Title IX och den rättsliga vägen till kvinnors idrottande i USA

På SVT Text-TV kunde man den 5 april läsa:

Kvinnlig boxare dog i ringen! 34-åriga Becky Zerlentes avled av de skador hon fick i en boxningsmatch i Denver. Hon är den första kvinna som dör av skadorna i ringen. Zerlentes använde huvudskydd när hon deltog i Golden Glove i Denver i helgen. Hon fick ta emot hårda slag av Heather Schmitz och slogs medvetslös. Dagen efter avled hon. USA:s boxningsförbund tillät kvinnlig boxning 1993. I dag finns 2 200 registrerade kvinnliga boxare i USA. Galan i Denver var en amatörturnering, sanktionerad av USA:s boxningsförbund.

Det är självfallet otäckt! Men varför dröjde det tills 1993 innan kvinnlig boxning tilläts, om nu män fått ha boxning som sport sedan urminnes tider? Är det inte synnerligen diskriminerande, och ett brott mot den amerikanska konstitutionen, det amerikanska frihetsidealet?

I brittisk idrottsjuridik brukar man lyfta fram Jane Couch vs. British Boxing Board of Control, (BBBC), när det talas om rättens reaktioner på idrottens könsdiskriminering. Det rör sig om ett fall på 1990-talet, där en kvinnlig boxare av BBBC har nekats en licens som professionell boxare. Jane Couch var världsmästare i weltervikt, vilket hon försvarat två gånger. Men BBBC avfärdade hennes ansökan om en professionell boxarlicens, vilket hon behövde för att boxas professionellt. Ingen kvinna hade fått det tidigare. BBBC:s argument var att boxning innebar speciella risker för kvinnor och att det var svårt att placera dem i viktklasser på grund av menstruation. Svaret från House of Lords, den brittiska högsta domstolen, blev ”neither chivalry nor paternalism justifies sex discrimination”, och att man fick, om det var ett problem, ändra viktklasser för att underlätta kvinnors boxning (McArdle, 2000b). Kort sagt, inom ”the noble art of self-defence” kunde männen inte lagligen skydda kvinnorna från att utsätta sig för samma risker (se ovan) som manliga professionella boxare utsätter sig för. Men i övrigt har rätten inte verkat generellt mot könsdiskriminering inom idrotten.

Den här problematiken – könsdiskriminering inom idrotten, med betoning på kvinnliga skolidrottares kamp för sin rätt, och rättssystemets reaktioner – behandlas på ett ytterst intressant och gediget sätt i Sarah Fields bok om kvinnliga ”gladiatorer” inom idrotten. Boken, Female Gladiators: Gender, Law, and Contact Sport in America, tar sin utgångspunkt i hur delar av kvinnoidrotten tacklat olika typer av diskriminering genom rättsliga aktioner och hur man brottats med såväl idrottens som domstolarnas fördomar kring idrott, fysisk aktivitet, kroppskontakt och ”kvinnlighet”. Efter en mängd strider har de amerikanska idrottskvinnorna onekligen lyckats flytta fram sina positioner, och här har rätten faktiskt varit en hjälp på vägen, trots dess konservativa väsen. eftersom den amerikanska rätten och konstitutionen, trots allt, har en liberal ideologi, något som man i en hel del rättsfall lyckats bända till sin fördel.

Title IX öppnade upp för en rad rättsliga tvister. I Title IX, ett tillägg till den amerikanska konstitutionen från 1972, förbjuds diskriminering på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning inom utbildningar och andra aktiviteter som mottar federala anslag. Title IX har främst använts för att lyfta fram färgades rättigheter, speciellt när det rör sig om skolgång. Alla – oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning – ska ha rätt till samma möjligheter. Myndigheter och organisationer (bl a skolor) som bryter mot denna rättighet kan bli stämda och få betala (rätt höga) skadestånd. Detta ekonomiska styrmedel har medfört, skriver Sarah Field, att amerikanska colleges – efter en rad rättsliga förluster – har ändrat sina tidigare påtagligt sneda prioriteringar av den manliga idrotten. När det gäller skolidrott talar Title IX om att alla, oavsett kön, mm, ska få visa sin förmåga att utöva den idrott som man väljer, om kamp- eller kontaktsporten inte är till fysisk skada för kvinnor. Det innebär att även kvinnor/tjejer ska ha rätt att tävla med män/pojkar på samma villkor, och framför allt ska de ha samma ekonomiska möjligheter att bedriva och utveckla sin idrott i bl a skolans regi.

Boken inleds med en historisk återblick som visar hur de första rättsliga tvisterna hanterades i domstolar runt om i USA. Här påvisar Field i sin genomgång hur ett flertal domare i ett tidigt skede mer eller mindre paternalistiskt försökte ”skydda” kvinnor från, som de upplevde, farlig idrott som boxning, amerikansk fotboll, men även basket och baseball. Field gör en genomgång av ett antal amerikanska rättsfall och systematiserar dem utifrån vilken idrott rättsfallen är kopplade till. Genomgången visar att det i förhållandevis ”mjuka sporter” som baseball och basket finns flera rättsfall som avgjorts till kvinnors nackdel, än i ishockey och rugby, vilket vid en första anblick kan tyckas märkligt då ishockey och rugby förefaller vara idrotter med mer fysisk kontakt än baseball. Field har en intressant analys av förhållandet, och menar att utgången i rättsfallen mer är ett uttryck för den amerikanska drömmen/opinionen och den manliga identiteten, där idrott varit en manlig sfär och där manlighet har förkroppsligats via idrottsliga framgångar. Hon menar härvid att baseball och basket är större sporter och viktigare symboler för manlighet i USA än ishockey och rugby, där kvinnors inträdde har gått mer eller mindre spårlöst förbi. Men när kvinnor började intressera sig för baseball, amerikansk fotboll och basket fick manlighetsidealet samtidigt en törn, något som var svårt att acceptera. En del tidiga domar under 70- och 80-tal, speciellt när det gäller amerikansk fotboll, basket och baseball, talar klarspråk, och poängterar dessutom att dessa amerikanska idrotter bör vara manliga sfärer, för att därigenom underlätta för pojkar att bli män. Under 90-talet börjar förändringar ske i utfallet av tvisterna, och domarkåren tycks generellt mer anpassa sina värderingar och rättsliga motiveringar till fördel för kvinnors rättigheter, och till andemeningen i Title IX, i varje fall när det gäller collegeidrott.

Det är onekligen en spännande och intressant bok, inte minst om man är intresserad av hur rätten kan användas för att förändra beteenden, traditioner och strukturer, vilket normalt är mycket svårt, då rätten vanligtvis kodifierar gängse normer (Stjernquist, 1972), vilket faktiskt redan noterades så tidigt som 1905 (av Dicey). Poängen i Sarah Fields fältstudie är faktiskt att se vad en liberal ideologi (det amerikanska rättssystemet) kan möjliggöra för förändringar i en för övrigt konservativ miljö (idrotten) och kultur (maskulinitet), om man använder systemets rättsstruktur proaktivt. Den akademiska inriktningen Critical Legal Studies skulle applådera de amerikanska kvinnliga skolidrottarna och deras jurister, dels för deras praktiska framgångar, och dels för att deras arbete ger prov på hur rätten, rätt använd, kan fungera som en hävstång för demokratiska processer, hur osannolikt det än låter (jmf. Joerges & Trubeck, 1989).[1] Studien visar på idrottens tilltagande beroende av samhällets övriga normsystem, varvid idrottens tradition av självreglering blir svår att upprätthålla (se, Carlsson, 2003). Boken visar även på rätten och dess möjligheter och dess koppling till kulturella mönster i samhället.

I år kom ytterligare en bok om Title IX, just med den enkla titeln Title IX (Carpenter & Acosta, 2005). Boken liknar mer den gängse juridiklitteraturen, som t ex Nordstedts Juridik, då dess innehåll är mindre analytiskt och snarare deskriptivt återger rättsfall och lagtext, men med en del informativa kommentarer och förklaringar. Ett av avsnitten – det bästa – sätter förordningen i ett socialt och kulturellt sammanhang. Här finns en rad appendix och bilagor som bl a omfattar utdrag ur Title IX, tolkningar av policyn och texter som förklarar förordningen och dess intention. Kort sagt, boken följer den traditionella strukturen för en juridisk textbook, men ack så tråkigt!

Female Gladiators… är egentligen ingen lärobok, på samma sätt som Title IX, som ingår i Human Kinetics utbud av läromedel, men jag föredrar ändå Sarah Fields bok när det gäller eventuell kurslitteratur i ämnet könsdiskriminering inom idrotten och dess rättsliga hantering. Möjligtvis är titeln något missvisande, då boken inte handlar om kvinnliga gladiatorer som framträder i diverse spektakulära amerikanska TV-shower, utan om helt normala, men diskriminerade, skolflickor och deras vilja och rätt att idrotta inom idrotter traditionellt avsedda för män.