Boken håller inte vad recensenterna lovar…

Marit Stub Nybelius
Högskolan Dalarna

Rob Steen är lektor i journalistik på universitetet i Brighton. Han har också varit journalist under 30 år, främst sportjournalist. Han har skrivit boken Sports Journalism. På baksidan av boken står tre recensioner, en från The Guardian, en från Brittish Journalism Review och en recension av en professor i kommunikation vid universitetet i Stirling. Alla tre ger boken lysande recensioner. Det är lite svårt att förstå.

Boken har några styrkor, men mest är det en bok som jag anser är mycket svårdefinierad. Genom hela boken, men framförallt i början verkar det vara memoarer från en före detta journalist, men det märks snart att det inte är det för om det skulle vara memoarer hade han behövt skriva betydligt mer levande och intresseväckande. Den känns inte heller som studielitteratur, då källorna är för svaga och för få och det mesta handlar om vad han har upplevt och vad han tycker, eller vad någon i hans professionella närhet tycker. Ordvalet påminner också mer om memoarer än kurslitteratur. Det finns inga teorier eller analytiska inslag i boken, även om han ibland drar ganska långtgående slutsatser. Slutsatserna kan bygga på en händelse som han anser är anledningen till utvecklingen av sportjournalistiken vid en speciell tidpunkt. Ordet ”jag” är mycket frekvent förekommande.

En av recensionerna menar att det är en bra bok för studenter som vill lära sig skriva reportage till magasin eller kortare texter. Här kan jag nästan hålla med. Det finns delar av kapitlen som skulle kunna vara en tillgång för studenterna. Där står handfasta beskrivningar av hur sportjournalistik går till och hur man skriver till exempel en artikel eller, hur man intervjuar. Boken är dock pratig så även de sidor där det finns matnyttiga ingredienser skulle må bra av att kortas ner.

I näst sista kapitlet finns en lista med sådnat som alla sportjournalister bör tänka på och den är riktigt bra. Efter checklistan kommer en undersökning som han har gjort. Han har intervjuat 19 sportjournalister och ställt frågor som till exempel ”vilken sportjournalist har du mest respekt för?”. Urvalet är begränsat, då åtta är företrädesvis cricketjournalister. De sju frågorna analyseras på en dryg halv sida.

Han hyllas som sagt i de tre recensionerna som står tryckta på bokens baksida. Det kan finnas flera anledningar till detta, men ibland får jag känslan av att det nog är äldre journalistkolleger som har skrivit recensionerna, företrädesvis män som är stora idrottsentusiaster. Det är mycket möjligt att de många anekdoterna som han återger erbjuder kittlande läsning för den som kan cricketsportens, eller den engelska fotbollens, historia och stjärnor. Det är framförallt de sporterna som återkommer. Många av anekdoterna har åtskilliga år på nacken. Här finns ju även en kulturskillnad mellan Sverige och Storbritannien, nämligen att cricketsporten är stor där men knappt existerande i Sverige, vilket gör att boken förmodligen är mer intressant för läsare i Storbritannien eller andra länder som har cricket som en av sina viktigaste idrotter.

Delar av boken kan användas som kurslitteratur på sportjournalistutbildningar, men det krävs i så fall annan litteratur som bygger på fler källor och andra perspektiv.

Copyright @ Marit Stub Nybelius 2015