Karlsson har studerat hemsidor för föreningar och företag med fokus på barnidrott. Han har ställt frågor om hur barnen på bilderna ser ut och vad sker i bilden. Vilka barn syns och vilka barn syns inte? Det visade sig att barn på bilderna var aktiva och idrottade, och de tittade inte in i kameran. Bilder på yngre barn visade att barnen var stilla, de tittade in i kameran och såg stereotypiskt gulliga ut. Då idrotten ska vara tillgänglig för barn är det extra spännande att diskutera vilka barn som inte syns, och att ställa sig frågan, varför är det just dessa barn?
Därefter framträdde Viktor Gredin som berättade om sin studie där han har undersökt hur digitala verktyg kan utveckla fotbollsspelares förmåga att förutse hur en motståndarspelare kommer att passa bollen. Det digitala verktyget gav önskad effekt och spelarna lyckades genom verktyget bli bättre på att förutse hur motståndaren kommer att röra sig och passa bollen.
Samtidigt som de presentationer som beskrivs ovan genomfördes, höll José Font och Mats Johnsson en workshop i idrottshallen på samma tema. Workshopen utgick från ett projekt inom forskningsfältet Human Computer Interaction (HCI). Under workshopen fick deltagarna testa att värma upp genom sociala video-games och efteråt fick de ge feedback om sina erfarenheter. Detta var ett nytänkande och roligt sätt att göra uppvärmning på.
Onsdagens och konferensens sista sessions lyfte ett par historiska processer kopplade till idrottsvetenskap. Inledningsvis pratade Daniel Svensson om sportifiering, och därefter reflekterade han kring hur sportifieringsprocessen kan kopplas till frågor om miljön. Sportifiering kan kort förklaras som en process där motionsträning och fysisk aktivitet ändrar karaktär och blir mer lik sport och därmed resultatinriktat. Svensson använder sig av exemplet pulsklockor, där löpträning genom teknik skiftat till att ha större fokus på en tävlingslogik. Han lyfte också upp hur teknik, platser och faciliteter kan uppmuntra till rörelser, men de har också stor miljöpåverkan. Frågan som Svensson diskuterar är hur vi kan kombinera uppmaning och förutsättningar till rörelse utan att lämna för stora ekologiska fotavtryck. Frågan är högst aktuell och minst sagt intresseväckande, inte minst med tanke på Hedenborgs föreläsning.
Avslutningsvis presenterade Claes Annerstedt och Göran Patriksson en historisk genomgång av hur idrottsvetenskapen skapades och utvecklades på Göteborgs universitet. Historien har varit lång och arbetet har varit hårt. För att vi ska komma ihåg historien och kunna dra lärdomar av den arbetar de med en bok med författarnas personliga betraktelser av skeendena. Det som Annerstedt och Patriksson berättade var spännande och lärorikt för oss som är relativt nya inom forskningsfältet. Vi är glada och tacksamma för det gedigna och ihärdiga arbete som gjorts och som sopat banan för oss nya verksamma inom idrottsvetenskapen.
Bästa uppsatsen 2022
Priset för årets bästa uppsats gick i år till Malin Andersson från Umeå universitet, för uppsatsen ”Folksporten för alla – alltid” – Svensk innebandys inkluderingsresa. I uppsatsen undersökte Andersson hur en innebandyförening har arbetat med att inkludera idrottare som tidigare varit deltagare i Svenska Parasportsförbundet, men som numera är en del av Svenska Innebandyförbundet. Uppsatsen väcker många frågor om hur inkludering kan göras på olika sätt, någonting som är en central del av idrotten, och ett arbete som ständigt är i utveckling. Anderssons arbete uppvisar vetenskaplig stringens och tar upp en fråga som är fundamental för idrotten; vi förstår mycket väl varför den här blev årets uppsats!
Att skriva uppsats kan vara lärorikt och spännande, men också utmanande. Vi frågade Malin om hon har för tips till studenter som ska skriva uppsats. Hon svarade:
Ett vanligt tips man får som student vid uppsatsskrivande är att man ska skriva om något som man personligen är intresserad av. Jag håller helt med om att det motiverar och ofta gör att man som student själv vill lägga ner lite mer tid och omsorg på sitt skrivande. Dock skulle jag råda studenter att också tänka tvärtom, det vill säga fundera över hur uppsatsen kan vara intressant och relevant för andra. Givetvis är det tacksamt att skriva om ett dagsaktuellt ämne som jag gjorde, men det viktigaste var att jag såg att min uppsats kunde innebära praktisk nytta för andra aktörer (i mitt fall främst Svenska Innebandyförbundet). Genom att jag såg ett reellt användningsområde och verkliga intressenter så ökade min motivation både till ämnet i sig och till att verkligen försöka göra en bra studie.
Vi tackar Malin för kloka insikter. Vi vill också uppmana alla studenter som skriver uppsats att nästa år skicka in den till SVEBIs tävling.
Avslutningsceremoni
Avslutningsvis samlades konferensdeltagarna i den stora salen för att tacka alla som har varit en del av konferensen. Vi, Klara och Sara, vill också passa på att tacka alla deltagare för ert engagemang och sällskap. Konferensen har gett oss nya lärdomar, perspektiv och erfarenheter att ta med oss till våra egna doktorandprojekt. Vi på Malmö universitet lämnar nu över stafettpinnen till Göteborgs universitet som anordnar nästa års SVEBI-konferens. Vi ses där!
Copyright © Klara Boije af Gennäs & Sara Karlén 2022
