Idrottsliga inkräktare

Man skulle kunna tro att det här är en antologi som först och främst handlar om etnografi. UndertitelnEthnographic research on women, culture and excercise lockar gärna till en sådan tolkning. Med huvudtiteln Athletic intruders kan då fokus ligga på den problematik som ibland tas upp inom etnografiskt fältarbete med vad som både nationellt och internationellt betecknas som ”insiders” och ”outsiders”. Till viss del diskuteras också detta, men inte alls i den utsträckning som skulle kunna ha varit fallet, om det här hade varit en antologi som i förstone handlar om etnografi ur en metodologisk synvinkel. För även om samtliga refererade studier har en etnografisk ansats, handlar boken mer om kvinnor, kultur och fysisk aktivitet. Den illustrerar snarare vad man kan studera med hjälp av etnografisk metod, och namnet på antologin anspelar på det intrång kvinnor har gjort inom den maskulint dominerade idrottens värld.

Athletic intruders är en volym i en serie om idrott, kultur och sociala relationer på SUNY (State University of New York Press). Redaktörer för serien är CL Cole och Michael A. Messner. Just den här volymen har redigerats av Anne Bolin och Jane Granskog, som bägge är professorer i antropologi. Bolin är verksam vid Elon University och Granskog vid California State University i Bakersfield. Sedan antologin publicerades 2003 har Bolin fortsatt sin akademiska karriär och har idag samlat ytterligare publikationer på sin referenslista. I hög grad handlar dessa om sexualitet ur ett antropologiskt perspektiv. Granskog å sin sida har gått en annan väg. Enligt hennes universitets hemsida är hon inskriven i lärosätets program för tidiga pensionsavgångar. Som brukligt i böcker om sport framhålls även författarnas idrottsliga meriter, och att Bolin tävlar i kroppsbyggande medan Granskog ägnar sig åt triathlon, både förklarar och ger trovärdighet åt innehållet i antologin. Upprinnelsen till den här volymen står att finna i de årliga möten som NASSS höll under början av 1990-talet, där redaktörerna deltog. Det tål att tilläggas att det nordamerikanska samfundet för idrottssociologi är synnerligen verksamt också idag.

Förutom empiriska bidrag från de bägge redaktörerna, rymmer boken ytterligare sju artiklar. Här märks bland andra Pirkko Markula, Shari L. Dworkin och P. David Howe bland författarna. Markulas bidrag handlar om aerobics, Dworkin skriver om kvinnors kroppsregimer på gymmet, och Howe om rugbyspelande kvinnor i Wales. P. David Howe ska inte förväxlas med David Howes. De är förvisso bägge två antropologiskt verksamma, men medan författaren i den här boken visserligen har inkluderat ”touch” i rubriken till sin text, är det den andra David som argumenterar för en ”sinnlig revolution” (Howes, 2005). P. David Howe, alltså författaren i den här antologin, har å sin sida publicerat texter om handikappidrott (Howe, 2008), samt om idrott och smärta (Howe, 2003).Den här antologin ger en inblick i kvalitativ samhällsvetenskaplig idrottsforskning med feministisk ansats. Den förankras och bygger vidare på tidigare forskning om kvinnors inträde i den företrädesvis manliga idrotten, och blir på så sätt även en del i historieskrivningen på området. Ett tips till uppsatsstudenter är alltså att titta i referenslistorna här för att söka ytterligare texter. De forskningspionjärer som omnämns är bland andra ovan nämnda CL Cole, men också Nancy Theberge och Sharon Guthrie.

Om man vill veta något om företrädesvis nordamerikansk feministisk idrottsforskning, vilken inom feministisk idrottsforskning generellt förödande ofta betraktas som ”den internationella”, är det här en relevant bok.

Samlingsvolymen belyser alltså vilka forskningsfrågor etnografi kan hjälpa till att besvara. Hit hör exempelvis vad kvinnligt deltagande i idrottsliga aktiviteter kan innebära i form av inkludering och exkludering, hur genus konstrueras i dessa sammanhang, men också epistemologiska frågor om kroppsligt kunnande.Om man vill veta något om företrädesvis nordamerikansk feministisk idrottsforskning, vilken inom feministisk idrottsforskning generellt förödande ofta betraktas som ”den internationella”, är det här en relevant bok. Jag tycker också att den har sin plats på litteraturlistan till en kurs om exempelvis etnografi, kvinnor och idrott. Finns det nu inga sådana specificerade kurser räcker det med att den handlar om etnografi och idrott, eller om kvinnor och idrott. Skälet till det, trots att den till viss del kan kännas inaktuell med sina referenser till empiriskt material insamlat på 1990-talet, är just den historiska aspekten. På en sådan lista över kurslitteratur skulle man då kunna lägga till andra mer aktuella etnografitexter, och/eller texter om idrott ur ett feministiskt perspektiv. Den här boken ger nämligen i mångt och mycket uttryck för den så kallade andra vågens feminism. Ur ett feministiskt perspektiv finns på senare tid både dem som hänför sig till den så kallade tredje vågens feminism, och dem som betraktar sig som ”post-feminister”, vilka har en annan syn dels på hur förhållandet mellan män och kvinnor ser ut, dels hur detta förhållande bör upprätthållas eller utmanas. Kanske kan vissa till och med ur ett sådant perspektiv hävda att den svenska idrottsrörelsen, åtminstone nästan, redan är jämställd. Representationen inom den nationella idrotten under Riksidrottsförbundets (RF) paraply har trots allt sedan mitten av 1990-talet en fördelning där ungefär 40 procent i snitt är kvinnor (http://www.rf.se/Statistik–forskning/Jamstalldhet/).

Men då bortser man ifrån åtminstone tre viktiga aspekter. För det första, att det inom RF finns idrotter där andelen kvinnor är betydligt lägre, exempelvis amerikansk fotboll, bandy och biljard. För det andra, bortser man från den teoretiska kritik som riktats mot modellen av vågor inom feminismen, och mot de politiska uttrycken bland anhängare av den så kallade tredje vågen. McRobbie (2009) menar till exempel att den tredje vågens kritik (uttryckt hos Baumgardner & Richards, 2004), kan förklaras som en del av konsumtionskulturen och mestadels är en polemik mot en äldre (oattraktiv och bitter) generation feminister:

Och slutligen, för det tredje, bortser man från fysisk aktivitet som inte är ansluten till RF på en nationell nivå. Inom skateboard, som är den idrott som jag studerar, finns ingen statistik att hämta från RF, eftersom det saknas ett nationellt förbund. Men etnografiskt arbete (Bäckström, 2005) har visat att andelen flickor och kvinnor är låg.

Därför var det med glädje jag insåg hur väldigt väl det passade just mig, just nu, att recensera den här boken. Djupt försjunken i min egen etnografiska empiri om skateboardåkande unga kvinnor i Sverige och deras glädjeämnen, kroppsliga lärprocesser och strävan för acceptans och synlighet på vad jag kallat ”den svenska skateboardscenen”, såg jag en mängd likheter med kvinnor i numerärt underläge i andra kontexter. Bidragen i antologin visar som sagt hur etnografisk forskning kan belysa området kvinnor och idrott. En av dessa aspekter är hur kvinnors liv görs extraordinära bara för att kvinnorna i fråga ägnar sig åt aktiviteter som företrädesvis män enligt tradition och av vana har ägnat sig åt. Barbara Joans text handlar om kvinnor som kör motorcykel. (Inom parentes kan nämnas att kvinnors representation i motorcykelidrott inom ramen för RF gått från 0 % år 1994 till 32 % år 2006). Det Joans skriver om dessa kvinnor kan med lätthet relateras till de skateboardåkande unga kvinnor som jag har mött under mitt fältarbete. Jag citerar henne, men byter ”bikers” mot ”skateboarders”.

Referenser