Faktarik och viktig rapport om offentlig finansiering av svensk idrott

Björn Anders Larsson
Lunds universitet

Rapporten Statens stöd till idrotten av Johan R. Norberg beskriver och utvärderar det statliga stödet till idrotten generellt och särskilt under coronapandemin. Gör denna rapport en kritisk och rättvis analys av idrotten i Sverige? Är stödsystemet från staten till idrotten utformat så att idrottens uppnående av målen främjas på bästa sätt och så även under pandemin? Hur bidrar detta stöd till idrotten så att den uppnår de mål och delmål som staten och idrottsrörelsen enats om?

Målen för den svenska idrotten har diskuterats och omformulerats regelbundet sedan det första statsbidraget 1913. I rapportens inledning redovisas tidigare och nu gällande mål men också mål som formulerats under senare år. Målen har blivit allt fler och preciserats år för år. En formulering om idrottspolitiken numera finns i rapporten sid 13, ”idrott och motion är positivt för folkhälsan och att det skapar glädje, rekreation och meningsfull för både unga och gamla.” Statens andra syfte är att stödja ”en fri och självständig folkrörelse”.

Idrott åt alla var en statlig utredning i Sverige om sport och idrott, som tillsattes 1965 och presenterade sitt slutbetänkande i juni 1969 (SOU 1969:29). Utredningen menade att samhällsstödet till sport och idrotten i Sverige bland annat borde utformas så att alla människor skulle erbjudas idrott.

En annan utredning, Föreningsfostran och tävlingsfostran: En utvärdering av statens stöd till idrotten (SOU 2008:59)gjorde ytterligare preciseringar. Tomas Peterson lade fram sitt betänkande den 4 juni 2008. Där preciserades de två perspektiven på fostran djupare.

FoU-rapporten 2017:1, Idrottens samhällsnytta, diskuterar och utvärderar idrottens samhällsnytta. Redaktörer var Johan Faskunger och Paul Sjöblom. Svensk idrott framhålls som en viktig och positiv kraft i samhället. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare skapar idrottsrörelsen en rad positiva effekter som vi kallar samhällsnytta. Idrottens drivkraft är glädjen och gemenskapen i gruppen eller laget, utmaningen och nerven i tävlingen, känslan att spränga sina gränser och det välmående som infinner sig efter ett träningspass.

Idéprogrammet från idrotten självt, Idrotten Vill (RF; kontinuerligt uppdaterad, se hemsidorna), formulerar visionen om att bidra till en hållbar värld och den ideologi, de värderingar och de ställningstaganden som idrottsrörelsen bygger på. En ideologi beskrivs som en sammanfattning av de idéer, tankar och principer som lägger grunden för en ideal verksamhet. Idrotten Vill finns till för att levandegöra och fördjupa det som finns i Riksidrottsförbundets stadgar, nämligen verksamhetsidén, visionen och värdegrunden. Medan stadgarna är bindande är tanken att Idrotten Vill ska inspirera föreningar och förbund att bedriva sin verksamhet så att den uppfyller och levandegör stadgarnas innebörd.

Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare skapar idrottsrörelsen en rad positiva effekter som vi kallar samhällsnytta.

Den årliga styrningen i form av ekonomiskt stöd sker genom en förordning om statsbidrag till idrottsverksamhet (SFS 1999:1177) samt en lag om hur staten och RF skall samverka i styrningen av budgetmedel.

Målen är många och bildar komplicerade inbördes samverkande strukturer som reglerar idrotten politiskt snarare än att idrotten formar sig själv lokalt eller genom RF.

Rapporten Statens stöd till idrotten: Uppföljning 2021 arbetar sig systematiskt igenom målen som finns för idrotten och redovisar omfattande statistik som visar utfallen i olika indikatorer år efter år fram t o m 2021.

Min min övergripande bedömning är att rapporten på ett grundligt statistiskt sätt redovisar aktiviteterna i idrotten fram till 2020 och den genomsnittliga nedgång på ca 10% som sker under pandemin. Vissa mål följs upp med mer handfasta data, och andra mål med indikatorer och nyckeltal där läsaren kanske velat se mer data och en bredare och djupare analys. Prioriteringarna som gjorts i rapporten förklaras dock på ett rimligt sätt.

Rapportens titel formulerar och problematiserar tydligt det samhällsfenomen som skall belysas. Statens detaljerade stöd till idrotten handlar logiskt sett inte bara om pengar utan också om alla styrande parametrar som är verksamma – lagar, förordningar, politiska direktiv, ekonomiska riktade och öronmärkta resurser dvs inte en total summa utan den fördelning av årets budget varje år i olika poster som därmed valda prioriteringar. Finns det en symmetrisk resonans mellan de ekonomiska stödens styrande egenskaper och den ideologi, de värderingar och de önskningar som bärs upp av mångfalderna och pluralismen i de olika idrotterna? Hur samordnas de olika befolkningsgrupperna, åldrarna och de aktivas relationer och samspel med sina valda idrotter?

En omfattande datainsamling om åtgärder och effekter redovisas. De många tabellerna och diagrammen täcker de mål och effekter som staten vill stödja. Visionen om idrottens olika roller är stor och komplex, och inriktningsmålen är många i årtionden av utredningar och uppföljningar. Allt detta utvärderas inte i föreliggande uppföljning av utfallet 2021. Det är intressant att se de detaljerade indikatorer som redovisas och reflektera över i vilken grad de politiska målen och idrottsrörelsens egna visioner och mål uppnås. Bilden som skapas är i många delmål positiva för den svenska idrotten.

Idrotten som folkrörelse bedöms som uppnådd med 1 /3 av befolkningen engagerad. Vilka andra samhällsprocesser förväntas skapa fysisk och psykisk rörelse, hälsa, upplevelser, glädje etc.?

Idrottens betydelse för folkhälsan ses som positiv genom den livslånga vana och de positiva attityder till idrott och sport som skapas tidigt i livet. Ett tolkningsproblem bland många är att den stora andelen unga och äldre som inte deltar i idrotten också visar till stor del god hälsa. Förbättrad folkhälsa genom motion och rehabträning synes främst uppstå hos vuxna, äldre och individer med fysiska och psykiska problem (IEC, äldreutredningar, mm).

Alla flickors och pojkars, kvinnors och mäns lika förutsättningar till deltagande mäts med många indikatorer. Här visas förbättrade värden men fortfarande skapar sociala och ekonomiska förhållanden olika förutsättningar i många idrotter vilket blir tydligt under pandemin.

Idrottens skolning i demokrati, ansvarstagande och etik är en pågående diskussion och en del gynnsamma indikatorer kan utläsas men där tolkningar hos olika parter skiljer sig åt. Mätproblemen är många. Bidrar föräldrars bilkörande till träning till mer ansvar hos de unga etc.?

Är nordiska medaljer i längdåkning exempel på skicklig elitutveckling eller är sparsamma medaljer 100 m löpning exempel på dålig elitidrottutveckling i Sverige?

Rapporten säger om 2020 att det ”blev ett mycket mörkt år för det internationella tävlingsutbytet” och ett stort antal tävlingar ställdes in eller fick ett nytt år som OS i Tokyo som flyttades till 2021. Ett intressant nyckeltal är att antalet elitidrottsaktiva i landslagsuppdrag uppgick till 2.897 seniorer år 2020 som endast i liten utsträckning kunde tävla men som tränade och förberedde sig för tiden efter pandemin. Kostnader för landslagen har ökat till 638 mkr år 2019. Landslagen har kostat oförändrat ca 30% av den totala omsättningen i specialidrottsförbunden under perioden 2010 till 2020.

Antalet svenska medaljer totalt i VM och liknande har varierat mellan 150 och 270 från 2012 till 2019. 2020 uppmättes 15 medaljer.

Det vore intressant med djupare studier av internationell konkurrenskraft och svenska medaljer i VM och liknande i kommande utvärderingar. Problemen med dessa jämförelser och generaliseringar om nationell förmåga är stora. Är nordiska medaljer i längdåkning exempel på skicklig elitutveckling eller är sparsamma medaljer 100 m löpning exempel på dålig elitidrottutveckling i Sverige?

Det statliga extra kris- och stimulansstödet för de två åren 2020–2021 omfattade 2 455 mkr utöver det vanliga statsbidraget på 3 941 mkr plus 345 mkr till idrottens utbildningsorganisation SISU.  Detta extra stöd innebar att de extra ekonomiska resurserna, kombinerade med idrottens alla aktörers förmåga att hantera restriktionerna, kunde minimera skadorna på idrottsutövandet. Man mötte coronakrisen i hela idrotten ”genom att ställa om och ställa upp”. Stora intäkter som skapas varje år genom massevent (Vasaloppet, Göteborgsvarvet (löpning), Vätternrundan (cykel) , Gothia Cup (ungdomsfotboll m fl) som ställdes in 2020 och 2021 men under 2022 har kunnat uppstå igen. Föreningar och idrottsevent bedöms dock behöva tid för att konsolidera sig efter år av förluster.

Idrottsrörelsen anpassade under pandemin sina verksamheter på flera sätt som visas i rapporten. Träning anpassades, tävlingar och stora idrottsevent ställdes in. Elitidrottare i många sporter förlorade inkomster och missade därmed också viktiga delar i elitträningen,

De nationellt godkända idrottsutbildningarna och deras elever kunde enligt uppföljningen sällan tävla under pandemin och fick träna på andra sätt.

En avslutande reflektion är att hushållen och individerna gjorde egna prioriteringar av friluftsliv, lek och motion. Det omfattade hela familjen och ofta flera familjer. Familjer skapade egen fysisk aktivitet i närmiljön på badstränder, i skogen och i fjällen och kan ha haft stor folkhälsoeffekt. Vid en jämförelse av marginaleffekten på folkhälsan när vuxna rör sig några timmar mer per vecka jämfört med några timmar mer för barn och ungdom skulle vi troligen se en högre folkhälsoeffekt just hos äldre.

De viktiga målen som staten vill se uppfyllda uppnås normalt och så även under pandemin genom bidrag, och under pandemin med lika mycket extra bidrag till kommunerna som stöder idrottsföreningarnas arbete med idrottsverksamhet. Föreningarna får ekonomiskt stöd för sin verksamhet genom direkta utbetalningar från kommuner och idrottsförbund och RF. Största beloppen per förening uppstår normalt genom aktivitetsbidrag i proportion till deltagartillfällen (LOK).

Andra delar av statens årliga bidrag går till specialförbundens lokaler, personal och utbildningsverksamheter som köps från, och aktiviteter som arrangeras av, SISU. Utbildningar sker inom de ämnesområden som påverkar ledares och föreningars kunskap, vidareutbildning, värderingar mm.

Dessa årliga verksamheter i föreningarna kunde vidmakthållas till stor del trots minskade intäkter från publik, sponsorer och reklam på nivåer och med en fördelningsprofil som ses som rättvis och rimlig nu i efterhand. Idrotten överlevde och kan nu 2022 återgå till normala nivåer om än med vissa restriktioner i kontakter, provtagningar etc.

Den svenska idrotten ses således av många som en folkrörelse. Den är en strukturerad folkrörelse som förenar idrottsföreningar och deras olika specialidrottsförbund under Riksidrottsförbundet (RF) med mycket regler. Den är relativt självständig och i princip oberoende av andra organisationer och samfund. Dess medlemmar är 1/3 av landets 10,4 milj. invånare och de finns registrerade på olika sätt i ca 19 000 idrottsföreningar. Det är denna RF-anknutna verksamhet som ses som ”idrottsrörelsen” och den rapport som recensionen granskar nu juli 2022 är hur statens stöd till idrotten fungerade t o m 2021. Tillsammans är RF-idrottens andel av BNP (BruttoNationalProdukten) ca 2% dvs 100 mdr SEK och utgör resurserna för alla typer av idrott och sport (Statistiska Centralbyrån, Europarådet, EU, IdrottsEkonomiskt Centrum, IEC). Det betyder att 90 mdr kr, dvs 90% av alla hushållens kostnader för idrott, avgifter, utrustning, resor etc. betalas av hushållen själva. Inom denna privata idrottssfär kunde troligen idrottsaktiviteterna kompenseras så att de minskade kollektiva aktiviteterna ersatte med familjedriven idrott, men med minskat tävlingsinnehåll.

En viktig avgränsning i samhällsdebatten är att all övrig sport, motion och friluftsliv utanför den RF-organiserade idrotten har liknande effekter på medborgarna och samhället. Denna sektor representeras av Svenskt Friluftsliv som är en paraplyorganisation för 27 ideella friluftsorganisationer i Sverige som tillsammans har 1,6 miljoner medlemmar, varav ca 300 000 är barn och ungdomar. Tillsammans består organisationerna av närmare 7 000 lokala- och regionala föreningar.

Vid en jämförelse av marginaleffekten på folkhälsan när vuxna rör sig några timmar mer per vecka jämfört med några timmar mer för barn och ungdom skulle vi troligen se en högre folkhälsoeffekt just hos äldre.

Gränsdragningen mellan idrott och sport inom RF och annat friluftsliv, lek och motion utanför RF är ständigt omtvistad och också förvirrande. Båda dessa sektorer ger effekter i folkhälsa, social inkludering, psykisk hälsa, skatteinkomster, besöksnäringar mm. Beräkningar av resurserna som används, dvs andelen av BNP, visar ca 2% för vardera sektorn, vilket betyder 4% tillsammans av BNP, dvs 200 mdr kr per år i denna stora samhällssektor (jämförelsevis utgör den 40% av all sjukvård).

En fråga är särskilt intressant. Minskade det totala idrottandet, motionen mm i fysiologisk och social mening under pandemin? Rapporten har inte belyst detta. Når idrotten med statens stöd de högt uppsatta målen även 2019 och 2020?  Staten sätter vanliga pandemifria år in 2 mdr, kommunerna 8 mdr kr och därtill kommer den stora folkrörelseinsatsen i 19 000 idrottsföreningar med miljoner frivilliga timmar hos aktiva och ledare. Summan direkt offentligstödd idrott får grovt räknat 10 mdr kr per år, och de övriga 90 mdr är familjernas resurser, publikintäkter och sportmarknadens alla övriga resurser. Rent räknemässigt svarar familjerna därmed för 90% av idrottens ekonomi samt frivilligarbetets kanske 400 milj. timmar. Restriktionerna i pandemin minskade kollektiva former för idrottande, lagsporter inomhus, tävlingar och gruppresor mm. Utomhussporter som vandring, promenader i närmiljön, golf, hästsport, fjällresor med egen bil och boende i stuga, båtsporter kunde behålla verksamheter och även öka dessa.

Är det så att denna samhällssektor på mer än 100 mdr kr i partiell BNP förbättrar uppfyllelserna av målen om folkhälsa, social inkludering, etc.? Exakt hur den existerande folkidrottens process och utveckling orsakar samhälls- och individnytta är komplex. Det offentliga stödet kan ses som en subvention på 10% av allt det som medborgarna organiserar i sitt samhälls- och fritidsbyggande inom RF-idrotterna. De 10 mdr kr i offentliga stöd skapar en infrastruktur som möjliggör de 90 mdr kr från de 7 miljoner hushållen och som också stimulerar idrottandet.

Reglering och överenskommelser (ÖK) mellan riksdag och dess styrning genom lagar, och budget via stat, regioner och kommuner, är ett partnerskap som numera i liknande relationer kallas OPS (Offentlig Privat Samverkan) eller IOP (Ideburet Offentligt Partnerskap). I sådana relationer är det ofta svårt att avgöra graden av frihet från staten. Är idrotten en självreglerande folkrörelse eller en offentligt reglerad hybrid av partnerskap? Ser vi den stora konsumtionssektorn av idrott, sport, motion, friluftsliv som en samhällsnyttig del på upp till 4% av BNP framträder en stor mycket fri sportmarknadsekonomi som blir alltmer kommersiell. Då är den begränsade RF-idrotten en mindre del och en yttring av en offentligt reglerad och kontinuerligt utvärderad sektor. Allt detta bidrar också till folkhälsa, gemenskap mm.

Skattepengar från staten och kommunerna som används är en del i det demokratiska åtagandet. Statens extra insatser bidrog till att idrotten kunde arbeta på under pandemitiden. Rapporten gör en grundlig utvärdering av hur detta samarbete fungerade 2020–2021 och under en stor hälsokris.

Copyright © Björn Anders Larsson 2022