Mångsidigt perspektiv på sport management-fältet

0

Simon Junström
Filosofie master i historia, Stockholms universitet


Ulrik Wagner, Rasmus K. Storm & Peter Juul Jacobsen (red) Forum for idræt 2014 Sport Management 101 sidor, hft., ill. Odense: Syddansk Universitetsforlag 2014 ISBN 978-87-7674-875-3
Ulrik Wagner, Rasmus K. Storm & Peter Juul Jacobsen (red)
Forum for idræt 2014 Sport Management
101 sidor, hft., ill.
Odense: Syddansk Universitetsforlag 2014
ISBN 978-87-7674-875-3

I år, 2015, är det år 30 år sedan Forum for Idræt, Historie og Samfund grundades. Föreningen, som de första 22 åren hette Dansk Idrætshistorisk Forening – Krop og Kultur, utkommer en gång om året med sin årsskrift Forum for Idræt. 2014 års utgåva av denna publikation har temat ”Sport Management”, ett begrepp som är svårt att översätta till danska såväl som till svenska. ”Idrottsledning” är en översättning, men ingalunda den enda möjliga. Förordet fastställer att begreppets plasticitet motsvaras av floran av forskardiscipliner som ryms inom dess fält – här samsas bland annat ekonomer, psykologer, antropologer och ledarskapsfilosofer.

Fältets mångsidighet motsvaras av artikelutbudet i årsskriften, vars innehåll grovt kan kategoriseras kring mätning och optimering i offentlig idrottsverksamhet å ena sidan, och kring idrottens och det omgivande samhällets ömsesidiga inverkan å den andra. Det blir två ingångar till idrotten; en till den offentligpolitiska idrottsledningens administrativa mekanismer, och en till idrottens samspelande effekter med omvärlden.

Den ena mätningsorienterade artikeln, Evald Bundgaard Iversens och Peter Forsbergs ”Mål eller kaos? – Muligheder og begrensninger i at indføre ’performance management’ i danske idrætsfaciliteter” behandlar frågan om danska idrottshallars kapacitetsutnyttjande. För att bemöta frågan använder sig författarna av en mångfacetterad men sammanhållen kvantitativ metodologi som tar sin utgångspunkt inte bara i mängden personer i den aktuella hallen vid en och samma tidpunkt, men också antal procent golvyta i bruk och – kanske viktigast – olika idrotters och idrottsgruppers förutsättningar. Det är ett angreppssätt som i sitt öppensinnade men samtidigt konkreta handlag på ett befriande sätt bemöter ett område som i andra händer lätt skulle reduceras till enkla jämförelsetal och svepande slutsatser. Den andra artikeln med mätningsfokus, Mikkel Hjorts text ”Planlægning af motion- og idrætsanleg med brug af evidens” diskuterar på motsvarande sätt hur forskningsevidens kan överföras till arkitektvärlden och tillämpas vid bygget av nya idrotts- och lekplatser, något som författaren menar saknas idag, trots uppställda hälsofrämjande politiska mål kopplade till dessa byggen.

Iversens/Forsbergs respektive Hjorts texter är exempel på begreppet sport management i sin kanske vanligaste tolkning; ett studium av idrott och rörelse, och skisserandet av en praktisk tillämpning av resultaten inom ramen för exempelvis idrotts- och folkhälsopolitiska åtaganden. De resterande fyra artiklarna observerar också förhållandet mellan olika sorters idrott och det omgivande samhället. Men där det yttre samhällets möjlighet att göra bruk av idrotten är fokus i Iversens/Forsbergs och Hjorts artiklar, är perspektivet i skriftens övriga bidrag snarast idrottens växelverkan med samhället.

Det ser vi inte minst i H. Thomas R. Perssons bidrag ”Idrottens CSR – Om att uppnå trovärdighet genom transparens och en snurra”, där frågan om Corporate Social Responsibility (CSR), alltså företags sociala ansvar, lyfts fram i ett danskt fotbollssammanhang. Perssons metod, en datagranskning av klubbarnas hemsidor, erbjuder dessvärre inte mer än ett stickprov av helheten, men icke desto mindre verkar metoden vara tillräckligt säker för att fastställa att CSR-åtagandena bland de danska fotbollsklubbarna är låga – eller åtminstone osynliga. Med utgångspunkt häri, föreslår författaren en modell för att arbeta med frågorna.

En annan växelverkan mellan idrott och samhälle ser vi i anläggningsfrågan. Rasmus K Storm, senioranalytiker och forskare vid Idrættens Analyseinstitut och Jens Alm, bl. a. doktorand vid Malmö Högskola, har tillsammans i sin ”Fotboldens krav til kommunale stadionfaciliteter – et institutionelt perspektiv” undersökt en av samtidens globala trender – överdimensionerade anläggningar – och ställt sig frågan varför så många danska kommuner med elitfotbollslag i hög grad gått med på att bygga dessa – av elva redovisade kommunala anläggningar var årsbeläggningen 2013/14 endast i fyra fall 50% eller mer; i ett fall var den 27%. Författarna förstår utvecklingen i termer av homogenisering, och använder sociologerna DiMaggios och Powells begrepp isomorfi. De ser i hög grad två av detta fenomens tre typer, den tvingande och den mimetiska (och endast i liten utsträckning den tredje, normativa). Förstnämnda tar sig främst uttryck genom det danska fotbollsförbundet DBUs normeringskrav och starka inflytande på kommunerna. Visserligen kan varken DBU eller klubbarna formellt tvinga kommunerna att bygga, men DBUs höga normer kombinerat med en uppfattning att stora anläggningar är ett måste för den danska fotbollens konkurrenskraft, har här stor påverkan. Den andra, närbesläktade, tar sig uttryck i att landets kommuner tar efter varandra som en del i klubbarnas betydelse i upplevelseekonomin. Vidare diskuterar författarna hur det kommer sig att anläggningarna trots allt har ett stort stöd i sina kommuner – och vilka följder detta får på en nationell nivå. Storms och Alms undersökning ger ett bidrag till den internationella forskningen kring samtida överdimensionerade anläggningar[1], och aktualiserar en av globaliseringens följder, att samma trender beträffande överdimensionerade anläggningar verkar slå igenom såväl i globala mega-städer som i lokala mindre kommuner.

Idrottsanläggningar är inte det enda tecknet i tiden som diskuteras. Billy Adamsen, verksam vid Institut for Ledelse og Virksomhedsstrategi vid Syddansk Universitet, granskar i sin ”Refleksiv sports management – Sports Management i et socio-filosofisk perspektiv” konceptet i ett månghundraårigt tidsperspektiv. Adamsen visar på ett mycket övertygande sätt hur managementkulturen på ett trendkänsligt sätt speglar sina samtiders respektive weberska rationaliteter – från 1700-talets adliga, substantiella rationalitet (med aristokratiska värden i fokus), över det tidiga 1900-talets instrumentella rationalitet (fokuserad på en samhällsgemensam uppsättning normer), till den innevarande epokens kritisk-reflexiva rationalitet (fokuserad på att ständigt orientera sig i en oöverskådlig uppsjö av normer). Dess återverkan på management exemplifierar han med en rad tidstypiska klubbar.

Årsboken avslutas med Nils Bradtberg och Jonas Larsens bidrag ”Langdistancecykelpendling – Mellem transport og motion”. Författarna vill introducera långcykelpendlingen (5-20 km) i floran av idrottsformer, och ställa den jämte andra samtida individualiserade motionsformer som löpning. Här skiljer författarna på tävlingscyklingen – som exploderat – och cykelpendlingen på långa avstånd – som faktiskt minskat i Danmark, Köpenhamn undantaget.

Forskning kring cykelpendling har, menar forskarna, tidigare endast fokuserat på cykeln som transportmedel, och de ringar in ett mycket intressant gränsland mellan idrottsstudier och transportstudier. Likväl kan jag inte undgå att sakna en fördjupande diskussion kring idrottsbegreppet. Hade så skett, hade fler av cykelpendlingens egenheter kunnat komma i dagen. Jag tänker i synnerhet på ett ställe i texten, det som rör cyklister som presterar sitt yttersta på exempelvis de stadssammankopplande supercykelbanorna (supercykelstierne), och ”tävlar” mot dem som ligger framför. Någon tävling rör det sig knappast om i egentlig bemärkelse, eftersom ingen ömsesidighet föreligger deltagarna emellan. Men ställer vi idrottsmomentet och tävlingsmomentet mot cykelappen som cyklisterna har i smartphonen i fickan, får vi ett tävlingsmoment parallellt med motionen; cyklisten tävlar mot andra cyklister, och använder den framförliggande som löparhare. Plötsligt rör vi oss i ett gränsland mellan pendling, idrott, tävling och e-sport. Nu når inte Larsen och Bradtberg ända dit i sin diskussion – men att de placerar den förbisedda cykelpendlingen i idrottsforskningen är å andra sidan gott nog.

Sammanfattningsvis är det en mycket intressant årsutgåva som Forum for idræt givit ut, som i all sin mångsidighet visar hur brett sports managementfältet är, och hur många intressanta ytor det har mot annan forskning.

Copyright © Simon Junström 2015


LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.