En spännande avhandling om idrottsutövandets estetik och dess betydelse för meningsskapande och lärande

Torun Mattsson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

”Hur känns det?”

Hur många gånger har vi inte hört sportjournalister ställa den frågan till idrottsutövare?  Vilken betydelse har känsloomdömen för att förstå lärandet i idrott? Ninitha Maivorsdotters avhandling Idrottsutövandets estetik – en narrativ studie av meningsskapande och lärande tar utgångspunkt i hur idrottsutövare skapar och kommunicerar mening och hur känslomässiga aspekter av lärandet kan förstås genom att idrottsutövande ses som ett estetiskt erfarande. Det övergripande syftet med avhandlingen är ”att utveckla redskap för att förstå och undersöka meningsskapande och lärande i idrottsutövning” samt ”att undersöka idrottsutövandets estetik”. Avhandlingen utgörs av en lång kappa på nio kapitel skriven på svenska samt fyra artiklar skrivna på engelska, varav tre är publicerade i referentgranskade tidskrifter.

I det inledande kapitlet i kappan redogör Maivorsdotter för tidigare forskning om lärande i idrottsutövning. Forskningsområdet är gigantiskt och Maivorsdotter har förmågan att lyfta fram de mest centrala områdena samtidigt som hon förklarar varför hon inte använder de perspektiv hon presenterar. Ett exempel på detta är ”För att kunna studera det lärande som sker med utgångspunkt från kroppen i rörelse, har jag behov av en teoretisk plattform som inkluderar en större helhet än vad den kognitiva forskningen erbjuder”. I avhandlingen väljer Maivorsdotter att ta avstamp i ett pragmatiskt synsätt och hon konstaterar att det finns brister även i detta synsätt, men att avhandlingen önskar bidra till en teoretisk utveckling av lärande i idrottsutövning.

Avhandlingens teoretiska utgångspunkter

Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i filosofen och pedagogen John Deweys pragmatism. Dewey möjliggör en förståelse av lärande genom att analysera människors handlingar. Det finns en strävan att upplösa dualismen mellan kropp och medvetande. Handlingar blir på så sätt meningsskapande och de kan ske medvetet eller som omedvetna transformationer av vanor. Deweys filosofi strävar efter att återknyta till människors liv. Maivorsdotter använder sig av ett transaktionellt arbetssätt där begreppet transaktion betyder att olika faktorer såsom till exempel individ, omgivning, erfarenheter påverkar varandra i en pågående process. Enligt Deweys syn på meningsskapande sker denna process i människors handlingar och blir därmed möjligt att observera. I följderna av handlingarna sker en värdering av processen och den kan till exempel förstås av de estetiska omdömen som människor använder. Det centrala för Dewey är att kropp och medvetande inte är skilda från varandra utan att det är transaktionen som utgör Deweys kroppsbegrepp, där erfarande och handlande är en möjlig väg att tala om kroppen. Vanor som människor har skapat över tid är avgörande för hur människor handlar i en viss situation och därmed avgörande för hur lärande sker. Estetiken uppstår i transaktionen mellan individen och omgivningen.

Maivorsdotter använder praktisk epistemologisk analys (PEA) som har utvecklats av Per-Olof Wickman och Leif Östman, influerade av bland annat Wittgenstein. I PEA är möten centralt, betydelsen av att studera interaktioner samt hur människors möten påverkar deras handlingar. I Maivorsdotter analys blir genomlevdandeperspektivet centralt och hur möten influerar meningsskapande och lärande. I PEA är begreppet ”stå fast” viktigt, men Maivorsdotter använder data i form av narrativa berättelser och därför blir inte detta begrepp aktuellt. Däremot använder hon ”syftet” i betydelsen ”vad som är fallet” samt likheter och skillnader som inverkar på människors handlingar. Man kan säga att det pågår ett dynamiskt samspel mellan syften, mellanrum i samtal och de relationer som uppstår.

Det finns ytterligare några begrepp som är centrala för avhandlingen och som Maivorsdotter förklarar. Estetiskt erfarande beskrivs som en process där estetiska omdömen används och där människor lär sig vara del av handlande. Estetiska omdömen använd i avhandlingen som ”ett verktyg för att kunna studera vilken riktning som människors meningsskapande och lärande antar”. Estetiska händelser beskrivs som icke-linjära och kan pågå parallellt med andra händelser och dessa erfarenheter kan ”haka i” varandra.

Narrativer som empiri

Det empiriska materialet i avhandlingen består av berättelser skrivna av idrottsutövare i olika situationer. Maivorsdotter har valt analys av narrativer av olika skäl. För det första är det ett sätt att studera erfarande och meningsskapande. För det andra är det möjligt att se individen i en samhällelig kontext genom berättelserna. För det tredje är det möjligt att i berättelserna hitta transaktioner mellan människor och mellan människor och omgivning.

Avhandlingens fyra delstudier

I den första delstudien, ”Aesthetic experience as an aspect of embodied learning: stories from physical education student teachers” (Sport, Education and Society, Volume 14, Issue 3, 2009), är syftet att belysa vilket lärande som blir synligt utifrån estetiskt erfarande i idrottslärarstudenters berättelser. Data hämtades dels från observationer från två undervisningstillfällen i bollspel (handboll och basket) med 48 idrottslärarstudenter, dels från 16 narrativer från den ena studentgruppen. Studien visar att vanor och känslor spelar stor roll för studenternas meningsskapande och lärande. Flera aspekter såsom kroppslighet, instruktioner, övning och sociokulturell omgivning samspelar samt att studenternas lärande sker transaktionellt.

Den andra delstudien, ”Skating in a life context: examining the significance of aesthetic experience in sport using practical epistemology analysis” (Sport, Education and Society, Volume 16, Issue 5, 2011), använder PEA på en biografi skriven av den engelska författaren Jenny Diski. Syftet med studien är att genom estetiska omdömen belysa relationen mellan skridskoåkaren och situationen där skridskoåkningen sker. Analysen visar att Diski använder estetiska omdömen normativt i vad hon väljer att inkludera samt exkludera. Skridskoåkningen blir ett led i livet utanför isen. Maivorsdotter visar i studien att PEA möjliggör analyser av situerat lärande, där lärandet i idrottsutövning är kopplat till den sociala, historiska och kulturella kontexten.

Den tredje delstudien,”The competent athlete: making sense of performance and masculinity in physical education teacher education” undersöker lärande och värdet i meningsskapande i basket och i gymnastik.  I idrottslärarstudenternas berättelser framkommer tre teman om meningsskapande: utförande som tävlan, utförande som teknikträning samt utförande som uppnådd prestation. Genom estetiska omdömen som studenterna använder i handlande fungerar antingen målet som fullkomnande av syftet med idrottsutövande eller fungerar målet som på väg bort från fullkomnande av syftet. Studenternas estetiska omdömen är normativa och klargör den ”smak” som råder – till exempel att göra svåra övningar i gymnastik. Vissa studenter delar den rådande smaken och de studenter som inte gör det ger övervägande negativa estetiska omdömen.

I den avslutande delstudien undersöks relationen mellan idrottsutövare och situationen där idrottsutövning sker. I ”The act of running: a practical epistemology analysis of aesthetic experience in sport” (Qualitative Research in Sport, Exercise and Health, Volume 4, Issue 3, 2012), står den japanske författaren och maratonlöparen Haruki Murakamis bok What I talk about when I talk about running i centrum. I delstudien används estetiskt erfarande, estetiska händelser samt kroppsliggörande för att undersöka idrottsutövares meningsskapande. Maivorsdotter visar att Murakamis kroppsliggörande i löpning sker transaktionellt, det vill säga att kroppen ständigt befinner sig i påverkan av omgivningen – i en sociokulturell kontext. Murakamis berättelse om löpning visar en komplex situation i estetiskt erfarande med motstridiga uppfattningar i samma handling. Det viktiga är att dessa inte kan isoleras till enbart individuella erfarenheter utan att de inkluderar det sociala sammanhanget och den fysiska miljön.

Avhandlingen Idrottsutövandets estetik – en narrativ studie av meningsskapande och lärande belyser att estetiska omdömen spelar roll och att de bidrar till att utveckla lärandet. Det innebär en rad didaktiska utmaningar för lärare i idrott och hälsa och för idrottslärarutbildare. Således krävs en reflektion av lärarrollen över vad ”smak för idrott” betyder när lärare kommunicerar och bedömer elever. Vad som blir möjligt att lära beror på vilka värden en viss aktivitet tillskrivs där vanor och sammanhang har stor betydelse för det lärande som kommer att ske.

Ninitha Maivorsdotter har skrivit en högintressant och välskriven avhandling för alla som arbetar med kroppsligt lärande, som bidrar till förståelse för den komplexa och mångsidiga process som lärande är. Motstridigt erfarande som exempelvis glädje och frustration kan förekomma samtidigt. Det är relationer till specifika transaktionella syften som för själva idrottsutövandet framåt. Det är en viktig insikt för idrottsledare, idrottslärare och idrottsutbildare att förstå den process där idrottsutövaren och situationen påverkar varandra. I förlängning av denna förståelse av hur människor skapar mening och hur lärande sker kan läraren eller ledaren skapa lärandemiljöer där människor kan utvecklas på bästa sätt. Maivorsdotters ambition är att komma nära det kroppsliga lärandet, men jag uppfattar att analysen inte når en fördjupad kunskap i vad ett kroppsligt lärande innebär.  Dock har, anser jag, Maivorsdotter tagit ett viktigt steg i utforskningen av idrottens estetik för att förstå meningsskapande och lärande. Hon inspirerar verksamma inom fältet till att använda analytiska verktyg för att förstå lärandet och hon inspirerar till vidare forskning.

Copyright © Torun Mattsson 2012