Motorik, lek och lärande har översatts från norskan av Ulf Claesson och kompletterats av Claes Annerstedt med teorier kring motorisk kontroll och hur man antar att lärande av färdigheter går till. I boken beskrivs och analyseras barns utveckling, metoder för att observera rörelseutvecklingen samt leken som fenomen. Många exempel på användandet av lek inom undervisning i rörelse, idrott och hälsa ges i bokens nio kapitel, fördelade på två delar. Del 1 behandlar barn i utveckling och tre funktionsområden: fysisk, motorisk och psykisk utveckling. Del 2 benämns Utveckling genom lek, observation och tillrättalagd fysisk aktivitet; här redogörs för tre kompetensområden: lek, observation och åtgärder. Totalt omfattar boken 244 sidor inklusive referensangivelser.Författarnas förhoppning är att boken ska fylla ut det tomrum som finns beträffande litteratur kring barns och ungdomars utveckling och särskilt då vad gäller litteratur om motorisk utveckling och inlärning samt lekens betydelse för barns utveckling.
Vi kan hålla med författarna angående den bristande tillgången på modern litteratur på svenska som behandlar såväl barns fysiska som motoriska utveckling och lärande. Vi hade därför positiva förväntningar på bokenMotorik, lek och lärande, som med sitt attraktiva yttre och trevliga illustrationer verkligen lockar till läsning.Författarnas ambition är god och bokens innehåll omfattande och rikligt, inte minst den teoretiska kunskapsbakgrunden om motorisk utveckling och inlärning. Bokens olika avsnitt skulle mycket väl kunna lämpa sig som utgångspunkter i lärprocessen vid problembaserat lärande. Positivt är också den tydliga kopplingen mellan teori och praktik samt att lekens betydelse för barns utveckling lyfts fram och betonas.
Ibland känns dock bokens innehåll alltför omfattande och onödigt svårformulerat. Boken skulle, enligt vår mening, vinna mycket på en tydligare struktur och rubriksättning. Det hade exempelvis känts naturligare att få läsa om sensomotorisk utveckling före utveckling av koordinativa egenskaper. Avsnittet med rubriken Kroppsmedvetenhet skulle förslagsvis kunnat ha rubriken Motorisk planering, vilket vi uppfattar att texten handlar om. I ett avsnitt om lekkultur skrivs om ”skiftande uttryck som kommer fram i barns lek inom det vi kallar barnkulturen”. Då kanske Lekkultur skulle vara en underrubrik till Barnkultur, i stället för som nu tvärtom.
Ett sätt att underlätta för läsaren är att konsekvent använda samma begrepp för samma företeelse/färdighet. Tyvärr görs det inte helt och hållet i denna bok. Exempelvis används olika begrepp för teknikrörelser såsom Tekniskt färdigrelaterad, Färdighetsrelaterade rörelser och ibland Tekniska färdigheter; något som kan kännas förvillande. Ett annat exempel är avsnittet om reflexer, där det blir oklart vad som avses med tänjnings- och töjningsreflexer.
Strukturen i kapitlet Fysisk utveckling och mognad tilltalar, men den ställer höga krav på läsaren då det gäller att identifiera rätt fakta. Här märks en ambition att förenkla anatomi och fysiologiska processer så att dessa görs förståeliga för gemene man. Denna ambition har dock i vissa stycken gått överstyr. Som exempel kan nämnas att hjärtats muskulatur inte är glatt, utan tvärstimmig. Under avsnittet Det stora och lilla kretsloppet har de fysiologiska processerna förenklats så grovt att den oinvigde, enligt våra erfarenheter i Lärarutbildningen, inte förstår att det är i kapillärerna ämnesutbytet sker; ett förtydligande hade varit på sin plats. En konsekvent använd terminologi hade också underlättat, då rubriken antyder det ”lilla kretsloppet” men i texten anges det ”lilla blodomloppet”. Den allvarligaste förenklingen rör nervsystemets introduktionsavsnitt som ter sig mycket svårförståeligt; även här saknas förtydliganden.
Positivt är att neuroanatomin med tillhörande fysiologi har givits stort utrymme och det är viktigt utifrån praktisk tillämpning. Nervsystemet uppfattas av studenter som svårt och det är därför viktigt att dessa avsnitt är tydligt strukturerade och genomarbetade, i nuläget uppfattas avsnitten som rör hjärnan, nervcellerna och motorisk enhet som svårlästa och avsaknaden av bilder känns påtaglig. I texten nämns även flera fackuttryck som inte förklaras närmare, vilket hade varit önskvärt.
I avsnittet som behandlar balansförmåga skrivs om ”balanssinnet”, som ju inte är något eget sinne utan beroende av många olika sinnen, såsom det visuella, det kinestetiska och det vestibulära, vilka märkligt nog inte ens nämns här. Inte heller i kapitlet Sensomotorisk utveckling behandlas olika perceptionsområden närmare, trots att de har stor betydelse för barns motoriska utveckling. Perceptionsområden redogörs för under rubriken Nervsystemet.
Tiden från noll till tio år benämns i boken den sensomotoriska perioden; enligt Piaget sträcker sig denna period ungefär till två års ålder. Är det en felskrivning eller finns det alternativa synsätt på den sensomotoriska perioden? Här hade det varit bra med en referensangivelse; något som även saknas och vore önskvärt på fler ställen.
Den allvarligaste bristen finns dock i det godtyckliga sätt som de grovmotoriska utvecklingsfaserna rulla, åla och krypa behandlas. I en rubrik har de fått ordningsföljden ”Rulla, krypa, åla” ; ibland talas om ”viktiga rörelser som krypa och kravla”. Under de första levnadsmånaderna sägs barnet utveckla ”rörelser som att lyfta huvudet, rulla runt och krypa”. Andra exempel som ges på fylogenetiska rörelser, vilka leder till att vi förändrar det motoriska beteendet under de första levnadsåren, är ”att rulla, krypa, kravla och gå”. Varför nämns inte åla här? Och vad är kravla?
De mognadsbestämda rörelserna utvecklas i en bestämd turordning skriver författarna, men ordningsföljden har blivit felaktig när mognadsbestämda rörelser räknas upp: ”lyfta huvudet, rulla, krypa, åla, sitta, stå och gå”. Den olyckliga ordningsföljden och begreppsförvirringen krypa-kravla har fått till följd att flera studenter vid Lärarutbildningen i Malmö missuppfattat den grundläggande grovmotoriska utvecklingen och tror att barn kryper innan de ålar. Dock ska här framhållas att många av studenterna i en utvärdering av kurslitteraturen skriver att de lärt sig mycket om barns motoriska utveckling, vilket tyder på att boken verkligen fyller ett angeläget behov.
Bokens späckade faktainnehåll och brister i strukturen gör tyvärr att den i nuvarande version känns onödigt svårläst. Vi ser fram emot en revidering, mer noggrant korrekturläst och med en tydligare pedagogisk struktur, vilket avsevärt skulle underlätta för läsaren och göra boken mer tillgänglig för fler läsare. Den skulle då ännu bättre kunna fylla det tomrum som nu finns beträffande kurslitteratur på svenska som behandlar såväl barns fysiska som motoriska utveckling och hur motoriskt lärande går till. Vår förhoppning är att vi med denna recension i någon mån lyckats framföra konstruktiv kritik som eventuellt kan komma till nytta inför nästa upplaga av Motorik, lek och lärande.
