Björn A Larsson1, Alexandra Krook2 & Stina Liljeqvist3
1 Ekonom, samhällsanalytiker, Intrasenze Foundation & Idrottsekonomiskt Centrum;
2 Grundare, Sparks Generation; 3Ordförande, Idéer för Livet
Utanförskap och parallellsamhällen skapar stora problem i Sverige. Det krävs starka positiva upplevelser och nya gemenskaper för att bryta utanförskap. Återkommande och ledarledda fritidsaktiviteter skapar just sociala lösningar. Dessa byggs och levereras till stor del av ”den tredje sektorn” – vilket i sin tur skapar enorma samhällsvinster som både offentlig sektor och näringslivet kan bygga vidare på.
Innan Covid-19 saknade över var tredje 12–18 åring en meningsfull och återkommande fritidsaktivitet, och fler befaras ha lämnat under perioden. Nu behövs långsiktiga investeringar och förutsättningar för att förebyggande verksamheter – där vi ger den tredje sektorn resurser för utveckling av nya idéer och projekt samt för implementering av dem samt uppskalning av fungerande modeller för föreningsutveckling både inom och utanför idrotten, och investeringar i samverkan skola–arbetsliv–föreningsliv.
Den aktuella samhällsdebatten och forskningen pekar ut befolkningens framgångar och inkludering som grunden för ett gott och fungerande samhälle. De offentliga aktörerna har nått gränsen för sin förmåga att ensamma lösa detta. Idag gör föräldrar, nätverk och omgivande samhälle en otroligt stor insats för ungas utveckling och inkludering. Det ökar i sin tur andelen som utbildar sig, som åter i sin tur bygger kompetens som ger inkomster och självförsörjning. Detta ökar BNP och skattekraften som ger samhället resurser även till andra sektorer. Samtidigt minskar antalet som inte kan försörja sig under ett långt liv samtidigt som samhällskostnader för sjukvård, brottslighet och samhällsskador minskar. Det handlar om svindlande 8,2 miljarder i samhällsnyttovärden enligt en studie. Andra studier pekar på ännu större samhällsvinster som vi kan frigöra om vi gemensamt involverar oss i förebyggande insatser som stärker ungas självkänsla, ökad gemenskap, mening och riktning i livet.
Engagerande, förebyggande, återkommande och ledarledda fritidsaktiviteter ökar ungas motivation och därmed deras psykiska och fysiska hälsa, oavsett om det gäller konst, musik, scoutverksamhet, idrott eller något annat. Ideella/frivilliga organisationer i samspel med föräldrar och med stöd från privata företag är en växande och nödvändig samhällskraft. Dessa kombinerade insatser ökar de ungas resultat och motivation i skolan, ökar social inkludering och skyddar mot missbruk, skadebeteende och brottslighet.
Detta uppnås genom civilsamhällets mobilisering av starka attraktorer, eller gemenskaper, i organisationer som skapar tillhörighet, till exempel idrott, aktivt kultur- och konstskapande, kvalitativa studier och yrkesutbildningar, med flera. Denna process måste pågå från 10–12 års ålder med samverkan mellan alla parter i lokalsamhället, där varje individ matchar sig med sin bästa möjliga uppgift i livet. Utan kunskap och social förmåga hos individen uppstår en svag SROI-effekt (social return of investment) med en låg BNP-tillförsel (bruttonationalprodukt) till landets välstånd, lägre eller mycket lägre än Sveriges genomsnitt på 950 tkr per år. En BNP under 300 tkr hos 5–10 % av alla individer i varje årskull plus individens behov av samhällsstöd, sådan är bilden för närvarande.
Ett mycket bra exempel på civilsamhällets starka påverkan och effekterna av inkluderande och utvecklande aktiviteter för individer belyser vi här med några exempel. En preliminär fallstudie gäller Sparks Generations arbete i samverkan med idrottsförbund och -föreningar i Sverige, bland annat deras samverkansmodell med Upplands-Bro kommun och många inspirerande ungdomsverksamheter. Tillsammans engagerar man unga in i meningsfull fritid – och där har man fått mellan 20–40 individer varje år att hamna i positiva gemenskaper som i sin tur har minskat deras egna och samhällets kostnader och uppnått bättre skolresultat, inlett gymnasie- och yrkesstudier och på sikt kommer de in i goda arbetskarriärer. Vi gör en försiktig kalkyl som säger att 5 individer minskar sina samhällskostnader per år med 100 tkr samt ökar sina förväntade BNP- bidrag per år med vardera 200 tkr. Således 5 unga gånger samhällsvinster på 300 tkr vardera som ger 1,5 mkr per år. Det blir 15 mkr efter 10 år. Mer noggrant räknat är alla individer olika i dessa avseenden men det är ett pedagogiskt exempel.
Vi alla i civilsamhället är de i grunden fria oberoende individerna och familjerna som utgör ett slags fjärde sektor och som formar starka känslofyllda nätverk, värdegrunder och skapande studier och arbete underifrån, och som utgör basen för det hållbara lokalsamhället.
Många andra samhällsnyttostudier av social, ekonomisk och andra slag av inkludering visar liknande mönster av samhällsnytta. Försteförfattaren har under 30 år genomfört ett par hundra sådana studier. En serie sådana samhällsnyttiga verksamheter drivs av stiftelsen Goodsport och Patrik Asplund, ofta i samverkan med ledande fotbollsklubbar.
Stiftelsen Intrasenze har sedan något år utvecklat unika sociala metoder som kombineras med nätverk av individers mobiltelefoner och av digitala system för samverkan mellan ”alla” aktörer i bostadsområden.
Här visar vi resultat i konkreta siffror från två projekt inom handbollens stora nationella satsning #viställerupp 2018–2020 och dess samhällsvinster (Björn Anders Larsson, Frans Fransson). Vi antar här att skolungdom kostar 17 000 kr (hälsovård). Hälsovård per individ för alla i Sverige är i rikssnitt 36 000 kr/år. För 1 deltagare #viställerupp i skolungdomsprojekt, effekt vid 2 % förbättring: 340 kr För 100 deltagare #viställerupp: 34 000 kr För 27 000 skolelever i #viställerupp: 9,2 mkr. Total förväntad hälsoeffekt i minskade sjukvårdskostnader i de två målgrupperna (ungdomar i ordinarie handbollsverksamhet och skolungdomsprojekt): 15,8 mkr
Vi beskriver här en del förklaringar till att tredje sektorns organisationer ofta uppnår så stora effekter i vår tid. På nationell nivå försöker den första sektorn (staten, regioner och kommuner) skapa en sammanhållen gemenskap på det lokala planet men det lyckas inte särskilt bra. Den andra sektorn, med 1,5 miljoner företag, allt från små enpersonsverksamheter till flera tusen mycket stora och internationellt inriktade företag, har redan massor av engagerade medarbetare och skapar stora resurser i sina rationellt inriktade affärssystem. Företagen som utgör denna marknadsekonomi skapar ofta på detta sätt lokala levande sociala och ekonomiska nätverk som i Gnosjöbygdens kommuner, liksom i Leksand, Örnsköldsvik, Degerfors, Åre och flera andra kommuner och orter. Där sker inkludering genom företagens jobbskapande från unga år. I dessa orter är samverkan mellan näringslivet och de frivilliga organisationerna stark. Robert Putnam beskrev liknande ansatser i norra Italiens entreprenörregioner där civilsamhället exemplifierades med körsång och fotboll (Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy, 1993).
Men i många andra kommuner och områden med svaga arbetsmarknader, svag familje- och skolfostran och därmed socialt utanförskap är de inkluderande processerna svaga. Där förmår varken offentlig sektor, näringslivet eller idéburna organisationer att lösa utanförskapsproblemet särskilt effektivt. Hittills.
Den tredje sektorns äkta och levande gemenskaper (se Putnam, Tönnies, Granovetter, Asplund, med flera) ger således ofta starkare social bindning. Vi har avgränsande och tröskelförsedda offentliga förvaltningar och företag, ”Gesellschaft”, å ena sidan, och å den andra det socialt värmande nätverket i tredje sektorn som skapar ”Gemeinschaft”, för att tala med Tönnies.
Vi alla i civilsamhället är de i grunden fria oberoende individerna och familjerna som utgör ett slags fjärde sektor och som formar starka känslofyllda nätverk, värdegrunder och skapande studier och arbete underifrån, och som utgör basen för det hållbara lokalsamhället. Det vi gör engagerat i Sveriges 280 000 fria organisationerna förklarar hur friktioner i samhället dämpas, hur transaktioner och normer upprätthålls och hur hög produktivitet, alltså välstånd, skapas och sedan kan fördelas som välfärd för flertalet invånare.
Vi visar här ett kort räkneförsök med en samlad nationell kalkyl för de sammanlagda effekterna av alla verksamheter som skapas av den tredje sektorn (civilsamhället) i Sverige. Dessa 280 000 organisationer, föreningar, samfund med mera sänker välfärdskostnaderna med 200 mdr kr för samhället varje år, och ökar BNP (som är 4 600 mdr) med kanske 500 mdr, jämfört med om dessa organisationer och denna positiva sociala väv inte hade funnits
Det är valår 2022. Det är dags för långsiktiga investeringar i förebyggande verksamheter, där vi ger den tredje sektorn resurser för utveckling, implementering och uppskalning av nya och av existerande, välfungerande modeller för föreningsutveckling både inom och utanför idrotten, och att vi investerar i samverkan skola–arbetsliv–föreningsliv.
Copyright © Björn Anders Larsson, Alexandra Krook & Stina Liljeqvist 2022
