En mytisk match att minnas

Torbjörn Andersson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

I år är det både fotbolls-VM i Brasilien och 100 år sedan första världskriget startade. Dessa två både närbesläktade och avlägsna fenomen – fotboll och krig – har när de behandlas i bokform sina stora manliga läsargrupper. Därför passar det givetvis bra att föra samman dessa storheter genom att skildra och analysera den kanske mest berömda fotbollsmatch som spelats i krigstid: den mytiska julstilleståndsmatchen på 1914 års juldag mellan brittiska och tyska soldater, en spontan vänskapsmatch som stapplade fram på ett sönderskjutet fält mellan skyttegravarna. Den som gett sig i kast med detta nyskapande projekt är journalisten Pehr Thermaenius med boken Julmatchen på västfronten: Fotboll i Ingen mans land 1914.

Projektet är ambitiöst, inte minst för att Thermaenius verkligen grävt djupt i brittiska och tyska arkiv, varvid han funnit två spelare som mycket väl kan ha deltagit i denna match. Skotten Jimmy Coyle ställs mot sachsaren Albert Schmidt; den förste hade spelat proffsfotboll i division två-klubben Albion Rovers, den senare på lägre nivå, i tredjelaget för F.C. 02 Schedewitz från Zwickau. I militära termer ställdes soldater från Andra bataljonen i regementet Argyll and Sutherland Highlanders mot kämpar från Nionde Kungliga Sachsiska Infanteriregementet, nummer 133. Bokens universalistiska tema understryks av att en skotsk-irländsk proletär ställdes mot en tysk proletär. Fotbollen förenade arbetarklassen, medan kriget splittrade den. Likheterna visas i fina skildringar av de bägge huvudpersonernas sotiga uppväxtmiljöer: Edinburghs slum kontra Sachsens gruvdistrikt. Miljöerna tonar eländigt men stämningsfullt fram i svartvita fotografier.

Det är självfallet inte helt lätt att föra samman två teman – krig och fotboll – där hängivna läsare långtifrån givet delar varandras intressen. Bägge genrer kräver en klar detaljrikedom, som kan tråka ut entusiasten från det andra fältet. Jag känner själv i början av läsningen att krigshistoriken dominerar och jag har svårt att engagera mig i kartor över slagfältet, i krigsförberedelser, truppförflyttningar och andra militära detaljer. Rader i stil med: ”Albert Schmidts regemente IRI133 hörde till den 89:e brigaden, som i sin tur hörde till den 40:e divisionen, som i sin tur hörde till den 19:e armékåren, som vanligen skrivs XIX:e kåren.” Men jag förstår att andra läsare kan gå igång på just detta. Min inledande misstanke var att det funna källmaterialet inte riktigt räcker till för att fylla en hel bok, därav alla militära stickspår.

Allt efterhand – när kriget väl kommit igång – tvingas jag emellertid kapitulera inför berättelsen. Krigets dramatik och tragik tar överhanden. Fotbollen ter sig mer likgiltig, vilket kanske är lika bra, för de detaljer som verkligen finns att redovisa från juldagsmatchen är ringa. Kriget har blivit verkligt för mig, medan fotbollsmatchens konturer alltjämt ter sig dunkla. I vilken utsträckning den i första världskriget väl insatte läsaren engageras av historien kan jag inte riktigt bedöma. Men jag har svårt att tro att någon förblir likgiltig inför den slakt som skildras i ord och bild. Och här framstod fotbollen som ett hopp. De stridande slutade skjuta på en massa ställen längs gränsen; i stället spankulerade man fram och tillbaka, pratade med varandra, bjöd på dryck och cigaretter, gav små presenter till varandra – och spelade fotboll. Inte mindre än 28 skildringar finns av enklare slag av fotbollsspel. Scenerna ter sig helt fascinerande. På sina håll varade stilleståndet veckovis. Just den berömda juldagsmatchen Sachsen–Skottland lär ha slutat 3–2 till sachsarna. Ja, inte mycket av krigsfotbollen vilar på helt stabil källkritisk grund, vilket Thermaenius också plikttroget visar. Den möjlige vinnaren, Albert Schmidt överlevde dock inte kriget till skillnad från Jimmy Coyle. Intressant är att skottarna och sachsarna fungerade väl tillsammans, eftersom britterna var av sachsiskt ursprung och sachsarna själva ställde sig tveksamma till preussarna, de mest tyska av allt tyskt. Jag köper Pehr Thermaenius avslutningsord om att västfronten kan ses som en pedagogisk förfärlighet: ”Genom att läsa deltagarnas skildringar av vad de gjorde under kriget minskar man risken att bli avtrubbad och tränar sig att använda krigsorden med eftertanke. Därför är det viktigt att studera första världskriget.”

Thermaenius bok är stilsäker och fascinerande. En sak förvånar mig dock. Varför har han inte gjort mer av det rika bildmaterial som finns runt första världskrigets fotboll? Det finns massor av olika slags vykort från skilda länder som visar på fotbollens symboliska position vid denna tid: brittiska propagandavykort där den tyske kejsaren får en boll i huvudet, vykort på fotbollsspel som soldater i fält kunde skicka hem, kort på fotbollsspel som såldes till förmån för krigsinvalider med mera, med mera. Så fotbollen hade nog i själva verket en större officiell roll än Pehr Thermaenius visar och då inte bara som temporär konfliktlösare.

Copyright © Torbjörn Andersson 2014