Lagen om OS

Framför mig har jag en bok som jag läst med stort intresse, The Law of the Olympic Games. Advokaten Alexandre Miguel Mestre är författare och han guidar läsaren genom de olympiska spelens regelverk. Boken som består av fem kapitel: ”Introduction”, ”Law and the Olympic Games”, ”Legal and Institutional Aspects of the Olympic Movement”, ”Legal Problems of the Contemporary Olympic Movement” samt ”Conclusion”. Utöver detta finns som bilagor “Olympic Charter”, “IOC Code of Ethics”, ”Nairobi Treaty on the Protection of the Olympic Symbol” samt ”United Nations, General Assembly, Resolution on the Olympic Truce”. Totalt omfattar boken 242 sidor.

Vid genomförande av de olympiska spelen finns ett flertal intressenter. De olympiska spelen har utvecklats till ett globalt fenomen med såväl ideella, professionella som kommersiella intressen. När vi tv-tittare följer de olympiska spelen är den idrottsliga prestationen i samklang med glädjen, kampen och spänningen det centrala. En idrottslig kamp om de ädla olympiska medaljerna i Pierre de Coubertins anda:

I och med att de olympiska spelens kommersiella attraktionskraft ökat markant under de senaste årtiondena har de ekonomiska och juridiska aspekterna av spelen av naturliga skäl blivit allt viktigare. Intressenterna vid de olympiska spelen är således flera. Idrottsmän och -kvinnor, publik, tv-tittare, mediebolag, sponsorer samt övriga offentliga och privata intressenter kommer alla på något sätt i kontakt med lagstiftningen i och runt de olympiska spelen. Idrottsutövarna kommer i kontakt med bland annat WADA:s regelverk, publiken med civilrättsliga regleringar vid biljettköp, tv-tittare med sändningslagstiftning och tv-licensavgift, tv- och mediebolagen har förutom reglerna för sändning och publicering bland annat att beakta arbetsrättliga aspekter, sponsorerna och deras varumärken aktualiserar immaterialrätten, de offentliga intressenterna såsom stat och kommuner kan behöva tvångsinlösa mark för att bygga arenor, och för alla de privata intressenterna aktualiseras ett flertal lagar och regler såsom till exempel konsumentköplagstiftningen och marknadsföringslagstiftningen. Det finns således flera intressanta rättsområden som direkt och indirekt kan härledas till de olympiska spelen utöver IOKs eget regelverk. I och med att de olympiska spelen påverkar såväl fysiska som juridiska personer på såväl mikro samt makro ekonomiska nivåer har det juridiska regelverket en naturlig och central position – trots att de flesta inte associerar juridik med de olympiska spelen.

Den stora fördelen med att författaren bifogat basdokumenten i sin helhet är att läsaren kan ”växelläsa” vid behov.

Vilket syfte har då denna bok? Och vad behandlar och tillför den? Som en kort sammanfattning på dessa frågor skulle jag säga att boken undersöker de olympiska spelen ur ett rättsligt perspektiv – samtidigt som de institutionella aspekterna behandlas. Boken behandlar flera intressanta aspekter vad avser regelverket för de olympiska spelen. Läsaren får bland annat ta del av hur ”the Olympic Charter” växer fram. Av den olympiska rörelsens interna dokument är ”the Olympic Charter” den mest centrala.

Ur “the Olympic Charter” kan vi bland annat utläsa att IOK, med säte i Lausanne (Schweiz), är en internationell icke-statlig icke-vinstdrivande organisation.[2] Att Mestre behandlar den olympiska stadgan ligger så att säga i sakens natur, och detta gör han bra. Att här i detalj kommentera den olympiska stadgan i sin helhet är inte aktuellt, mer än för att konstatera att den utgör det centrala dokumentet för och vid genomförande av de olympiska spelen.

Den stora fördelen med boken är att Mestre på ett mycket läsvärt och bra sätt framlyfter ett regelverk som inte alltid är enkelt att förstå före lekmannen. Dessutom får den sakkunnige en snabb och effektiv inblick vad som gäller utan att behöva leta och gräva allt för mycket själv. Den stora fördelen med att författaren bifogat basdokumenten i sin helhet är att läsaren kan ”växelläsa” vid behov. Som jag ovan nämnt har boken flera intressanta och lärorika aspekter och avsnitt. Om jag ska lyfta fram ett par exempel som jag personligen funnit spännande kan avsnitt 2.3, som behandlade svårigheterna med integrationen av de olympiska lagarna med de nationella ”State law”, och skyddet för miljön i kapitel 4.3, framhållas. I avsnitt 2.3 behandlar Mestre bland annat komplikationen som uppstod vid de Olympiska Vinterspelen i Turin 2006 mellan den italienska brottsbalken och Italiens nationella anti-dopning lagstiftning gentemot WADA:s ”the World Anti-Doping Code, och hur detta löstes. I avsnitt 4.3 behandlas en del problem och som aktualiseras allt mera vid genomförande av stora idrottsevenemang på såväl nationell som internationell nivå, bland annat miljöfrågorna för de olympiska spelen. I detta kapitel väcks ett flertal intressanta följdfrågor hos mig. En fråga är hur man kan utveckla ”green games” vid transport av deltagare från andra kontinenter? Flyget är ju det naturliga alternativet. Primärt är det flygindustrin som har ansvaret för utvecklandet av mera miljövänliga transporter och hur kan IOK stödja flygindustrin i detta avseende?

Finns det då inga brister i boken? I och för sig hade jag gärna sett att vissa delar utvecklats med en fördjupning på ett mera vetenskapligt sätt. Men jag vill framhålla att läsaren genom den systematiska och pedagogiska uppläggningen får en relativt lättillgänglig inblick i regelverket som omgärdar de olympiska spelen. Bristerna är få i detta utmärkta arbete – och det ska också påtalas att en avvägning måste göras av vad som ska ingå för att göra boken värdefull och läsvärd. Min konklusion i detta avseende är att författaren gjort en bra och korrekt bedömning för att boken ska uppfylla sitt syfte. Att boken är ett viktigt tillskott i den idrottsjuridiska verktygsboden råder det ingen tvekan om. Min slutsats är således att boken är mycket bra, läsvärd och lärorik.