Tråkig pedagogik, svag forskningsanknytning

Risk Management in Sport and Recreation riktar sig till grundutbildningsstudenter i Sport Management men är ingen titel jag skulle rekommendera mina egna studenter att läsa. Med risk för att upprepa vad jag skrivit i tidigare recensioner följer även den här texten det upplägg som utvecklats till ett närmast dogmatiskt drag i förlagets publikationer. Det brukar väl heta att man inte ska ändra ett vinnande lag men i takt med att Objectives, Threshold Issues, Summaries, Real World Applications och Questions ökar i samma takt som brödtexten minskar kan man inte låta bli att undra var hela textbook-traditionen är på väg.

Som titeln antyder ska innehållet hjälpa läsaren att navigera i den Nordamerikanska snårskogen av lagar och paragrafer som visserligen primärt är skapade för att skydda individen från skada, men som i minst lika stor utsträckning handlar om möjligheten att kunna utkräva ansvar och i förlängningen skadestånd från den som i det här fallet förestår eller äger en idrottsanläggning eller annan fritidsfacilitet. Den uppgiften får man anta att texten klarar förhållandevis väl även om det är svårt för en svensk läsare utan juristexamen att bedöma exakt hur väl författarna lyckas tolka konsekvenserna av de olika bestämmelser och riktlinjer som texten avhandlar. Det man däremot kan ha en uppfattning om är hur aktuell en tryckt text av det här slaget kan vara i en kontext där bestämmelser ändras i en förmodat snabbare takt än tryckprocessen kan hinna med.

Varje kapitel är upplagt på samma sätt så oavsett om det handlar om Lightning Safety, Playground Safety ellerAquatic Safety får läsaren en presentation av vilka risker som finns, vilken branschpraxis som gäller för hanteringen av dessa risker samt länkar till de lagar och paragrafer som reglerar hanteringen. Till detta kommer de standardiserade rubriker jag nämnde inledningsvis. Det samlade intrycket blir att texten har svårt att bidra med något annat än de Internetlänkar som det återkommande hänvisas till. Samtidigt vet vi hur bestående Internetadresser tenderar att vara. Hur många har inte råkat ut för att de adresser vi bokmärkt i vår webbläsare inte längre gäller när vi ska återbesöka dem?

Det finns visserligen några korn av mer principiella resonemang men de är inget mer än just korn och de kan säkert föras bättre i någon annan text.

För en svensk läsare blir texten än mindre användbar eftersom lagar, förordningar och andra regleringar ofta bara är giltiga i det land där de skapats. Även om globalisering och EU-medlemskap likriktar många andra delar av våra samhällen och vår sociala samvaro är det fortfarande långt mellan Sveriges och USA:s lagstiftning, särskilt när vi pratar om möjligheterna att utkräva ansvar och skadestånd. Det finns visserligen några korn av mer principiella resonemang men de är inget mer än just korn och de kan säkert föras bättre i någon annan text.Däremot kan jag ha förståelse för att texter av det här slaget känns motiverade för Nordamerikanska Sport Management-studenter som förmodligen kan sätta sig in i risken för stämningar och skadestånd på ett annat sätt än vad vi svenskar kan. Vore det inte för risken att länkarna blir gamla så snabbt skulle texten kanske även kunna fungera som en uppslagsbok för yrkesverksamma. Något som kanske kan ha lite längre bäst före-datum är bokens avslutning med bilagor i form av formulär, rapportmallar, checklistor, riktlinjer, lagar, regler, lathundar och planeringsmallar, inslag som säkert uppskattas av både studenter och yrkesverksamma.

Men mina huvudsakliga invändningar mot den här texten och liknande texter rör vare sig den totala underlåtenheten att avhandla något annat än en Nordamerikansk kontext eller det faktum att innehållet riskerar att vara inaktuellt i samma ögonblick som det lämnar tryckeriet. De handlar istället om författarnas häpnadsväckande förmåga att inte uppehålla sig ens för ett ögonblick runt vare sig den forskning som trots allt finns om risk och idrott eller den mer allmänteoretiska litteraturen om risk management. Kunskapsområdet ligger inte alls inom mitt eget forskningsintresse men enbart genom några snabba sökningar på Internet och en genomgång på universitetsbiblioteket får man en relativt god överblick över vilka teorier, begrepp och modeller som forskningen producerar och diskuterar. Inga av dessa teorier, begrepp och modeller återfinns i texten, inga andra heller för den delen. Den handfull referenser som trots allt signalerar någon form av forskningsbaserat innehåll rör nästan uteslutande medicinska aspekter såsom exempelvis hjärtstillestånd och blodsmitta. Resterande litteraturhänvisningar leder till andra läroböcker, manualer, riktlinjer och rekommendationer från diverse branschorganisationer samt prejudicerande rättsfall. De tre författarna lämnar själva tre bidrag till litteraturlistan vilket ter sig lite märkligt mot bakgrund av att de i författarpresentationen framställs som forskningsfältets förgrundsfigurer.