Sam och Greta Adrian och kampen mot Linggymnastikens herravälde

Margareta Ljung
Docent i sociologi, idrottslärarexamen GIH, Stockholm, 1969

Margareta Damm är fil.lic., har tjänstgjort i många år som lärare och forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon har publicerat böcker om läkaryrket, HR-yrket och nu om gymnastikdirektörens yrke.

Margareta Damms morföräldrar var båda gymnastikdirektörer från Örebro och utvecklade egna idéer om hur gymnastikundervisningen skulle utformas och bedrivas.

De stora samhällsförändringar som ägde rum under mellankrigstiden påverkade de flesta områden i det svenska samhället. Ett av dessa områden var den svenska gymnastiken. Den etablerade Linggymnastiken med sin nära koppling till officerskåren utmanades av Örebrogymnastiken som uttryckte nya ideal, bland annat friare kroppsrörelser och stärkande av eget ledarskap.

Att utveckla en ny typ av gymnastik som speglade tidens idéer och strömningar och som skilde sig från den sedan 100 år dominerande lingianska gymnastiken väckte starkt motstånd och repression. Denna kamp mellan den etablerade gymnastiken och de nya idéer som ville komma till uttryck är ett exempel på hur samhälleliga förändringar får effekter på enskilda områden i samhället. Kampen för att utveckla något nytt och att bemöta det motstånd som uppstår innebär oftast hårda och smärtsamma processer för utmanare med brinnande engagemang och stor passion för sina idéer. I boken exemplifieras denna kamp genom Greta och Sam Adrian, gymnastikdirektörer och företrädare för Örebrogymnastiken.

Boken beskriver inledningsvis Linggymnastiken  och dess dominerande ställning i det svenska samhället samt hur tätt sammanlänkad den var med idéer från den svenska stormaktstiden. Kroppsövningar var ett led i att höja nationalkänslan och stridsmoralen hos de unga männen, kroppen skulle härdas och stärkas. Upplysningstiden, den moderna vetenskapens framväxt och den mekanistiska världssynen präglade gymnastiken bland annat genom att matematiska beräkningar skulle ligga till grund för de rörelsetabeller som Ling skapade för att effektivisera kroppsrörelser och muskelstyrka.

Vad Sam nu gjorde var att gå utanför de normer som man vanligtvis förväntade sig av en gymnastiklärare. Han sökte upp fabriksägare till skoindustrin och kom med förslaget om att ge fabriksarbetare frivillig gymnastik.

Lings gymnastik blev enormt framgångsrik, det svenska skolsystemet använde sig av hans system och vid sekelskiftet 1900 hade det nått utanför Sveriges gränser. Utländska gymnastikledare och elever från ett stort antal länder kom till Sverige och GCI för att ta del av den svenska GCI-undervisningen.

Det fanns hos Ling en enhetstanke om att inkludera en estetisk gymnastik under 1800-talet men denna förverkligades aldrig, utan det blev den pedagogiska gymnastiken som under 1900-talets början utvecklades och som utgjorde grunden i den svenska Linggymnastiken, såväl inom skolgymnastiken som den frivilliga gymnastiken. Ling hade också tankar på att utveckla en särskild kvinnogymnastik men av detta blev det inte heller något av.

År 1909 utexaminerades en ung man vid GCI vid namn Sam Adrian. Han ansågs ha en rebellisk läggning och umgicks i liberala, radikala sammanhang. Han fick tjänst som gymnastiklärare vid Karolinska läroverket i Örebro. Denna stad hade då genomgått en stor omvandling, från järnbrytning och järnhandel till en industristad. Det blev framför allt skoindustrin som kom att blomstra. Under början av 1900-talet blev Örebro landets största skoindustristad och Oscaria landets största skofabrik.

Det var i det här sammanhanget som den nyanställde gymnastikläraren Sam började reflektera över arbetsmiljön för industriarbetarna. I samhället hade det pågått en debatt om de omänskliga arbetsvillkoren för arbetarna som bland annat ledde till värk och utslitning av deras kroppar. Vad Sam nu gjorde var att gå utanför de normer som man vanligtvis förväntade sig av en gymnastiklärare. Han sökte upp fabriksägare till skoindustrin och kom med förslaget om att ge fabriksarbetare frivillig gymnastik. Förslaget uppfattades som häpnadsväckande, han möttes av misstro av en del av fabriksägarna.

Sam möter Greta Borg, sedermera gift Adrian. Hon var född och uppvuxen i Örebro i ett socialliberalt och radikalt hem. Tidigt tvingades Greta att stå på egna ben. Hon bestämde sig för att bli gymnastiklärare och sökte till GCI där hon blev antagen. Hon hade dessförinnan sökt upp Sam för att få råd om vilka framtida utsikter som fanns för henne när det gällde valet av gymnastiklärare. De blev så småningom ett par och gifte sig. Greta delade Sams idéer om den frivilliga gymnastiken och de grundade som nygifta Arbetarnas Gymnastikförening, AGF. Dessutom lät de registrera Örebro Allmänna Gymnastikavdelningar, ÖAGA som snabbt expanderade till 8 avdelningar i staden, med sammanlagt 200 frivilliggymnaster. Deras verksamhet expanderade kraftigt för varje år. Inom några år fanns det motions-, övnings- och elitavdelningar samt pojk- och flickavdelningar. Dessutom tillkom det en avdelning för kvinnogymnastik.

Greta och Sam Adrian gick en egen väg i flera avseenden. Bland annat övertog Greta ledarskapet för industriarbetarnas frivilliga gymnastik vilket väckte enorma reaktioner. Man förfasades över att en kvinna var ledare för män som dessutom var arbetare. Greta brydde sig inte om kritiken utan blev tvärtemot ännu mer sporrad. Paret lyfte fram en gymnastik som var demokratisk till skillnad från Linggymnastiken vars företrädare ansåg sig lite förmer än de som företrädde mer folkliga former för gymnastikutövande och även de som företrädde den folkliga idrotten överhuvudtaget.

Ett par decennier senare hade Svenska Gymnastikförbundet anammat idén om att bedriva frivillig gymnastik under mottot Gymnastik åt alla. Den så kallade degenereringsdebatten hade ägt rum under några år. Ludvig Nordströms bok Lort-Sverige väckte stor diskussion i landet, frågor om bland annat sterilisering och rashygien växte fram. Per Albin Hansson blev svensk statsminister och skapade det svenska folkhemmet. Det skulle byggas på samförstånd och jämlikhet, klasskillnader skulle avlägsnas och den sociala omsorgen skulle utvecklas.

Kampen för kvinnornas rösträtt hade resulterat i att allmän rösträtt genomfördes 1921. Kvinnorna började ta plats i det offentliga rummet och kvinnogymnastiken började få fäste. Den finländska gymnastikdirektören Elli Björksten hade formulerat hörnstenarna i sin kvinnogymnastik: rytmik, grace, estetik och relationen mellan kropp och själ. Detta synsätt inspirerade Greta och Sam. Det var helt olikt Linggymnastikens ställningsgymnastik där man utförde en rörelse i taget, utifrån en ledares kommando. I den rytmiska gymnastiken utfördes rörelserna till musik som skapade en böljande rörelse utan något kommande från en ledare. Det blev en stor kontrast till Lings gymnastik. Björksten betonade självledarskapet och hon menade att det fanns en frihetslängtan i rörelserna som var i kontrast till Lingsystemets inbundna slutenhet. Hon fick inget erkännande från kollegerna inom den rådande svenska gymnastiksfären.

Boken får anses vara ett unikt dokument där kampen för ett nytt tankesätt och motståndet från ett starkt patriarkalt maktsystem gestaltas inom den svenska gymnastiken i en tid av stora samhälleliga förändringar.

Linggymnastiken hade monopol på hur gymnastik skulle utföras i Sverige. Den som avvek från detta synsätt betraktades nästan som förrädare. Greta och Sam Adrian ansågs utan tvekan som förrädare. De ville försöka utvidga monopolets synsätt till att omfatta något mer, ett mer framåtblickande perspektiv än ett bakåtblickande.

Trots det motstånd som fanns från den etablerade svenska gymnastiken blev Greta Adrian erbjuden att vara assisterande ledare för en stor grupp kvinnliga gymnaster i samband med OS i Berlin 1936. Hon tackade ja trots att hon var motståndare till den rådande svenska gymnastiken och att de olympiska spelen skulle präglas av Hitlers nazistpropaganda. Varför hon gjorde detta kan man bara spekulera i. Kritiken mot deltagandet var enormt och Greta kände stor skam över att ha medverkat till Hitlers propaganda. Kränkningen och förödmjukelsen kändes ännu värre, berättade hon senare. Gretas ambitioner med den svenska kvinnogymnastiken slocknade efter detta. Allt det motstånd hon mött från den etablerade gymnastiken under hela yrkeslivet och upplevelserna i samband med OS i Berlin blev för mycket. Den själfulla, frigörande och självförverkligande kvinnogymnastik som hon hade ägnat hela sitt yrkesliv åt var över. Andra fick ta över ledarskapet.

Författaren försöker i slutet hitta en förklaring till vad kampen mellan Örebrogymnastiken och Linggymnastiken handlade om. Hon använder motsatspar för att utreda frågan. Dessa är individ mot kollektiv, förändring mot stabilitet, irrationalitet mot rationalitet och kvinna mot man. Motsatsparen speglar i sociologisk mening den verklighet som präglar 1900-talets modernitet och de livsvillkor som den urbana, moderna människan levde under.

Boken får anses vara ett unikt dokument där kampen för ett nytt tankesätt och motståndet från ett starkt patriarkalt maktsystem gestaltas inom den svenska gymnastiken i en tid av stora samhälleliga förändringar. Styrkan i boken är att denna kamp och detta motstånd speglas i historiska och samhälleliga perspektiv på ett ganska omfattande sätt. Att göra avstamp i paret Adrians både personliga och offentliga liv ger nerv och liv åt hela beskrivningen och analysen.

Det fylliga materialet är välstrukturerat med många underrubriker i varje kapitel vilket gör att läsningen blir angenäm. En del upprepningar blir det dock. Den logiska tråden är tydlig, språket är klart vilket gör det lätt att ta till sig den sammansatta texten som är full av detaljer med många källhänvisningar. Det hade varit intressant med lite bilder från den här tiden, sådana torde det finnas en hel del.

Boken är unik i sitt material. Berättelsen om de båda pionjärerna Greta och Sam Adrian och deras liv och livsgärning utgör ett speciellt bidrag till den svenska gymnastikhistorien i sig. Sammanvävt med den tidens konflikt mellan det nya framåtsträvande och upprätthållandet av det gamla inom den svenska gymnastiken är detta en litteratur som borde vara en angelägen läsning för gymnastiklärare, idrottslärare, studenter på GIH i Stockholm och Örebro, gymnastikledare på olika plan, utövande gymnaster och för allmänt idrottsintresserade överhuvudtaget.

Copyright © Margareta Ljung 2023