Den nya upplagan av John Bales Sports Geography utgör, med författarens egna ord, en sedan länge försenad uppdatering av boken, eftersom det är över ett decennium sedan den första upplagan utkom. Desto mer välkommen är den nya versionen.
Eftersom den första upplagan kom redan 1989, har jag läst den nu aktuella boken med ett getöga i den tidigare. Vad har då hänt sedan sist?
Något som John Bale lämnar ett påtagligt utrymme för är redogörelser för hur det senaste decenniets globalisering påverkat idrotten. Detta är en stor förtjänst i boken. De lästips som varje kapitel avslutas med har också fått en välbehövlig uppdatering, som väl visar den ökade betydelse som många idrottsforskare ger åt geografiska faktorer. Boken har också fått en mer logisk disposition med en genomtänkt ordning mellan kapitlen, där boken inleds med ett par kapitel om den moderna idrottens geografiska rötter och utveckling. Dessa kapitel är de som förändrats minst sedan den förra utgåvan. När boken därmed är framme vid den moderna idrottens geografiska uttrycksformer gör John Bale en begåvad omdisposition genom att flytta fram ett kapitel om regionala aspekter på modern idrott. Detta lägger en bra grund för de övriga kapitlen om idrottens lägesberoende, idrotten som en del av välfärdssamhället, idrottens arenor och idrottens geografiska föreställningsvärld. Den något skolboksmässiga uppläggningen från den första upplagan försvinner därmed.
Samtidigt har John Bale också tagit bort vissa andra skolboksmässiga drag. Till exempel har en del av de kartor, tabeller och andra illustrationer som tog utrymme i den förra upplagan sovrats bort. På det viset har boken också blivit en del kortare och smidigare, samtidigt som hans tankegångar framgår klarare. Den nya upplagan blir på det viset lättare att tillgodogöra sig även för den som inte är student men som ändå är intresserad av rumsliga aspekter på idrott.
Saknas det då något från den förra upplagan? Det beror på. Något som klart framgår av bokens uppläggning är att John Bale alltmer kommit att ansluta sig till synen att geografi är en rumsvetenskap. Den som delar den synen saknar förmodligen ingenting. Å andra sidan kan ju geografi också ses som en samhällsvetenskap med ambitionen att problematisera och förklara den geografiska dimensionen på sociala förhållanden och samhällsutvecklingen. Torsten Hägerstrands tidsgeografi är ju det mest framträdande svenska bidraget till den synen. Mycket riktigt innehöll förra boken en del referenser till Hägerstrand, något som totalt lyser med sin frånvaro i den här upplagan, men det är nog det enda jag saknar.
