Två nya praktverk om Dalaishockeyns historia

Tobias Stark
Institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitet


Elin Broman, Lars Ingels, Gunnar Persson (red) & Ronnie Rönnkvist
Leksands IF 100 år: En kavalkad i ord och bild
393 sidor, inb., ill.
Västerås: Idrottsförlaget 2019
ISBN 978-91-88483-18-8

När detta skrivs har coronakrisen mer eller mindre lamslagit hela idrottsrörelsen, precis som världen i övrigt. Idrottsintresset fortsätter dock att frodas, vilket bland annat framgår av att idrottsvänner med allt större iver har börjat förmedla tips på läsvärda idrottsböcker i sociala medier.

Bland de ishockeyböcker som regelmässigt brukar listas som rekommenderad läsning märks inte minst Anatoli Tarasovs fascinerande redogörelse för den sovjetiska ishockeyns uppbyggnad, The Road to Olympus; Ken Drydens välrenommerade självbiografi, The Game; och Thomas Tynanders fängslande levnadsteckning av den framlidne stormålvakten Pelle Lindbergh.[1] Glädjande nog har Idrottsförlaget nyligen givit ut två nya guldkorn, vilka även de förtjänar att lyftas fram i sammanhanget, närmare bestämt Lars Ingels De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF,samt Leksands IF 100 år: En kavalkad i ord och bild av Elin Broman, Lars Ingels, Gunnar Persson, som också är bokens redaktör, och Ronnie Rönnkvist.

Som titeln anger syftar Leksands IF 100 år: En kavalkad i ord och bild till en dokumentation av Leksands IF:s 100-åriga historia. Inledningsvis skisseras klubbens förhistoria, följt av en redovisning av dess verksamhet år för år i punktformat. Därefter kommer ett antal kapitel i form av tematiska nedslag i klubbens 100-åriga historia, rörande alltifrån upptakten till ishockeyns införande på orten och viktiga matcher till isbanor och klubbmärke. Uppmärksamheten riktas sedan mot klubbens mest celebra stjärnor (Åke Lassas, Rune Mases, Nisse Nilsson, Mats Åhlberg, Jonas Bergkvist m.fl.), vilka porträtteras livfullt och tillgivet både som spelare och individer.

Efter detta segment, som upptar en dryg fjärdedel av bokens närmare 400 sidor, följer ånyo ett antal tematiska artiklar rörande stort och smått i Leksands IF:s historia (lagledningens sammansättning, publikrekord, utländska spelare, tongivande familjer m.m.) innan klubbens damishockey hamnar i blickfånget. Förtjänstfullt skildras därvidlag såväl damverksamhetens utveckling i stort som den stora banérföraren Cecilia Östbergs karriär – leksingen med flest landskamper i Damkronorna. Avslutningsvis görs även rapsodiska nedslag i flergrenföreningens mindre bemärkta sektioner: fotboll, konståkning och varpa.

Leksands IF 100 år är ett prunkande storverk som inte minst imponerar rent formgivningsmässigt: detta kan mycket väl vara den vackraste ishockeybok som över huvud taget har givits ut i Sverige. Artiklarna är välskrivna och informativa; det är tydligt att författarna är både erfarna skribenter och initierade ishockeykonnässörer. Att texterna hela tiden understöds av ett rikt och mångfacetterat bildmaterial (samtida foton, gamla pressklipp etc.) gör knappast saken sämre, då det bidrar till att ge liv och form åt historieberättandet. Den avslutande bibliografin tjänar dessutom ett dubbelt syfte, så till vida att den listar de viktigaste källorna i arbetet och samtidigt ger tips på vidare läsning åt läshungriga intressenter – och sådana finns det många av.

Jag har egentligen bara en direkt invändning mot boken: att den inte innehåller någon diskussion av Leksands IF:s trassliga ekonomiska affärer för tiotalet år sedan, då klubbens ljusskygga transaktioner med bland annat Leksands kommun skapade en veritabel proteststorm bland såväl lokalbefolkningen som inom Ishockeysverige i stort.[2] Utan en genomgång av denna brydsamma situation ter sig nämligen historieskrivningen skev och tillrättalagd. Det sagt är jag på det klara med att denna ”miss” knappast är ett resultat av någon medveten historieförfalskning, utan snarare en logisk följd av genrens grundformulär, såsom varande en feelgood-inriktad coffee table-bok i jubileumsgenren, vars ändamål snarare är att roa och glädja de inbitna Leksandssupportrarna än att verkligen gå till botten med föreningens utveckling i stort och smått. Och som sådan är Leksands IF 100 år svårslagen, för att inte säga direkt oklanderlig!

Lars Ingels
De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF
244 sidor, inb., ill.
Västerås: Idrottsförlaget 2019
ISBN 978-91-88483-17-1

Lars Ingels bok De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF kan med fördel ses – och läsas – som en fristående och kompletterande fortsättning på Leksands idrottsförening – ishockey 1919–2019. Boken handlar om ishockeyn i Siljanbygden under andra världskriget. Handlingen är dock på intet sätt begränsad till rent idrottsliga förehavanden, utan kopplar samman ishockeyns utformning på lokalplanet med den allmänna händelseutvecklingen under krigsåren. På så sätt blir det en tacksam och spännande skildring av hur mikrohistoria formas av skeenden på makronivå och vice versa.

Ingels skriver i bokens inledning:

Eftersom Kanada ingick i det brittiska imperiet hade man redan 1939 gått med i andra världskriget. 1943 fattade Storbritannien och USA ett gemensamt beslut att inleda en omfattande strategisk bomboffensiv – Operation Pointblank – mot industrianläggningar och städer i Nazityskland. Det allierade bombflyget ödelade Hamburg och sedan riktade RAF:s Bomber Command in anfallen mot huvudstaden – the Battle of Berlin. Bombkriget var grymt för de civila på marken, men det innebar också enorma risker för besättningarna i de tusentals bombplan som deltog i räderna mot Nazityskland. Flygarna hade bland de högsta förlustsiffrorna i hela andra världskriget.

Mellan augusti 1943 och januari 1944 lyckades fem brittiska bombflygplan med övervägande kanadensisk besättning efter stor dramatik ta sig till Sverige för att nödlanda eller krascha, efter att ha mött tyskt jaktflyg och luftvärn. Eftersom Sverige var ett neutralt land blev dessa flygare internerade enligt Haagkonventionen i väntan på utväxling.

Kanadensarna hamnade i Falun och när vintern kom insåg de att här kunde de ägna sig åt sin favoritsport ishockey, precis som hemma i Kanada. Några år tidigare hade ishockeyn i Dalarna tagit sina första skär och här kom ett gäng kanadensiska hockeyspelare helt oväntat neddimpande från himlen, bokstavligt talat!

Det blev publikrekord direkt och hockeyn fick sitt genombrott i länet. Kanadensarna spelade ett tjugotal matcher och deltog även i den allra första Dalaserien med Mora IK och Leksands IF. Redan kommande säsong gick Mora upp i högsta serien och några år senare även Leksand.

Så vad var det egentligen som hände den där kalla krigsvintern 1944? Vilka var flygarna, var kom de ifrån och vad hände med dem sedan? Kanadensarna var med och befriade Europa och i boken vävs krigshistorierna ihop med ishockeyns tidiga utveckling i Leksand och Dalarna (s. 7–8).

Ingels redogörelse inleds med en historisk rekapitulering av det hundraåriga ishockeyutbytet mellan Kanada och Sverige, från sportens formella införande i Sverige 1920 fram till idag. Därpå följer en historisk exposé över ishockeyns intåg i Dalarna på 1930-talet. Ingels skildrar sedan hur andra världskrigets utbrott togs emot i såväl Kanada som Sverige innan han ger sig i kast med att lägga ut texten om bombkrigets gestaltning samt hur krigets härjningar inverkade på den svenska idrottsrörelsen i allmänhet och Dalaishockeyn i synnerhet.

Efter denna historiska bakgrundsteckning flyttas fokus till det konkreta händelseförlopp som Ingels tagit sig för att belysa: de kanadensiska bombflygarnas vistelse vid Siljan och deras betydelse för ishockeyn i området. Allt detta berättas ingående och med stor inlevelse. Ingels skriver om helvetet under slagen om Hamburg och Berlin (”Det var ett fruktansvärt, obeskrivbart, helvetiskt inferno av eld, rök, bomber och orkanvindar som svepte fram. Asfalten smälte och människor förbrändes till oigenkännlighet”, s. 57) vilka föregick de allierade flygarnas ankomst till Sverige liksom hur de internerades i bygden och togs emot av såväl myndigheter som privatpersoner.

Ingels följer även upp kanadensarnas upplevelser under interneringen i Falun rörande alltifrån vardagligt lägertrissess till uppiggande utflykter och fridfullt julfirande. Dessa inblickar tjänar till att ge stadga åt den betagande berättelsen om hur kanadensarna kom att vitalisera Dalaishockeyn i stort genom att spela matcher mot hugade klubbar i närområdet. Klubbarna matchades flitigare än någonsin tidigare och publikintresset växte i bygden, även om det kanske var mer nyhetens behag och känslan av en fläkt av ”stora världen” än kanadensarnas eget ishockeykunnande som lockade.

Ingels understryker det senare genom att återge ett vittnesmål från Ebba Tranberg (senare Lindblad), som var 18 år 1943 och gick på flickläroverket i Falun:

’Naturligtvis tyckte alla unga flickor att det var spännande. När en svensk pojke tog ut en flicka på bio brukade var och en betala för dig. Nu kom det hundratals trevliga unga män med gott om pengar, som de kunde spendera som de ville. […] Man var 18–19 år och kunde ju lite engelska, så man låg väldigt bra till…det var ju himla spännande att komma i kontakt med allihop’ (s. 175).

I och med krigsslutet lämnade de allierade flygarna Dalarna och flög hem, men det spirande ishockeyintresset i bygden bestod. Ingels redogör initierat för ishockeyns fortsatta utveckling vid Siljan med fokus på situationen i Leksand och framgångsrika spelare från närområdet. Han bjuder även på statistiska sammanställningar och spelarförteckningar rörande de allierade flygarna samt en epilog, där han följer upp vad som hände med dem senare i livet.

De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF är, precis som i fallet med Leksands IF 100 år, en mycket vacker och välskriven bok. Ingels skriver en enkel och tilltalande prosa som hela tiden lockar till vidare läsning. Framställningen är dessutom underbyggd av ett rikt och talande bildmaterial (foton, tidningsklipp m.m.) som fortlöpande korsbefruktar den rafflande berättelsen.

Möjligen skulle man kunna invända att Ingels hade kunnat krama ur mer av historien om han hade angjort till den inhemska ishockeyforskningens landvinningar, som i mycket har handlat om att reda ut den nordamerikanska ishockeyns inflytande i Sverige, men redan hans grundliga empiriska kartläggning gör att han kan teckna en mycket nyansrik och livfull bild av händelseutvecklingen.[3]

Den stora behållningen med De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF är att den också utgör en av ytterst få systematiska utredningar av ishockeyns ställning på lokalplanet i landet med tydliga kopplingar till samtida samhällsförhållanden. I den populära ishockeylitteraturen är det annars praxis att diskutera ishockeyns utformning helt frikopplat från omvärlden, som om den existerade i ett eget, parallellt universum. Genom att sätta in Dalaishockeyn i ett större historiskt sammanhang har Ingels, helt sonika, lyckats med något så sällsynt som att visa på hur sporten påverkas av omgivningen och vice versa. Som sådan utgör den ett lysande exempel på hur ishockeyns betydelse tar form rent konkret i människors vardag samt hur den förmår att föra människor närmare varandra genom att förse dem med ett sammanhang och som ger dem själva och sporten i sig näring att växa och utvecklas. Ett bättre omdöme är svårt att tänka sig för en ishockeybok, om jag får säga mitt.

Copyright © Tobias Stark 2020

[1] Anatoli Tarasov, Road to Olympus, Toronto: Griffin House 1969; Ken Dryden, The Game: A Reflective and Thought-Provoking look at Life in Hockey, Toronto: Macmillan; Thomas Tynander, Pelle Lindbergh, Stockholm: Pintxo förlag 2017.
[2] Se t.ex. Adam Eriksson (2013), ”Leksand vägrar svara om SVT:s granskning”, Expressen, den 6 mars.
[3] Se t.ex. Tobias Stark (2010), Folkhemmet på is: Ishockey, modernisering och nationell identitet i Sverige 1920-1972, Malmö: Bokförlaget idrottsforum.org; Tobias Stark (2018), ”O Canada, We Stand On Guard For Thee: Representations of Canadian Hockey Players in the Swedish Press, 1920–2016”, i Jenny Ellison & Jennifer Anderson (red.) Hockey: Challenging Canada’s Game. Ottawa, ON: University of Ottawa Press; Jyri Backman (2018), Ishockeyns amerikanisering: En studie av svensk och finsk elitishockey, Malmö: Malmö universitet; Bo Carlsson, Jyri Backman och Tobias Stark (2019), “Introduction: the progress of elite ice hockey beyond the NHL”, i Sport in Society Volume 23, 2020, Issue 3, Special Issue: The Progress of Elite Ice Hockey, Beyond NHL: A Focus on (G)local culture(s), Migration, Entrepreneurship, Americanization and Oligarchism.
Print Friendly, PDF & Email

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.