SportsWorld: Sportjournalistisk klassiker i nyutgåva

Anders Östnäs
Lunds universitet

Bakgrund

Robert Lipsyte anses av många i USA vara en av de mest inflytelserika sportjournalisterna under de senaste femtio åren. Han har bland annat varit uppmärksammad sportreporter i New York Times och har också varit Ombudsman för den amerikanska sportkanalen ESPN, samt medverkat i olika TV-shower. Han har också skrivit romaner för ungdomar för vilka han har blivit mångfaldigt belönad. Som 81-åring är han idag fortfarande aktiv skrivare, vilket den här boken uppvisar även om innehållet i stort är detsamma som han skrev för mer än 40 år sedan.  Så här skriver Dave Zirin – sportredaktör i ansedda tidskriften The Nation: ”Bob Lipsyte’s underappreciated masterpiece. Ahead of its time in every way. Nothing less than the most important sports book ever written”.

Vad är det som driver Lipsyte att skriva om sport trots att han enligt egen utsago inte tillhör de ”vanliga” sportsfansen (jag kommer fortsättningsvis att använda det amerikanska begreppet ”sport” i stället för ”idrott”).  Han dras till sporten som ett bi till honung. Det är sportens komplexitet – dess drama och humanitet, kombinationen av teknik och enkelhet: helt enkelt en spegel av samhället.  Initialt fångades hans intresse av två huvudsakliga händelser – bildandet av basebollklubben New York Mets 1962 och Cassius Clays ”transformering” till Muhammad Ali i mitten av 1960-talet. Som de flesta känner till är de amerikanska huvudsporterna i ordning amerikansk fotboll, baseboll, basket och ishockey. Vår huvudidrott – fotboll/soccer – har vuxit i styrka, men ligger fortfarande långt efter de ”fyra stora”.

Vid sidan av Muhammad Ali har hans intresse också fokuserats på tennisstjärnan Billie Jean King och hennes karriär och livsresa. På senare år har sporten solkats av fallna stjärnor som Lance Armstrong, Mike Tyson och Tiger Woods. Som en samtida personlig kommentar har dock Tiger Woods stjärna åter stigit genom vinsten i golfens Master i Augusta i april i år – 2019. Personliga tillkortakommanden tenderar att försvinna ner i glömskans djupa brunn.

Disposition

Boken är efter dubbla introduktioner (till originalupplagan och till uppdateringen 2018) och avslutning i form av index indelad i nio kapitel: (1) Welcome to SportsWorld; (2) Please Rise for Our National Pastime; (3) Sport of the Sixties: Instant Replay … Replay … Replay …; (4) The Heavyweight Crown Prince of the World; (5) Sport of the Seventies: Sly, Midnight Moves; (6) The Back Page; (7 ) The Body Biz; (8) Designated Heroes, Ranking Gods, All-Star Holy Persons; samt (9) The Last American Dream.

Jag kommer att göra nedslag ur boken som framför allt relaterar till våra sportkunskaper och vår sporttradition.

Livet in i sportens värld

Inledningsvis (1) tar Lipsyte upp några ingångar i sportens värld.  Som uppvuxen i arbetarstadsdelen Bronx (namnet från den svenske emigranten Brunck på 1600-talet) strax norr om Brooklyn och Queens var det baseboll som gällde, där favoritlaget var New York Yankees med Yankee Stadium som huvudarena.  Han var tidigt en Yankeefan, även om Mets (se ovan) skapade ett intresse som fenomen vid grundandet 1962.  Efter genomgången universitetsutbildning kom han tidigt in på journalistiken och ansedda The Times. I inledningskapitlet beskriver han åtskilliga möten med dåtidens politiker som exempelvis president Nixon. Denne var en trägen sportsfan – framför allt av (amerikansk) fotboll. Vid ett tillfälle skulle han vara talare vi en konferens, men föredrog i stället att titta på en viktig fotbollsmatch i Ovala rummet.  Lipsyte menar att sport utgör en metafor för samhället i stort med dess språk, organisation, disciplin, klasshierarki och energi. Sportens komplexitet speglar samhället olika facetter – politik, företagsamhet, offentlig verksamhet etc. Dess utsträckning är gällande för – i sociologisk mening – mikro via meso till makroperspektiv på samhället.  Det här är även en verklighet globalt. Vi svenskar – åtminstone de lite äldre – minns fortfarande när Ingemar Stenmark var i pisterna ute i Europa – då stannade Sverige. Såväl riksdagsledamöter som anställda, elever m.fl. fick ta ledigt vid dessa ”viktiga” sporthändelser.  Sportboomen inleddes under 1950-talet och har sedan dess utvecklats och inte minst förändrats med ”nya” inslag av exempelvis doping, och kommersialiseringen i form av prispengar via sponsorer och TV.  Lipsytes resonemang känner jag själv igen som allmän sportsfan och idrottssociolog, även om hans bok i stor utsträckning handlar om amerikanska förhållande.

Några nedslag ur boken

Kapitel 2 och 3 utgår från amerikanska sporter som baseboll och amerikansk fotboll, så det lämnar jag därhän. Kapitel 4 tar upp boxningens utveckling med fokus på tungviktsklassen. Många svenskar kommer ihåg junidagen 1959, när Ingemar Johansson tog tungviktstiteln genom att slå ut Floyd Patterson. Gamla mästare som Jack Dempsey, Joe Louise och Rocky Marciano passerar revy innan fokus läggs på den störste av dem alla – Cassius Clay/Muhammad Ali.  Han beskriver ett möte mellan nyblivne proffsboxaren Clay och nykomlingarna på rockarenan – The Beatles. Clay, som vunnit tungviktsklassen vid OS i Rom 1960 (besegrade Stig Sjölin i semifinalen) sågs som en lovande uppstickare – ung, vacker, brun och inte minst vältalig. Lipsytes möten med Cassius Clay/Muhammad Ali var många och han fascinerades av honom.

Kapitel 5 tar upp inomhus-sporterna basket och ishockey – sporter som enligt Lipsyte styrs mer av affärsmän än av fansen. Basket (läs National Basket League, NBL) dominerades av svarta spelare, och coacher, medan ishockey (NHL) då var en helt ”vit” sport. Så var läget på 60- och 70-talen och tendensen står sig än idag.

Kapitel 6 tar upp sportjournalistiken genom åren med mängder av – för oss – okända journalister. I del 2 av kapitlet kommer han in på sina möten med nigerianen eller rättare sagt biafranen Dick Tiger – en av många boxningsmästare under 1960-talet.

De två sista kapitlen tar upp bland annat upp nya möten med Muhammad Ali och kretsen kring honom.

Sammanfattande reflektion

Det ska direkt sägas att boken var mycket intressant att läsa, med goda inblickar i – framför allt – 1960-talets sportkultur i USA. Jag skulle vilja benämna den som ett historiesociologiskt collage med författaren som läsvärd och humoristisk ciceron.  Det är ett myller av händelser, möten och situationer som passerar revy med fokus på amerikanska idrotter – skildrade med en kritisk ådra. Med tanke på detta fokus skapas en ökad förståelse för sporter som baseboll och amerikansk fotboll insatta i ett socialt och samhällsvetenskapligt perspektiv. Detta innebär också att det saknas en röd tråd i framställningen; innehållet kan mer ses som ett antal miniessäer med författarens möten i centrum.

Om man ska nämna något negativt så är det att boken i stort har samma innehåll som dess förlaga med samma titel utgiven 1975. Här har inte skett, vilket jag förväntat, någon egentlig uppdatering eller aktualisering samtidigt som det finns mycket att hämta för idrottshistoriker eller idrottssociologer med intresse för idrottshistoria – som undertecknad.  Jag har genom Lipsyte fått ökad förståelse och kunskap för den amerikanska idrotten under utvecklingstiden på 1960-talet och tidigt 70-tal – the American Dreamland!

Kort sammanfattat: en mycket läsvärd bok!

Copyright © Anders Östnäs 2019