Bra om rörelsepedagogisk motivation

Inledning

Den här boken utgår från en vetenskaplig rapport från GIH 2006. Den har en undertitel som genomsyrar hela boken: ”Hur får man barn och ungdomar intresserade av fysisk aktivitet?” Ja, boken ligger tveklöst rätt i tiden. Ett av våra stora samhällsproblem och folkhälsoproblem är övervikt och fetma hos befolkningen – ett problem som går långt ner i åldrarna. Detta förhållande gäller i stort för hela västvärlden med USA som problemets bas. I många filmer och otaliga TV-program och debatter diskuteras problemet. TV-program kring fetma varvas med ”slankprogram”. Samtidigt har vi under senare år fått en uppsjö med matprogram och matinformation i alla medier. En sak är dock alla överens om: vi människor är skapade för fysisk aktivitet. Därför är det inte konstigt att många av oss föräldrar vill att våra barn och ungdomar ska vara fysiskt aktiva – att grundlägga ett fysiskt aktivitetsmönster redan i ungdomsåren.  Det är heller ingen slump att den svenska idrottsrörelsen har sin grund i barn- och ungdomsidrotten.

Men vi i Sverige är långt ifrån förskonade från den fysiska inaktivitetsproblematiken. Antalet idrottstimmar är nere på låg nivå även i ett europeiskt perspektiv och många barn och ungdomar skolkar från de få timmar som ges i skolan. Vad göra?

Upplägget

Boken består av sju kapitel:

• Berättelsen
• Folkhälsoperspektivet
• Motivation till fysisk aktivitet
• Tankar om förändring – Teorier som förbryllar
• Psykosociala sambandsfaktore
• Pedagogik i det praktiska folkhälsoarbetet.

Den avslutas med översikt över studier, referenslitteratur, bilagor och nyckelord.

Berättelsen

Det kanske mest givande av de sju kapitlen är det första – Berättelsen eller snarare berättelserna. Det är 16 anonyma uppgiftslämnare som direkt ”ur verkliga livet” berättar om sina erfarenheter relaterade till idrott och fysisk aktivitet. Jag tror att många läsare känner igen sig i flera av dessa berättelser. Det är sinsemellan många olika skildringar, som tillsammans skapar en fruktbar dynamik. Många berättelser vittnar om hur omgivningen – föräldrar, tränare, ledare, lärare – påverkar den enskilde på gott och ont. Vi som tillhör den äldre generationen kommer säkert ihåg våra gymnastiklärare, som med militärisk disciplin genomförde sina pass, vilket ofta skapade en varaktig aversion mot fysisk aktivitet. Men även idag med samtidens mer medvetna och välutbildade idrottslärare finns det många ungdomar som skolkar från ämnet idrott och hälsa. Här finns ett pedagogiskt problem: hur ska man få en enskild elev att vara med på ”gympan” – att tycka det är roligt med fysisk aktivitet. I den pågående TV-serien om klass 9A i Malmö finns som bekant en kille, som aldrig deltagit på idrottslektionerna.

En av berättarna ställer saken på sin spets: ”På vilket sätt ökar det en persons självförtroende att inför 25 personer misslyckas med ett höjdhopp? På vilket sätt ökar sammanhållningen i klassen när vissa dominerar över andra? Idrotten är det perfekta tillfället för vissa att visa vilka som bestämmer. Det är en fråga om status”. Här har idrotten och inte minst idrottslärarna ett pedagogiskt problem. Hur ska man motivera till fysisk aktivitet?

Motivation till fysisk aktivitet

Detta kapitel följer logiskt nog på de 16 berättelserna efter ett kortare inpass om folkhälsoperspektivet. Hultgren tar på ett utmärkt sätt upp olika strategier kring motivationsproblematiken och knyter an till olika elevuttalanden. En intressant händelse uppmärksammas här. När sporthallen brann ner på en skola ökade intresset för idrottspassen, vilket ledde till att eleverna också åt bättre till lunch. Detta är vad vi sociologer kallar för en latent funktion. Varför blev det så, kan man då fråga sig. Var själva anläggningen ett hinder för idrottsglädje? Var de ”nya” idrottspassen mindre formella? Mindre inrutade? Och vad betydde det att man slapp att byta om? Just ombytet uppfattas av många ungdomar som jobbigt. Frågorna är många, men svaren få i ett givande kapitel som väl kompletterar berättelserna.

Avslutning

Resten av boken knyter an till förändringsprocesser, teoretiska reflektioner, psykosociala sambandsfaktorer och pedagogisk vägledning i folkhälsoarbetet. Här behandlas en uppsjö av teorier främst av inlärningspsykologisk karaktär. Hultgren har gått igenom åtskilliga studier, de flesta från den anglo-amerikanska forskarvärlden. Det är en nyttig och väl täckande inventering. Många av dessa studier var okända för mig. Som avslutning knyter Hultgren ihop säcken genom att betona vikten av det pedagogiska förhållningssättet och inte minst insikten att varje människa är unik. Detta vidimeras av mötet mellan en elev och dennes gamle lärare (något förkortad och redigerat av mig):

Det visar på ett utmärkt sätt på vikten av flexibilitet och att betrakta alla som unika med olika behov och önskemål. Här hade vi uppenbarligen en lyhörd idrottslärare, som insåg det meningslösa med tvång utan i stället fann en mer pedagogisk lösning. Detta gav mersmak för framtida fysisk aktivitet.

Författaren arbetar på GIH i Stockholm, men har även den del externa uppdrag inom pedagogik och beteendeförändringar. Han samverkar med Karolinska institutet inom studien ”Motivational interviewing to increase physical activity in sedentary children”

Sammantaget: en utmärkt bok främst för idrottslärare, men även andra intresserade av fysisk aktivitet kan ha nytta och glädje av boken: tränare, ledare, elever, föräldrar och allmänt idrottsintresserade.