Avancerad analys av motorisk utveckling

Ingegerd Ericsson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola

Haywood, Roberton och Getchell har skrivit en avancerad bok om avancerade analyser av motorisk utveckling. Författarna har alla tre anknytning till forskningsverksamheten inom American Alliance for Health, Physical Education, Recreation and Dance (AAHPERD) och har en gedigen forskarbakgrund inom motorisk utveckling, som de studerat mellan 20 och 35 år.

Boken innehåller tio faktaspäckade kapitel fördelade i tre delar:

1. What is Motor Development?
2. What Perspectives Do Researchers Use to Study Motor Development?
3. How Do Practitioners Adopt a Developmental Perspective?

I den första delen beskrivs olika teoretiska perspektiv ingående, exempelvis deskriptiva, indirekta, direkta och dynamiska. Här finns också en genomgång av forskningsmetoder och mätinstrument som vanligtvis används för att studera motorisk utveckling.

Del två handlar om studier av specifika motoriska färdigheter såsom hållning, postural kontroll, förflyttning (gång och hopp), balans, överarmskast, slag och spark, samt gripa och fånga. Några utvalda studier beskrivs mycket detaljerat, dvs. inte bara vad forskare fann redogörs för utan också hur de kom fram till de resultat som redovisas.

Den tredje delen handlar om hur forskningsresultat kan tillämpas av idrottslärare, speciallärare och sjukgymnaster. Anpassad fysisk aktivitet beskrivs för barn med olika svårigheter såsom Downs syndrom, autism, dyspraxi och inlärningssvårigheter. Konkreta exempel ges kring hur motorikforskning kan tillämpas inom sjukgymnastik och idrottsundervisning för att skapa goda motiverande inlärningsklimat. Författarna konstateras att det saknas konsensus kring vad DCD innebär och att många andra begrepp används för att beskriva barns koordinationsproblem. Den definition som används i boken anger att DCD innebär koordinationsproblem som påverkar skolprestationer eller dagliga aktiviteter och som inte har medicinska orsaker.

Slutsatsen som författarna drar av de redovisade studierna är att individers motoriska utveckling kan påverkas positivt av lämpliga interventioner oberoende av om motoriska svårigheter finns eller ej. Ett dilemma är att de flesta studier endast redovisar förbättringar på kort sikt; vad som händer i ett långsiktigt perspektiv är mer oklart. Alltså behövs kontrollerade longitudinella studier som undersöker bestående effekter av olika interventioner för olika undersökningsgrupper. Detta erbjuder forskare ett stort outforskat område, där framgångsrika interventioner kommer att påverka vilka typer av pedagogiska åtgärder som bör användas i framtiden för att stödja motorisk utveckling bland barn och ungdomar.

En viktig erfarenhet från genomförda interventionsstudier är svårigheten att rekrytera och bibehålla aktivitetsnivån bland barn och unga efter avslutat projekt (Ekblom, 2011). Ofta startar pedagogiska projekt med höga ambitioner, men när entusiasterna försvinner är det inte ovanligt med en nedgång i de aktiviteter man velat införa.

Ett exempel på en intervention som undersökt långtidseffekter (nio år) är den utökade motoriska träning eleverna fick varje skoldag i Bunkefloprojektet[1]. Sammanfattningsvis visade resultaten att redan efter ett år fanns ganska stora skillnader mellan interventions- och jämförelsegrupp (som hade skolans ordinarie idrottsundervisning, två lektioner per vecka). I åk 3 var skillnaderna mycket stora och allra störst i balansförmåga/bilateral koordination. Motoriken förbättrades för både pojkar och flickor och skillnader mellan dem minskade med utökad fysisk aktivitet och motorisk träning enligt MUGI-modellen[2]. Det fanns inga mätbara skillnader mellan pojkar och flickor i åk 3, varken i balansförmåga/bilateral koordination eller i öga-handkoordination. Av pojkarna hade då 90%, och av flickorna 93%, god motorik. Motsvarande siffror för jämförelsegruppen var 46% respektive 86%, där hade skillnaderna mellan flickors och pojkars motoriska förmåga ökat från åk 2 till 3. I åk 9 hade 92% av pojkarna och 95% av flickorna i interventionsgruppen god motorik jämfört med 44 respektive 63% i kontrollgruppen (Ericsson, 2011; Ericsson & Karlsson, 2012).

Innehållet i Advanced Analysis of Motor Development ger läsaren en avancerad och djupare förståelse av forskning om motorisk utveckling i ett livslångt perspektiv. Till bokens fördelar hör de små återkommande rutorna med ”Tips for Novice Investigators” där utmaningar och ibland fallgropar beskrivs samt förslag till instuderingsfrågor ges.

Bokens format är hanterbart (mindre än A4) och läsarvänligt. Varje kapitel avslutas med en kort sammanfattning. En utförlig förteckning med begreppsförklaringar finns, som bidrar till ökad läsbarhet. Boken kan rekommenderas till forskare och studenter på avancerad nivå. För verksamma idrottslärare och idrottslärarstudenter är del tre intressant och då speciellt de avsnitt som handlar om anpassad fysisk aktivitet för barn med koordinationsproblem och andra motoriska svårigheter.

Copyright © Ingegerd Ericsson 2015

Referenser

• Ekblom, Ö. (2011). Hur får vi inaktiva barn att röra på sig? Svensk Idrottsforskning, 20(4), 32-36.
• Ericsson, I. (2011). Effects of increased physical activity on motor skills and marks in physical education: an intervention study in school years 1 through 9 in Sweden. Physical Education & Sport Pedagogy, 16(3), 313-329.
• Ericsson, I. & Karlsson, M. (2012). Motor Skills and School Performance in Children with Daily Physical Education in School – A Nine-Year Intervention Study. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports. Available 2012-04-09 in “Wiley Online”.

Noter

• [1] För en närmare presentation av Bunkefloprojektet, se https://idrottsforum.org/feature-ericsson-150220
• [2] För en närmare presentation av MUGI-modellen, se https://idrottsforum.org/feature-ericsson-150220