Norrman misslyckas med analysen

DIPLOMATEN OCH FOTBOLLSÄLSKAREN Karl-Erik Norrman har precis kommit ut med en bok med den storslagna titeln Livets mening? En bok om fotbollens roll i världen. Att Thomas Nordahl i förordet skriver att ”Det är, enligt min mening, den bästa och mest spännande sammanfattningen av fotbollens roll i världen som hittills har gjorts på svenska” understryker att vi uppenbarligen har att göra med en välbehövlig bok som inte nöjer sig med att skrapa på ytan.Nå, vad sker så? Jo, i grund och botten är det dessvärre just ett idogt skrapande på ytan som Norrman mestadels ägnar sig åt. Norrman ger sig visserligen i kast med de stora frågorna. Han vill ge sin syn på fotbollens roll som en ny religion, på fotbollens förhållande till politik, på fotbollens plats i olika länder och så vidare. De stora ambitionerna till trots garderar han sig och försäkrar att han inte vill konkurrera med den fotbollsforskning som numera finns på skilda håll.

Nu behöver man naturligtvis inte uppröras över detta upplägg. Det behövs alla de slags böcker, inte minst sådana som förmår vitalisera och popularisera den forskning som gjorts.

Problemet är att Norrmans bok varken förmår att popularisera fotbollsforskningen eller att ge en läsvärd och intresseväckande analys av fotbollens roll i världen utifrån diplomatens skarpa blick. Snarare är det en bok som möjligtvis kunde fungera som en introduktion till fotbollen och dess plats i världen för en nyfrälst – ja, helt enkelt för den som inte vet speciellt mycket om fotbollen.

Bäst fungerar boken om den läses som en sorts repetition av mer eller mindre välkända händelseförlopp och inte som en självständig och tankeväckande analys. Man får försöka ha överseende med att han hela tiden tenderar att med emfas – boken vimlar av utropstecken! – överbetona vilken enorm betydelse spelet har på olika håll i världen. Meningar i stil med ”För unga fattiga eller arbetslösa i hela världen erbjuder favoritlaget den enda trösten i tillvaron” känns som tagna ur kvällstidningsjournalistikens värld. ”Om fotbollen vore det enda hoppet och en fråga om liv och död för mer än en miljard unga människor i u-världen!” borde man väl snarast bli orolig över vilken absurd plats fotbollen fått i världen i stället för att som Norrman entusiastiskt hetsas upp över fotbollens roll som världens största gemensamma språk.

Det stora problemet med Norrmans bok är att han alldeles för ofta ger sådana exempel som nästan alla fotbollsfantaster redan känner till. När till exempel fotbollens förhållande till politiken tas upp blir det återigen Silvio Berlusconi som får tjäna som exempel. För en person som länge bott i Italien borde det väl vara möjligt att finna något annat namn än just den person alla känner till. När fotboll och religion behandlas nämns givetvis Glasgowderbyt mellan ”protestantiska” Rangers och ”katolska” Celtic och han skriver att ”Få lokalderbyn lär vara så laddade som dessa skotska matcher”. Sådana formuleringar ger knappast intryck av att man har att göra med en expert. Någon gång hamnar han helt fel som när han antyder att Hillsboroughkatastrofen 1989 berodde på huliganism; en sådan myt skapad av The Sun bör inte vidareförmedlas.

Okej, det ska naturligtvis medges att Norrman emellanåt kommer med intressanta tankar och finner exempel på saker och ting som åtminstone inte jag hört förut. Men detta räcker tyvärr inte. I grund och botten känns det som om Karl-Erik Norrmans Livets mening? getts ut på ett väletablerat förlag för att slå mynt av den fotbollshausse som för närvarande råder.

Torbjörn Andersson 2003

	Köp boken från AdLibris.se
	Kjøp boken fra AdLibris.se
	Køb bogen fra AdLibris.se